I söndags skulle Wilma komma till mig, jag hade sett fram emot det jättelänge. Det skulle bli roligt att få visa upp mitt hem och hur jag bor. Men framför allt skulle det bli roligt att få träffa henne igen såklart. Vi har inte träffat varandra sen studenten. Men jag tycker att det känts som att det inte var så längesedan ändå, men jag tror att det beror på att vi har pratat i telefon och chattat en del.
En utav personalen på hennes hus skulle följa med. Hon är en väldigt rolig personal som jag har skrattat och pratat en del med under mina fyra år så det skulle blir roligt att träffa henne igen också.
Egentligen skulle min kontaktperson följa med också som jag hade på elevhemmet men det kom en sak i vägen för henne som gjorde att hon inte kunde följa med tyvärr. Men jag hoppas att jag får träffa henne någon annan gång istället.
Wilma och hon som följde med från personalen kom till mig vid 14-tiden. Det var verkligen så roligt att träffa de igen, och äntligen fick jag och Wilma ses. Det kändes nästan overkligt att hon var här. Jag visade de runt, vilket inte tar så långt tid! :-)
Vi satte oss vid köksbordet och Wilma överraskade mig när hon tog fram ett stort paket ur sin plastpåsen och gav till mig. Jag blev varm i kroppen av att hon hade köpt en present till mig. Jag hade faktiskt också planerat att ge henne en present, som en för tidig julklapp men Postnord hade såklart slarvat bort paketet trots att jag beställde det i tid, så det var lite drygt.
Men iallafall jag tyckte att paketet var så himla fint, det var inslaget i ett jättefint silvrigt papper med ett fint rött snöre runt. I paketet var det en jättefin ljuslykta med batteriljus i. Jag ställde den bredvid min hallbänk, den blev så mysig där. Så gulligt av Wilma! :-)
Sen blev det fika. Min snälla mormor hade hjälpt mig att göra sin goda äppelpaj med vaniljsås som jag bjöd på, det var jättegulligt av henne, jag tycker dessutom att hennes äppelpaj är så fruktansvärt god! :-) Tidigare på dagen hade jag varit på Ica och köpt briska för det vet jag att Wilma gillar, hon blev så glad när jag tog fram de, så det var roligt.
Det var verkligen så mysigt och trevligt att sitta där alla tre och prata om det mesta. Det var roligt att höra hur Wilma hade det i skolan och om hennes liv i allmänhet nu trots att hon bor kvar på Storås fortfarande. Det blev många härliga skratt. Det kändes som jag svingades tillbaka lite till Storåstiden när vi tre satt och pratade som vi ibland gjorde på Storås, gud vad jag kände där och då att jag saknar det. Det här sociala att bara sitta och prata allmänt. Skillnaden nu var bara att ingen störde oss, så skönt! :-)
Jag ville aldrig att de skulle gå, så trevligt var det :-) och jag började sakna Wilma så fort hon rullade ut genom dörren!
Vilken mysig eftermiddag det var!
Hej allihopa!
Jag heter Alice och är 21
år gammal. Jag lever med en CP-skada sedan födseln. Jag älskar min CP! Utan den hade jag inte varit jag! Här på min blogg får ni följa mig och mitt liv med en CP-skada.
Jag bor i en egen lägenhet i Borås och trivs som fisken i vattnet.Med min blogg vill jag visa att man kan leva ett härligt liv med en CP-skada och jag vill även sprida kunskap och spräcka fördomar.
Jag har även skrivit barnboken Turbofart.
Jag är öppen för frågor så om ni undrar något, tveka inte! Hör av er till mig privat eller skriv en kommentar!
Jag hoppas att ni vill följa med mig i mitt underbara CP-liv! :-)
Du kan också följa mig på:
Instagram: @alicegrimmscpliv och @funkisboken
Facebook: This Is How I Make My WayTack på förhand!
Allt gott!
Kram Alice