Jag Får Ingen Kontaktperson

För förra torsdagen hade jag möte med min kurator och min biståndshandläggare på kommunen angående mina insatser i hemtjänsten (om ni vill läsa det inlägget ligger det nedanför detta inlägg). Under det mötet skulle jag även ta upp angående kontaktperson osv, att jag har hittat en person som vill bli min kontaktperson – min snälla granne. Jag såg fram emot det väldigt mycket då jag äntligen har någon som är villig att följa med mig ut. Men det fanns en liten oro inom mig eftersom att jag redan har ansökt om just kontaktperson inom SOL när jag ansökte om hemtjänst och då fick jag avslag. Jag vet dock inte hur jag tänkte, om varför det skulle ha ändrats nu men jag hade förhoppningar på samhället som tyvärr krossades för mig ännu en gång.

När jag tog upp detta tillsammans med min kurator sa min biståndshandläggare att jag kan ansöka men att jag kommer med all sannolikhet att få avslag igen. Detta pågrund av att jag inte är socialt isolerad. Det kan jag förstå, deras resonemang, för jag har många människor runt mig som familj, släkt, jobbarkompisar, jag har ett jobb, osv osv. Men de hänger jag liksom inte med dag ut och dag in och på fritiden. Jag har Wilma och Kevin, som är verkligen mina bästisar och jag är så tacksam för att de finns i mitt liv. Men Wilma bor liksom 6 timmar bort och Kevin jobbar mycket och vi syns inte alls så ofta som jag skulle vilja, det är faktiskt sällan nu för tiden tyvärr. Så annars har jag inget socialt liv överhuvudtaget när det gäller kompisar. Och tydligen så hjälper inte det efter att jag har familj och ett jobb att gå till om dagarna där jag blir socialt engagerad.

Jag tycker inte att det borde vara samma sak, jag tänker att jag är socialt isolerad när det gäller kompisar och att komma utanför dörren. Nu älskar jag att umgås med min familj, men jag vill inte vara beroende av de så fort jag ska göra något, jag är liksom 21 år. Dessutom så är det inte alltid de kan heller, ja vad får jag göra då? Jo, stanna hemma för jag måste ha stöttning i det jag ska göra, och det kan göra mig så ledsen, jag vill och jag har ekonomin men inte hjälpen, förstår ni hur jag menar?

Vist jag kan ta mig ut själv med taxin och permon vilket jag är jätteglad för, men det är ju inte så roligt att åka själv någonstans och dessutom kanske jag behöver hjälp där jag är. Jag tar mig ut med Elof ibland, men då är det liksom ”bara” till Coop och tillbaka, ibland till stan, men det är ju inget socialt med det. Det ända typ som jag gör själv när jag tar taxin (förutom fram och tillbaka till jobbet) är att åka på massagen, och det är inte fy skam! :) Ni vet ju hur mycket massagen betyder för mig. Men utöver det är jag bara hemma liksom när jag inte umgås med familjen, jag tror att ni förstår vad jag menar. Jag älskar att vara hemma och det vet ni, men ibland känner jag ett behov att komma ut, umgås med någon, se mig omkring, fika, gå på bio, shoppa och framförallt att börja simma som jag vill, jag är liksom 21!

Tydligen kan jag få en person (om jag har tur) inom hemtjänsten som kan följa med mig ut för att bryta min isolering men den personen kan inte simma med mig eftersom att de inom hemtjänsten inte får simma. Isåfall kan de hjälpa mig att byta om, duscha osv men de kan inte vara med mig i vattnet och jag behöver någon som är med mig i vattnet också. Jag behöver hjälp med allt i ett badhus.

Min biståndshandläggare berättade dock att något som hemtjänsten kan bistå med är handling, alltså shoppa kläder osv för det sa jag också att jag vill men det kan de bara bistå med två gånger om året! Det är väll bra men jag vill gärna ha det mer flexibelt och socialt. Det känns så strikt liksom, svårt att förklara men det känns som att det är något man tar om man inte har några kläder, nämen jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Jag tillhör ju fortfarande inte LSS och jag får inte kontaktperson inom socialtjänsten för att det är för goda levnadsvillkor och jag är inte tillräckligt isolerad. Men va i hela friden ska jag göra då? Vem ska hjälpa mig då? Jag hamnar alltid mellan stolarna. har alltid gjort! Jag vill komma ut och göra grejer och inte vara beroende av min familj jämt, och som 21 åring vill man inte ha med sina föräldrar på allt!

Det finns så mycket jag känner att vill göra och inte bara på hemmaplan utan jag är sugen på att ut och resa – se världen, uppleva saker, skapa mina egna minnen och upplevelser, gå på konserter, allt möjligt. Det kan vara jobbigt ibland att ha den viljan men inte kunna utföra det man vill trots att man kan på alla andra plan förutom på det motoriska.

När man har LSS och många timmar, eller kanske till och med assistans dygnet runt kan man få göra som man vill och nästan vad man vill, man får leva livet helt enkelt som vilken ungdom som helst. Men om man har lite mindre svårigheter (men ändå svårigheter) och inte är totalt isolerad, ja då får man ingeting förutom bara det nödvändigaste som mat och tvätt, tycker inte ni det låter skevt?
Min biståndshandläggaren sa just det att det är bara det nödvändigaste som kommunen kan bistå med som t.ex hemtjänst eftersom att kommunen enbart har skärliga levnadsvillkor medans LSS har goda levnadsvillkor.

Sverige är ett superbra land bo i med sjukvård och rättigheter osv men jag kan ibland bli så irriterad på vårt system kring funktionshindrade och de som inte följer ”normen”, att man ska göra skillnad på människor och människor. Min kurator blev också väldigt förvånad och lite irriterad över vad min biståndshandläggare sa till oss under mötet och ifrågasatte det här. Jag var så glad över att min kurator var med för hon står på min sida. Min kurator sa liksom ”hur många 21 åringar är verkligen helt isolerade idag?” Det är typ inga i samhället som hon sa, för ofta har någon något socialt, något litet. Så det känns helt sjukt att samhället och lagarna har denna syn och att den har försämrats så. Hur många får ens kontaktperson då kan man undra om de är så hårda.

Det som jag tycker är så tråkigt med detta är att jag faktiskt har någon som vill bli min kontaktperson, vilket är min granne. Snäll som hon är har hon sagt att vi kan hitta på saker ändå, men risken blir ju att det inte blir lika kontinuerligt och inte som ett ”jobb” för henne vilket blir lätt att det rinner ut i sanden tror jag än om hon skulle vara anställd för mig på kommunen. Dessutom blir det svårare för mig att fråga om vi ska göra något regelbundet när hon inte är anställd för mig, för sån är jag, om ni förstår vad jag menar.

Jag klagar, ja, men jag vill också bara påpeka (som ni alla vet) att jag älskar mitt liv, jag har världens bästa familj, jag får den hjälp jag behöver av hemtjänsten (även om den inte är tillräcklig), jag har världens bästa lägenhet som jag tycker är så lyxig, jag har jättefina kollegor, jag har massor utav kärlek och trygghet runt mig. Jag har massor i mitt liv som jag avgudar och som jag njuter av varje dag så egentligen ska jag inte klaga. Det finns människor som har det så mycket värre än jag, till och med i Sverige så jag är jättelycklig och tacksam. Jag ville bara avsluta detta tråkiga inlägg med att säga och framföra det! Man kan inte få allt här i livet! Jag vill inte att någon ska uppfatta mig som bortskämd när ni får följa min resa genom livet!

Möte med Kommunen

Dålig uppdatering i veckan, men det är för att jag har blivit förkyld. Det var mer än ett år sedan som jag var sjuk, vilket jag är så glad för, så det var väl min tur nu. Det var så konstigt, jag satt på jobbet i onsdags och från ena sekunden till den andra kände jag att jag fick lite ont i halsen, jag skojar inte, det var verkligen från ena sekunden till den andra. Men det positiva med mig är att det bryter ut fort för redan på eftermiddagen blev det värre och på torsdagen var jag sjuk. Det var typiskt, för jag hade mycket roligt planerat denna helgen och jag skulle avsluta veckan med en massage i torsdags vilket jag sett fram emot, första gången efter semestern och sommaren, men jag satsar på nästa fredag istället! :) Jag skulle dessutom få mysiga besök under helgen också skulle vi fira morfar hos mormor och morfar som igår, så det var lite surt men men jag fick se fram emot en mysig helg hemma istället. Igår när jag skrev detta inlägget mådde jag faktiskt bättre så det gick fort över, skönt.

Men om min tråkiga förkylning ska detta inlägget inte handla om utan om mötet med kommunen som jag hade förra torsdagen, vilket jag tror många vill veta om. Vi skulle diskutera mina hemtjänstinsatser också skulle jag även ta upp detta med att jag har hittat en person som vill bli min kontaktperson, vilket jag såg fram emot mycket.

Det var jag, min kurator på Habiliteringen och min biståndshandläggare på kommunen som var med, mamma skulle också vara med men hon var tyvärr sjuk. Men jag var glad att min kurator var med då vi har pratat mycket om hemtjänsten på våra möten på Habiliteringen och hon vet om min situation osv. Min kurator stöttar mig mycket och är på min sida vilket är skönt, det är verkligen en trygghet i denna soppa, om man får säga så.

Vi började med att prata om hemtjänsten, och ja jag är nöjd men inte tillräckligt. Jag är nöjd med personerna som kommer till mig osv, men jag känner att hjälpen inte är tillräcklig. Eller jo det har jag väll känt men när jag har pratat med min kurator så har hon sagt att jag behöver mer hjälp eftersom att hon vet och ser hur trött jag är. Jag får ofta greja och fixa hemma innan och efter hemtjänsten kommer för att de ska hinna hjälpa mig med det som jag verkligen inte kan. Det är det som min kurator inte gillar eftersom att det tar mycket tid och kraft och sen hinner jag inte sätta mig ner och ta kväll för då måste jag sova för att orka med nästa dag. Och jag har ju tänkt att nämen det är ju vuxenlivet, det är ju att greja och fixa hemma, men min kurator tycker att jag kämpar med så mycket annat och att jag måste få den återhämtningen på kvällarna som jag behöver för att orka helt enkelt.

Därför pratade vi om ännu mer tid på kvällarna med hemtjänsten men problemet med det är att det är olika varje kväll, ibland har jag jättemycket jag vill ha hjälp med och ibland går det fortare.
Jag tycker att det är jobbigt att känna denna stressen när hemtjänsten kommer om jag har mycket som jag vill ha hjälp med en kväll. Jag har 30 minuter varje kväll och det kan låta mycket, men de 30 minuterna går så himla fort när de är här, jag fattar inte hur 30 minuter bara kan swisha förbi så.

Sen så har jag ju något med hemtjänsten nästan varje dag efter jobbet. Varje måndag och torsdag är det matlagning och varann tisdag är det tvätt. Och som jag har sagt innan så kanske det inte låter så mycket men för mig blir det mycket. Förutom fredagar så är det bara onsdagar och varannan tisdag som jag är ”fri” från hemtjänsten på eftermiddagen. Dessutom så brukar jag träffa min kurator ungefär varannan, vart tredje onsdag så det känns som att jag inte riktigt får landa efter jobbet på vardagar, vilket jag saknar då jag brukar vara väldigt trött efter jobbet. Och det är väldigt skönt på onsdagar (om jag inte ska till HAB) då jag kommer hem och har hela eftermiddagen för mig själv.

Därför tipsade min kurator om att jag kan ha tvätt och matlagning på samma dag. Typ på måndagar, att det är någon som kommer och lagar mat med mig som vanligt och samtidigt kommer det någon och hjälper mig att slänga in en tvätt samtidigt som får gå medans vi lagar mat och sen hjälper de mig att hänga upp tvätten på eftermiddagen/kvällen. Det lät veklingen som en toppenidé tycker jag för då får jag alla tisdagar ”fria” också. Tyvärr kunde inte biståndshandläggaren svara på det eftersom att hon bara beviljar insatser och inte har någon påverkan på tider osv, utan det är koordinatorerna som sköter det, så nästa steg är att maila de om detta förslaget. Hade varit bättre att ha med de där direkt på mötet så de kunde svara på mina frågor där och då eftersom att det är de som har hand om tider och hela planeringen.

Sen utöver detta är det mycket krångel med hemtjänsten just nu, med tider osv. Jag vet att jag ändrar mycket eftersom att jag är ung och har ett aktivt liv och jag vet att koordinatorerna gör så gott de kan (och att jag är prioriterad, vilket jag tackar så mycket för) men det är ofta som det inte fungerar och som det blir fel. Jag är inne i en sån period nu iallafall, och det gör mig så himla trött och det tar mycket energi från mig. Det är liksom min hjälp, min tid, mitt vardagsliv – hemtjänsten, och då tycker jag att det bara ska funka och inte krångla såhär mycket som det har gjort nu i en period. Det är väldigt irriterande.

Men samtidigt så är jag glad för att jag har den hjälpen och att det kommer fina personer till mig även om det inte är så flexibelt som jag vill och är i behov av.

Ni får läsa om hur det gick kring samtalet gällande kontaktperson i en del 2, för att annars blir detta inlägg för långt! :)

50-års middag!

Mötet med kommunen tillsammans med min kurator gick väll sådär i torsdags, ingen bra start på helgen om man säger så, men om det mötet får ni läsa om i nästa inlägg. I helgen skulle jag till Göteborg till pappa och familjen. Det var jättelängesedan vi hängde, senast var i Öckerö och då bara några timmar, så det såg jag väldigt mycket fram emot. Dessutom skulle vi äta på restaurang på fredagkväll och ta 50-års middagen som jag skulle bjuda pappa och familjen på eftersom att pappa nyss har fyllt 50. Efter typ hela semestern hemma och en vecka in i jobbet skulle det bli väldigt roligt att komma ut och hitta på något kände jag. Jag såg även fram emot att äta på restaurang vilket jag inte gjort på hela sommaren och jag tänkte att jag skulle lyxa med ett glas vit vin! :-) Dessutom skulle vi hälsa på farmor på lördagen, jag har inte träffat farmor på jättelänge så det skulle bli så roligt. En action helg helt enkelt! :-)

Pappa hämtade mig runt tre tiden i fredags. Han ville att vi skulle hinna att hämta Lancelot och Hamilton så att jag skulle få se deras skola, det skulle bli spännande tyckte jag. Väl i Göteborg ställde vi bilen vid lägenheten också gick vi ner till skolan. Så smidigt med gångavstånd!
Det var roligt att se deras skola, den var verkligen så fin. När man kom in och skulle gå upp för trapporna kändes det som att man var i en kyrka eftersom att det var sånt här stort fönster med målade rutor som finns i kyrkor och högt i tak. Lancelot visade matsalen och var han satt, matsalen var ju väldigt mäktig med stuckaturer i taket. Skillnad på skola och skola, kan man säga! :-)

När vi kom hem tog jag och pappa något gott att dricka och satt och chillade. Efter en stund kom Jenny hem också satt vi bara och snackade en stund. Det var första gången som jag var där sedan de flyttat dit permanent. Det kändes konstigt att de faktiskt bor där nu på heltid.

Vi skulle äta på en restaurang som heter Cheri-lee, jag har inte ätit där innan och inte pappa och Jenny heller så det skulle bli spännande. Vi gjorde iordning oss och gjorde oss fina, det var roligt eftersom att jag inte har fixat mig på hur länge som helst. Vi hade inte bordet förrän 19:45 vilket var tur annars hade det inte blivit så mycket chill som det blev nu, vilket var lite skönt.
Det var härligt att gå omkring i Göteborg igen, jag har nog undermedvetet saknat det! :-)

Restaurangen var väldig mysig och vi fick slå oss ner vid ett runt bord, jag älskar runda bord då det känns som att man sitter mer tillsammans. Vi beställde in lite olika smårätter för vi tycker att det är så mysigt att sitta och småplocka ihop. De hade sushi, så jag beställde in lite sushi till ”förrätt”, väldigt gott och det var så gott att dricka vitt vin igen, det har jag inte gjort sedan balen på gymnasiet, iallafall inte ute. Det var så mysigt att sitta där och äta lite olika rätter. Åh, herregud vad maten var god och servicen var verkligen top notch! Det var så roligt att bjuda pappa och familjen på detta. Ett underbart restaurangbesök var det helt enkelt.
Vi tog ingen efterrätt där utan vi köpte lyxglass på Ica istället och gick hem och myste till oss i soffan istället, inte helt fel det heller! :-) Klockan bara sprang iväg så den var närmare halv tolv innan vi la oss.

På lördagen skulle vi till farmor som sagt, vi skulle vara där redan runt 12-tiden så det var bara att slänga i sig lite frukost och hoppa in i bilen eftersom att det tar en stund till henne. Det var verkligen så roligt att träffa farmor igen, som sagt så var det väldigt längesedan, och hon har två små hundar som hoppade på oss när vi kom. Vi började med att äta äppelpaj och satt och pratade. Sen åkte vi till ett flygfält och tittade på plan och flyguppvisningar, det var alltså privatpersoner som fick åka de, det såg så coolt ut.

Efter en stund på fältet åkte vi till Tjolöholm slott för att äta en lunch. När vi kom dit var Lovisa där, min faster, vi viste inte om att hon också skulle var där så det var en positivt överraskning. Jag har inte träffat henne sen min student, så det var roligt. Efter lunchen gick vi in och kollade på några gamla stugor som de har där för visning. Det ligger så himla fint, vid stora fält, ängar och sen bakom ängarna ser man havet, magiskt! Jag verkligen älskar havet och ängar, allt i ett och i samma blickfång, det kan inte bli bättre! Och med mina fantastiska människor, underbart! <3

Sen var det hemgång, då var klockan redan eftermiddag och jag skulle faktiskt åka hem på lördagen så vi sa hejdå till farmor och Lovisa och tackade för en underbar dag och sen körde vi till centralstationen. Vi hade tur för då kom 100 bussen precis, så den hoppade jag på och åkte hem.
En härlig halva helg i Göteborg med familjen blev det, det var så härligt att komma ut lite, och när jag kom hem var det så härligt att känna att det bara var lördag.

Jag trodde inte att jag skulle orka med en sån fullspäckad helg, men det gjorde jag, fast jag ska erkänna att jag var ganska trött på lördagen och även på söndagen. Det tar mycket på energin när man inte är van vid så mycket på en helg, och vinet på fredagkväll hjälpte nog inte till heller, haha! :-) Men det var det 100% värt! :D Riktig rolig och mysig helg!

På söndag eftermiddag kom min andra kusin Emma till mig. Hon blev så sugen på att hälsa på mig också när Mathilda hade varit här. Vi har nog aldrig hängt ensamma någon gång hon och jag, som jag och Mathilda har, så det var verkligen på tiden. Vi hade verkligen en supermysig eftermiddag med mycket härligt snack! ;) <3

Welcome back, vardagen

Nu känner jag att vardagen är igång på riktigt efter min lilla mjukstart i torsdags. Igår började allvaret igen, upp och studsa klockan 06:10 som vanligt, äta frukost och gå och jobba, och så kommer det att se ut nu, iallafall till mitten av oktober. Welcome back, vardagen, ansvar och vuxenlivet efter semestern. Men jag känner mig ändå helt okej med det, jag såg till och med lite fram emot denna veckan när allt kör igång igen, dock inte så mycket på jobbet även om det är typ halva mitt liv på vardagar! :-) Men jag ser fram emot att åka till Habiliteringen imorgon, onsdag, och besöket från kommunen på torsdag. Men även igår var jag helt matt i pälsen när jag kom hem, inte som jag var i torsdags efter första dagen men nästan, men jag håller på att vänja mig till rutinerna igen.
Hoppas att jag orkar med habiliteringen efter jobbet på onsdag, jag kommer ju åka dit såklart även om jag inte orkar, men jag hoppas att jag inte är helt slut efteråt när jag kommer hem.

Det goaste med hela denna veckan är nog att jag slipper laga mat på hela veckan, jag har så mycket mat i frysen. Det är så skönt att bara komma hem och göra vad jag vill och slippa att vänta på någon hemtjänst som kommer och ska laga mat med mig. Och just denna veckan när allt kör igång igen, kan det vara skönt att ta bort ett moment ur vardagen iallafall.
Jag tror tyvärr att det hade varit en annan sak om jag kunde ställa mig i köket och laga mat exakt när jag ville och orkade, då hade det nog blivit roligare också. Men vuxenlivet är ju fullt av måsten, men faktiskt om jag typ inte orkar laga mat en måndag efter jobbet men när jag väll ställer mig framför skärbrädan och spisen så är det roligt. Att få laga sin egen mat som man själv har planerat och handlat till, det är en speciell känsla.

Det jobbigaste med att börja jobba igen är nog att gå upp på mornarna tror jag, jag är så fruktansvärt trött när klockan ringer, det var jag igår iallafall. Kan somna om på två röda om jag får stänga av alarmet på telefonen, det är så skönt och varmt under täcket också! :-) Det är extra tufft på måndagar då kroppen inte är van från helgen, typ de senaste mornarna, de jag har jobbat då, har jag börjat morgonen med att tänka på fredagar och helgen – när jag får sova hur länge jag vill, hahaha. Jag vill inte tänka så, då det är negativa tankar men de kommer automatiskt, jag kan inte hjälpa det. Sen är jag så stel på morgonen så det startar alltid med ett träningspass – att komma upp från sängen, hahaha – livet med CP! ;) Det är en bra början, att komma upp från sängen! :-)
Men när jag väl har kommit upp piggnar jag faktiskt till, så det är tur.

Jag tror kroppen fortfarande är i chock efter semestern, den tänker ”jaha, ska vi börja jobba nu? Ska jag behöva kämpa mer en vanligt?” och då blir jag tröttare än vanligt, så funkar det. Jag kommer säkert att vara trött i helgen efter första hela veckan på jobbet efter semestern, men det går inte för då ska jag ut på galej. Jag ska till Göteborg, till pappa och familjen och bara mysa, det ser jag fram emot mycket eftersom att senast jag hängde med de var en stund på Öckerö i somras, så det var längesedan. Vi ska dessutom på resturang på fredagkväll, jag har lovat pappa en 50 års middag med familjen som jag bjuder på, så då tar vi det på fredag, det ser jag också fram emot mycket. Jag som bara har varit hemma i typ tre veckor ser fram emot att komma ut och hitta på något och jag ser även fram emot att klä upp mig lite, jag som har gått i mysisar så länge nu! :) Jag börjar redan fantisera om vad jag ska ta på mig på fredag också fantiserar jag om menyn på restaurangen också, haha! Men framför allt ser jag fram emot att få mysa med familjen såklart! :)
På lördag ska vi dessutom träffa farmor, det längtar jag också till då jag inte har träffat henne på hur länge som helst, så det ska också bli väldigt mysigt.

Sen är planerna att jag åker hem med bussen på lördag, då min kusin Emma ska komma till mig på söndag, det ser jag också fram emot mycket.

Mycket roligt att se fram emot som sagt, hoppas att min kropp (och hjärna för den delen också) håller ihop och hänger med på allt som jag vill! :-)

Har ni börjat jobba igen?
Önskar er en fortsatt härlig vecka!

Chokade Kroppen

I onsdags, dagen innan första jobbdagen skulle jag få besök av Helen. Helen var min assisten i skolan 4:an till 8:an och sedan dess har vi hållt kontakten vilket är superkul tycker jag. Vi träffas inte superofta, kanske två till tre gånger om året men när vi väl träffas har vi verkligen roligt och trevligt ihop. I onsdags ville jag bjuda henne på middag så under dagen lagade jag en stor gryta med köttfärssås och spagetti. Hon kom runt 17-tiden och vi hade det verkligen så mysigt, vi satt och åt och pratade om allt möjligt, vi båda är bra på att babbla om man säger så! :)

Vi kom in på skolan från 4:an till 8:an och pratade om lärare, personal osv och om fina minnen från mellanstadiet och högstadiet, det var verkligen superhärligt. Speciellt när vi pratade om högstadiet för jag har så många fina minnen därifrån och fina människor som man saknar, så det var underbart att sitta och prata om allt, minnena kom liksom tillbaka. Hon var här ända till klockan åtta, vi brukar ses länge när vi väl ses vilket jag gillar jättemycket. Det var en mycket bra avslutning på semestern!

I torsdags när klockan ringde 06:10 studsade jag faktiskt upp, konstigt nog. Jag fick nog så mycket härlig energi när Helen var här. Det kändes inte så konstigt att börja jobba igen, det var framför allt kul att träffa jobbarkompisarna igen och tjata med de. Det gick faktiskt bättre än förväntat att jobba men sen när jag kom hem var jag helt slut, alltså värre än vanligt, både fysiskt och psykiskt. Men jag hade bestämt att jag ville åka och hälsa på på mammas och pappas jobb (Stema) i torsdags direkt efter jobbet eftersom att det var så längesedan jag träffade pappa och jag ville krama på han lite. Det skulle bli en överraskning så jag var jättetaggad på det under hela dagen även om jag började bli jättetrött när klockan började närma sig hemgång.

Så istället för att åka hem åkte jag till Stema istället. Det är väldigt smidigt att bara boka om taxin men framför allt en frihetskänsla. Mamma jobbar på undervåningen och pappa på övervåningen så jag pratade med mamma och hennes kollega lite först. Och sen ringde hon pappa och sa att en tjej hade kommit som ett besök till honom, hihi, också kom han ner också fick jag krama på han lite, det var väldigt roligt. Sen gjorde han en varm choklad till mig och även om han hade jättemycket att göra satte vi oss på mammas kontor också pratade vi en bra stund, det var mysigt. Sen när pappa hade gått och jobbat igen kom andra kollegor in och hälsa på mig.
Jag hade beställt taxin hem igen klockan 15:40, men det hände inte så mycket sen så då var mamma så snäll och körde hem mig så jag slapp vänta så länge.

Hemma kraschade jag direkt i sängen för jag var helt slut, det kändes som att kroppen hade fått en chock att komma tillbaka till jobbet, haha! Då kände jag att det var väldigt skönt att jag skulle vara ledig som igår, min lediga fredag som vanligt, även om det kändes lite konstigt att bara jobba en dag. Men jag tror att det var bra för mig. Men på måndag kör det igång på riktigt, hoppas att kroppen och hjärnan vänjer sig snabbt.

Igår morse såg jag fram emot en go sovmorgon, men det blev det inte för klockan 06:45 när jag sov som djupast och goast ringde det på dörren och min ringklocka är inte jättediskret om man säger så. Klart jag blev rädd men jag visste vem det var, det var hemtjänsten, eftersom att de brukar komma till mig 06:45, men inte på fredagar så jag blev lite trött. De kan ju öppna dörren själva, men hon som kom igår brukar inte öppna dörren själv tydligen, varför vet jag inte. Dum som jag var låg jag bara kvar i sängen för jag hoppades på att hon skulle gå om jag inte öppnar, dessutom var jag naken då jag sover naken, hahaha, och inga kläder i närheten. Hon ringde säkert tre gånger på dörren innan hon självmant öppnade den och då sa jag ju att jag sover och att jag inte ska jobba, så då gick hon. Men efter det var min kropp skakig som den brukar bli eftersom att jag fick sånt jobbigt uppvaknande och för även om jag viste att det var hemtjänsten blev jag lite rädd, så då kunde jag inte slappna av och somna om tyvärr. Jag försökte till åtta men det gick inte så då gick jag faktiskt upp och gick ut en morgonpromenad innan frukost, men det var härligt.

Igår skulle jag få hänga med Kevin äntligen, det var längesedan som det brukar bli nu för tiden. Jag var väldigt trött igår också, säkert efter jobbet i torsdags och efter den jobbiga morgonen. Men vi hade en väldigt lugn dag. Först åkte vi hem till honom och jag satt och tittade på när han rensade i sitt städskåp och garderob, satt och snackade. Sen gjorde han lunch till oss, det blev broccoli och ädelostpaj, väldigt gott var det. Vi båda var trötta igår och speciellt efter maten så sen blev det lite soffhäng. Vi tänkte äta lite middag hemma hos mig senare, vi har sett att man kan göra gurksushi, vi såg det på Instagram så det har vi velat testa ett tag nu eftersom vi älskar sushi båda två. Så vi gick en promenad till Coop och handlade till det och jag passade på att små handla lite. Det var väldigt pilligt att göra gurksushi, det såg väldigt lätt ut på Instagram men det var det verkligen inte i verkligheten, men spännande var det att testa något nytt. Vi hade ris, morot, avokado och lax i., och soja till såklart. Vi blev faktiskt väldigt besvikna, eller ja Kevin mest, jag tyckte väll att det var helt okej. men inget som jag tänker göra igen, så det var väll lite tråkigt. Men vi hade en väldigt mysig dag tillsammans.

Ja, nu är man inne i hamsterhjulet igen, jobb, helg, jobb, helg! :-)

Hösten 2023

Idag börjar jag jobba igen efter semestern. Dax att komma tillbaka till verkligheten! :-) Det känns ändå bra även om jag är lite trött på jobbet nu om jag ska vara ärlig. Men jag känner mig extremt utvilad efter den här semestern. Det har varit en annorlunda semester då jag bara varit hemma som sagt, förutom Öckerö, men det har varit så välbehövligt för både kropp och hjärna. Jag har älskat min lilla semesterbubbla som snart börjar lida mot sitt slut tyvärr! ;) Jag känner att jag har fått den återhämtningen jag behöver och känner mig redo för hösten. Jag har levt livet och tagit dagen som den kommer! Men jag är rädd att hösten kommer att kännas lång nu när sista veckan av semestern (eller egentligen hela hemma semestern) kändes som höst med tanke på vädret, haha, och att jag typ legat i sängen hela denna sista veckan och i höst kommer det ju bli mycket hemma också. Men jag har fått en del mysiga besök också, så det har ändå varit en perfekt balans, inte för mycket eller för lite.

Även om det varit jätteskönt så kan jag sakna att hitta på de här sommargrejerna som jag hoppades på, som till exempel att åka till Liseberg och att träffa släkten i Onunga som vi brukar göra vid den här tiden på året, men det har inte heller blivit av. Men vädret har som sagt varit dåligt och när vi är där med alla vill man ju ha bra väder. Men jag hoppas på en träff i höst istället.

Förra året såg jag verkligen fram emot hösten eftersom att det var min första höst i mitt eget hem och detta höstmyset. Även i år ser jag fram emot hösten för jag tycker att det är en mysig tid på året då man för vara inne och mysa i höstrusket, men nu känns det typ som jag har gjort det hela semestern hahah, tragiskt nog, men samtidigt har det varit skönt att bara vara också. När jag gick på semestern såg jag fram emot långa härliga sommarkvällar under min filt på altanen, men det har knappt blivit några sånna i år. Jag tror att jag haft sånna mysiga sommarkvällar typ två gånger, max, och det tycker jag är så tråkig, och Kevin och jag som gjorde altanen extra mysig i juni, har knappt suttit där ute, så det kan jag verkligen sakna nu när sommaren börja lida mot sitt slut på riktigt.

Jag har knappt använt några av mina sommarkläder heller som jag också såg fram emot. Jag har typ gått i myskläder hela semestern, men det har varit så skönt också även om det nu känns lite tråkigt. Jag har bott i mina myskläder, men det har jag älskat!
Ni hör att jag har haft lite delade känslor kring denna semestern haha, men jag är nöjd, det måste jag ändå säga.

Hösten då? Vad händer till hösten?
Det är faktiskt tomt i kalendern hittills. Men i oktober slutar min anställning på Erikshjälpen så då hoppas jag att jag kan få hjälp av SIUS igen på arbetsförmedlingen för att hitta något annat jobb som kan passa mig. Då hoppas jag även på en tillsvidare anställning och en ”riktig” sådan, så det blir spännande. Sen hoppas jag verkligen på att jag och mina kusiner ska börja hänga här i höst som jag och min kusin Mathilda pratade om när hon var här, det vore så roligt.

Jag vill ju även komma ut mer, min dröm är ju att börja simma till hösten, men jag har inte rätt till ledsagning inom kommunen, det är där problemet ligger. Men det finns ju kontaktperson också, man kan hitta en egen kontaktperson då det kan vara svårt att hitta någon i kommunen, men jag hade liksom ingen som kan bli min kontaktperson. Men nu har min granne sagt att hon gärna vill bli min kontaktperson och när hon sa det blev jag så himla glad. Hon sa att vi kan simma, gå på bio osv, vad jag vill, så jag kommer ut lite, så det är jag så taggad på.

Jag ska fortsätta gå hos min kurator i höst, och första mötet/samtalet efter semestern är nu nästa onsdag den 16:de så då ska jag ta upp det med henne med min granne. Plus att dagen efter, den 17:de kommer min kurator och kommunen hem till mig för att gå igenom mina insatser via hemtjänsten men framför allt vad jag kan få för annan hjälp från kommunen förutom hemtjänst, så de känns bra.

Något annat som jag ska fortsätta med i höst är massagen såklart! :D och det ser jag fram emot. Nu har jag inte varit där sen den 7 juli och jag ska inte dit förrän den 22 augusti pågrund av semestrar osv. Och nu känns det verkligen i kroppen som att jag inte varit där på en månad, så långt uppehåll har jag aldrig haft under det senaste året så då betyder det ju verkligen att massagen gör nytta och får min kropp mer avslappnad. Jag försökte känna efter hur länge massagen skulle hålla i sig efter den 7 juli när jag var där senast, då körde jag även 90 minuter och den ”kuren” eller vad man ska säga höll i sig i tre veckor, nästan exakt faktiskt, för då kom cp-skadan tillbaka! :)
Jag känner mest av det på morgonen när jag ska ta mig upp ur sängen, då är det stelt och kämpigt och mina magrutor får kämpa mer än vanligt! :-)
Jag har ju gått varje vecka nu från typ oktober förra året till juni i år, vilket varit väldigt lyxigt och härligt, men nu ska jag testa att gå varannan vecka hade jag tänkt och se hur det känns, men varannan vecka är ju lyxigt det med!

Skillnaden i höst blir även att pappa och familjen börjar sitt nya liv och vardagslivet i Göteborg vilket känns även spännande för mig och lite annorlunda. Det tråkigaste med det blir ju att onsdagsträffarna försvinner. Har varit lite orolig över att jag kommer känna mig ensam igen men jag får försöka hitta på saker på helgerna som att hänga med mina kusiner och självklart hälsa på familjen i Göteborg lite då och då! :-) Sen får vi se hur det blir med hjärntröttheten och orken här i höst när allt drar igång igen, vem vet jag kanske bara längtar efter att få vila och sova på helgerna och lägga mig halvdöd i sängen efter jobbet och möten osv som det var i våras, om ni kommer ihåg! :) Men jag hoppas att hösten blir lite lugnare än våren.
Men mamma har sagt att hon och Elliot kan komma och hälsa på mig på vardagar lite då och då och äta middag med mig, så det vore mysigt och snällt.

Ja, om några dagar drar allt igång igen och hösten närmar sig. Har ni några planer i höst?

Sommar 2023! <3

Kär i Tillvaron

Nu är min semester snart slut, eller nu ska vi inte vara sånna, jag har ju typ mer än halva veckan nästa vecka kvar, jag börjar den 10 augusti så det är skönt. Jag tycker att det är skönt att jag inte börjar på måndag iallafall. Jag har nu varit hemma i två hela veckor (sedan Öckerö) och som ni kanske har läst så har det varit lite ångestladdat då jag hade de här veckorna tomma (och ensam) och jag trodde att det skulle krypa i kroppen på mig och att jag skulle få tillbaka min semesterångest. Ni vet ju att jag älskade förra veckan men att jag var lite nervös över denna veckan då jag hade denna oplanerad också. Men vet ni, det har varit de skönaste veckorna på hela året höll jag på att säga! :-) Det har varit helt underbart att ha de här två veckorna oplanerade, och vet ni jag har faktiskt inte gjort särskilt mycket vilket har varit otroligt viktigt och bra för mig tror jag, jag har haft semester på riktigt! Jag har bara tagit dagarna som de kommer, lite har jag haft för mig men inte alls mycket, mest av tiden har jag faktiskt varit själv vilket jag har behövt.

Jag har tagit mycket promenader, jag har nästan varit ute varannan dag och promenerat, vilket har varit så härligt och jag känner att jag har mått väldigt bra av det. Och när jag inte har gjort något har jag mest legat i sängen framför Netflix eftersom att vädret återigen är och har varit kast. Det har inte gjort så mycket, skönt att bara vara ändå, men ärligt talat så känns det som att jag har haft semester i oktober! Nån dag hade det inte skadat med pangväder, och lite strandhäng hade inte gjort något men som sagt så har jag inte brytt mig så mycket om vädret ändå.

En härlig sväng till stan fick starta veckan i måndags.

Jag nämnde i mitt förra inlägg att jag skulle ha lite besök förra helgen vilket skulle bli roligt då jag som sagt var själv nästan hela förra veckan också.
I lördags kom My till mig. My var min lägenhetskompis på Storås. Det var väldigt trevligt och vi kunde sitta ute till och med. Jag bjöd på min sockerkaka som jag gjorde i torsdags. Det var väldigt trevligt och vi fick pratat om en hel del. Det blev även mycket snack om Storås och skolan skålart!

I söndags kom min kusin Matilda och hälsade på mig. Vi brukar inte hänga, bara ses på kalas och släktträffar, liksom min andra kusin Emma. Jag och Mathilda har dock hängt lite ensamma när jag var i tonåren men det var bara några enstaka gånger.
Men jag älskar när vi ses på kalas, vi har en jättefin kontakt trycker jag trots att vi inte träffas så ofta. Varken Mathilda eller Emma har varit hos mig trots att vi alla tre bor i Borås nu för tiden. Men förra veckan tog Mathilda tag i den saken och frågade om hon fick komma som i helgen, jag blev väldigt glad när hon frågade.

Vi hade det verkligen så mysigt i söndags, vi åt middag tillsammans och bara satt och snackade, ja det var så mysigt. Och vi bestämde att vi måste börja umgås mer, jag, hon och Emma, träffas hos varann eller hitta på något, och jag blev så himla glad när Matilda tog upp det för det vill jag så mycket. Börja umgås med mina kusiner vore så roligt, dessutom nu när vi alla bor i Borås. Så jag hoppas på massa roliga och mysiga träffar med de i höst. Efter att Mathilda hade varit här kände jag mig så lycklig och hon gjorde verkligen hela min vecka! <3 Jag fick ett sms igår faktiskt av Emma som frågade om hon fick komma till mig som näst nästa helg, för hon blev så nyfiken efter att Mathilda varit här, och jag blev så himla glad! Att de tänker på mig, det gör mig varm i hjärtat! <3

I måndags fick jag gå upp tidigt för då hade jag ett möte med Vetranpoolen som jag ska anlita här hemma i höst, men jag kan skriva om det i ett annat inlägg.
När hon hade gått igen var klockan bara lite innan tio så då gick jag ut på en långpromenad, det var härligt! På eftermiddagen skulle mamma och Elliot till stugan på Öckerö igen, så då kom de förbi en sväng och hälsade på, det var mysigt. Jag bjöd på den sista sockerkakan som fanns kvar efter alla fina besök som jag haft under de senaste dagarna, och faktum var att den var lika saftig och god som i torsdags när jag gjorde den.

I tisdags gjorde jag typ ingenting, hade en mysig dag hemma bara! Jag har läst mycket bok i veckan, den boken som jag nämnde i mitt förra inlägg, den är verkligen så bra! :-)
I onsdags skulle jag till vårdcentralen för att ta nya prover på mitt järnvärde eftersom att det var lite för högt i våras. Taxin kom tidigare än halv tio som den skulle ha kommit egentligen och dit tar det inte många minuter. Jag hade tid klockan 10 men jag fick komma in redan tjugo i och det tog knappt fem minuter så jag var klar redan kvart i tio. Jag hade bokat taxi tillbaka hem vid 10:30 men när jag ringde och frågade om de kunde hämta mig tidigare så fick jag inte åka taxi hem från vårdcentralen längre, så de tog till och med bort min 10:30 tid, eftersom att vårcentralen tillhör sjukresor, de hade nog gjort fel när jag bokade den för två veckor sedan. Så det var lite drygt, så det slutade med att jag gick hem. Det är inte så långt som tur är, det tog en kvart. Men det var jobbigt och när jag kom hem var jag jättetrött, men det var samtidigt härligt med ännu en promenad.

Min pappa fyllde jämt i torsdags, de (familjen) är på Rhodos och firade hans födelsedag så jag kunde inte fira honom på hans riktiga dag, vilket var tråkigt men jag hade bestämt mig för många veckor sedan att jag ska vara först att gratta pappa på hans stora dag. Så jag skulle vara uppe till midnatt i onsdags, jag fick en liten dipp där vid åtta nio, men jag höll mig vaken och klockan 00:00 skickade jag ett stort grattis till pappa och en film på när jag sjunger för honom! :) Även ett brev på mailen fick han, så det var kul. Sen gick jag och la mig! :)

Efter en god natts sömn och lite go sovmorgon skulle jag sätta på mig mina glasögon som vanligt från sängen för att titta på lite Nyhetsmorgon innan jag skulle upp och hoppa. Ja, vet ni vad de gjorde då? Jo, de gick såklart sönder, bågen gick sönder, jag blev så trött, dessutom är det tredje gången nu. Så det blev ingen go och skön morgon som jag hade önskat utan det var bara att slänga i sig lite frukost, ta på sig och åka ner till Synsam i stan. Jag ville ju göra det så fort som möjligt eftersom att jag är beroende av mina glassögon. De kunde fixa de som tur var, sen var det bara att åka hem i ösregnet. Det regnade exakt hela dagen i torsdags och var rena skitvädret rent ut sagt. Men mina glasögon var lagade och jag var nöjd, trött men nöjd så det var bra! :) På kvällen skulle faktiskt en jobbarkompis komma till mig, vilket skulle bli så roligt.
Det var en trevlig kväll med min jobbarkompis, trevligt att sitta och tjata lite utanför jobbet och jag bjöd på mat, det var härligt med lite sällskap.

Det blev kycklingkebabssallad med pesto, det blev så mycket mat! :O :-)

På kvällen ringde pappa mig för jag hade försökt att nå honom några gånger under dagen, jag ville ju såklart också prata med jämnårigen! :-) Han ringde mig från restaurangen så det var lite svårt att prata, men lite kunde vi prata och pappa berättade om hans dag. Gud vad mysigt det var och jag saknar de ännu mer nu när jag pratade med de! <3

Igår, fredags, var jag ute på en morgonrunda sen kom mormor och morfar hit på en eftermiddagsfika. Igår var det iallafall varmt ute och uppehåll så då satt vi ute. Det var verkligen supermysigt och oj vad jag hade saknat att krama på det lite! :-)

Nu är semestern snart slut, det har varit en annorlunda semester då jag ofta är ute och flänger på somrarna och jag är framför allt inte van vid att bara vara hemma i två hela veckor. Jag trodde att det skulle bli jobbigt men oj vad jag har behövt de här veckorna, att bara vara hemma och ta det lugnt men framförallt att bara vara och ta det som det kommer. Jag har verkligen vilat och återhämtat mig, i både knopp och kropp.

Alltså, jag är typ kär i mitt liv, kär i min tillvaro, haha, nämen allvarligt! :-) Alla tänker på mig, jag är saknad, jag får sms från nära och kära, pappa har skickat små gulliga sms till mig hela veckan nu när de varit borta och saknat mig , så mycket kärlek! Mitt hjärta håller på att explodera (explodera på ett positivt sätt :-)) av alla fantastiska människor i mitt liv! <3
Tack för att ni finns, ni gör mitt liv! :-)

Min Kompis situation 

Jag har inte så många kompisar, det har varit ett kämpande med kompisar i hela mitt liv, det har varit svårt att skaffa kompisar och att komma in i ”kompis-gängen” satt säga. Ett tag i skolan hade jag inga kompisar vilket jag tyckte kändes jobbigt då jag såg många kompis gäng i skolan som hängde, pratade och skrattade, jag kände att ”jag vill också”. Det var faktiskt riktigt jobbigt ett tag, jag var mest hemma på helger, på lov och efter skolan för jag hade ingen att va med. Men samtidigt så trivdes jag med det, jag var ett speciellt barn som gillade att umgås med mina föräldrar och min familj, jättemycket faktisk, jag hade inga problem med det, men i vissa perioder så blev det jobbigt och jag önskade att jag hade nån kompis att hitta på saker med och att komma ut utanför hemmet.

Men i åttan förändrades mycket då jag och Kevin hittade tillbaka till varann och blev riktigt bästa vänner. Vi umgicks inte i skolan men efter skoltid umgicks vi mycket. Vi gick till skolan tillsammans, vi gick ut på mycket promenader, vi åkte till stan, vi tränade tillsammans, vi hängde mycket hos honom på somrarna, vi odlade, satt i hans växthus ända in på småtimmarna, ja ett tag hängde vi jättemycket vilket var så roligt. Vi bodde typ grannar och vi två är och var spontana personer så det blev mycket spontant, vilket jag gillade. Han kunde liksom fråga om vi skulle ta en promenad och på 5 minuter var jag nere hos honbom, det var så enkelt liksom och jag kände mig så glad och lycklig att jag äntligen hade en vän, en riktigt vän och att vi kunde umgås såpas mycket som vi gjorde.

Sen började jag gymnasiet och flyttade till Storås och då blev det inte lika mycket såklart, men jag och Kevin var fortfarande väldigt bra vänner. Jag hoppades att jag skulle få många vänner i gymnasiet och det brukade mamma säga till mig också när jag var som ledsnas att det brukar bli lättare i gymnasiet. Det blev det ju också för jag träffade min kära Wilma, min bästa vän som jag hade längtat så mycket efter (förutom Kevin då). I början var vi inte alls tajta och lite reserverade mot varann men ju mer tiden gick desto tajtare och tajtare blev vi och jag fick äntligen den vännen som jag kunde prata om allt om, garva ihop och prata om mina djupaste känslor med. Det var en otrolig trygghet att ha henne på RG, både i skolan och på elevhemmet Storås. Vi umgicks både i skolan och på Storås. Utan henne hade det blivit riktigt tomt under gymnasietiden eftersom att jag inte var så tajt med någon annan. Såklart att jag hade andra vänner där också men vi var inte lika tajta som jag och Wilma. När man inte bodde hemma, och jag som var så hemmakär, så var det skönt att ha den tryggheten som jag hade i Wilma. Även om vi kommer från helt olika bakgrunder och från helt olika familjesituationer så förstod vi ändå varandra så bra, hon förstod mig och jag henne och vi kunde hjälpa varandra trots våra olika bakgrunder. Jag saknar verkligen våra kvällar på Storås när vi umgicks. Jag är så tacksam att jag träffade Wilma.

Nu när jag har flyttat från Storås och bor i mitt eget hem och har börjat mitt vuxenliv är det lite ensammare eftersom att jag inte kan gå till Wilma på 30 sekunder som jag kunde innan. Dessutom bor hon nu i Falun efter sitt femte år på Storås, så nu är det inte bara att träffas. Vi är fortfarande bästa vänner och hörs ganska ofta på telefon och sms, vilket jag älskar men det blir inte riktigt samma sak såklart.

Kevin och jag är fortfarande bästa vänner och vi har en jättefin kontakt, vilket jag är så tacksam för. Men även om han bor bara lite utanför Borås så träffas vi tyvärr sällan, eller ett tag träffades vi ganska ofta faktiskt, han hjälpte mig mycket med lägenheten och så, vilket var superkul och tacksamt. Men nu går det ganska långt emellan gångerna eftersom att vi har olika liv, han jobbar mycket så det är svårt att träffas ofta och det blir inte lika spontant längre. Men när vi väl träffas har vi jätteroligt även om det går långt emellan gångerna, men jag önskade att vi kunde ses lite oftare, men samtidigt så är jag jättetacksam över att jag har en sån fin vän som honom i Borås, annars hade jag inte haft någon i Borås, vilket hade varit jättejobbigt.
Jag är så glad att jag har Wilma och Kevin, de är mina enda vänner men de är verkligen mina bästa vänner och som jag brukar tänka bättre med två riktigt bra och fina vänner än massa halvvänner.

Och så har jag ju min otroliga familj och nära och kära som jag står väldigt nära. Även om vi inte träffas varje vecka och umgås på det sättet så ofta (som jag önskar :-)) så finns de alltid i mitt hjärta och bara av den tanken så känner jag mig mindre ensam även om de inte är hos mig fysiskt. Jag brukar tänka på vad jag faktiskt har och på de när jag saknar mer sällskap.

Men jag var i en period för bara någon vecka sedan, och den perioden går lite i vågor och det är att jag saknar mer kompisar, alltså såhär kompisgäng som man kan hänga med. Saknar det här spontana och regelbundna. Liksom slänga ut ett mess och fråga ”vad ska ni göra i helgen? Ska vi hitta på något?” eller att bara bjuda hem lite kompisar en lördagskväll liksom, äta och dricka lite gott. Just det kan jag sakna så mycket ibland, att hitta på lite saker och bara umgås med någon eller några. Jag saknar liksom mer det här vardags kompis livet.

Jag älskar mina oplanerade helger men ibland kan jag känna att jag vill hitta på något, men jag har ingen att hitta på något med för oftast jobbar Kevin. Då hör jag av mig till mamma och pappa för de är alltid öppna för mig och de säger alltid till mig att höra av mig nom jag vill hänga, vilket jag är så tacksam för och jag älskar att hänga med mina päron, det gör jag verkligen. Men ibland kan jag känna att jag vill hitta på något utan mina föräldrar också, med någon kompis t.ex, och det är ju normalt att känna när man är 21 liksom! :-) Det är snarare onormalt att vilja hänga med sina päron vid min ålder, men jag är ju inte som alla andra 21-åringar! :-)

Semesterångest till Goaste veckan

Det kändes som att jag skulle börja jobba på måndagen när jag kom hem i söndags från Öckerö, men icke sa Nicke! :-) Semestern hade bara börjat! Vilket var en skön känsla. Som jag berättade i mitt sommarplaner inlägg var min semester helt oplanerad förutom turen till Öckerö. Vilket jag faktiskt hade lite småångest över om jag ska vara ärlig – jag hade semesterångest helt enkelt. Jag tror det är för att detta är min första sommar som jag är själv och har semester ”själv” på det sättet om ni förstår vad jag menar. Nu är det ju jag som måste semesterplanera vilket jag helt glömt bort inför denna semestern, då jag inte är van vid det och då tänker man ju inte på det, och nu behöver man ju fundera på sånt redan i januari om man ska boka något, det hade jag ju ingen tanke på då.

Men den där semesterångesten var faktiskt jobbigt, att känna att jag vill hitta på något, jag vill komma till havet, jag vill få den här semesterkänslan och inte bara vara hemma och få den ångesten i höst när man börjar vardagen igen och man bara är hemma fortfarande. Det jobbigaste var nog att känna att jag har ekonomin till att dra ut på äventyr men jag har inte hjälpen, vilket kändes frustande.
Jag försökte lugna mig själv och inte stressa upp mig. På semestern ska man ju faktiskt vila och inte göra för mycket heller, men det var svårt när man är mitt uppe i ångest.

Men så fort jag kom till Öckerö försvann ångesten och jag fick den här semesterkänslan som jag har längtat efter och haft turen att ha fått varje sommar i hela mitt liv eftersom att min familjer har varit ute på mycket äventyr med mig på somrarna ända sedan jag var liten. Det var härligt för då fick jag min dos även om det inte var en hel vecka. Så då kanske ni förstår att jag hade lite semesterångest när jag är så van vid att åka runt på somrarna. Men när dagarna på Öckerö började lida mot sitt slut kände jag faktiskt att det skulle vara rätt skönt att komma hem och ha veckan helt oplanerad och göra vad f-n jag vill och inte bry mig om någon mer än mig själv! :-)

När det är vardag och man jobbar så tänker man ju ofta ”åh, bara måndag idag”, men i måndags tänkte jag ”å, det är bara måndag idag! Gud vad skönt. Hoppas att veckan går långsamt”, så skulle man ju aldrig tänka på en jobbvecka ”hoppas veckan går långsamt”, inte på världskartan, haha! :-)
Vädret såg ju väldigt ostabilt ut under hela veckan. Vad är det egentligen för sommarväder vi har? Vi fick typ högsommar hela juni när man jobbade. Men jag fick ju lite gött väder i Öckerö, så det är jag glad för. Såklart att man önskar på bra väder på sin semester men faktum var att det berörde mig faktiskt inte ett dugg att vädret var kasst i början på veckan, nästan lite skönt faktiskt om man nu får säga så.

Det var lite mysigt i måndags när det verkligen hellregnade ute, jag trodde typ att min terass skulle drunkna i regn, haha. Men då satte jag mig i sängen och bloggade om Öckerö, och det tog ju sin lilla stund, som ni kanske såg på mängden! :-) Tisdagen var inte jättebra heller, så både i måndags och tisdags låg jag bara under täcket och tittade på film och serier, men det var så mysigt och faktiskt jätteskönt. I tisdags var det dock bara molnigt så då gick jag ut en tidig morgonpromenad innan frukost, det var jättehärligt och när jag kom hem var klockan liksom bara nio.

Jag har faktiskt inte sovit så himla länge i veckan som jag trodde och önskade att jag kunde nu när man är ledig liksom, utan jag har vaknat mellan halv nio och nio varje dag, förutom i tisdags då jag faktiskt redan gick upp klockan 7:30 för morgonpromenaden. Men det har faktiskt varit rätt skönt att gå upp så tidigt även om man inte har något planerat för då får man extra långa dagar och det är ju skönt på semestern. Jag trodde att denna veckan bara skulle rusa iväg när man är ledig, men det har den faktiskt inte, vilket varit jätteskönt. I onsdags kändes det liksom som fredag, och då var det så himla skönt att det bara var onsdag!

I onsdags tog jag tag i mina badrumsskåp, där har det sett kaos ut rätt länge så det var väldigt skönt att få ordning där och faktiskt lite roligt att gå och pyssla hemma, jag tycker ju sånt är roligt. I skåpet längst in har jag städgrejer och skåpet bredvid har jag lite blandat, smink och rengöring osv. Från ett fullständigt kaos till rena, snygga skåp och allt på sin plats, jag blev supernöjd, även om det inte syns utåt så känns det ändå bra i själen! :-) Jag själv får ju njuta av ordning och reda i mina. skåp iallafall! :-)

I torsdags hade jag planerat att göra sockerkaka för jag får lite trevligt besök nu till helgen.
På föremiddagen skickade Frida mammas jobbarkompis till mig och frågade om hon kunde komma. Hon har aldrig varit hos mig och vi har pratat en del om det. Vi hängde mycket innan när jag var mindre men nu var det jättelängesen vi gjorde något bara hon och jag, så det skulle bli kul att hon skulle komma. Kul att det blev så spontant med, jag är ju en spontan människa, men nu i mitt vuxenliv satt säga har det inte blivit så mycket spontanitet med hemtjänst och allt vad man har osv, så det var kul att det kunde få bli lite spontant nu! :-)

Hon kom till mig vid fyra tiden och då stod sockerkakan redo! :) Det är alltid roligt att få visa upp sitt hem tycker jag. Jag tyckte dock att det var lite tråkigt att vi inte skulle kunna sitta ute då det hellregnade även i torsdags. Men faktiskt när hon kom sprack det upp lite så då satt vi ute och fika, det var jättemysigt att hon kom och härligt att få umgås med någon även om jag har trivs jättebra själv i veckan.

I fredags, igår, hade jag inte heller något planerat. Igår blev det äntligen lite sommar hemma, tyvärr inte så länge men man får va glad för det lilla! :-) Så då gick jag ut på ännu en härlig promenad, gick till apoteket och hämta ut lite medicin. Sen blev det häng på altanen hela dagen, faktiskt en stund i bikini!
:-) Jag började på min nya bok igår med, nu är det ingen psykologibok som jag läste ut nyligen utan nu är det mer en rolig läsning, vilket är skönt. Det är en deckare, jag vill läsa mer spännande böcker nu för då tror jag att jag läser ut böckerna snabbare om de är tillräckligt spännande. Sen tycker jag även att sommaren hör till med en bok i handen. Jag har faktiskt läst en bok varje sommar så länge jag kan minnas. Läser ni något?

Unnade mig en Daimstrut när det ändå var lite gött väder. Men när jag hade öppnat den försvann solen bakom mörka moln, typiskt! Haha! :D Men det var gött ändå! :)

Det har varit en fantastiskt vecka måste jag säga – mycket återhämtning precis som det ska vara på semestern. Jag har bara tagit dagen som den har kommit, gjort precis det jag känt för och jag har inte haft tråkigt än enda gång utan njutit varenda minut utav att bara vara ledig och att vara hemma i mitt underbara hem. Det är ju det man ska göra på semestern egentligen, bara vara. Från semesterångest till detta, haha, det svänger fort! :-)

Och det bästa är att jag är inte bara ledig en vecka till utan en och en halv vecka till, det känna faktiskt otroligt skönt. Nästa vecka blir som denna veckan, inget planerat förutom att jag ska till vårdcentralen på onsdag och kolla mitt järnvärde igen. Mormor och morfar ville också komma en dag, vilket blir mysigt, annars helt lugnt. Jag hoppas inte att jag börjar bli rastlös då, nu när jag har haft en sån lugn vecka, men det tror jag inte. Men jag för rädd för att jag ska känna att semestern snart är över och att jag vill hitta på något mer än att bara vara hemma och på Öckerö några dagar, men vi får se. Nu tycker jag bara det är skönt att ha en och en halv vecka kvar. Man vill ju inte att veckan ska ta slut och att det går lååångsamt till den 10:e augusti! :-)

Livet Har Gett Mig En Gåva

Om någon skulle komma fram till mig en vacker dag och fråga mig ”Alice, jag kan knäppa med fingrarna nu så skulle du kunna bli av med din CP-skada för gott, vill du det?” För dig som läser detta nu kanske svaret är självklart, att jag skulle svara ”ja” i alla lägen, men för mig är det inte ett självklart ja utan för mig är det ett självklart nej, jag skulle ens inte tvekat på svaret. Jag har skrivit om detta tidigare i bloggen men jag vill att människor och ni mina kära bloggläsare ska förstå att en CP-skada betyder inte världens undergång. Även om jag inte är min CP-skada, utan jag lever med den så har ändå min CP-skada gjort mig till den jag är.

Jag tänker inte på det ofta för jag kommer aldrig att få veta men ibland kan jag inte låta bli tanken, ”undra hur mitt liv skulle se ut utan min skada?” Alltså om allt skulle se ut precis likadant ut med familj och familjekonstulationer osv, bara det att jag inte hade min skada. Ganska intressant tanke ändå…. men jag tror någonstans innerst inne att jag hade nog inte varit lika driven som jag är. Visst, jag tror att jag hade varit driven för det är liksom min personlighet och inte CP-skadan som formar mig som person eller ens personlighet. Men jag tror att jag är lite mer driven tack vare min skada.

Jag undrar och tänker på ibland om jag verkligen hade suttit i denna nyproducerade lägenheten direkt efter gymnasiet om jag inte hade en CP-skada. Det är ju såklart lättare att flytta hemifrån utan en CP-skada men jag tror att jag har haft nytta av min CP genom livet, som t.ex med lägenheten, att ”jag kan också flytta hemifrån” och att min CP gav mig någon slags drivkraft till det. Sen tror jag att Storås hjälpte mig mycket till att ta steget att flytta hemifrån på riktigt. Jag vet inte om jag hade varit lika mogen att flytta hemifrån direkt efter gymnasiet om jag inte bott på Storås.

Många tänker säkert att ha en funktionshinder är en begränsning och något dåligt, såklart att det är en begränsning i vissa situationer men jag ser det som något positivt och att jag får se världen ur ett annat perspektiv. Nu har jag ju ingen aning om hur det är att leva utan mitt handikapp, så mitt ”perspektiv” är ju det ”normala” för mig men ändå, jag hoppas att ni förstått vad jag menar.

Jag försöker mer och mer se det som att min CP-skada har gett mig en gåva i livet, att det liksom var meningen på något sätt att jag inte skulle bli som alla andra, det känns så iallafall. Jag är en sån person som inte gillar normen och det ”normala” utan jag vill sticka ut och det gör jag ju automatiskt med min CP-skada, omedvetet, men jag vill även sticka ut på andra sätt som t.ex att jag delar med mig av mitt liv här på bloggen och på Instagram. Jag kan tänka mig att det är jobbigt om man inte vill vara annorlunda, man vill smälta in i folkmassan, man vill vara den ”normala” också föds man med ett handikapp, då blir man automatiskt placerad i de ”icke-normala” facket oavsett vad man vill.

Jag ser min CP-skada som en styrka istället för en svaghet. Visst, jag får kämpa mer i livet och har problem med vissa saker som andra inte lägger en tanke åt i hela sitt liv. Men varför ska jag gå och tänka på det? Varför ska jag tänka på saker som jag önskar att jag kunde?
Såklart att jag har saker som jag önskar att jag kunde, men det är inget som jag tänker på.
Det är mycket bättre att tänka på saker som jag faktiskt kan, tänka på saker som gör mig lycklig och ta mig igenom livet med glädje, värme och kärlek och göra det bästa av livet. Det hjälper ju liksom inte att tänka på det man inte kan eller klarar av, det tar bara energi från att leva det liv man faktiskt har fått fullt ut.

Det händer faktiskt inte ofta att jag tänker på min CP, väldigt sällan faktiskt, och det är för att jag lever i min lilla ”CP-bubbla” som jag kallar den där alla känner mig, vilket är en enorm trygghet och framförallt skönt. Jag behöver inte göra mig till, jag behöver inte anstränga mig – jag kan bara vara mig själv. Det är när jag kommer utanför min lilla bubbla där det finns fördomar, okunskap och osäkerhet som det blir jobbigt, men det är faktiskt sällan så det är skönt.

Livet har gett mig detta livet med en CP-skada och då ska jag göra det bästa av det.