I veckan när jag satt emot väggen så skulle Elliot komma och krama mig, så han sprang rätt mot mig som han brukar, också kastade han sig i min famn åt sidan, han brukar göra det rätt fram. Men nu kom han åt sidan. Då kan jag inte hålla balansen riktigt. Så han slog i sin huvud i väggen fast jag försökte rädda han. Elliot blev förstås ledsen, och jag blev också ledsen för jag hade så dåligt samvete att han slog sig och att han var så glad innan dess, trots att jag inte kan hjälps att det blir så. Också är jag rädd att han inte förstår att det inte var meningen, men jag, mamma och Marko sa det flera gånger till Elliot efteråt att det inte var meningen och att han inte kan göra så för då tappar Alice balansen. Han verkade förstå. Då vill man inte ha en CP skada i det läget.
Hej allihopa!
Jag heter Alice och är 21
år gammal. Jag lever med en CP-skada sedan födseln. Jag älskar min CP! Utan den hade jag inte varit jag! Här på min blogg får ni följa mig och mitt liv med en CP-skada.
Jag bor i en egen lägenhet i Borås och trivs som fisken i vattnet.Med min blogg vill jag visa att man kan leva ett härligt liv med en CP-skada och jag vill även sprida kunskap och spräcka fördomar.
Jag har även skrivit barnboken Turbofart.
Jag är öppen för frågor så om ni undrar något, tveka inte! Hör av er till mig privat eller skriv en kommentar!
Jag hoppas att ni vill följa med mig i mitt underbara CP-liv! :-)
Du kan också följa mig på:
Instagram: @alicegrimmscpliv och @funkisboken
Facebook: This Is How I Make My WayTack på förhand!
Allt gott!
Kram Alice