Jag har inte pratat så mycket om hjärntröttheten på det senaste har jag märkt. Hjärntröttheten är så mycket bättre nu, den kan aldrig försvinna utan jag tror att när man väl har fått den bekräftad så ligger den där och lurar och kan slå till när som helst tyvärr, men jag känner inte av den nu, vilket är otroligt skönt. Det är tack vare att jag är arbetslös tror jag, eller jag kan nästan säga att det är så och det är lite tragiskt att säga tycker jag. Att man måste vara ledig för att känna sig pigg. I slutet på Erikshjälpen kände jag mig aldrig pigg, det är sant, jag blev förvånad om jag kände ork och energi en dag. Det kanske låter jobbigt, och det var det med men till slut blev jag tyvärr så van vid det så det blev liksom vardag. Men nu känner jag mig som vanligt, innan hjärntröttheten och jag känner mig stark och pigg nästan varje dag, och det är så härligt att känna så.
Men även om hjärntrötthen har blivit mycket bättre och jag har mer ork osv så kan jag aldrig komma ifrån den ”vanliga” tröttheten. Alla människor har ju trötthet och kan känna trötthet, CP eller utan CP, det är liksom normalt. Men med tanke på att jag har min skada så ligger tröttheten extra nära till hands och är alltid närvarande i mitt liv. Men jag är van vid min trötthet och att jag lättare blir trött eftersom att jag har levt med CP-skadan hela livet. Men ibland kan tröttheten vara jobbig, den kan komma när man inte vill ha den där också undrar man varför man är så trött.
Sömnen är därför så viktig för mig och har alltid varit, jag går alltid och lägger mig tidigt, iallafall på vardagar och jag behöver verkligen min sömn för att orka och fungera som människa. Jag behöver minst 8 timmar per natt, om jag sover 8 timmar så är det nästan för lite till och med, helst 9-10 timmar. Om jag sover dåligt en natt så kan det förstöra hela dagen efter. Men ibland spelar det ingen roll om jag har sovit gott och hela natten, jag kan vara trött ändå och det kan vara lite irriterande.
Jag har alltid sett fram emot att gå och lägga mig och sova, även som barn. Jag minns att jag frågade pappa när jag var liten ”får jag gå och lägga mig nu pappa?” och det är ju inte så normalt att ett barn säger så, det brukar ju vara tvärtom, hahaha! :D
Även nu när jag är vuxen och bor själv så ser jag fram emot att gå och lägga mig och det gör jag varje kväll, även en dag där jag inte har gjort någonting så är jag så trött på kvällen. Varje kväll tänker jag ”gud vad det ska bli skönt att gå och lägga sig nu”. Sömnen är en jätteviktig återhämtning för mig och min kropp, nästan den största tror jag. Men bara att vara tar mycket energi från mig med tanke på mina muskelspänningar och det är det som gör mig trött och gör jag saker så blir jag extra trött, ja ni förstår säkert. Även bara efter en dag hemma på sofflocket längtar jag efter att få lägga mig på kvällen. Men jag är glad att jag kan sova så bra för annars skulle det bli problem, men min kropp behöver sömnen och det är därför som jag kan lägga mig så tidigt som jag gör tror jag.
Jag känner mig faktiskt utvilad på mornarna, och det är ju tur när man har sovit 9-10 timmar. Men när jag hade så mycket problem med min hjärntrötthet så kände jag mig nästan aldrig utvilad på mornarna, inte ens på helgen när jag fick sova hur länge jag ville och det var en jobbig känsla.
Men jag märker att jag inte har hur mycket energi som helst, trots att jag är arbetslös. Jag märkte det förra tisdagen när jag var på arbetsintervjun på Simonsland. Det var bara under en timma, men när jag kom hem var jag helt slut, bara av den saken. Såklart jag skulle göra i ordning mig, åka dit och åka hem men ändå, jag var jättetrött när jag kom hem. Jag fick till och med fundera på om jag hade gjort något annat på dagen men det hade jag inte. Även om jag har haft mycket för mig under min tid som arbetslös så tror jag att kroppen har ”tappat” lite och är inte så van vid att vara igång så mycket om ni förstår vad jag menar. Den är inte van vid mitt tempo som jag hade innan.
Innan när jag jobbade och egentligen innan hjärntrörtheten och ”det jobbiga” så var jag så imponerad av min CP-kropp, alltså, hur den orkade, för det hände ju saker hela tiden, det var liksom inte bara fyra timmar på jobbet. Men det kanske var därför jag fick hjärntröttheten, det kanske var kroppens sätt att säga ifrån. Men ändå så är jag imponerad av CP-kroppen, men den tänker nog ”jag är van, det är bara att hänga med i Alice tempo” hahaha!
I torsdags till exempel, när jag hade så mycket på schemat. Det var årets bästa dag och jag njöt av dagen från morgon till kväll. Men CP-kroppen tyckte nog inte om den dagen lika mycket som jag, hahaha. För när jag kom hem var jag helt slut, jag brukar återhämta mig efter bara en natt när jag är så trött men denna gång tog det hela helgen nästan. Jag var trött på fredagen och även på lördagen, och då förstod jag att det var från i torsdags. I lördags la jag mig 20:15, kvart över åtta på kvällen på en lördag, det är inte likt mig då jag gillar att vara uppe längre på helgerna men då kände jag, nä jag måste sova och jag somnade direkt. Jag tänkte, vad skönt då kanske jag vaknar hyfsat i tid imorgon, som på söndagen då, men när jag vaknade första gången var klockan kvart i tio, haha. Jag blev så förvånad när det stod 09:45 på mobilen, jag tänkte ”detta kan inte stämma”, haha, men det var riktigt skönt. Men då förestod jag att jag var trött på riktigt.
Jag förstår min trötthet, men den kan vara lite jobbig ibland då jag är en driven person som vill så mycket här i livet. Men framför allt är jag en person som älskar att ha många bollar i luften och tycker om sånna fullproppade dagar som i torsdags.
Men samtidigt prioriterar jag min återhämtning högt, men jag borde bli bättre på att lyssna på kroppen, men det är ju så tråkigt ibland! :)
Min oro är att min hjärntrötthet kommer tillbaka när jag väl börjar jobba igen, men det får vi ta då isåfall och lösa om den dagen kommer!
