I måndags var det dax för botox igen i vaden. Jag brukar alltid ha med mig någon när jag ska ta botox då jag tycker att det är lite jobbigt då det gör ganska ont och då känner jag att jag vill ha med mig någon. Men denna gången ville jag prova att gå på botoxen själv, dels för att jag ville prova det och för att jag fick reda på tiden ganska sent och jag vet hur mycket pappa och mamma har på jobbet så jag ville inte störa, även om de vill att jag frågar om jag vill att någon av de ska följa med och att de löser det på något sätt, snälla föräldrar som jag har, och jag vill ha deras stöd. Men denna gången tänkte jag som sagt att jag provar själv.
Klockan 14:15 hade jag tid på botoxen. Jag brukar ju åka på läkarbesök och på vårdbesök själv numera men jag har aldrig åkt själv på botoxen som sagt. Det var lite annorlunda denna gång då det var annan läkare och annan personal då hon som jag alltid har haft har slutat. Det var lite nervösare då, men jag känner en person på avdelningen faktiskt och det är min gamla klasskompis (i låg-och mellanstadiet) mamma, lite lustigt att hon jobbar där och att vi ses nu 10 år senare när jag ska ta botox, hihi. Men det var ändå skönt att hon var där så jag kände igen någon. Hon har liksom sett mig i blöja då jag och hennes dotter även gick på dagis ihop, hihihi! :-)
Men när jag och läkaren som hade hämtat mig i väntrummet kom in i rummet så var det typ fem andra personer där och det var ett mycket mer större rum än vad jag är van vid. Men framför allt så har det aldrig varit så många personer med innan så det var lite konstigt, jag blev lite nervös då hihi. Vi pratade då, och det var två personer som pratade med mig mest, det var en läkaren och en äldre kvinna som pratade norsk-svenska, hihi, jag förstod inte så mycket vad hon sa men jag försökte hänga med. Sen fick jag gå runt lite i rummet medans fem pers stirrade på mina fötter och hur jag gick, kändes inte alls konstigt ;). De sa då att jag går lite på tå med vänsterfoten, och jag blev förvånad för det har jag aldrig gjort innan förutom när jag var pytteliten så det var tyvärr något nytt så de skulle ta längre ner i vaden så kanske jag kan få ner hälen i golvet igen.
När jag hade gått några varv i rummet fick jag sätta mig på britsen också klämde de och sträckte på benen, mest vänster då eftersom att det är där jag brukar få botox. De märkte även då att jag har svårare för att sträcka ut mitt knä, eller det viste jag egentligen men det uppmärksammades lite extra så då bestämde de att jag även skulle få botox i baksida lår, lite längre ner, vilket jag aldrig har fått innan, jag har bara fått i vaden. Men det är bra så att jag kan sträcka ut mitt ben lite lättare och inte vara så stel. Så jag skulle totalt få fem stick, vilket skiljer sig från när jag hade den andra läkaren då jag bara fick två, max tre i vaden, så jag blev lite nervös när hon sa det.
Jag fick då lägga mig på britsen på mage också kom några in med apparater, och ett ultraljud för att de skulle hitta musklerna. Det kändes ganska läskigt och det stod typ fem människor runt mig och jag viste ju att det är inte behagligt precis och då börjar ju min kropp spänna sig automatiskt innan de ens har rört mig vilket är det sista man ska, men det är tyvärr så min kropp funkar.
Det gjorde svinont kan jag säga, speciellt den vid låret vid knät, det var jättejobbigt för det gjorde så ont och hela kroppen bara kämpade emot så det var så skönt när det var över. Som tur är så är det inte många minuter man måste stå ut men de minutrarna är långa kan jag säga.
Man glömmer också bort att andas, eller iallafall jag så de får påminna mig om att andas, hihihi, och under botoxen så sa hon norska kvinnan ”kämpe bra” till mig när jag låg där, det var roligt. Sen äntligen var det över för denna gången och jag fick åka hem. Det spänner och trycker i vaden mycket efteråt men det går över efter bara knappt 30 minuter och sen känner man ingenting så det är skönt. Men det kändes som en större apparat denna gången än de senaste gångerna med den andra läkaren, det gick både smidigare och fortare då. De här personerna var bra också, det är inte det jag säger, det gick bara fortare och smidigare med den andra läkaren. Om jag viste att det var annorlunda denna gången hade jag viljat ha med mig någon, antingen mamma eller pappa. Men det gick ju bra, men ändå.
Men nu är det över för denna gången så det känns skönt, nu är det stretching som gäller.
