På tisdag börjar skolan igen, jag är inte så taggad än men jag hoppas att det ändras på de här sista dagarna. Det kommer att kännas konstigt att inte träffa familjen varje dag (när jag säger ”familjen” menar jag båda mina familjer. För mig är de en och samma familj fast de inte bor ihop). Jag tänkte på det härom kvällen att jag kommer verkligen att sakna att sitta och äta middag med mina kära familjemedlemmar på kvällarna! :) Men det är väl som allt, man vänjer sig väll vid Storåsvardagen också.
I tisdags ringde föreståndaren (chefen) för Storås. Hon brukar ringa några dagar innan inflytten på Storås efter loven. Speciellt nu i Corona. Hon frågade om hur jag har haft det under ledigheten, om jag har haft några symtom under jullovet osv.
Smittspridningen har ju tyvärr ökat i Västra Götaland, så det har blivit ännu mer restriktioner på Storås berättade hon.
Storås elevhem måste nämligen ha öppet eftersom att skolan har öppet.
Efter sommarlovet började personalen ha visir på sig, men bara när de var nära oss. Typ vid hygienbesök, stretching, osv. Men det har inte varit så att de måste ha det hela tiden, bara vid speciella tillfällen eller när vi elever själva har velat det, eller de själva för den delen. Men nu måste de ha visir hela tiden när de hjälper oss, oavsett vad det är. Så så fort de kommer in i min lägenhet måste de ta på sig visir.
Nu har det även tillkommit att de måste ha munskydd och visir på sig när de är i våra lägenheter. Det tycker jag känns tryggt. Men även i det gemensamma utrymmet där vi äter, umgås osv. Jag tyckte att det var lite jobbigt att höra det faktiskt, alltså att de ska ha det även i gemensamma. Det känns så opersonligt på något sätt. Men jag förstår ändå varför och tycker ändå att det är bra med tanke på situationen. Jag får helt enkelt tänka att det blir ett tryggare elevhem att vara på. Jag får också tänka på att det är samma personal oavsett om de har munskydd eller inte.
Jag får tänka positivt….
Jag tror att jag tycker att det är jobbigt eftersom att jag är en sån person som läser av ansiktsuttryck på människor. Jag tycker även att det är jobbigt när personer har solglasögon på sig. För då känner jag att jag inte kan granska deras ansiktsuttryck. Samma sak när det gäller munskydd, men jag vet ju faktiskt inte hur det kommer att vara och bli, så jag ska inte oroa mig i onödan, för det är jag nämligen expert på.
Samtidigt tycker jag synd om personalen att de måste gå runt i munskydd hela tiden när de jobbar. Det känns jobbigt att ha munskydd hela tiden.
Men jag får som sagt tänka att det är för en bra sak och att alla ska känna sig trygga.
Hej Alice! Så nu ska du tillbaka till Storås efter en lång ledighet, det är väl som det brukar kännas när man ska börja jobba igen efter semestern att det känns lite motigt men det brukar fort gå över när man väl är på plats, angående skyddsutrustning så vänjer man sig vid det också, jag har jobbat med visir sedan i mars och sedan början av december har vi även haft munskydd vilket jag tycker känns säkrare både för de äldre och vi som jobbar, nackdelen är att man ser sämre med visiret och att de äldre har svårare att höra vad vi säger 😟 Än så länge har vi bara haft några som har fått Corona i personalen och bland våra omsorgstagare vilket vi är jätteglada för!
Önskar dig en fin helg med familjen 🥰 Ta hand om dig min älsklingsflicka! Saknar dig såå mycket, tur att du är så bra på att skriva och dela med dig av ditt liv!
🥲😘❤️🙏🏻