I mitt förra inlägg pratade jag om min ledsagning, om vårt första möta osv, så det är nog bra om ni läser det inlägget förre detta så ni förstår lite vad jag pratar om och så.
Iallafall, på mötet bestämde vi att vi skulle ses som i fredags eftersom att jag skulle vara kvar på Storås i helgen. Min ledsagare heter Mibrak föresten. Det skulle vara första gången som vi skulle träffas själva, så det skulle bli spännande. Hon kom till mig vid tre tiden i fredags, det första hon gjorde var att krama mig :-). Vi skulle gå en promenad till Ica för jag behövde handla och posta ett paket. Hon hjälpte mig på med jackan och med Elof. Sen tog jag på mig skorna, och ni som har läst förra inlägget vet att både jag och min handläggare var tydliga med att det kan se ut som att jag behöver hjälp men att jag säger till om jag vill ha hjälp. När jag tog på mig skorna krånglade det lite, och jag vet att Mibrak stod och kollade på, men hon gjorde inget. Och sen sa jag ”kan du hjälpa mig?” så då kom hon ju fram och hjälpte mig. Då förstod jag att hon hade förstått det där med att inte göra för mycket, vilket kändes jättebra.
Sen började vi gå mot centrum. Ni vet att jag sa att hon var lite blyg och sa inte så mycket på mötet, men nu pratade hon mycket mer när vi gick och frågade frågor och hon förstod mig bättre än vad hon gjorde på mötet, vilket kändes jättebra.
Ju mer tiden går desto bättre kommer vi att förstå varandra såklart och lära känna varandra. Men första gången som vi träffades själva kändes det bra.
När vi kom till centrum visade jag henne först vart hon ska möta upp mig när jag vill bli upphämtad utanför skolan.
Sen gick vi till Pressbyrån och köpte frimärken och la på mitt paket på posten. Sen gick vi till Ica och jag handlade lite duschgrejer och så.
Sen drog vi oss hemåt, då var klockan tjugo i fem, så efter att hon hjälpt mig av mig ytterkläderna så sa jag att hon kunde åka hem, för hon skulle ändå sluta klockan fem.
Jag märkte hur mycket lättare det var att ha med sig någon när man handlar, att få hjälp med att hålla grejer, ha en korg istället för att ha allt i knät, ta ner saker från hyllan och få hjälp i kassan med att lägga upp saker på bandet och packa ner varorna i påsen.
Det var en bra första träff tycker jag.
Nu behöver jag inte heller känna mig stressad att vi måste hinna tillbaka inom en viss tid som jag kan känna ibland när jag är ute med Storås personalen. Utan nu är hon bara min. :)
