I slutet av mitt UF år så vann jag ett stort pris för min bok. Det var ett pris från orginationen UF Alumni som min lärare i entreprenörskap hade så snällt gjort mig medlem i också vann jag och en annan från min UF klass det diplomet. Det är tydligen ett stort pris att vinna. Som pris skulle vi få åka på något som kallas för Emax. Jag hade ingen aning om vad det var. Men det är ett sorts stort event där unga entrepenörer (som också fått något slags pris till Emax) får samlas och nätverka, gå på föreläsningar, workshops med mera. Det eventet skulle vara den 19-23 juni i Göteborg. Jag har haft mycket funderingar på vem som ska följa med mig osv, men tillslut kunde Jenny följa med mig så det var snällt.
Som sagt så hade jag ingen som helst aning om vad jag hade och förvänta mig. Det ända jag viste var att vi skulle bo på Lisebergsbyn på ett vandrahem och spendera dagarna på Chalmers i Göteborg.
Men jag viste att vi var indelade i grupper för en tjej ringde mig på torsdagen innan vi skulle åka på söndagen och frågade hur jag kände inför söndag och att vi alla är så taggade. Hon sa att hon skulle vara min och min grupps coach och att jag skulle vara i grupp grön. Efter att vi hade lagt på kände jag mig mer taggad på veckan.
Söndagen kom och väskan var packad. Jenny kom och hämtade mig vid tvåtiden också åkte vi mot Lisebergsbyn. Jag har aldrig bott på Lisebergsbyn så det skulle bli spännande med.
När vi var framme var det massor utav personal (coacherna) som mötte upp oss, de hade en sån härlig energi, de var så glada och så taggade. Det var många ungdomar där också som skulle vara med, det var 100 ungdomar som skulle delta under Emax
Jag checkade in och jag och Jenny gick upp till vandrarhemmet. Jag hade bett om att jag och Jenny skulle få ett eget rum och det fick vi, vilket var skönt. De andra fick dela rum med varandra. Ingen kände ingen heller. Rummet var väll helt okej liksom, inte jätteroligt men det fick funka. Sen var vi tvungna att dela toa och dusch med de andra tjejerna, vilket inte var jätteroligt men det fick gå.
Efter incheckningen var det lite kubb nere på campingen och lite mingel. Man fick hälsa och prata med många. Jag är inte den som tar för mig jättemycket, men då försökte jag verkligen att ta för mig och prata med många.
Senare samlades vi i våra grupper med våra coacher och lärde känna varandra mer i grupperna, gjorde sammarbetslekar och pratade.
Efter middag på Lisebergsbyn var det livepood klockan 20:00 som kvällsaktivitet, den var jätterolig att lyssna på. En timma senare var det ännu en kvällsaktivitet men den orkade inte jag gå på, så då gick jag och la mig.
På måndagen var det att gå upp tidigt för då var det frukost redan klockan 07:00. Det var jättegod frukost på Lisebergsbyn.
Klockan 08:15 åkte vi buss till Chalmers på Lindholmen. Det var väldigt spännande och jag var nyfiken och spänd på dagen.
När vi kom fram gick vi in på Chalmers och klockan nio var det dax för invigningen för Emax 2022, då gick vi in i en aula där vi spenderade mycket tid alla dagar. Det var hög musik och stämningen var på topp. Invigningen bestod av uppvisning av personal, prat om Emax och förväntningar inför veckan osv.
Efter invigningen var det invigningsfika innan första föreläsningen.
Alla var jättetaggade hela veckan, alltså personalen, så varje gång när vi skulle in i den där aulan var det hög musik och personalen stod och hoppade, dansande och gjorde high fives för att peppa igång gänget. Lite överdrivet kanske, men man blev peppad och glad.
Sen var det teambildning, då fick varje lag sätta sig i varsitt klassrum också hade vi lite teambuldning.
Efter det var det lunch, lunchen var på en restaurang lite längre bort som vi fick gå till varje dag. Det var typ som skolmat, inte jätteroligt, men det funkade.
Efter lunchen var det ännu en föreläsning.
Det var någonting som hette Emax challange varje eftermiddag som de introducerade oss i efter föreläsningarna och lunchen varje dag. Det var då grupparbete, och när jag hörde det i måndags tänkte jag NEJ! eftersom att jag ogillar det väldigt starkt, men jag tänkte att det går nog bra. Så vi blev indelade i grupper inom våra lagfärger då också fick vi fyra uppdrag att välja emellan.
När vi kom ut från aulan letade jag upp min grupp, vi var tre stycken med mig. Vi satte oss ner och började fundera vad vi kunde hitta på. Vi kom då på att vi skulle skriva om föroreningarna i haven, så vi började på det. Men sen sket det sig så då började vi skriva om fönsterisolering istället och det gick mycket bättre.
Jag gillar inte grupparbeten eftersom att det alltid brukar vara jag som får pusha alla till att jobba och det är alltid jag som får tar ansvar för gruppen känns det som eftersom att typ ingen vill jobba. Men här var det annorlunda, precis tvärtom men det beror ju på att dessa ungdomar är drivna och vill saker, vilken var skönt.
Men det var jobbigt ändå för jag förstod egentligen inte riktigt uppgiften och vad vi skulle göra. Dessutom vet jag ingeting om föroreningar i haven. Det var mycket svår information och jag kände mig utanför för att jag inte hade något att komma med och de satt och babblade om massor utav svåra saker, men bra saker, men jag hade liksom inget att komma med. Jag har ju svårt med allmänbildning och svårare att lärare mig och komma ihåg saker. Så det var jättejobbigt att sitta där och veta att de här människorna är ungefär lika unga som mig, till och med lite yngre, men de kan så mycket mer än vad jag kan och har mer kunskap, det var jättejobbigt att känna. Jag kände mig så liten.
Jag ville inte sitta tyst, jag ville hjälpa till, men det gick inte för att jag viste inte vad jag skulle säga och komma med. Så det blev snarare tvärtom att de typ körde över mig. Vilket var jättetråkigt, men framför allt jobbigt. Jag fattade typ hälften av vad de sa, inte ens det.
Det var som sagt Emax Challange varje eftermiddag, men vi bytte grupp och fick nya uppdrag som vi skulle skriva om för varje dag så vi var tvungna att hinna färdigt varje eftermiddag eftersom att vi hade en deadline typ klockan 18 varje dag. Men jag kände ändå att det kan vara skönt att byta grupp varje eftermiddag för då skulle jag få en ny chans att vara delaktig. Vi fick ungefär tre timmar på oss och det var verkligen avancerat, tyckte jag. Det var verkligen som skoluppgifter. Jag som inte vill tänka på skoluppgifter mer tänkte jag! :-)
Vid klockan 18:00 lämnade vi in uppgiften och vi fick gå och äta. Sen fick vi äntligen åka tillbaka till Lisebergsbyn. Jag var helt färdig efter i måndags, jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Sen var det då kvällsaktiviteter igen på kvällen men det orkade jag verkligen inte. Dagen hade varit så sjukt intensiv.
Jag blev så ledsen när jag kom tillbaka på rummet för jag har aldrig upplevt den där känslan om att känna mig annorlunda och att inte passa i för att i hela mitt liv har jag varit bland vuxna människor, familj, släkt och vänner som känner mig och som älskar mig precis som den jag är. På Emax kände jag mig så annorlunda och utanför och jag jämförde mig jättemycket med de andra tjejerna i min ålder.
Liksom jag kände de andra heller ingen när de kom, men alla blev typ bästa vänner med varann redan första kvällen. Som jag sa tidigare så försökte jag verkligen att vara framåt och prata, men de ser ju att jag är annorlunda och därför blev jag inte ”en i gänget”, vilket också gjorde mig ledsen.
Men även om jag inte var ”en i gänget” så var de gulliga och hjälpte mig när jag behövde hjälp och pratade lite med mig, så det var inte så, men det var liksom inget mer om ni förstår.
Så jag var glad att jag hade Jenny med mig som förstod mig och som jag kunde dela mina känslor och tankar med.
När alla hade gått ut på kvällsaktiviteten och det var lugnt och tyst överallt tog jag och Jenny en skön dusch, drack te och åt choklad på rummet, kvällsmys med andra ord! :)
Varje kväll när vi gick och la oss var gänget fortfarande ute och roade sig vilket var skönt, men sen blev det hallaballo när de kom in igen och då vaknade man ju, herregud vilket liv! De la ju sig inte förrän klockan halv tre på nätterna ju!!!!
Redan i måndags längtade jag tills jag skulle få åka hem. Men jag gav inte upp, jag ville se vad tisdagen hade att erbjuda, även om tisdagen skulle bli ÄNNU mer tuffare och dessutom längre. Jag tyckte ju om föreläsningarna, så de ville jag inte missa! Det var det ända som gav mig något!
På tisdagen skulle inte Jenny vara med mig, jag kände mig faktiskt okej med det, jag tyckte att det skulle bli spännande och nyttigt.
På morgonen hade vi först en uppstart i aulan.´Tisdagen skulle bjuda på olika workshops som vi hade fått välja mellan. Två workshops skulle vi få gå på. Jag hade med min dator så jag skulle kunna anteckna längst vägen på workshoparna och på föreläsningarna, vilket var bra.
Den första workshoppen som jag var på handlade om hur man pitchar sin affärsidé, vilket var intressant för jag hade ingen aning om vad det var. Att pitcha sin affärsidé betyder att man säljer sin affärsidé. Sen den andra workshopen handlade om hur man utvecklar sin karriär, vilket också var jätteintressant. Efter de här två workshopen samlades alla igen tillsammans i den stora aulan och mötte tidigare Emax deltagare.
Sen var det lunch.
Efter lunch var det min favorit, nämligen Emax Challenge! ;-) Men jag kände att jag ger det en ny chans. Jag hamnade i en ny grupp med jätteambiskösa människor. Den här challengen handlade om att vi skulle pitcha en affärsidé. Så jag kände att det var tur att jag gick på pitch workshopen så att jag skulle förstå vad vi skulle göra. Vi jobbade med invandringen i Sverige och om SFI alltså Svenska för invandrare, då vi skulle komma på en produkt som vi skulle pitcha.
Vi fick hela eftermiddagen på oss, sen skulle vi äta middag och sen skulle vi förbereda oss för att sedan gå upp på scenen och pitcha framför alla i publiken, alltså alla deltagare. Så det var ju inte slut efter middagen direkt. Men jag kände faktiskt inte att jag orkade vara med på pitchningen, jag var för trött helt enkelt. Bussarna skulle sedan åka tillbaka till Lisebergsbyn klockan 20:45 och det är alldeles för sent för mig speciellt när man har haft en intensiv dag. Så jag bad faktiskt Jenny att hämta mig efter middagen. Jag kan liksom inte köra slut på mig helt.
Jag kände att det var lite oschysst mot min grupp, men jag hade ju typ inte gjort någonting ändå.
Det var skönt att komma tillbaka till Lisebergsbyn och bara få vila. Sen var det kvällsaktivitet vid 21 när alla kom hem, ni hör ju hur intensivt det var. Men den var jag inte heller med på, för jag orkade verkligen inte.
Onsdagen var sista dagen, den skulle var ännu mer smockfull. Det skulle nämligen vara en galamiddag på kvällen från klockan 19:00 till klockan 1:00 på natten och på förmiddagen skulle det vara föreläsningar och Emax Challenge på eftermiddagen och sen skulle vi tillbaka till Lisebergsbyn för att fixa iordning oss inför galamiddagen på Chalmers.
Det skulle varit roligt att vara med på galamiddagen men jag kände att jag inte skulle orka det, jag var helt färdig. Jag tänkte att jag åker hem där när vi åker hem till Lisebergsbyn igen, efter dagen liksom. Men som Jenny sa, varför ska du kämpa dig igenom Emax Challenge på eftermiddagen när du bara sitter av tiden och tycker att det är så tråkigt och att det inte ger dig något? Då kände jag, nähe varför ska jag det?
Så vi bestämde att Jenny skulle hämta mig direkt efter lunchen, efter föreläsningarna, för de ville ju jag vara med på. Åh, det var så skönt att vi bestämde det redan i tisdags för då kändes onsdagen inte så jobbigt. Faktiskt bara rolig, med föreläsningarna.
Det var tre mycket givande och intressanta föreläsningar på förmiddagen. Jag fick massor utav ny inspiration, driv och förmågor. Men dagen avslutades på topp, alltså den sista föreläsningen, den var så sjukt bra och intressant och han som föreläste gjorde det så bra. Den handlade om att våga drömma, utan att döma, så bra!
Sen kom Jenny vid lunchen också åt vi och sen åkte vi hem och äntligen var det över, hahaha! Men som sagt, det var inte helt bortkastad tid eftersom att jag älskade föreläsningarna!
Det har varit tre MYCKET intensiva dagar (det känns som att jag var där i två veckor, haha). Tyvärr var Emax inget för mig, men jag är ändå glad att jag gav det en chans trots att jag bara ville åka hem redan i måndags!
