De sista veckorna på Storås var jag väldigt spänd och förväntansfull vad den första tiden efter gymnasiet skulle erbjuda mig och den sommaren. Även om jag hade klart för mig exakt vad jag skulle göra, jag hade en lägenhet, ett jobb och hemtjänst som stod runt hörnet och väntade på mig. Men jag kunde aldrig veta hur det skulle bli i praktiken, så där och då var jag väldigt nyfiken för på något sätt kunde jag aldrig riktig se ”vuxenlivet” framför mig. Hur det skulle vara och fungera osv.
Jag kom ihåg att jag funderade mycket på vad jag skulle göra med all tid? Från att gå i skolan hela dagarna och ha även plugg efter skolan och studera på fritiden till att bara jobba halvtid och dessutom inte dra med sig något hem. Jag tänkte hur ska jag fördriva tiden på eftermiddagen när jag kommer hem? Tänk om jag mår dåligt över att jag inte har något att göra?
Frågor som också kom upp var ”vad gör man på helgerna när man har flyttat hemifrån?” ”vad gör man på helgerna när man är singel?” ”Kommer jag gå från ett aktivt socialt liv till ett mer icke aktivt liv? Och hur kommer jag att må av det? Jag som är så social!”
Ja, det var många frågor som snurrade i skalen då.
Samtidigt så tyckte jag att det skulle bli skönt att få det lite lugnare efter skolåren (speciellt där i slutet på fyran när jag var så trött på allt som hette SKOLA) och kunna släppa det här med läxor, skolgrejer osv. Det jag mest såg fram emot var att inte behöva plugga på eftermiddagarna eller på kvällarna, utan när jag skulle komma hem efter jobbet då var jag fri och klar med jobbdelen.
Nu när jag tänker tillbaka på mina tankar så skrattar jag lite för oj vad fel jag hade, eller fel och fel kanske man inte kan säga, men mina tankar stämde verkligen inte ihop med hur det faktiskt blev.
Jag känner att livet går i ett, jag har alltid något att göra känns det som, jag känner mig som en durasellkanin som inte riktigt hinner med att reflektera! :-)
Men det roliga är att jag vet inte vad jag gör egentligen efter jobbet, ändå går eftermiddagarna så himla fort!
Det är hemtjänst som kommer och går, vi lagar mat, tvättar, städer, ja vardagarna rullar på trots att det bara händer något litet på en dag. Jag fattar egentligen inte hur det går till men tydligen så gör det det, för dagarna rullar på liksom veckorna.
Om någon skulle fråga mig vad jag gör efter jobbet så skulle jag ha svårt att komma på ett vettigt svar, för jag vet typ inte vad jag gör med min tid, ändå har jag tagit mig igenom eftermiddag efter eftermiddag, kväll efter kväll, det är lite läskigt att tänka så. Bara vad gör jag egentligen?
Helgerna ska vi ens inte nämna, jag var lite extra orolig över helgerna som sagt, bara vad ska man göra?’ Men herregud, nu känner jag tvärtom nästan, att mitt mål med helgerna är att inte ha något planerat, haha, men det brukar oftast sikta sig, haha! :-) Jag har alltid saker att göra på helgerna, litet som stort. Men oftast tycker jag att jag har de fulla, det är inget litet som händer utan det känns som antingen eller, om ni förstår vad jag menar! :-) Men det räcker också med något litet som händer, så känner jag att jag har helgen planerad.
Jag tror inte att jag har haft en ända helg sen jag flyttade som jag inte har gjort någonting, och då menar jag verkligen INGETING, kanske nån helg, men då är det max en eller två helger.
Jag är jättetacksam att jag har att göra på vardagar och helgerna, för jag har märkt att jag är ännu mer en aktiv person och mår bra av när det händer saker. Så att ni inte ser detta inlägget som att jag ”klagar” för det gör jag verkligen inte, jag gillar mitt aktiva liv. Jag tror faktiskt att jag skulle må dåligt om det inte hände mycket saker runt omkring mig, för jag är sån som person liksom, så det är ju bra när mitt liv går i 180! :-)
Även om jag har en lugn helg framför mig men om den inte blir lika lugn som jag hade tänkt så blir jag inte ledsen för det, utan snarare glad över att det händer något! :-) Fast jag egentligen hade behövt att bara va och ta det lugnt hemma.
Jag tänker nästan varje vecka ”åh vad skönt, i helgen har jag inget planerat” men sen i slutet av veckan kommer det nästan alltid någon som frågar om man ska hitta på något eller att man planerar något, men det är ju roliga saker som tur är, men jag tror att ni förstår vad jag vill säga.
Men jag känner att jag skulle bara behöva vara hemma en hel helg ensam och ta det lugnt för en gång skull och återhämta mig på riktigt och vila. För när det händer så mycket på helgerna så känns det som att det går så himla snabbt också när man kommer till söndagkväll så önskar man att man var ledig på måndagen också för att ”återhämta sig efter helgen” :-) och reflektera.
Men å andra sidan så får jag mycket härlig energi av att hitta på saker också, så det är lite både och där.
Mitt mål denna helgen var därför att jag inte skulle göra ett skit. Det gick ganska bra ändå, det ända jag har planerat är att jag ska klippa mig idag. Men imorgon (söndag) har jag inget planerat och jag ska försöka hålla det så, se hur det går? :-)
Hur ser det ut för er som inte har egna familjer och är singlar, går livet också i 180 för er! :-D Eller är det bara jag? :-)
