Tillgångar i samhället

I detta inlägget kommer jag skriva om samhällets tillgångar när det gäller anpassningar. Jag blir så himla irriterat när inte dörröppnare fungerar t.ex, när man har rullstol. Detta är jag med om hela tiden i samhället, som t.ex i stan. Till och med i skolan är det saker som inte funkar som t.ex dörröppnare. Eller en matta som man kan snubbla på. Jag är den ända som har rullstol och inte kan öppna dörrarna på skolan, men varför tar man inte tag i det utan prioriterar massor av andra saker före, är det inte tillräckligt viktigt? Det finns faktiskt en elev (jag) som har rullstol av ca 300 elever. Om det hade varit Riksgymnasiet, så hade de kommit och fixat sakerna på en gång. Det här med dörröppnare som inte finnkar gör mig extra irriterad. I stan finns det dörröppnare, jättebra men vissa funkar inte! Vet ni hur krångligt det är för någon som kör mig att vända om och putta med ryggen mot dörrarna och samtidigt köra ut mig? Inte jag heller, men det är mycket lättare att bara trycka på en knapp. Tänk om jag är själv någon gång och inte en dörröppnare fungerar. Det måste fungera! Samma sak med höga trottoarkanter! Ett samhälle måste vara till för alla, anpassning tack!