Nu är jag äntligen helt frisk från min förkylning, det var en seg en! Nu hoppas jag att jag håller mig frisk länge.
Idag tänkte jag skriva lite om arbete och mitt jobbsökande. Som ni flesta vet har jag nu varit arbetslös sedan 11 oktober förra året och jag och min SIUS på Arbetsförmedlingen kom fram till att det är ingen idé att starta upp något förrän i januari. Och nu är det januari så vad händer nu?
Jag är faktiskt rejält sugen nu på att börja jobba, jag känner att nu har jag fått tillbaka mina krafter igen och är taggad på att komma ut i arbetslivet igen, det är en mycket härlig känsla. Jag har ju inte varit ute i arbetslivet så länge, bara i ett år, lite drygt, så jag har egentligen ingen aning om vad jag vill, känner och klarar av, den känslan kan vara jobbig men ändå lite spännande.
I början av januari, efter nyårshelgen kontaktade jag min SIUS på arbetsförmedlingen då jag har skrivit mitt första CV som jag ville att han skulle titta på och sen frågade jag lite försiktigt vad som händer nu, försiktigt eftersom att det var precis i början av januari! :) Så jag förväntade mig egentligen inte ett potentiellt jobbsvar/erbjudande.
Men då fick jag tillbaka att jag har en intervju på Träffpunkt Simonsland klockan 13 som i tisdags. Jag blev förvånad men glad för att det äntligen händer något. Ni som vet vet att jag har varit på Träffpunkt Simonsland innan då det är en träffpunkt för äldre och funktionsnedsätta där det finns hur mycket aktiviteter som helst och ett café. Men jag hade ingen aning om vad jag skulle erbjudas där eller någonting, så det skulle bli spännande.
Jag fick berätta lite om mig själv och berättade att jag är duktig på datorer och skrivande och att det är det jag vill hålla på med, men jag är också öppen för att jobba med människor då jag är väldigt social.
Problemet var att deras verksamhet inte är så mycket ”sitta vid datorn och göra något administrativt” utan det är mer jobba i cafeét, sitta i kassan, vaktmästeri och städning, mer fysiska saker helt enkelt. Där är ju inte riktig jag, jag vill men min kropp kommer inte att klara av att jobba med något fysiskt arbete. Så det var inte jättekul att höra och framför allt inte att jag behövde säga sånt som jag inte klarar av, eftersom att det var mycket sånt. Men hon sa att hon ska prata med sina kollegor och se om de har något ändå som kan passa mig, det låter naturligtvis bra att de inte stänger dörren helt men samtidigt så vill jag inte att de ska ”hitta på” ett arbete till mig bara för att jag ska ha något att göra. Jag som de flesta vill ju göra något meningsfullt jobb. Så det kändes väll sådär, men jag får vänta på besked när de har pratat ihop sig.
Min SIUS hade dock ett annat arbete i tankarna, ett jobb på kommunen, som han även sa när vi pratades vid i november, och det var mer administrativt. Det lät mycket spännande och han skulle utforska det mer åt mig sa han, så det är skönt att det kanske finns valmöjligheter om Simonsland inte skulle fungera.
Men jag var inte jätteglad när jag kom hem, visst de var supergulliga och tänkte verkligen på alla möjligheter för mig angående jobb där. Men även om det var första arbetsintervjun på året så blir man inte så motiverad när man inser att man har begränsningar och när man behöver sitta och säga ”det blir nog tyvärr svårt för mig och min fysiska förmåga”, det är ju inte jättepeppande för självförtroendet. Ni som vet vet att jag typ aldrig tänker på min CP-skada och jag tycker att det är fantastiskt men när det gäller att komma ut i arbetslivet blir det tyvärr svårare och CP-skadan träder fram och gör sig påmind, det är så tråkigt tycker jag. Den kommer alltid att synas först men jag ska göra det bästa för att motbevisa det och visa vem jag är och vad jag kan.
Men de på Simonsland var bra för det kändes ändå verkligen som att de såg mig bakom skadan och försökte hitta något som jag kunde göra trots mina begränsningar. Tyvärr var det kanske inte världens bästa ställe för mig då det var mycket fysiska arbetsuppgifter som sagt. Men vi får se vad som händer nu….
Jag ser det som att jag fick en erfarenhet rikare på arbetsintervjun.
Idag händer det grejer däremot! :) Nu på morgonen vid 9:00 ska jag till Habiliteringen och ha mitt första samtal med min nya kurator, jag har träffat henne en gång innan men då var det tillsammans med min före detta kurator, så idag blir första mötet själva.
Sen klockan 13:30 åker jag och pratar med min andra kontakt, det ser jag också fram emot då jag var sjuk förra gången när vi skulle träffas. Idag har vi dessutom längre tid att prata så det känns skönt. Sen har jag dessutom 90 minuter massage idag så klockan 15:30 åker jag direkt från henne till massagen som börjar klockan 16:00 och sen är jag hemma lite efter 18:00 och sen kommer jag förmodligen vara helt död, hahaha, men på ett bra sätt, allt händer på samma dag! Men jag ser fram emot denna dagen, en riktigt Alice dag!
Först kommer jag att få massage i själen, dessutom 2 gånger och sen fysisk massage, och allt på samma dag, hur bra kan det bli? Haha! :D
Hoppas att ni får en fin torsdag!
