Igår var dagen då det skulle ske, botoxen. Jag gick upp klockan 06:20, så tidigt. Det var mysigt, för Marko och Elliot var uppe så jag fick krama på de lite. Elliot var så glad över att jag var hemma, så jag fick så många goa kramar, så det var härligt. Då fick man lite styrka inför dagen. Jag och mamma åkte till sjukhuset och anmälde oss i entrén. Sen gick vi upp till barn dagavdelningen och satte oss i ett väntrum. Klockan åtta kom en sköterska in och hämtade in oss till ett rum där jag fick lägga mig på mage på en brits, där smörjde hon på emblasalva på min vad där läkaren skulle ta botoxen (salvan är till för att det inte ska göra ont). Salvan skulle sitta på i två timmar innan botoxen, så de två timmarna skulle jag och mamma låta gå på sjukhuset. Vi fick tips om ett pysselrum på högsta våningen som vi kunde åka upp till. Väll där uppe hade personalen lite möte så vi fick först gå in till ett lekrum för typ tre åringar, så det var väll inte så kul (vi var själva där dessutom), men jag och mamma läste en jätteintressant bok om människokroppen. Sen fick vi komma in till pusselrummet. Det var bara vi där, så jag och mamma satt där och pysslade medans en personal satt där och rensade i en hylla, det var lite musik på också. Det var mysigt att bara sitta där och pyssla faktiskt. De hade så mycket pyssel där va, men jag målade lite med vattenfärger. När jag kände mig klar gick vi ner och tog en fika i sjukhuséntren.
När klockan började närma sig tio åkte vi upp till barn dagsavdelningen igen. Klockan blev tjugo över tio innan sjuksköterskan visade oss till samma rum som hon satte på salvan i, sen fick vi vänta där ytterligare lite till. Jag förberede mig genom att lägga mig på mage. Sen kom läkaren in, och han pratade lite med sköterskan och förberedde lite saker. En annan sköterska kom in och presenterade sig framför mig och sa att hon skulle hålla syrgasen åt mig, och hjälpa mig genom det här, vilket kändes skönt. När hon sa att hon skulle hålla syrgasen åt mig så blev jag lite lugnare, för när jag såg den sa jag till mamma ”hur i hela friden ska jag kunna hålla i den själv”. Den var på vänster sida av mig dessutom. Ni fattar, min vänster arm och en lustgas går inte ihop…haha! :D Hur som helst när det första momentet var klart, så var det det andra momentet kvar: var skulle jag göra av min vänster arm? Den var helt stel och sjövild, men till slut kunde den slappna av. De sa till mig innan att jag kommer att tycka att det är jätteskönt med lustgas, och att jag kommer att bli fnissig och glad! :D
Jag och den sköterskan som satt jämte mig kom igång med lustgasen rätt snabbt, innan läkaren var på gång att sticka mig för att testa lite och förbredda mig. Så jag märkte inte när han började. Det var speciellt att andas genom lustgas, men hon som satt jämte mig peppade mig och sa att jag var jätteduktig. När jag hade andas ett tag i den började jag känna mig mer och mer yr och trött, i början kände jag mig precis som vanligt. Det var lite läskigt när det bara började snurrade till i hela systemet och framför ögonen. Men jag kämpade på! Jag började blunda när jag började känna mig yr, så det var skönt.
Det som var så konstigt var att när läkaren stack mig där jag hade salvan så ryckte jag till (det hörde jag att de sa, och jag kände det även), men när han sprutade till där jag inte hade salvan så ryckte jag inte till, hihi det var skumt!
Lite senare när jag hade haft den lustgasen ett tag så började jag skratta och fnissa till, ibland bara lite och ibland jättemycket…haha. Jag hörde mig själv skratta, men jag visste inte om vad, vilket kändes jättekonstigt. Jag kunde liksom inte rå för det, det kändes skumt. Så hörde jag alla i rummet börja skratta åt mig, och mamma skrattade jättemycket åt mig, det hörde jag och hon berättade även det efteråt..haha. Hon sa att jag såg helt borta ut…haha! Jag tycker att det är så roligt nu efteråt, jag skrattar bara jag tänker på det!
Efter botoxen var klar så tog sköterskan bredvid mig bort lustgasen försiktigt från min mun, och då kände jag hur mycket jag hade dreglat i den…hihi! :-) Läkaren gick upp till ortopedmottagningen där jag skulle gipsas sen. Jag låg fortfarande kvar på mage för jag var inte redo att börja mitt liv igen! :-) Jag var lite borta fortfarande också. Jag började hosta mycket, och det kan man tydligen göra eftersom att det blir torrt i munnen efter lustgasen, så jag fick en klubba och en festis av sjuksköterskorna. Tillslut kände jag mig redo, också hjälpte mamma och sköterskorna mig att vända mig om. Jag kände mig fortfarande yr så jag satt kvar på britsen en stund.
Mitt ben och min fot började plötsligt spänna och göra ont, ni vet som det har gjort det senaste året. Sköterskorna sa att kroppen brukar inte reagera så, men de sa att min kropp kanske reagerade så som den gjorde efter botoxen. Efter en stund kände jag mig redo att sätta mig i Rulle. Det var svårt att stödja på benet och gå till Rulle när det stod rakt ut och var så stelt. Vi tacka för oss och åkte upp till ortopedavdelningen.
På ortopedmottagningen började jag att nykra till, haha! Mitt ben började kunna slappna av också, vilket var skönt. Vi fick vänta jättelänge på ortopedmottagningen, vilket var konstigt. Men till slut kom vi in till ett gipsningsrum, läkaren som gjorde botoxen var med och två andra tjejer som jobbade på avdelningen. Jag fick lägga mig på en brits och välja färg på gipset, och det blev rosa! :) Sen började de att gipsa. Ena tjejen håll i mitt lår, den andra tjejen gipsade och läkaren försökte pressa min fot till normaläga. Alltså han fick ta i, jag såg det på honom, för min fot ville bara gå inåt och det går ju inte att ha den så när man ska gipsa. Han bara ”alltså vilken stark tjej”. Det var jättejobbigt för mig också eftersom att det spände och gjorde ont i hela låret när han vred på foten och hål den i normalläge. Jag fick kämpa, plus att mina armar bara flög ut och iväg eftersom att kroppen fick jobba så hårt…spasmer vet ni! :-) Men det var jätteroligt innan och efter det onda, vi skratta jättemycket, de två tjejerna var jätteroliga, även läkarn, högt i tak som är min grej! :-) Sen gick läkaren och en utav ortopedläkarn. Hon som stannade kvar gjorde det sista med gipset och sen var det klart. Jag får inte gå på gipset eftersom att det är så halt så jag fick en sko som jag ska ha ute och en som jag ska ha inne. Men som tur var fick jag det traditionella gipset, så jag kunde stödja på det efter bara en halv timma. Sen fick jag en tid för omgipsning om två veckor.
Vi var på sjukhuset ungefär fyra timmar eftersom att botoxen och gipsningen blev lite förskjutet i tid. Men när vi kom hem provade jag att gå, det kändes jättekonstigt. Det är skumt för jag kan bara gå på tå med gipset, jag kan inte sätta ner foten. Så vi får se hur det här går, det blir spännande de kommande fyra veckorna! :)
Det var tacksamt att ha med sin mamma igår som stöd! <3 Och tack till alla de som önskat mig lycka till igår. Wilma och Kevin, ni är bara bäst! Bästa vännerna som stöttade mig precis innan jag skulle in till läkarn och få botoxen. Jag tänkte på er när det var som jobbigast!
Vilken dag jag hade igår! :-)
