Att vara arbetsamt, det lönar sig

Jag kämpar och kämpar i skolan, det har jag alltid gjort! Jag vet det också för jag har fått bättre och bättre betyg sen sjuan. Jag har jobbat ibland på helger och sena kvällar, för att jag vill lyckas i skolan och få bra betyg. Jag tänker om jag inte tar grundskolan på allvar så kommer jag ångra mig senare att jag inte ansträngde mig nu och den känslan vill jag inte känna. Jag vill jobba upp mina betyg och utveckla mina texter ännu mer, med varför/på grund av att…/därför att…./detta leder till att…. Och det har jag blivit bättre på om jag får säga det själv. Men hur mycket ska man egentligen satsa när man redan kämpar tillräckligt med en CP-skada också? Inte för att skryta, men mina föräldrar får ju stoppa mig för att jag inte plugga mer t.ex på en kväll eller en helg. Alla som känner mig vet att jag vill lyckas och kämpar i skolan, och de pushar mig, och det är jag väldigt tacksam över. Men jag tycker ju det är roligt med skolarbetet också! Nu i skolan är det massor utav inlämningar hit och dit! Jag tycker det är kul, speciellt svenska, då jag får skriva, som jag älskar. Därför hoppas jag att jag kommer in på riksgymnasiet, för det kan jag ta saker i lite långsammaste takt. Alla mina lärare vet också hur mycket jag kämpar och hur mycket tid jag lägger ner, det är också väldigt skönt för de berömmer mig för de jobb jag läger ner och det behöver jag, jag blir glad då och vill arbeta mer och fortsätta att kämpa. Jag är tacksam över det, väldigt tacksam! Så skulle alla lärare vara, tycker jag. Det är roligt också att få beröm från lärare, tycker jag, det stärker mig! Även om skolan kan vara tuff ibland, så ger jag inte upp!