Möte med Arbetsförmedlingen

Som ni säkert vet så är jag för tillfället arbetslös/arbetssökande. Nu har jag varit det i ungefär en månad och lite till. Det känns som att det har gått fort samtidigt som att det känns som att det var jättelängesedan som jag slutade på Erikshjälpen.
När jag säger att jag är arbetslös till nya människor som jag har mött den senaste månaden så säger de ”åh vad jobbigt!” och då skäms jag lite för att jag inte tycker det, hahah! Såklart att jag vill ha ett jobb, såklart att jag vill bidra till samhället och ha en meningsfull vardag, men som ni vet så har jag behövt att pausa lite med tanke på min hjärntrötthet och så. Under den här månaden har jag verkligen fått det, och jag har börjat gymma och känner att energin börjar att komma tillbaka och jag har tagit dagarna i min egna takt, vilket har varit otroligt skönt om man nu får säga så. Men som sagt så skulle jag inte må bra av att alltid gå hemma (tror jag inte iallafall)

Det som oroar mig ibland när jag tänker på att jag ska börja jobba nån gång här snart igen är att, hur ska jag orka om jag knappt orkade med Erikshjälpen i slutet? Jag tänker, Erikshjälpen var mitt första jobb och redan efter ett år där, redan efter ett år i arbetslivet blev jag helt färdig, och nästan hade utmattningssymptom, och dessutom var jobbet på 50%. Dessutom var Erikshjälpen ett lätt jobb, det var mycket att hålla ordning på, ja, men när man väl hade fått in rutinerna så gick allt automatiskt. Dessutom fanns det ingen stress överhuvudtaget i det jobbet, utan man tog allt i sin takt, det spelande ingen roll hur mycket eller lite man gjorde på sina timmar. Men ändå kände jag mig helt slutkörd vissa dagar och veckor. Men det hade såklart också med att det var mycket runt omkring också, utanför jobbet med hemtjänst och möten osv, men det kommer det ju bli sen med på nästa jobb, ni kanske förstår min oro. Men jag tror att när jag väl hittar ett jobb som passar mig fullt ut så kommer det att lösa sig.

Jag ska fortfarande ha kontakt med SIUS på arbetsförmedlingen, det har dock inte hänt så mycket under denna månad då jag har bett om att få byta handledare. Men jag har tänkt att jag har inte bråttom liksom. Även om jag inte har bråttom med att komma igång med något och speciellt inte nu innan jul och nyår, så tror jag ändå att det har funnits en inre stress i mig att vad händer? Har jag fått en ny SIUS? Kommer jag att börja arbeta innan jul? Eller snarare, jag vet att det har stressat mig eftersom att jag är en kontrollmänniska och när kontrollen ligger hos någon annan och när jag inte vet, då blir jag stressad.
Men i tisdags ringde en kille till mig som berättade att han var min nya SIUS och ville träffa mig på ett första möte som igår. Jag tänkte, gud vad skönt, nu händer det något iallafall.

Igår klockan 14:30 var jag på arbetsförmedlingen och träffade min nya SIUS. Det var ett superbra mötte och vilken människa jag har äran att få som min SIUS, så det känns verkligen superbra. Det kändes verkligen som att han såg mig, lyssnade på mig och tog in min personlighet, och det var liksom första gången som vi träffade varandra, han kan verkligen sitt jobb! Det var inte heller bara jobbsnack utan han ville veta vem jag var och vad jag gör utanför arbetet också satt säga.

Jag fick berätta om mig själv och om mina tidigare jobberfarenhet och om hur jag hade det på Erikshjälpen osv. Jag berättade då om min hjärntrötthet och att jag var så himla trött i slutet av tiden på Erikshjälpen och att det oroar mig lite inför kommande jobb. Jag sa såklart inte det det första jag gjorde då det kan uppfattas som negativt men jag behövde säga det också kände jag så att han skulle få en helhets bild av mig och vad jag känner och behöver. Jag berättade även att jag var ledig varje fredag i slutet vilket hjälpte mig jättemycket då jag är i behov av extra återhämtning men att jag då behövde jobba en timme extra måndag till torsdag och att det var på gränsen till för långa dagar. Jag sa även att jag gillade arbetsuppgifterna men att i slutet tröttnade jag lite då det blev mycket samma samma, enformigt helt enkelt och att jag tror att det var det som gjorde mig så trött också då jag inte var motiverad och intresserad. Så jag sa att jag måste ha någonting som motiverar mig och intresserar mig för att känna att det är meningsfullt, som alla människor behöver.

Det är dator och något administrativt som gäller för mig, jag sa att jag har varit lite intresserad av butik eller liknande, något mer fysiskt, för att få mer variation i arbetet men jag har kommit fram till att jag inte kommer att orka det tyvärr, kroppen kommer inte att orka. Jag höll på en del med händerna på Erikshjälpen då vi skulle plocka upp saker och mäta de osv och jag berättade att bara det var krävande för mig. Så det är bara dator och något administrativt som gäller. Jag sa att det är administrativa saker som intresserar mig och att det är framför en dator på ett kontor som jag vill sitta.

Jag sa också att för mig är det viktigt att jag känner mig viktig och behövd på en arbetsplats och i mina arbetsuppgifter, som det är för alla såklart. Men alltså att känna att om jag inte gör det här, ja då gör ingen annan det heller. Och att jag bidrar till något.

Han frågade mig vad jag gör nu på dagarna och då sa jag ju att jag går hemma och tar det lugnt, men jag sa också att jag gymmar och går på möten på Habiliteringen. Han frågade mig hur jag tycker att det är att gå hemma och då kunde jag ju inte ljuga så jag sa att jag tycker att det är väldigt skönt då jag har hjärntrötthet och att jag var helt slutskörd efter Erikshjälpen och att jag känner att jag behöver vilan och återhämtningen, varför ska man ljuga liksom? Det är ju så jag känner. Men jag lade till efteråt att jag vill jobba och är sugen på att komma ut i arbetslivet när jag har fått energin tillbaka.

Han sa då att han har några jobb på kommunen inom det administrativa som kan vara intressanta och som han ska kolla närmare på, så det var ju roligt. Men han sa att vi kör igång med den processen efter jul- och nyår, såklart att han hjälper mig redan nu att titta efter sånna arbeten men det kommer inte att hända något före jul- och nyår som han sa. Han menade på dels för ekonomin, det är inte så vanligt med nya jobb precis innan årsskiftet och han sa även för att jag ska få den tiden för återhämtning som jag behöver och då är det ingen idé att börja på något nytt innan jul, så tar vi en nystart i januari som han sa. Det var sån himla skön känsla när han sa det för det känns verkligen som att han förstår mig och mina behov för det är det jag tänkt också, att i januari vill jag börja jobba och ta nu november och december att återhämta mig och sen börja det nya året med ny energi och nytt jobb. Men det ville jag inte riktigt säga så det var skönt när han läste min tankar! :) Såklart att jag hade bugat och tackat ja om jag hade fått ett jobb nu i november, december men ni förstår nog vad jag menar.

Jag sa ju att jag tror att detta har varit en inre stress för mig, även fast jag inte haft jättebråttom ut i arbetslivet. Men igår efter mötet insåg jag att det har varit en inre stress för mig då jag kände ett lugn efter mötet igår och att jag inte behöver fundera på vad som händer eller om jag ska börja jobba i november eller december, utan nu vet jag att det blir en nystart på ett jobb i januari, och det känns så skönt. Så nu känner jag att jag bara kan ta hand om mig själv, ta dagarna som de kommer som jag älskar, vila och återhämta mig resten av november och hela december också tar vi nya tag i januari, det känns jättebra och skönt.

Det var så härligt för det kändes verkligen som han såg mig och han sa verkligen hur positiv och engagerad jag verkar som person och att han ser mitt driv och intresse och att han tycker att jag är så klok, så det var jätteroligt att höra, det stärkte självförtroendet! :) Det var dessutom första gången som vi träffades, så det är kul att jag kan göra ett bra första intryck på folk! :) Han sa också att han har fått jättepositiv respons från Erikshjälpen, att de var jättenöjda med mig och att jag gjorde ett fantastiskt jobb men också att jag var fantastiskt i grupp, alltså mot kollegor, så det var jätteroligt att höra det också och att Arbetsförmedligen har fått det till sig.

Ja, väldigt härligt och bra möte, nu kan jag verkligen släppa taget om den saken och återhämta mig på riktigt känner jag nu när jag vet vad som händer på den fronten.