Efter att vi hade varit på barnakuten i sex timmar i lördags mådde jag inte bättre. I söndags skulle jag ta en lugn dag. Jag mådde inte alls bra i söndags. Jag var lika trött, kände mig orkeslös och lite snurrig i bollen. Lite senare på eftermiddagen när jag hade kämpat mig in i duschen för att känna mig någorlunda fräsch iallafall så var det knappt så att jag orkade det, så efter att jag hade duschat blev jag ännu mera tröttare i kroppen så mamma fick hjälpa mig och ta på mig. Under dagen låg jag bara och stirrade i soffan för jag orkade ingenting. Jag kände mig slö i hela kroppen när jag skulle ta mig någonstans och jag blev varm och jag frös i omgångar, men jag hade ingen feber, och jag hade konstant handsvett. Jag såg hur blanka mina händer var av svett. Vi bestämde att jag inte skulle åka tillbaka till Storås för att vila hemma och för att mamma skulle ringa Habiliteringen på måndagen.
På söndag eftermiddag la jag mig i sängen för jag var så trött. Jag brukar aldrig kunna sova på dagen, men jag somnade och det var så skönt. Men det konstiga var att jag var lika trött när jag vaknade som när jag gick och la mig. I måndags var jag oss pappa på dagen och blev ompysslad! <3 Under måndagen och tisdagen var jag som i söndag, helt orkeslös, handsvett, svag i kroppen och låg mest bara i soffan och stirrade. Det var en frustrerande känsla att vara så orkeslös och inte veta vad det berodde på. Jag läckte urin fortfarande ska tilläggas. Jag var inte alls sugen på mat, jag hade ingen matlust överhuvudtaget, och när jag inte äter så är jag inte frisk.
På onsdagen var jag något piggare, första dagen som jag kände ork på länge. På kvällen skulle mamma köra mig till Storås.
Kevin hade studiedag i onsdags så vi gick en promenad tillsammans och åt lunch ihop hemma hos mig. Det var så skönt att få komma ut och hänga med Kevin, göra och tänka på något annat. Skratta lite och prata med honom, det var underbart. Men efter att vi vart ute började jag bli trött igen och känna mig svag i kroppen.
Som jag nämnde tidigare i mitt förra inlägg sa barnläkaren på barnakuten att vi skulle ta kontakt med habiliteringen i Borås. Mamma ringde då en sjuksköterska som tyckte att mina besvär och symtom var jättekonstiga, så mamma fick en telefontid med min förra läkare på onsdag morgon eftersom att min läkare som jag har nu är någon annanstans och jobbar i fyra veckor.
Han (min förra läkare på habiliteringen i Borås) visste inte vad detta kunde vara, som vi misstänkte att han skulle svara och inte kunna veta…. Han sa att jag skulle få vänta ut tills jag blev bättre helt enkelt, det var det sista som jag ville höra just då när jag mådde som sämst. Men han sa att om jag fortsätter att läcka urin så kommer de att tömma min blåsa och om mitt mående inte blev bättre så skulle det utredas djupare. Vi har en plan iallafall, vilken känns skönt.
Det var härligt att komma tillbaka till Storås igen, när jag hade pratat med en personal i telefon i tisdags sa hon att de tänker på mig och att alla hälsar och hoppas på att jag snart kommer tillbaka, så gulligt.
Det hat varit så skönt att vara hemma också och verkligen vila upp sig och få massor utav kärlek från familjen, bli ompysslad helt enkelt, det behövde jag! <3
Jag visste inte om jag skulle gå till skolan i torsdag men oavsett vad så skulle jag tillbaka till Storås på onsdag kväll eftersom att jag kände mig bättre och jag ville byta miljö och träffa alla igen. Jag chattade därför lite med min mentor, för som sagt så var jag lite osäker på om jag skulle gå på torsdagen eller inte eftersom att torsdagar är den tuffaste dagen på veckan dessutom, enligt mitt schema. Men min mentor sa att jag skulle vara hemma och vila mig en dag extra (han vet nämligen hur jag funkar :)) och om jag orkade så skulle jag göra lite skolarbete tyckte han. Så jag lyssnade på honom och va hemma, och tänkte den att jag kan sitta i lugn och ro och göra lite skolarbete. Så jag gjorde lite nytta iallafall, jag gjorde klart och lämnade in fyra skoluppgifter, så det kändes jätteskönt, jag är nöjd. Så nu har jag inte lika mycket att ta igen nu när jag är back in business. Jag tycker faktiskt att det är skönare att sitta hemma och göra skoluppgifter om jag ska vara ärlig, för då blir man inte störd och man har ingen tidspress.
Hur mår jag idag då? Jo, jag mår bättre. Inte lika trött, lite svag i kroppen bara och så. Jag läcker fortfarande dock. Igår var jag i skolan, skönt att börja med veckans lugnaste dag, fredag. Men det har gått bra tycker jag, jag har bara känt mig svag i armarna och benen men det kanske inte är så konstigt efter mina tuffa veckor.
Men det är skönt att jag mår bättre nu tycker jag såklart! Snart är jag den helt 100% vanliga Alice igen!
Igår när jag kom tillbaka till skolan så kände jag mig så välkommen. Alla lärare, personal, elever och assistenter frågade om jag mådde bättre, sa ”vad skönt att ha dig tillbaka” och de sa även ”vi har saknat dig, det har varit så tomt här utan dig, det är härligt att ha dig tillbaka”, vilka ord va! De värmde mycket!
Storåspersonalen har varit extra gulliga och snälla nu när jag varit dålig. De har stöttat mig och fått mig att känna mig stark. De har upprepat många gånger ”säg till om du behöver något”, ”vi finns här för dig”, ”kom ihåg att du är stark”, de orden har också värmt så mycket och jag är evigt tacksam för att de har hjälpt mig och bryr sig så mycket om mig.
Jag är också tacksam över min underbara omgivning som frågat hur jag mår och kommenterat så fint på mina inlägg! Tack underbara ni! <3 Ni gör mig starkare! <3
På söndag ska jag, mamma och mormor på spa i Varberg, det ska bli så mysigt. Det känner jag att jag verkligen behöver efter de här två tre tuffa veckorna! <3 MYSS! <3
Trevlig helg!
Mysigt med spa! Skönt att höra att du mår bättre, och bra att de ska fortsätta undersöka dig. Kram!