Att våga är något som vi alla måste göra. Att våga sticka ut att våga vara sig själv. Men tyvärr så är det inte så lätt i dag. Man kanske blir retad för att man är den man är, och det tycker jag är jättetråkigt att det ska behöva vara så. Att ha en CP-skada eller något annat handikapp i dagens samhälle är därför inte så lätt, man blir ibland retad för den man är, som jag blev vissa gånger i lågstadiet och mellanstadiet. Det är så sorgligt, för man kan aldrig ändra på den man själv är. Varför ska man då bli mobbad, när man inte kan hjälpa att någon inte tycker om en? Det är ju inte en självs problem. Om jag skulle välja mellan att bli mobbad eller ignorerad, så skulle jag ta att bli ignorerad alla dagar i veckan, som jag typ är nu! För det är så mycket värre att få vara med om mobbning än att folk inte bryr sig om än, tycker jag, även om det är hemsk det också, men mobbning är värst tycker jag.
Vi måste våga att sticka ut, våga ta för oss, vi måste visa samhället att de inte får trycka ner oss trots våra handikapp eller om vi är annorlunda enligt samhället. Det är jättesvårt, men det är viktigt att samhället får veta att vi kan också, vi är starka och fixar saker på vårt sätt trots att vi kanske inte har lika bra förutsättningar som andra har utan handikapp. Vi måste visa människor vilka vi är, vi måste få vara de vi är utan att någon påpekar det. Vi är människor också, vi är på jorden, vi måste få vara som alla andra fast ändå inte! Människor förstår inte hur det är att ha ett handikapp! Det handlar om okunskap!
