Denna fråga och svar handlar om det inlägget jag gjorde idag,
rubriken: Vi med handikapp måste ta mer plats!
Väldigt klokt och bra sagt! Har du alltid känt såhär?
ÅÅ tack, det var snällt sagt, nej det har jag inte tänkt på ens, jag kom och tänka på detnär jag skrev min tweet också ville jag bara skriva om det på min blogg :)
Vi med handikapp eller något annat funktionshinder måste ta mer plats som jag sa i min tweet i veckan. Med det så menar jag att våga gå ut och visa dig, våga stå upp för vem du är, våga ge dig ut i samhället, bry dig inte om folk stirrar ut dig eller inte, våga vara dig själv och lev ditt liv som du vill leva, låt inte ditt funktionshinder stoppa dig. Ut med din elrullstol, ortoser, skenor eller vem du är, bara gå ut och känn den härliga luften och bara strunt i om folk tittar på dig. Våga stå upp för vem du är! Du är du och det ska du vara stolt över. Det kan vara jobbigt för dig utan funktionshinder eller handikapp också att visa dig, men strunt i vad folk tycker och tänker gå ut och upptäck världen. Det är bara en tanke och bara ord som folk uttrycker sig med det är inget annat än en tanke och några ord, jag lovar. Känn dig inte intryckt i soffan. Om det nu skulle hända att folk tittar eller viskar åt dig när du är ute, vad gör du då? Jo du bryr dig inte så enkelt är det. Det viktigaste är att du känner dig fri och t.e.x åka till stan eller vara i samhället. Det finns så mycket att se här i världen. Visa att människor med handikapp eller funktionshinder är vanliga människor, vi är vanliga människor. Livet kan vara bra även om man är lite annorlunda, jag lovar, det blir vad man gör det till, jag lovar! :), titta mitt liv är ju underbart som du har sett på bloggen :).
Det jag vill säga med det här är att stå upp för dig, gå ut och vissa dig det är inte farligt!
Igår började med att min ta gjorde ont och idag med, också vickade Marko lite på den när vi var där nere också ploppade den ut en jätte tand. Den gjorde skit ont men det var de värt. Jag hade inte set så mycket blod från min mun som jag gjorde idag, pappret var fylld med blod och jag sköljde med vatten jättelänge för att få bort allt blod, det var lite små äckligt. Jag tror att det var den största tanden jag har set faktist :). Vi satt nere och små tittade på skidorna.
Jätte grrymt att Sverige tog guld igår och idag, eller hur? :)
Det är svårt att veta när man är frisk eller inte, på ett vis känner man det men det är en annan sak att gå till skolan. Idag känner jag mig sådär och inte har en tanke att gå till skolan, men om man känner sig bättre efter en natt men ändå inte riktigt 100, så ska man inte gå till skolan eller jobbet fast man vill men de är jobbigare än man tror att vara i skolmiljö och jobbmiljö. Man vill liksom inte åka hem dagen man kommer till skolan, eller hur? Det är bättre att vara hemma en dag för mycket än en dag för lite.
Saknar mina fina klasskompisar och alla lärare :)
Krya på er! :)
Hej guys!
Förskyldninng i vårt hus nu…. I lördags när jag var uppe hos min kompis så helt plötsligt kände jag att jag hade ont i halsen, och när jag kom hem så hade Marko fått ont i halsen exakt samtidigt, lustigt. Så igår började min förkylning, kände mig helt död, ont i halsen, snorig och jätte slö. I natt hade jag feber tror jag. Jag är hemma idag och förmodligen i morgon också. Idag kommer Ann på lunch.
Idag var i sjuhärardshallen för att kolla läget lite och se om det fanns något för mig, det var nämligen öppet hus där idag så det var mycket folk. Det fanns jumnastik, basket, fotboll, blind pingis också mera. De sa att de skulle försöka få till några grupper till hösten här. Det verkar roligt i alla fall
Sen åkte vi till Knalleland och fikade. Vi köpte b.l.a en Elfsborg napp till Elliot och jag köpte en selfie stick, whoho coolt va? :-)
Selfie med selfie sticken
Idag provade jag igen om det gick nu och mata Elliot med flaska och amningskudde. Det gick den här gångar, vad glad jag blev utav att faktist klara det att håla flaskan.Tyvärr så höll det bara i 1 minut, men det var ju ändå bra. Han var lite gnällig eller så var det för att jag höll armen rakt ut under hans huvud eller något. Blev glad när jag gjorde det! :=).
Jag har också lärt mig i skolan att göra en sak som jag aldrig har klarat innan…att knäppa jackan utan hjälp när jag sitter eller sitter i rullstolen. Nu håller jag på att öva på det varje dag i skolan. Jag och Helén sätter upp nya mål när vi kommer på dem, det gillar jag :-).
Ännu en gång som jag besegrar lite över min CP, blir så himla glad när jag gör det så det går ens inte att förklara känslan :)
Min nya tunika som jag aldrig har haft innan. Jag köpte den när jag, mamma och mormor var i stan på lovet!
Idag provade jag mina nya hörlurar som jag ska ha till skolan, funkar jättebra. Det var Marko som köpte de åt mig ! Tack bonuspappa ;)
Typisk selfi-bild som finns på unga bloggar.. :)
Jag heter Alice och är 21
år gammal. Jag lever med en CP-skada sedan födseln. Jag älskar min CP! Utan den hade jag inte varit jag! Här på min blogg får ni följa mig och mitt liv med en CP-skada.
Jag bor i en egen lägenhet i Borås och trivs som fisken i vattnet.
Med min blogg vill jag visa att man kan leva ett härligt liv med en CP-skada och jag vill även sprida kunskap och spräcka fördomar.
Jag har även skrivit barnboken Turbofart.
Jag är öppen för frågor så om ni undrar något, tveka inte! Hör av er till mig privat eller skriv en kommentar!
Jag hoppas att ni vill följa med mig i mitt underbara CP-liv! :-)
Du kan också följa mig på:
Instagram: @alicegrimmscpliv och @funkisboken
Facebook: This Is How I Make My Way
Tack på förhand!
Allt gott!
Kram Alice
