Nu i Corona tider är jag nästan bara hemma och det är lite segt, speciellt om alla andra är på jobbet och dagis på dagarna. Man tittar liksom i mobilen bara för man har långtråkigt och tillslut har jag spelat samma spel och tittat på samma video flera gånger, det blir lite segt tillslut. Plus att man blir trött och seg om man inte gör något. Därför ska det bli så skönt att börja jobba på måndag, alltså imorgon, så det händer något. Jag förstår inte alla som måste alltid vara hemma nu och isolerade, så som sjuka, äldre osv, som t.ex mormor och morfar. Jag blir ju bara uttråkad efter två dagars mobiltittande. Om någon läser detta nu och sitter isolerad hemma, så har jag en fråga, vad i hela friden gör ni på dagarna? :-)
Kevin känner likadant som jag, så det är lite skönt nästan för då tror jag att vi hänger mer, han jobbar ju typ hela tiden hahaha, så det ät väll bra för honom. Men jag tänker mest på kvällar och helger.
I torsdagskväll när klockan var runt nio på kvällen skickade han till mig om jag ville komma och hänga med honom i hans växthus. Jag tänkte först att det var lite sent, men sen bara varför inte, jag har sommarlov. Dessutom kände jag att jag behövde komma ut från de här fyra väggarna. Så jag bytte om och drog ner till Kevin med Elof.
Han hade köpt nya stolar, nya filtar och kuddar som vi satt i i växthuset. De stolarna var verkligen så sköna, de var runda så man sjönk verkligen ner i de. Kevin bjöd på lyxig alkoholfri cider och lite snacks också satt vi där i värmen bland alla tända ljus och tjatade om verkligen allt. Jag som älskar att sitta så och prata om livet, ena stunden skrattar man jättemycket och andra stunden pratar man seriöst, det är verkligen härligt, speciellt med mina vänner! Det är så härligt med växthus också för det kändes verkligen som vi satt ute fast i värmen, och sommarkvällen var ljus fastän klockan var tio. Man förlänger sommarkvällarna på något fantastiskt sätt. Vi satt där i tre timmar, jag gick därifrån vid 00:40! :0 Jag ville nästan inte gå hem, jag kunde lätt somna i de där stolarna alltså! :) Det var en supermysig kväll. Det blev verkligen spontant, med det blir det ju oftast med oss två och det är det som är så himla härligt tycker jag.
Jag tänkte på det när jag åkte gatan upp hem, att vilken tur att jag har Kevin här i Sandared och att han dessutom bor så nära mig. Vad hade jag gjort annars förutom att hänga med familjen? Det hade blivit jättetråkigt tror jag speciellt i de här tiderna, och familjen hänger jag liksom med varje dag.
Jag tänker på det varje gång vi ses, att jag är så tacksam för att han accepterar mig som jag är och vill hänga med mig, även fast jag behöver hjälp med vissa saker och även fast jag inte är som alla andra. Men jag har bara problem med kroppen, inte psykiskt, jag tänker precis likadant som vem som helst, och det är så himla skönt att han ser igenom mitt handikapp och förstår det för det är tyvärr ingen självklarhet i samhället.
Jag kände att jag behövde komma ut lite också efter Vavas bortgång i tisdags, tänka på annat. Jag tänker på Vava varje dag och hon kommer alltid att vara med mig! <3
