Under min tid som arbetslös har jag verkligen kommit igång med träningen som ni flesta vet, så himla härligt tycker jag. Under min tid på Erikshjälpen var det svårt att få till gymmet och det var inte för att jag inte hade tid utan för att jag inte orkade helt enkelt, jag var så trött när jag kom hem. Precis i början av min tid som arbetslös så orkade jag ingenting för då var jag så hjärntrött så jag kände mig som en zombie varje dag, det var väldigt jobbigt. Så då behövde kroppen bara vila och återhämtning. Men ju mer tiden gick (även om det tog ett tag) så började jag starta upp gymmet igen och kände även att jag fick energi av det, som man ju får av fysisk aktivitet.
Men det var inte förrän i mars som jag bestämde mig på riktigt för att träna regelbundet. Jag bestämde mig då för att försöka få in tre träningspass i veckan, men att två var helt okej, minst två. Men faktiskt sedan mars månad, hela mars, april, maj och hela juni har jag faktiskt fått in tre träningspass i veckan, och faktiskt halva juli nu med, mestadels på gymmet men även så har jag promenerat utomhus, gått promenader ner till stan osv vilket jag tyckt om extra mycket då man får även frisk luft på köpet. Men jag är så stolt över mig själv att jag i hela tre månader har fått till tre träningspass varje vecka.
Och det har inte varit så att jag har fått tvinga mig till gymmet, utan det har varit roligt och det har motiverat mig att fortsätta. Nu märker jag till och med att om jag inte har tränat på nån dag så är jag sugen på att röra på mig vilket är ett väldigt gott tecken.
Detta låter kanske hel galet men för er som följer min blogg vet att jag har varit på gymmet redan klockan 06 på mornarna, och det har liksom inte varit ibland utan nästan varje gång har jag stått på det där löpbandet klockan 06. Som sagt så kanske det låter galet för många och framför allt med tanke på att jag är arbetslös och har all tid i världen, varför i hela friden kämpa sig upp klockan 05:25 när man kan sova?
Men alltså det har varit den bästa starten på mornarna för mig, att liksom få träningen gjord. Sen när jag kommit hem så har jag tagit en härlig dusch, dragit på mig myskläderma, ätit frukost när hemtjänsten har hjälpt mig och sen krypa upp i soffan och titta på Nyhetsmorgon, alltså det har varit den bästa starten, ha träningen gjord men ändå ha hela dagen framför sig, och sen bara gått omkring i mysisar hela dagen, så mysigt (om jag inte har haft några planer då). Det som också har varit så härligt med tidiga mornar är att när klockan bara har varit tio kändes det som att man varit uppe jättelänge och ändå har man hela dagen framför sig, bästa känslan och då kunde man med gott samvete chilla hela dagen, det har varit så mysigt. De mornarna kommer jag verkligen att sakna när jag börjar jobba.
Ni kanske undrar hur det har gått med tröttheten de dagarna och vist jag har varit trött, men en härlig trötthet liksom. Fysisk aktivitet gör ju en piggare också. Och som ni vet så vilade jag varje dag klockan 11 och den vilan var så skön, speciellt om jag hade varit uppe och tränat på morgonen. Men även fysisk aktivitet är jättebra för hjärntröttheten, och jag märker faktiskt stor skillnad.
Den tröttheten som jag upplever nu är mer kroppslig trötthet, mer CP trötthet och inte så mycket hjärntrötthet som jag led av varje dag under slutet på Erikshjälpen och i början på arbetslösheten, som jag har sagt innan så är det stor skillnad på hjärntrötthet och ”vanlig” trötthet. Så det gör mig också glad att jag märker skillnad av min träning. Jag tror även att min träning har gjort mig friskare och starkare, eller det är ju så, så det gör mig också glad. Sen älskar jag ju att kombinera träning med massage, bästa! Träning på morgonen och massage på eftermiddagen, det har varit en underbar kombination! Det kommer jag även att sakna sen när jag förhoppningsvis får ett jobb. Nu låter det som att jag inte vill börja jobba, men det vill jag verkligen nu och jag känner mig så redo. Jag har fått njutit av mina tidiga träningsmornar och mina härliga dagar hemma i mina mysisar väldigt länge nu och jag är så tacksam för de! Det har nog varit det bästa med min tid som arbetslös, och i kombination med massage som sagt.
Jag har varit arbetslös så länge nu, sen oktober liksom, nästan ett år, men jag har verkligen känt att jag har behövt det, både jag själv, kroppen och hjärntröttheten. Jag har verkligen bara fått varva ner, fått mycket återhämtning vilket jag verkligen har behövt och kommer att vara i behov av hela livet med tanke på min hjärntrötthet och CP-skada, men året som arbetslös har bestått av mycket självkärlek också och jag har verkligen behövt detta året känner jag.
Jag vill fortsätta med min träning när jag börjar jobba igen och inte sluta med det som jag har byggt upp, men jag tror tyvärr att det kommer att bli svårt med tanke på orken. Det bästa vore ju om jag kunde fortsätta att gymma på mornarna, innan jobbet då jag vet att jag inte kommer att orka det efter jobbet och då kommer det aldrig att bli av, men det blir nog svårt att få till det på morgonen ändå tyvärr. Dessutom kan jag inte lägga mig och vila klockan 11 som jag är van vid och då kanske jag kommer att bli jättetrött, så det är nog ingen bra idé tyvärr. Men då tänker jag såhär, att jag är så glad och stolt över mig själv att jag faktiskt fick till regelbunden träning under min tid som arbetslös, en klapp på axeln till mig själv! :) Dessutom så har träningen och gymmet varit en aktivitet för mig, även om jag inte haft någon gymkompis så har jag iallafall kommit ut och gjort något, speciellt på dagar då jag inte haft några planer. Och som jag har skrivit om innan så har jag blivit ganska trött efter gymmet så då har det liksom räckt för mig de dagarna.
Ja, som sagt detta kommer jag att sakna när jag väl börjar jobba.
Men jag kanske kommer att få till simningen i höst med mormor och bonusfarmor vilket jag hoppas på som jag har berättat om och då får jag ju den fysiska aktiviteten, även om det inte blir samma sak som att gå till gymmet tre gånger i veckan såklart men det är ju bättre än inget iallafall.
Jag har ju en Apple Watch och den mäter ju fysisk aktivitet och träning, och den klockan har faktiskt motiverat mig så mycket. Den påminner mig om att röra på mig, vilket får upp min motivation. Dessutom så sätter jag på ett träningspass varje gång som jag gymmar eller promenerar och då räknar den steg, kalorier, tid och distans. Om jag tränar på morgonen så säger den efteråt ”bra jobbat Alice, två ringar är redan stängda och hela dagen ligger framför dig”, det är så motiverande! :) Och framför allt så känner jag mig så duktig! :) Det finns även ringar och mål som man ska uppnå, (helst varje dag enligt klockan ;)) och då får man ställa in målen själv. Jag har då valt att jag ska komma upp i 250 kalorier/per dag, minst 30 minuters träningspass per/dag och att jag ska stå i 8 timmar sammanlagt/per dag. Det finns även en träningsapp i mobilen till klockan och där ser man exakt allt och har även översikt över månaden, och det är så roligt och framförallt motiverande.
Den röda ringen är aktiva kalorier, den gröna är träningsringen och den blå ståringen. Så då ser man hur många dagar i månaden som jag har klarat alla ringar, då ringarna är helt ifyllda som ni ser på bilderna nedan, då har man klarat alla målen för dagen. Jag tror faktiskt att jag inte hade tränat såhär mycket om jag inte hade klockan.
Vill bara säga att detta inlägget är absolut inte till för att jag vill skryta eller något, bara för att jag vill visa er, berätta och för att jag är stolt över mig själv. Och tänk vad roligt om jag kunde motivera någon annan! :)
