Påsken 2025

Resten av min påsk har varit väldigt bra. I år blev det en lugn och skön påsk vilket var härligt. Dessutom fick jag fira påsk tillsammans med mitt livs kärlek, det trodde jag inte förra året på påsk så det känns overkligt men underbart såklart.
Jag berättade ju i mitt förra inlägg om början på påsken, när Arvid var hemma hos mig på skärtorsdagen och hjälpte mig med min altan och vi myste med ost-och charkbricka och när vi hade premiär på min altan i fredags tillsammans.
Arvid behövde tyvärr åka redan vid tolvtiden i fredags då han skulle på sitt påskfirande. Jag hade inga planer resten av långfredagen så det var så skönt att bara strosa här hemma. Det var inte jättefint väder men inte dåligt heller så jag njöt lite på min ”nya” altan. När Arvid hade åkt la jag mig där och sov en stund med en filt på mig och Frasse sov också bredvid mig, det var så mysigt och helt underbart, premiär för att sova på altanen.

I lördags på påskafton skulle jag och Frasse till mamma. Vi skulle bara mysa och Vikan som är mammas bästa vän och kollega skulle komma på besök. Tyvärr så var det inte så bra väder på påskafton heller men mysväder så när mamma hade hämtat mig och Frasse åkte vi hem till mamma och chillade. Vid fem tiden kom Vikan och hängde med oss, vi åt brieost och kex till lite förrätt och sen åt vi faktiskt struts, det har jag aldrig ätit eller hört talas om att man kan äta men det var så himla gott, också hade vi potatisgratäng till. Sen blev det cheesecake i soffan som Vikan tagit med sig och massor utav härligt prat.

På påskdagen vaknade jag och mamma upp och åt frukost tillsammans och tog en mysig morgon framför Nyhetsmorgon. Klockan 11 kom Elliot från Marko (Elliots pappa) då vi skulle fira lite påsk ihop, jag, mamma och Elliot. Elliot ville gå äggjakt så mamma var ute och gömde ägg när han hade kommit, vädret var inte jättebra i söndags heller så det blev en kort äggjakt då mamma hade gömt äggen väldigt lätt :-) jag och Elliot fick varsitt ägg med påskgodis i, även jag fick ett ägg trots att jag snart är 23! :) Gullig mamma! :) Sen hade mamma ett till ägg till oss var fast de var inomhus. Som sagt så blev det en kort visit utomhus innan vi gick in vilket var tur då det var så kallt ute. Men innan jag ens hade fått av mig mina skor hade Elliot hittat våra två andra ägg. Där i hade mamma köpt en keps till Elliot och ett fint sommarlinne till mig, snäll som hon är!

Sen chillade vi lite och vid tretiden åt vid god schnitzel med pommes. Arvid skulle komma till mig som i söndags så han åkte hem till mamma och hämtade mig och Frasse. Det var kul, fick han se hur mamma bodde också. Vi fikade lite tillsammans när han kom och innan vi åkte hem, det var mysigt.

På påskdagen brukar vi alltid träffas hemma hos mormor och morfar och fira påsk tillsammans med familjen (Peppe (min morbror), mina kusiner, Emma och Mathilda, mamma och Elliot och mormor och morfar), det är en så härlig tradition tycker jag att vi alltid brukar ses på påskdagen. I år skulle även Arvid följa med, det skulle bli så himla kul och jag blev så glad över att han ville hänga med och träffa resten av familjen på mammas sida (iallafall de närmaste).
Resten av söndagen tog vi det bara lugnt och åt resten av ost- och charken på kvällen, det var lyxigt.

På påskdagen klockan 14:30 blev det påskfirande hos mormor och morfar. Det var en härlig känsla att åka dit med min kille och att alla fick träffa min Arvid, det var väldigt roligt. Mormor hade gjort jättegoda kycklingben som vi åt med potatissallad till och till efterrätt blev det goda kola glasstrutar och jag och mina kusiner fick varsin choklad påskhare av mormor och morfar, gulliga som de är. Det var lika roligt och underbart som vanligt och så härligt att ha Arvid med där, min Arvid!

När vi kom hem på tidigkväll gjorde Arvid klart min altan, så nu är den helt klar. Jag är galet imponerad av honom och framför allt över hans tålamod och så tacksam över det fina arbetet som han gjort till mig och det blev så himla fint, ni ska få se min ”nya” altan i ett annat inlägg.
När han var klar myste vi lite framför Ernst. Sen åkte han hem, det är alltid lika tråkigt när han åker ifrån mig.

En galet mysig påsk i år! Hoppas att ni har haft en fin påsk!

Glad Påsk

Påsken är här och våren också dessutom. Det positiva med en sen påsk är ju att vädret förhoppningsvis är bättre. I år hade jag inga planer på påsken förutom påskfirande hos mormor och morfar, men de fylldes på efterhand vilket jag tycker är härligt när det blir så spontant. Eftersom att jag alltid är ledig blir det inte så mycket härligt med just ledigheten men känslan med påsk är ju ändå härlig. I torsdags, på skärtorsdagen, kom min älskling till mig. Vi har inte träffats sen i söndags, och det är länge för oss! :) Så det var så himla mysigt att han kom. Jag hade planerat att vi skulle äta ost-och chark på kvällen och lyxa till det. Jag älskar ju ost- och chark och jag har pratat med Arvid om att äta det med honom länge och nu tyckte jag att det var dax, det var ju ändå skärtorsdag dessutom.

Jag har inte berättat så mycket om detta, bara nämt det, men jag har ju nätat in min altan så att Frasse kan vara på den, det var ganska längesedan nu. Men jag har inte gjort ordning på min altan än då jag har velat göra något åt golvet. Som det såg ut innan så var det bara stenplattor och det är så kallt att gå på, dessutom inte så snyggt tycker jag, mycket mysigare och skönare med trä. Så jag och mamma har funderat och tittat på många olika alternativ, vilket varit svårt då jag dessutom har en så stor altan. Det tog rätt långt tid att komma underfund med något och jag kände nu vill jag flytta ut på min altan, nu när det börjar bli vår. Men så såg vi några träplattor på nätet och beställde för nån vecka sedan vilket var så skönt att få det gjort. De kom hem förra veckan och då sa min kära kille att han kunde hjälpa mig.

Vi hade en härlig eftermiddag och kväll tillsammans i torsdags.
Ni vet ju att jag älskar Ernst! :) Jag har ju sagt att jag har äntligen träffat min egna Ernst nu. Jag har introducerat Ernst för Arvid för jag tycker att det är lite roligt då jag länge har längtat efter och tjatat om min egna Ernst och nu är han äntligen här, min alldeles egna Ernst och Arvid är lite som Ernst faktiskt, fast 21 då, inte som Ernst som är typ 60, hahaha! :) Så det är så himla härligt! I år kom ju Ernst med ett Påskavsnitt och jag tänkte ”detta måste jag titta på tillsammans med min Ernst” så jag sa det till Arvid och han var väldigt taggad på det med, han var nyfiken på vem jag pratar om hela tiden, hihihi! Så det gjorde vi, tänk att jag fick titta på Ernst tillsammans med min Ernst, så underbart, vilken dröm! Och Arvid älskade Ernst också och alla hans roliga uttryck så det var kul.

Efter att jag äntligen hade fått titta på Ernst med min Ernst ville Arvid börja med min altan trots att klockan redan var sju på kvällen och jag blev så glad över att han ville och orkade det. Eftersom att träplattorna är lite ojämna och inte riktigt får plats längst ut i kanterna på min altan så var han tvungen att såga så att de skulle få plats, så Arvid hade med sin verktygslåda också var vi där ute, jag tittade på, Frasse sprang lite ut och in nyfiket och min Arvid sågade och kämpade där ute. Jag sa flera gånger att du behöver inte göra klart idag osv när det började mörkna, men min envisa, snälla kille fortsatte bara med ett leende på läpparna. Men det var ju en helt ljuvlig kväll i torsdags, det kändes verkligen som sommar, helt underbart var det att vara ute och det doftade dessutom sommar!

När han var på sista plattan gick jag in och gjorde iordning ost-och charkbrickan, det tog lite tid för mig att göra det helt själv men det var så underbart att kunna göra det för min Arvid när han hade stått där ute och kämpat så länge. Klockan 23 hade han sågat sista träplattan och lagt ut den och den passade helt perfekt. Jag var så imponerad över min älskling och så tacksam över det arbete som han gjort och hans kämparglöd. Det såg så bra ut redan då trots att det var mörkt. Klockan 23 gick vi in och satte oss och njöt av en ost-och chark bricka och lite alkoholfritt vin, extra välförtjänt av min älskling. Det var en sån mysig kväll, dessutom den senaste middagen som jag har varit med om hihihi, men så mysigt.

Igår, på långfredagen, skulle Arvid fira påsk tillsammans med sin familj så han var tyvärr tvungen att åka vid halv tolv tolv tiden. Men vi åt frukost och fick en mysig morgon tillsammans. Efter frukost hjälpte Arvid mig med att ställa ordning altanen och gjorde så att allt kom på plats och herregud vad bra det blev, det blev så himla mysigt och som en helt ny altan. Tänk vad lite trägolv kan göra.

Igår var det inte lika fint väder som i torsdags men det var varmt ändå så vi la ut dynorna och satte oss där och invigde altanen tillsammans innan Arvid behövde åka, det var så himla magiskt och jag ser verkligen fram emot många fler stunder där ute tillsammans med min älskade Arvid.
Jag tänkte på det igår, tänk förra året när jag tog ut mina utemöbler och invigde min altan, tänk då om jag viste då att nästa år vid denna tiden får jag göra det tillsammans med mitt livs kärlek, tänk vad mycket livet kan ge och som man inte vet om. Jag var så lyckligt ovetande då!

Tyvärr får ni vänta med att se bilder då altanen inte riktigt är klar än och jag vill visa er när den är helt klar. Men så underbart, nu kan jag äntligen sitta där ute.

Idag är det påskafton och idag ska jag och Frasse till mamma och mysa, hon har inte Elliot så det blir bara vi och hennes kompis Viktoria som kanske kommer, det blir mysigt. Jag och Frasse sover över hos mamma idag och imorgon kommer Elliot också ska vi fira lite påsk tillsammans. Tanken var att jag skulle sova där från söndag till måndag då vi ska fira lite påsk hemma hos mormor och morfar tillsammans med min morbror Peppe och mina kusiner som vi alltid brukar göra på påsk men Arvid ville komma till mig på söndagkväll så han kommer förmodligen och hämtar mig på söndagkväll hos mamma, då får han se hur mamma bor också, det blir kul. Sen sover vi hemma hos mig till måndag och sen kommer han följa med till mormor och morfar faktiskt, åh det ska bli så himla mysigt.
Hur ser eran påsk ut i år?

Glad Påsk till er alla från mig!

Fick jättefina påskliljor av min fina älskling <3

Energifylld vecka

I onsdags hade jag väldigt ont i kroppen då jag hade ramlat som jag skrev om i förra inlägget. Det var jobbigt då jag inte är van vid smärta eller sån otrolig stelhet som jag hade då. Jag brukar ju träna på torsdagar på morgonen och var osäker på om jag skulle göra det som i torsdags men jag tänkte att det kan väll inte skada med lite rörelse. Jag kände mig extra stel på morgonen i torsdags men det kändes lite bättre iallafall och jag kände mig säker med att gå till gymmet. Sen är det alltid lika härligt att träna för det känns härligt i själen efteråt och man känner sig alltid så nöjd med sig själv. När jag kom hem duschade jag och åt frukost och det kändes lite bättre i kroppen i torsdags även om jag fortfarande var väldigt stel men jag skulle på massage på eftermiddagen så det skulle bli extra härligt, den massagen kom extra lägligt med andra ord.

Efter frukost och dusch blev det ett helt underbart samtal hos min samtalskontakt i 90 minuter, älskar verkligen att komma till henne och hon säger så mycket som går rakt in i mitt hjärta och är så fint och vi har så roligt ihop mittemellan det jobbiga och hon säger saker som jag aldrig trodde en samtalskontakt kunde säga, både roliga och så fina saker, älskar verkligen vilken underbar jargong vi kan ha, och våra garv, och jag älskar verkligen våra samtal ihop. Jag kan verkligen säga saker till henne som jag inte kan säga till någon annan på denna jord och det är så skönt. Våra samtal har verkligen en speciell plats i mitt hjärta.

Efter 90 minuter av samtal om mitt liv var jag väldigt trött men ändå energifylld. :-)
Sen på eftermiddagen skulle jag som sagt på massage hos min otroliga massör/vän som också är helt fantastisk att vara hos och som ger mig så mycket kärlek.
Både hon och min samtalskontakt sa exakt samma fina sak till och om mig i torsdags, nästan exakt på orden till och med, och jag känner så mycket kärlek. Jag vet inte varför men jag älskar verkligen att gå till min samtalskontakt och min massör på samma dag, för att jag älskar att komma till de båda lika mycket och det blir alltid en toppendag då med de på samma dag.
Min kille bombaderade mig dessutom med massor utav kärlek på meddelanden under hela dagen som han alltid brukar göra, så det var verkligen en fin och kärleksfull dag. Jag somnade så gott i torsdags och alla dessa fina människor fick mig att glömma bort min jobbiga kropp.

Men tyvärr så kunde jag inte riktigt slappna av på massagen (vilket jag behövde extra mycket i torsdags) då jag var så otroligt spänd överallt och min kropp ville verkligen inte slappna av, så det var lite jobbigt men massagen var härlig ändå.

I fredags mådde min kropp ännu lite bättre så det var skönt. Jag fick städat på eftermiddagen så det var härligt och sen hade jag och Frasse fredagsmys.

I lördags skulle äntligen min Arvid komma till mig igen. Men innan det var jag och handlade och på eftermiddagen lagade jag mat då pappa, Jenny och Hamilton skulle komma på påsklunch som i söndags och de skulle äntligen få träffa Arvid.
Jag och Arvid hade lördagsmys i lördags och i söndags klockan 14 kom Jenny, pappa och Hamilton, Lancelot var på kalas i Borås så han skulle komma sen. Vi åt kycklinggryta med ris, sallad och en gurksås till som jag hade gjort och Jenny hade tagit med en god kladdkaka. Det var så himla mysigt och så roligt att äntligen få visa upp mitt livs kärlek. Sen kom Lancelot och var med en stund innan de åkte hem igen. Nu har Arvid träffat båda mina familjer vilket känns så härligt.

Ha en fin påskvecka!

Jag fick en superfin påskblomma av familjen <3

Slappare Muskler

Livet får mig att glömma att jag är CP, min cp-skada är så himla naturligt i mitt liv både för mig och alla runt omkring mig så jag glömmer lätt av den, vilket jag ser som något positivt även om jag varje dag påverkas av den och att den tar så mycket på mina krafter. Men som jag har sagt innan så älskar jag den för att den gör mig till Alice och ändå är en del av mig och mitt liv. Att ha en cp-skada är väldigt krävande, både fysiskt och mentalt då jag blir så trött jämnt och för att jag behöver kämpa med sådana saker som andra inte ens lägger en tanke på. Men jag tänker ju inte så i mitt vardagsliv för att jag lever ju så, det är ju mitt liv och då glömmer man bort att det är jobbigt och kämpigt, men om det är extra kämpigt någon gång så blir jag påmind om att jag har utmaningar och svårigheter och att det inte är så himla konstigt att man är så trött som jag faktiskt är.

Jag har tyvärr börjat ramla mycket mer nu hemma och så. För många år sedan ramlade jag jätteofta och det var superjobbigt då jag knappt vågade gå men nu har jag inte ramlat på många många år vilket jag är så tacksam för men bara några veckor tillbaka så har jag märkt att jag fått sämre balans och börjat ramla mer hemma. Det läskigaste är att det bara kan hända, jag behöver inte ens gå, röra på mig eller böja mig ner utan jag kan bara stå upp och falla liksom. Men jag ramlar alltid bakåt och slår inte i huvudet vilket är tur om man nu ska se något positivt i det, utan det är alltid min rumpa som får ta den största smällen, och så har det alltid varit i hela mitt liv, alltid rumpan och svanskotan som får ta den största smällen. Det har varit väldigt väldigt jobbigt under mina år och att det nu kommer tillbaka känns jobbigt så klart. I måndags när Arvid var här så skulle jag bara hämta en sak i skåpet och föll ner jättehårt på rumpan och det gjorde så ont, som alltid i för sig men det var väldigt jobbigt. Men som tur var så var min prins där och hjälpte mig upp. Jag kan komma upp själv om jag är själv men det är extra svårt då och jag har så ont när jag precis har ramlat.

Igår, onsdags, vaknade jag med ont i kroppen, hela kroppen, det kändes som träningsvärk i hela kroppen, men jag tyckte att det var konstigt då jag inte tränade i måndags, men jag hade mest ont i benen, en obehaglig känsla plus att jag var så stel. Det var väldigt jobbigt då jag inte alls är van vid att ha ont vilket jag är väldigt tacksam för. Men som tur var skulle jag till min fysioterapeut igår på Habiliteringen för att kolla upp nacken igen och foten för att följa upp botoxen så det passade ju jättebra.

Min fysioterapeut började med att kolla nacken och även foten. Nacken var bättre sa hon och det känner även jag även om jag fortfarande är väldigt stel i axlarna och nacken och väldigt öm på vissa punkter som hon sa. Hon kände även på botox foten och jag fick även gå en sträcka medans hon kollade och foten var mycket mer avslappnad så det var bra, då har botoxen gjort sitt nu i foten.

Men jag tog även upp det med att jag ramlar mycket mer nu än innan och främst på rumpan och hon sa att det är ju verkligen inte bra. Hon sa då att hon tror att det beror på botoxen som jag fick för några veckor sedan, denna gången tog jag ju även botox i låret vilket jag inte brukar så då sa hon att det kan ha gjort så att jag har blivit slappare i knäna vilket då gör att de viker sig lättare, att jag slappnar av för mycket istället. Och det har jag faktiskt inte tänkt på att det troligen beror på botoxen. Men på mornarna är det bättre, jag var nämligen väldigt stel på morgonen innan när jag vaknade men det är jag inte längre men samtidigt är det ju inte bra att jag har börjat ramla mer, så ja för och nackdelar med allt, men jag tar hellre stelhet på mornarna än att jag ramlar oftare.

Som sagt så ramlade jag i måndags och att jag hade väldigt ont i kroppen som igår och även i rumpan, jag hade ingen tanke på att det kunde bero på att jag ramlade i måndags för min kropp har aldrig reagerat såhär och då har jag ramlat många gånger i mitt liv. Men min fysioterapeut sa att när jag ramlade i måndags så spände jag förmodligen hela kroppen när jag föll så hårt på rumpan och att det blir som en reaktion i kroppen. Jag har aldrig varit med om det innan som sagt men så kan det tydligen vara så nu vet jag varför jag förmiddagen hade så ont i kroppen igår, det känns ändå rätt skönt att veta att det kan bero på det. Men det får mig mer att påverkas av min cp-skada.

Men trist att botoxen hjälper på ett vist sätt men samtidigt gör en annan sak mycket sämre som i detta fallet balansen då.

Idag ska jag på 75 minuters helkroppsmassage, det ska bli extra skönt idag med tanke på kroppen.

Firande på Hotell

I torsdags firade Arvid och jag en månad ihop, 3/3 blev det vi. Det har varit en helt otrolig månad, ja egentligen har det varit helt otroligt och ofattbart sen den 15 februari då jag träffade honom för första gången och vår resa började. Det känns fortfarande ofattbart att denna fantastiska kille är min, bara min. Han har verkligen förändrat mitt liv och jag som var så ledsen och höll på att tappa hoppet om att finna kärleken någon dag och helt plötsligt dök han upp och gjorde mitt liv komplett och tog bort alla jobbiga och elaka tankar om att ingen vill ha mig pågrund utav min cp-skada och sen kom du in i mitt liv och gjorde så att jag fick uppleva den där magiska kärleken och att jag fick uppleva min första romantiska kärlek! <3 Jag är så tacksam över det och att du finns i mitt liv.

Vi firade därför vår 1 månad tillsammans på Clarion Hotell Post, första hotellupplevelsen tillsammans och jag såg fram emot det så himla mycket. Jag har ju varit där några gånger både med pappa och mamma så det skulle bli jättehärligt att få ta med min Arvid dit.

Jag har tänkt på detta en del sedan jag träffade Arvid. Jag gör ju mycket saker och hittar på mycket grejer med min familj och mina föräldrar, och har gjort det hela mitt liv och jag älskar ju att vara med familjen. Även nu i vuxen ålder så är jag mycket med familjen, typ bara med familjen, då jag inte har så stort kontaktnät utanför familjen och min CP- bubbla. Och det är inte något fel med det, det är inte det jag säger, jag har ju älskat att hänga med familjen och mina föräldrar liksom i hela mitt liv och gör fortfarande. Jag har ju dessutom två fantastiska vänner men de bor inte i Borås så när jag hänger med någon är det ju mina föräldrar och min familj och så har det varit i hela mitt liv ungefär och jag älskar som sagt det.

Det har varit svårt att skaffa kompisar genom livet på grund av min CP-skada tyvärr då har jag tytt mig mycket till familjen och jag är tacksam att jag har och har haft dem i hela mitt liv. Men det som har varit negativt med det är ju att det har blivit svårare och svårare att träffa nya människor och skaffa kompisar.

Men nu har jag Arvid och jag känner redan efter en månad ihop att det har blivit en sån stor skillnad i mitt liv, att inte alltid bara ha sina föräldrar att hitta på något med eller inte alltid hänga med sin familj liksom utan nu har jag någon annan att hänga med som dessutom är min kille liksom. Och det känns som att jag har fått ett mer eget liv nu, jag hade ju definitivt det innan också men nu känns det mer som ett vuxnare liv så att säga där inte mina föräldrar har insikt i på samma sätt. Det hade de inte innan heller i för sig för att jag alltid haft ett privatliv i ungdomen och vuxenlivet, mina föräldrar har alltid givit mig det, vilket jag är tacksam över, men nu känner jag att det blir mer påtagligt när jag har min Arvid och en pojkvän och ett eget liv på riktigt och det känns väldigt härligt, ett liv med min kärlek! För mig som även har min cp-skada känns det extra speciellt och stort!

Som sagt så firade vi 1 månad i torsdags och därför bestämde vi oss för att bo på hotell. Det blev mitt favorithotell, nämligen Clarion Post i Göteborg som jag har bott på några gånger, men Arvid har aldrig bott där så det skulle bli extra roligt att visa honom mitt favorithotell.
Jag hade ett möte på Habiliteringen vid tvåtiden så efter mötet åkte jag direkt till centralen och tog 100 bussen mot Göteborg och möte upp Arvid.
Post hotellet ligger ju precis vid centralen så det var nära och bra. Det skulle verkligen bli så lyxigt och magiskt att få fira vår 1 månad på hotell och framför allt att bo där med min Arvid.

Vi gick in på hotellet och checkade in, vi fick tydligen en liten uppgradering av rummet så det var nice. Rummet var så fint och vi fick ett rum med utsikt över centralen och torget vilket var lyxigt.

Vi chillade på rummet en stund innan vi gick ut i den härliga kvällsvårsolen och gick och åt på Tacobar, det var väldigt gott. Vi drack en jättegod drink som hette limoncello spritz. Jag har aldrig varit på tacobar, men det har Arvid så det var roligt att testa.


Det finns en pool längst upp på Post Hotellet som vi såklart ville utnyttja. Så när vi hade ätit gick vi tillbaka till hotellet och bad om en härlig stund i poolen uppe på taket och det gick bra, vi fick till och med det gratis trots att det egentligen kostade en slant så det var så snällt också fick vi till och med vara där en kvart längre då klockan var ungefär halv åtta när vi kom dit och poolen stängde nio så det var riktigt snällt. Fantastisk snäll personal, uppgradering av rummet, gratis poolvistelse och dessutom en kvart längre.

Vi gick upp på rummet och bytte om och sen gick vi upp till poolen. Det var helt fantastiskt, jag har badat i den en gång innan men då var det på dagen. Nu var det mörkt, sån fin utsikt över hela stan och en magisk solnedgång. Det är en utomhuspool så det är verkligen underbart att krypa ner i det otroligt varma och härliga vattnet när det är kallt ute. Det var helt underbart och vi njöt av det varje sekund. Det var rätt djupt och jag nådde inte botten och hade inget flythjälpmedel så Arvid fick hålla mig hela tiden vilket bara var så mysigt och det tyckte han med som tur var! :) Vi tittade på den vackra solnedgången, ut över stan och bara njöt av stunden, det var en helt magisk stund där tillsammans! Vi var till och med själva i poolen den sista stunden så det var väldigt lyxigt. 

Sen vid kvart över nio gick vi upp till hotellrummet och duschade och sen kröp vi ner under täcket i hotellsängen, det var helt magiskt och vilken underbar dag och kväll det hade varit.

På fredagen vaknade vi efter en lyxig natt i en stor mysig hotellsäng. Vi gick upp och åt en mysig hotellfrukost tillsammans innan vi checkade ut. Det var en helt magisk hotellupplevelsen tillsammans med min kärlek! <3

Sen åkte vi hem till Arvid och chillade hemma hos honom hela dagen, det var mysigt.

På kvällen åt vi tacomiddag hos hans föräldrar, det var första gången som jag fick träffa hans familj, vi har pratat om det många gånger men det har inte riktigt passat men nu äntligen fick vi till det och det var så trevligt att få träffa de och sitta och äta middag tillsammans, det var roligt. Vid halv tio tiden åkte Arvid och jag hem till mig och sov, det blev första gången som vi sov två nätter på raken tillsammans.

Igår, lördags, tog vi en lugn och mysig morgon och dag innan Arvid åkte hem på kvällen. Ja det har varit ett sånt magiskt dygn tillsammans med min älskling och så härligt att få så mycket tid tillsammans!
Jag känner så mycket kärlek när jag är med dig min älskade Arvid! <3

Fick två jättefina presenter av min fina på hotellrummet. Ett jättegott doftsprej från Rituals och två stycken A:n att ha i nyckelringen, han hade köpt två till sig själv en dag när han kom till mig och jag tyckte att det var så himla fint av honom och sa att sånna vill jag också ha också hade han köpt likadana till mig i torsdag, hur gullig? <3

Min lilla egna familj

Det har inte hänt så mycket det senaste, därför som jag inte har bloggat så mycket. Eller vad säger jag, det händer ju stora saker i mitt liv hela tiden just nu med min kärlek! Det är helt underbart men framför allt så är han så himla underbar och jag är så lycklig över att vi träffades och över att ha honom hos mig, han har verkligen förändrat mitt liv. Tänk att livet var helt underbart innan Arvid kom in i det, så vad är det nu då?? Ja, det är svårt att finna ord. Så tacksam! Vi ses väldigt mycket för att bo så långt ifrån varandra, vilket känns underbart tycker jag. Han reser dock mer till mig än jag till honom men det beror ju på att han har lite lättare att ta sig hit än jag då han har bil och dessutom har jag ju Frasse så jag är så tacksam över att han kan komma till mig så mycket. Jag älskar dessutom att ha honom här hemma och när han sover hos mig, det finns inget bättre.

Han jobbar och pluggar så han brukar komma till mig direkt efter skolan eller jobbet och om han har varit i skolan brukar han komma lite tidigare på dagen och då brukar vi kunna äta lunch ihop när han kommer och bara vara och mysa hemma resten av dagen. Då jag fortfarande inte har något jobb att gå till lägger jag all min tid och energi på Arvid just nu och det är så underbart att leva i den bubblan och om han är ledig dagen efter kan vi sova hur länge som helst oavsett vilken dag det är. Det känns alltid som en lyxig helg när han kommer! Men jag kommer alltid att lägga all min tid och energi till Arvid oavsett om jag har jobb eller inte, men jag menar att det blir ju lite lättare nu när jag inte jobbar vilket är härligt, om man nu vågar säga att det är härligt att vara arbetslös! ;)

Han brukar komma till mig på måndagseftermiddagar/kvällar efter jobbet, det har han typ gjort nu fyra måndagar i rad eller något och det är så mysigt att få äta middag ihop på en helt vanlig måndag. Det är just det som jag har saknat så mycket också med att vara singel, att bara få äta middag ihop på en vanlig måndag så det är helt underbart när vi kan det. Eftersom att han jobbar så oregelbundet och vi kan ses på vardagar så enkelt så känns det som att vi har skapat en vardag ihop redan trots att vi inte bor ihop, vilket känns fantastiskt. Fast en måndagkväll med Arvid känns alltid som en lyxlördag, jag tappar vilken dag det är när jag är med honom! :)

Sen badar jag ju fortfarande med mormor på tisdagar och nu när jag inte jobbar så gör vi ju det på morgonen, mormor brukar hämta mig ungefär vid kvart i nio. Men även om Arvid är ledig på tisdagar så vill han ändå komma på måndagar trots att han vet att jag måste upp på tisdagar, vilket är så himla fint, och vi går ändå upp tillsammans och äter frukost ihop innan jag åker och badar. Sen när jag kommer hem så brukar vi bara mysa tillsammans hela dagen och det är så mysigt att komma hem till honom och Frasse efter badet, jag älskar det. Men det mest underbara är ju när vi har sovmorgon tillsammans, det är så magiskt att få vakna upp bredvid min älskling och när vi får gå upp när vi vill, äta frukost tillsammans vilket är så himla mysigt och ta en lugn morgon tillsammans, jag älskar verkligen sånna mornar. Sånna mornar har jag verkligen drömt om så länge innan jag träffade Arvid.

Och nu har Frasse accepterat Arvid också, han var lite reserverad till en början och jag tror att han var lite avundsjuk till och med, det kändes så. Men nu älskar han Arvid och Arvid älskar Frasse också vilket känns så otroligt fint för mig, och det känns som att jag har skaffat mig en egen liten familj nu, och det känns helt fantastisk, min lilla älskade familj! Jag och Arvid säger det ofta, vilket är så otroligt mysigt och fint tycker jag. Vi ligger och myser alla tre i sängen framför tv vilket är så himla mysigt. Och när jag är på badet på tisdagar så brukar de mysa själva och ligga i sängen tillsammans och det gör mig så varm i hjärtat.

Förutom att jag njuter varje sekund av att vara kär och att ha världens finaste kille så tränar jag som vanligt på gymmet två gånger i veckan, går på yoga när jag vill och hinner på måndagar, badar med mormor på tisdagar, går på möten på Habiliteringen och hos min samtalskontakt nere i stan, går på massage och chillar hemma, så man kan väll inte säga att jag kryper på väggarna här hemma som arbetslös. Tolka mig inte fel nu, jag vill ha ett jobb, det är klart jag vill, men det är inte prio just nu som ni kanske hör! :)

Det känns som att livet har förändrats sedan Arvid kom in i mitt liv, på ett mycket fint sätt, framför allt kärleksfullt sätt, jag trodde aldrig att mitt liv kunde bli mer kärleksfullt än det var, som jag har turen att ha men Arvid bevisade att det kunde det! <3 Det känns så overkligt fortfarande! <3

Livet i Kärleksbubblan

Det känns som att jag har fått ett helt nytt liv nu när man har blivit kär och träffat sin allra första kärlek. Allt kretsar kring det just nu och livet utanför står lite på paus, kärleksbubblan som det så fint heter och den där kärleksbubblan är ju helt underbar och den vill man ju vara i hur länge som helst. Jag som aldrig trodde att jag någonsin skulle kunna hitta kärleken är detta så ofattbart fortfarande. Som ni vet så har jag ju många människor runt omkring mig som jag verkligen avgudar och älskar så himla mycket och som förgyller mitt liv så mycket, men även om jag har det så är jag väldigt mycket ensam nu för tiden (med Frasse då) då jag inte har några vänner i Borås som jag kan hänga med och jag är mycket i min bubbla, min cp-bubbla (som jag i och för sig älskar) men livet utanför den känns spännande men ändå läskig och fördomsfull.

Jag hänger med pappa och familjen ibland i Göteborg, men mest hänger jag ju med mamma och Elliot, och jag älskar det livet, såklart att jag inte hade tackat nej till några fler vänner men jag trivs bra själv tillsammans med Frasse och att hänga med familjen lite då och då. Jag har ändå så mycket fart och fläkt i mitt liv nu för tiden med massa roliga saker som händer som inte ni ser på samma sätt som jag gör så jag kryper verkligen inte på väggarna här hemma. Men detta har jag tagit upp så många gånger i bloggen, men det tåls att upprepas. Jag känner mig inte ensam i själen oavsett hur många dagar jag är i min lägenhet utan att träffa någon, jag kan känna mig fysisk ensam ibland, men aldrig i själen och det är en enorm skillnad, vilket jag är otroligt tacksam över. Det är skillnad på ensamhet och ensamhet.

Men Arvid har verkligen öppnat upp en helt ny värld hos mig, även om vi är ihop så är det underbart att bara hänga, skratta och ha roligt ihop, hitta på saker, komma ut osv, och plus en fin kärlekssaga, en kärleksdröm, det känns som att jag har träffat min bästa vän och mitt livs kärlek på samma gång vilket känns helt fantastiskt. Vi har så himla roligt ihop, vi har samma humor och är väldigt lika överlag men vi kan även ha djupa samtal och prata om livet, vilket jag älskar. Han och jag hängde liksom varje dag förra veckan trots att han bor på Öckerö och han har till och med kommit hit till mig spontant på kvällen liksom och bara hängt och sovit över, jag älskar att vi båda är så spontana och framför allt att vi kan vara det när han bor på Öckerö.
Han får mig alltid att känna mig så speciell, uppskattad och älskad precis som jag är men framför allt så får han mig att känna mig så trygg, extremt trygg och avslappnad.

Det är ju lite lättare för honom att komma till mig såklart då han har bil så han är mest här men i måndags tog jag mig ut till Öckerö. Det skulle bli min andra vistelse på Öckerö med Arvid. Jag ska ju kattsäkra min altan så Frasse kan gå ut på altanen nu till våren och sommaren och i måndags skulle snickarna komma och fixa kattnät och det skulle ta max två dagar så i söndags fick Frasse åka hem till mormor (min mamma :-) så då passade jag på att dra en sväng till Öckerö och till min prins.

Jag chillade hemma på förmiddagen och vid kvart över två åkte jag bussen mot Göteborg till Arvid och när jag hade kommit fram till Göteborg åkte vi bussen till färjan då vi skulle hämta hans bil som var på service. Bussen till färjan tog typ 40 minuter så det tog en liten stund men det var mysigt att bara sitta där och hålla hand :). När vi var framme vid färjan gick vi på båten och åkte över till Öckerö, och gick till macken och hämtade hans bil. Sen åkte vi en sväng på Öckerö, vi älskar att åka bil ihop och han älskar att ta olika turer på Öckerö och på de andra öarna så det brukar vi göra tillsammans och samtidigt lyssna på go musik, det är så härligt.

Det var så fint väder i måndags så det var så härligt, det var dock väldigt kallt men det var sol, det var nämligen inte så fint väder första gången som jag var hos Arvid, så det var väldigt härligt med sol denna gången även om det var svinkallt. Efter en liten tur åkte vi hem till Arvid och chillade. Då jag kom till Öckerö lite senare denna gången så var klockan rätt mycket, men vi chillade och myste framför en säsong av Robinson och en brasa, tänk att han har en brasa i sin lilla lägenhet, hans lägenhet är till och med mindre än min, hur mysigt? Så vi satt där och njöt av brasan tillsammans, helt underbart. Sen lite senare kom hans kompis lite spontant och hälsade på så det var väldigt kul att träffa honom och sitta och tjata, vi hade det jättetrevligt tillsammans och framför allt roligt. 

Sen gick hans kompis och Arvid lagade lite köttbullar och pasta till oss medans jag provade att ligga i hans hängmatta, det var så himla mysigt och framför allt lyxigt när ens kille lagar go mat till en! ;) Sen åt vi lite kvällsmat och sen åkte vi hem till mig och la oss, Arvid sov över hos mig vilket var ganska tur då klockan var 23 när vi kom hem men framför allt så var det helt underbart mysigt att äntligen få sova ihop igen.

Ja, herregud, det känns som att man har fått ett helt annat liv nu! Jag trodde inte att livet kunde bli bättre, men det kunde det! Arvid gjorde mitt liv komplett! <3 2025 började riktigt bra! :D

Tillsammans skapar vi fina minnen ihop min älskade Arvid! <3

Träffat Första Kärleken

Det har hänt något helt fantastiskt i mitt liv och det är att jag har träffat kärleken! Det känns helt overkligt och det känns som att man lever i en dröm men såklart så känns det helt fantastiskt. Jag har dejtat ett tag nu, inte träffat många men några, jag har inte uttalat mig om det här på bloggen då jag har känt att det är lite privat och att jag inte har velat skriva om det men nu när jag äntligen har träffat kärleken så vill jag såklart skriva om det då det är en såpass stor del av mitt liv, vilket känns helt fantastiskt och overkligt.

Att ha en cp-skada och ge sig ut i dejtingvärlden har inte varit lätt och jag har tappat förhoppningen om att hitta någon många gånger och det har faktiskt varit riktigt jobbigt. Ni som följer mig säger ju jämt att jag är så himla positiv kring allt men nu ska ni få reda på en sak, att när det gäller kärlek och om att hitta någon någon dag har jag varit väldigt negativ och känt mig hopplös och tänkt att det aldrig kommer att hända mig osv. Att hitta kärlek är svårt för alla men extra svårt när man har en CP-skada vilket jag har kämpat mycket med i tankarna.

Men nu har det hänt, mitt livs första kärlek och det är inte vem som helst heller, utan verkligen drömkillen, äntligen har jag hittat min Ernst! Min alldeles egna Ernst! Det känns fortfarande helt overkligt för mig att bli accepterad och älskad av en kille precis som jag är, att han liksom ser mig som den jag är och inte min CP, den tanken gör mig så tårögd. Han heter Arvid och han är allt jag vill ha och han har allt som jag söker och lite till. Vi har dessutom väldigt mycket gemensamt och tycker om mycket samma så det är verkligen kul. Detta känns väldigt speciellt för mig, mitt livs första kärlek, min första kille, det är speciellt och helt underbart.

Jag trodde aldrig att jag skulle hitta kärleken, men nu är han här och han är bara min! <3

Min underbara älskling! <3

3 År som Lägenhetsägare

Idag, den 1 mars, har jag varit lägenhetsägare i tre år, alltså för tre år sedan fick jag tillgång till min första lägenhet. Men jag flyttade inte in förrän i juni då jag tog studenten i juni. Det kändes helt magiskt att veta att jag hade en lägenhet som stod och väntade på mig när jag slutade gymnasiet, att den biten var klar liksom. Min lägenhet är dessutom helt perfekt för mig, precis lagom verkligen, jag behöver liksom varken större eller mindre, jag har liksom allt jag behöver på 36 kvadrat, plus en fin stor terass till och med.

Att flytta hemifrån för mig var såklart ett stort steg, men jag tror eller jag vet att Storås hjälpte till mycket där. Jag flyttade ju dit som 16 åring så egentligen flyttade jag hemifrån när jag var 16. Därför blev det inte sånt stort steg från Storås till eget sen än som det nog hade varit om jag hade bott hemma under gymnasietiden. Jag växte så mycket som människa under Storåstiden och lärde mig mycket om mig själv vilket bidrog till att jag var mer tryggare med att flytta hemifrån på riktigt efter studenten. Jag tror dessutom att det hade varit som att ta ett steg tillbaka om jag flyttade hem igen efter gymnasiet. Men såklart att det var jättestort att få flytta in i sin egna allra första lägenhet och känna att detta är mitt, bara mitt.

Jag är också så glad och tacksam över att min CP tillåter mig att bo själv, nu har jag ju hemtjänst som kommer varje dag och hjälper mig med diverse saker men jag har inte alls mycket hemtjänst och klarar mig väldigt bra själv vilket är så härligt. Att bo själv och klara sig nästan helt själv med bara lite hjälp är verkligen en underbar-och frihetskänsla. Nu har jag ju dessutom Frasse som bor och lever med mig, vilket känns otroligt härligt och att han också verkar trivas är ju såklart fantastiskt.

Trygghet är också väldigt viktigt, speciellt för mig med tanke på min CP. Men jag kände mig trygg från första stund i denna lägenhet. Jag var lite orolig för det när jag skulle flytta från Storås då jag hade personal tillgängligt dygnet runt och dessutom hade jag aldrig sovit ensam tidigare, det var ju det som oroade mig mest, att sova själv utan att veta att det finns personal tillgänglig. Men det var inga problem i denna lägenhet, jag kände mig trygg och hemma från första stund.

Området är också helt perfekt att bo i för mig, för det första så är det väldigt lugnt och för det andra så har jag nära till allt fast jag bor i ett lugnt område. Jag kan ta min elrullstol Elof både till affären, till gymmet och ner till stan till och med, men det finns också ett fint promenadstråk som jag brukar ta om jag bara vill gå en promenad. Det är också sån frihet för mig att ha allt så tillgängligt som jag faktiskt har.

Så idag firar jag tre år som lägenhetsägare.

Annorlunda Botox

I måndags var det dax för botox igen i vaden. Jag brukar alltid ha med mig någon när jag ska ta botox då jag tycker att det är lite jobbigt då det gör ganska ont och då känner jag att jag vill ha med mig någon. Men denna gången ville jag prova att gå på botoxen själv, dels för att jag ville prova det och för att jag fick reda på tiden ganska sent och jag vet hur mycket pappa och mamma har på jobbet så jag ville inte störa, även om de vill att jag frågar om jag vill att någon av de ska följa med och att de löser det på något sätt, snälla föräldrar som jag har, och jag vill ha deras stöd. Men denna gången tänkte jag som sagt att jag provar själv.

Klockan 14:15 hade jag tid på botoxen. Jag brukar ju åka på läkarbesök och på vårdbesök själv numera men jag har aldrig åkt själv på botoxen som sagt. Det var lite annorlunda denna gång då det var annan läkare och annan personal då hon som jag alltid har haft har slutat. Det var lite nervösare då, men jag känner en person på avdelningen faktiskt och det är min gamla klasskompis (i låg-och mellanstadiet) mamma, lite lustigt att hon jobbar där och att vi ses nu 10 år senare när jag ska ta botox, hihi. Men det var ändå skönt att hon var där så jag kände igen någon. Hon har liksom sett mig i blöja då jag och hennes dotter även gick på dagis ihop, hihihi! :-)

Men när jag och läkaren som hade hämtat mig i väntrummet kom in i rummet så var det typ fem andra personer där och det var ett mycket mer större rum än vad jag är van vid. Men framför allt så har det aldrig varit så många personer med innan så det var lite konstigt, jag blev lite nervös då hihi. Vi pratade då, och det var två personer som pratade med mig mest, det var en läkaren och en äldre kvinna som pratade norsk-svenska, hihi, jag förstod inte så mycket vad hon sa men jag försökte hänga med. Sen fick jag gå runt lite i rummet medans fem pers stirrade på mina fötter och hur jag gick, kändes inte alls konstigt ;). De sa då att jag går lite på tå med vänsterfoten, och jag blev förvånad för det har jag aldrig gjort innan förutom när jag var pytteliten så det var tyvärr något nytt så de skulle ta längre ner i vaden så kanske jag kan få ner hälen i golvet igen.

När jag hade gått några varv i rummet fick jag sätta mig på britsen också klämde de och sträckte på benen, mest vänster då eftersom att det är där jag brukar få botox. De märkte även då att jag har svårare för att sträcka ut mitt knä, eller det viste jag egentligen men det uppmärksammades lite extra så då bestämde de att jag även skulle få botox i baksida lår, lite längre ner, vilket jag aldrig har fått innan, jag har bara fått i vaden. Men det är bra så att jag kan sträcka ut mitt ben lite lättare och inte vara så stel. Så jag skulle totalt få fem stick, vilket skiljer sig från när jag hade den andra läkaren då jag bara fick två, max tre i vaden, så jag blev lite nervös när hon sa det.

Jag fick då lägga mig på britsen på mage också kom några in med apparater, och ett ultraljud för att de skulle hitta musklerna. Det kändes ganska läskigt och det stod typ fem människor runt mig och jag viste ju att det är inte behagligt precis och då börjar ju min kropp spänna sig automatiskt innan de ens har rört mig vilket är det sista man ska, men det är tyvärr så min kropp funkar.

Det gjorde svinont kan jag säga, speciellt den vid låret vid knät, det var jättejobbigt för det gjorde så ont och hela kroppen bara kämpade emot så det var så skönt när det var över. Som tur är så är det inte många minuter man måste stå ut men de minutrarna är långa kan jag säga.

Man glömmer också bort att andas, eller iallafall jag så de får påminna mig om att andas, hihihi, och under botoxen så sa hon norska kvinnan ”kämpe bra” till mig när jag låg där, det var roligt. Sen äntligen var det över för denna gången och jag fick åka hem. Det spänner och trycker i vaden mycket efteråt men det går över efter bara knappt 30 minuter och sen känner man ingenting så det är skönt. Men det kändes som en större apparat denna gången än de senaste gångerna med den andra läkaren, det gick både smidigare och fortare då. De här personerna var bra också, det är inte det jag säger, det gick bara fortare och smidigare med den andra läkaren. Om jag viste att det var annorlunda denna gången hade jag viljat ha med mig någon, antingen mamma eller pappa. Men det gick ju bra, men ändå.

Men nu är det över för denna gången så det känns skönt, nu är det stretching som gäller.