Mitt handikapp: En sådär CPU

Igår var jag på CPU mätning med mormor. Det gick sådär, vi började lite med armarna och benen men sen tog det stopp, jag fick kramp i benet och bara jättestel, vi fortsatte ändå med armarna, man såg till och med de på mitt lår att det gjorde ont, och det spände jättemycket, men vi fick avbryta så jag ska komma dit på tisdag igen. Vi har inte så mycket kvar som tur var. Armarna gick ganska bra. Det är så med mina armar att det tar ganska lång tid innan Maria kommer ditt hon vill, och det vet hon såklart, så vi sitter typ med vänster arm (som är den bråkigaste) i typ fem tio minuter innan den kommer till ”slutmålet”, tills det tar helt stopp helt enkelt. Men Maria ger sig inte.

Jag har två som hjälper mig, en hjälper mig med armarna på mättningen, rullstolar och hjälpmedel och den andra är min sjukgymnast. Men båda heter Maria. :)  Sen tog vi benen och där tog det stopp och krampade. Sen tittade vi på ryggen som alltid, och jag hade ju en liten buckla eller vad man säger på min rygg som sjukgymnasten Maria märkte förra gången vi var där, men den har gått bort nu, så det var ju bra. Innan vi körde igång med mättningen så pratade vi lite om min medicin, och innan kände jag mig slö i ryggen som jag berättade för er, men det gör jag inte nu, det tyckte Maria var konstigt för vi har ju höjt dosen ännu mer nu, men de var ju bra.

Och hon tror att det kunde vara medicinen som gjorde det där med ryggen p.g.a att jag sjönk ihop, men nu när vi har höjt ännu mer så har det försvunnit…konstigt, men bra. Vi pratade lite om mina höfter också, om det hade blivit bättre när vi hade höjt medicinen, men det har det inte tyvärr. Utan det svajar på ontet som vanligt.  Jag berättade då om att visa dagar har jag jätteont i höfterna, att det känns som att någon hugger med en kniv i de. Det gjorde Maria bekymrad att det gör det och att det här inte går över. Så nästa tisdag åker jag dit igen.

Ni får absolut fråga frågor om det här, för att jag vill att ni ska undra och inte hålla det inom er, undra på bara. Jag svarar på alla frågor om det här ämnet. Det här ämnet är typ mitt liv, eller min kropps liv menar jag, mitt handikapp. Så undra på, inga frågor är för stora eller för små. :)

Sen åt jag lunch hos mormor och bara myste…! :)