Author Archives: Alice

Långledighet, jag älskar det! Jag vet att jag säger ofta att jag älskar att vara ledig, ha långledigt osv, jag vet att jag fick nån kommentar på det när jag gick i skolan. Och det har inte förändrats nu!! :D Men jag älskar att vara ledig, slappna av och inte ha massa måsten. Idag är det en klämis och på jobbet är det en vanlig dag, men jag tog faktiskt ledigt och det är jag så glad över att jag gjorde. Nu har jag haft en hektisk period, ta det inte som negativt för det är det inte, men det har varit brist på vila och återhämtning vilket jag känner av så jag behövde verkligen den här långledigheten. Jag har varit väldigt noga med att inte planera in något, utan bara va, för det behöver jag.
Det var så underbart igår att känna att det bara är torsdag och idag är det bara fredag! :-)

För ett par veckor sedan fick jag en härlig inbjudan till mammas jobbarkompis Frida (jag och Frida hängde väldigt mycket innan). Hon bjöd in mig, mamma och några jobbarkompisar till bubbelkväll på hennes inglasade balkong som i onsdags. Jag blev så glad när jag blev inbjuden också. Mammas jobbarkompis Viktoria skulle också hänga på och mamma har pratat jättemycket om henne, så jag var jättetaggad över att få träffa henne. Mamma har tydligen också pratat mycket om mig på jobbet så Viktoria var också väldigt taggad på att få träffa mig också. Hon brukar säga att det känns som att jag känner Alice redan trots att jag aldrig träffat henne, för att mamma har pratat så mycket om mig då, hahaha, jag ser det som något positivt! :D
Så det var jag, mamma, Viktoria och en till jobbarkompis som hette Pernilla, också Frida då. Pernilla har jag tydligen träffat för jättelängesedan, men det minns ju inte jag, så det skulle bli kul att träffa henne med, Frida också såklart.

Vi skulle ta med oss varsitt bubbel så att vi kunde prova lite olika, också skulle Frida fixa lite ost- och chark och lite snacks. Jag var verkligen så taggad för kvällen, jag kände att det skulle bli skönt att hitta på något annat, ta paus från min hektiska vardag lite, komma på andra tankar och få ha lite kul efter mina trötta veckor. Plus att jag viste att jag skulle vara ledig i fyra dagar efteråt, så det skulle bli en go start på långledigheten.

Mamma kom och hämtade mig också åkte vi och hämtade upp Viktoria. Det var så kul att äntligen få träffa henne. Sen åkte vi vidare till Frida, det var så kul att träffa henne igen och även Pernilla. Kaklet började direkt, hahaha. Sen fick vi ett glas bubbel i handen och satte oss på Fridas mysiga balkong. Det var en liten balkong med en liten soffa och ett litet bord, men vi fick plats och det var så mysigt. Det var inte så varmt i onsdags men det gjorde inte så mycket eftersom att den var inglasad, och dessutom hade hon kvällssol så det blev varmt ändå, nästan tur att det var lite svalare i onsdags.

Efter en stunds bubbel och ännu mera kakel, hahaha, tog Frida fram ost-och chark brickan. Och oj vilken bricka, den var helt magisk! :D Den var så god också! Det var så mysigt att sitta där tillsammans, tjata, äta lite plockmat och dricka bubbel. Det var kul att prova lite olika bubbel också, även om jag dricker väldigt långsamt, haha.

Tiden verkligen sprang iväg, men det gör den ju när man har så trevligt, så vid tiotiden blev det efterrätt, Frida hade gjort en jättegod cheesecake. Hon hade verkligen fixat och donart och gjort så mysigt med filtar, tända ljus och lysande balkonglampor när mörket började komma, det var så himla mysigt att bara sitta där och prata och garva. Pernilla åkte hem tidigare än oss, hon åkte typ vid halv tolv och då hade vi planerat att hon kunde köra hem mig eftersom att hon körde, men jag ville sitta kvar lite till. Jag tänkte att man får passa på, jag är inte den som är ute på sånt här var och varannan helg, väldigt sällan med andra ord och jag bara njöt av kvällen, så jag stannade kvar. Jag tänkte att jag kommer väll hem på något sätt, man måste leva lite med! :-)

När Pernilla hade åkt gjorde vi varsin GT och satt och mös lite till, det kändes verkligen som en sommarkväll. Jag ringde färdtjänst för att se om de kunde hämta mig och isåfall när men de stängde tydligen klockan 23 och det hade jag ingen aning om så det slutade med att vi tre fick ta en gemensam taxi hem. :-)

Vilken kväll det blev! Jag verkligen ÄLSKAR sånna kvällar! Det var verkligen en kväll helt i min smak, bubbel, ost-och chark bricka och fantastiska människor! <3

I helgen hade vi planerat att Wilma skulle komma till mig (min bästa kompis från gymnasiet, RG). Hon går ett extra år men hon slutar snart så då ville hon komma till mig en sista gång, och det vill ju jag också såklart. När hon slutar nu i juni flyttar hon hem till Falun så då vet vi inte riktigt när vi kommer att ses nästa gång så det gäller att passa på när hon bara bor en timme bort. Hon var här i oktober, fast då bara någon timme och dessutom med en personal från Storås. Nu skulle hon komma hit helt själv med taxi, så coolt att hon kan komma hit själv tycker både jag och hon! :-) Dessutom skulle hon sova över så det skulle bli så mysigt.

Jag gick upp rätt tidigt i lördags och tokstädade kändes det som. Ärligt talat var det inte så stökigt eller smutsigt, men jag vill ha det extra fint när någon kommer och hälsar på. Jag tror ärligt talat att det tog tre timmar och fixa med allt och sen skulle jag hoppa in i duschen och fräscha till mig också, så det var lite mycket där ett tag men det gick. Ungefär 10 minuter efter att jag hade tagit på mig och var färdig med allt så kom hon, så det var precis på marginalen. Men hemmet var fint och uteplatsen var iordning och jag var nyduschad så det var det värt! :-)

Det var verkligen härligt att träffas igen och lite overkligt att hon var här, hemma hos mig. Vi hade verkligen prickat in rätt helg, det var så underbart väder så vi kunde njuta på min terass hela dagen. Hon kom vid 13-tiden så vi skulle äta lunch ihop. Men innan dess satt vi ute på min terass och började med varsin cola. Snäll som hon är så hade hon köpt tulpaner och briska till mig, det var superfina tulpaner, och jag älskar att ha levande blommor hemma så jag blev så glad så. Jag hade också köpt en present till henne som en liten avslutningspresent för att hon går ut skolan snart och en liten förtidigt inflyttningspresent till hennes kommande lägenhet. Jag hade köpt glas, det var svårt att hitta på något, men jag tänkte att glas behöver ju alla när man flyttar hemifrån. Hon tyckte att de var jättefina så det var roligt.

Det blev en rätt sen lunch, vi åt inte förrän vid halv tre tiden. Jag hade gjort kycklingwok med cashewnötter och nudlar som jag bjöd på. Vi kompletterar varandra så bra, hon sitter i rullstol och jag kan gå, men jag har svårt med armarna och fingermotoriken men det har inte hon, så det är helt perfekt. Men hon fick sitta och njuta på min terass medans jag dukade och värme maten, även om det tog tid så blev det mat förr eller senare, haha. Efter maten och efter att jag städat upp kaoset, hahaha (vilket tog en stund det med :)) så satt vi bara och chillade ute, det var så underbart att vi kunde det. Vi pratade, lyssnade på musik och bara umgicks, supermysigt. Vi var faktiskt rätt trötta båda två så det var bara nice att vara.

Jag hade planerat att vi skulle beställa Fodora på kvällen. Men hemtjänsten kom ändå vid kvart över sex eftersom att vi behövde hjälp med att fixa madrasser, tecken osv. Jag skulle sova på en madrass på golvet och Wilma i min säng, då det är lättare för henne. Men det var lite osäkert hur hon skulle kunna komma upp i min säng, men på något sätt skulle det gå. När hemtjänsten hade gått beställde vi en pizza på Fodora som vi skulle dela på. När pizzan kom satt vi ute och åt igen, kändes nyss som vi hade ätit haha, men det var väldigt gott och fantastiskt att vi kunde sitta ute, det var varmt och härligt trots att klockan var närmare halv åtta. När vi hade ätit klart var det dax att städa upp kaoset igen, haha.

Det blev lite småkyligt efter maten så då packade vi ihop och gick in. Vi tänkte kolla på Eurovison eftersom att det var i lördags, iallafall ha på det i bakgrunden.
Jag hade gått all in på snackset, jag hade köpt hur många briska som helst, hahaha, sen hade jag köpt choklad, lantchips och Kinder Maxi eftersom att jag vet att Wilma älskar Kinder Maxi. Jag hade även köpt vindruvor, men de åt vi inte, bara det onyttigaste, haha! :-) Men jag älskar vindruvor, så de går nog åt i veckan.

Sen baxade jag upp Wilma i min säng, haha, men det gick faktiskt bra, hon blev bättre på det och kom på olika tekniker, så när vi skulle gå och lägga oss på riktigt gick det smidigare. Medans hon satt där satt jag i min fåtölj, det gick väldigt bra, vi kunde vrida tv:n så vi båda såg bra. Eurovision är lite småkul tycker jag, men vi orkade inte kolla på hela så efter nån timme gjorde vi iordning oss för sängen. Men vi låg och pratade jättelänge innan vi somnade, men det är så mysigt tycker jag att ligga och prata i mörkret innan man ska sova. Vi la oss runt halv tolv men jag tror inte att vi slutade prata förrän vid ett, hahaha. Det gick faktiskt bra att sova på luftmadrassen, även om inte min kropp gillade det, hihi. Men oj vad Wilma älskade min säng, jag har ju en ställbar säng, så hon sa det flera gånger under kvällen, ”åh Alice, jag älskar din säng” haha, jag bara ”det gör jag med, lite för mycket” haha.

På morgonen vakade vi runt tio, halv elva. Jag satte på Nyhetsmorgon och Wilma hissade upp sig och låg som en riktig prinsessa där i min säng. Hon tyckte att det var så lyxigt och hon hade sovit som en Gud som hon sa, så det var härligt! :-)
Vi gick upp runt 11 och jag fixade frukost och Wilma hjälpte mig att bära ut det. Det hängde lite regn i luften men det var jättevarmt så vi satt ute ändå. Precis när vi hade ätit upp kom regnet, men det var nice att vi kunde äta frukost ute iallafall. Men framför allt att vi fick sånt underbart väder i lördags och att vi kunde sitta ute hela dagen och nästan hela kvällen, det får vi vara glada för.

Wilma hade bokat taxi hem igen klockan fyra så det var skönt så vi slapp stressa och att vi kunde ta en sån lugn och skön morgon som vi faktiskt fick. På morgonen fick vi reda på att Loreen vann hela Eurovision så det var väldigt roligt, men vi var nyfikna att se röstningen så vi tittade på det när regnet föll. Eftersom att vi sov så länge gick dagen så fort, så sen hjälpte jag Wilma med lite lunch innan taxin kom och hämtade henne.

Åh Wilma berättade att alla hälsade så gott till mig från Storås, elever som personal och det gjorde mig så himla rörd och varm i kroppen! De är så fina där borta! <3 Jag sa till Wilma att hon får hälsa så himla gott tillbaka till allihop! <3

Ja, vilken rolig och underbar helg det var, så mysigt. Och underbart att kunna sitta i timmar och prata om allt mellan himmel och jord med Wilma igen.
Nu har jag fått ny härlig energi, vilket var behövligt.

Hoppas att ni har haft en fin helg!

I tisdags var det tredje tillfället på CP-gruppen, ämnet då var ”att hantera livssituationer”.
Vi pratade om ämnet ”transition” och vad det är. Transition är enkelt processen eller perioder mellan ett stadie/tillstånd till ett annat.

• Livet är föränderligt
  Vi pratade om att livet förändras genom åren. Vi tittade på olika exempel på livshändelser som innebär förändring i vad man gör och vilka roller man har. Man börjar som ett litet barn och då börjar det med anknytning. Sen är livet fullt av livsförändringar, stora som små, som till exempel när man börjar förskolan, börjar utbildning, fritid, arbete/sysselsättning, boende/när man flyttar, förlust/byte av arbete, när man får barn, när man gifter sig, när någon dör, t.ex när barnen flyttar, pensionen, bostadsbyte osv.
  Om man tänker efter så är livet fullt av förändringar, oavsett funktionsnedsättning eller inte. Det är som ett livslångt lärande.

• Vad kännetecknar transition?
  Vi pratade om de transitioner som en person går igenom och det är att:
  – Transition är ofta kopplade till olika livsstadier
  – De kan vara mer eller mindre förutsedda
  – Transition är en individuell process som upplevs olika av olika personer
  – Den är påverkad av den miljön som personen befinner sig i
  – Transition kan påverka/förändra den roll personen har och ens trygghet.

• Varför är det viktigt att prata om transition?
  Detta pratade vi om:
  – Alla genomgår olika typer av transitioner som påverkar livet och de roller man har
  – Vid funktionsnedsättning kan förändringsprocesser av olika anledningar bli svårare
  – Kunskap om transitioner ger möjlighet till förberedelser inför och förståelse för vad som kan hända i samband med en transition.
  
  Min kurator och arbetsterapeut berättade att när man har CP kan man ha svårare att ta förändringar, stora som små. Då fick jag en förklaring faktiskt, för när jag var mindre hade jag jättesvårt för förändringar. Det kunde vara saker som vi hade planerat men som inte blev av, det kunde vara jättesmå saker, så blev jag superbeskviken och ledsen. Det var jättejobbigt, både för mig och min omgivning. Jag hade ingen aning om att det kunde ha berott på min CP, sannoliken. Men nu är det inget hinder för mig längre och det är jätteskönt att det ”växte bort” med åren.

• Vad försvårar och underlättar vid livsförändringar
  – Försvåras
  Vi pratade om det som försvårar livsförändringar är när det kommer flera transitioner samtidigt, till exempel om man skiljer sig och samtidigt blir av med jobbet.
  Det kan också försvåras om man har en brist eller saknar förmåga, utbildning/kunskap om ämnet eller inte har någon social support, så som vänner, familj och omgivning.
  Det kan också försvåras om man har svårigheter att kommunicera eller om det blir kulturkrockar.
  
  – Underlättar
  Det som kan underlätta vid en livsförändring är om man är förebredd, har förberedelse vad som kommer, men oftast har man ju inte det vid livsförändringar och det kan vara jobbigt. Det underlättar om man har flexibilitet i tänkandet och beteendet.
  Det kan också underlätta om man är delaktig i aktiviteter och har ett socialt liv. Social support underlättar också och regelbundenhet i vardagen.
  

• Vad är målet?
  Detta fick vi information om:
  – Utveckla livsförmågorna från tidiga barnaår under hela uppväxttiden
  – Utifrån sina förutsättningar få vardagen att fungera (självstädigt eller med hjälp av andra)
  – Behålla långvarig hälsa
  – Få god livskvalitet
  
• Diskussion
  Sen fick vi berätta om vi minns någon livsförändring/transition som man klarade av bra och om vi minns någon livsförändring som vi tyckte var svår.
  
  Jag berättade då att en stor livsförändring för mig var när jag som 16-åring började på RG och flyttade in på Storås och att det var en stor förändring från att bo hemma. Men jag sa också att det var nästan lika stor förändring att flytta från Storås efter fyra år till sitt eget hem som att flytta dit, och just att kliva ur den här ”Storås-bubblan”, som jag var i i fyra år. En stor skillnad som jag också berättade om var just att när man bodde på Storås hade man alltid tillgång till personal och det fanns alltid någon i huset om man ville hänga eller bara prata med någon, man hade liksom alltid människor runt omkring sig dygnet runt. Så det var nog den största skillnaden från att flytta där ifrån till att flytta till eget.

• Förändrade förutsättningar med tiden
  Vi pratade om vad som kan försämras och försvåras med CP-skadan med tiden,
  och det är:
  Motoriska och kognitiva begränsningar
  – Förändrad balans, ledrörlighet och spasticitet
  – Svårt att utföra rörelser då de inte är automatiserade
  – Svårt att initiera, planera, genomföra och slutföra aktiviteter
  – Svårt att sortera intryck och information

Smärta
– Många vuxna människor med CP har smärta, upp till ca 75% har kronisk smärta
– Smärtan påverkar livets aktiviteter och livskvalitén negativt
– Ofta muskuloskeletal smärta lokaliserad i rygg, nacke, axlar, skuldror, höfter, knän och armar.

• Förändrade förutsättningar med tiden
  
  Stress
  – Utförandet tar långt tid
  – Vill själv utföra dagliga aktiviteter
  – Önskan om att kunna göra det andra gör, och på samma sätt
  – Önskan om att kunna dela utförandet med andra
  
  Trötthet
  – Generaliserad systematisk fysisk trötthet
  – Specifik lokaliserad muskeltrötthet
  – Kognitiv/mental trötthet

• Diskussion
  Sen diskuterade vi frågan om något har förändrats, hur har det påverkat din vardag och hur har du löst det?

• Hur kan man minska påfrestningen av förändringar?
  Detta fick vi information om:
  Motoriska och kognitiva begränsningar underlättas genom att
  – Anpassa sina val
  – Kompensera
  – Stöd av vänner och familj, och genom att göra positiva aktiviteter
  
  Smärtan kan minskas genom
  – Ta reda på och påverka orsaken till smärtan
  – Minska belastningen på utsatta leder och muskelgrupper
  – Behandling för att minska spasticiteten, t.ex genom botox
  – Behandling för att minska smärta.
  

• Hur kan man minska påfrestningen av förändringar?
  Här pratade vi om att stress kan minskas genom:
  – Förberedelse inför förändring
  – Planering
  – Beskriva sin situation för omgivningen
  – Ta emot hjälp
  
  Trötthet kan minskas genom
  – Spara och lagra energi
  – Inte slösa utan hushålla med energin
  – Skapa ett balanserat schema

• Diskussion
  Sen diskuterade vi hur eventuella förändringar fysiskt och kognitivt har påverkat olika transitioner i ditt liv och hur kan du förbereda dig inför kommande livsförändringar/transitationer?
  
  Till sist blev det en sammanfattning av dagen som vanligt.

Intressant och bra även i tisdags, och roligt att höra om andras historier och liv.

Ni som läste mitt förra inlägg vet att jag hade mycket i valborgsveckan och att jag var i Göteborg hela den helgen och gick och gick och gick. Även om det var roligt så var jag mycket trött efter den veckan och helgen. Veckan därpå (förra veckan) skulle också bli hektisk men det var roliga saker så jag såg ändå fram emot veckan trots att jag var helt slut innan den ens hade börjat. Men det skulle bli skönt med en kortvecka.

I tisdags var det dax för CP-kurs igen på Habiliteringen så dit åkte jag direkt efter jobbet. Men som ni flesta vet så älskar jag att gå på de, tiden bara springer iväg. Det är så kul att diskutera och lyssna på de tillfällena. Då är det som att kroppen och hjärnan blir pigg trots att man inte är pigg.
När jag kom hem var jag dock väldigt trött så då gjorde jag inte ett skit mer. :-)

I onsdags när jag kom hem från jobbet hjälpte hemtjänsten mig med tvätten, jag brukar ha tvätt på tisdagar men eftersom att det var CP-kurs i tisdags så gick inte det.
Jag hade behövt vila i onsdags efter jobbet men istället så grejade jag hemma, fixade lite inför att familjen skulle komma på kvällen som vanligt på onsdagar. Det blev fint hemma men jag var slut. Jag lyssnar inte så bra på min kropp som ni hör, vilket är mitt problem, jag vill så mycket men glömmer bort att jag blir extra trött och behöver mycket vila pågrund av min CP, speciellt nu i vuxenlivet.

Mitt internet slutade även att fungera i onsdags och oj vad man tar det för givet, man märker så fort det är borta. Dessutom så har jag ingen tekning hemma pågrund av betongväggar och berg så man kan inte köra utan wifi heller. Så min telefon fungerade bara om jag ställde mig längst ute på terassen, så det var lite drygt. Men det var något stort fel i hela huset tydligen, så alla grannar var utan wifi så det var skönt att det inte bara var mitt som strulade, utan att det var något allmänt problem. Men i torsdags eftermiddag var det tillbaka, tack gode Gud! :-)

Familjen kom inte till mig i onsdags, utan det blev en pizza på Granada i Borås istället, men det var lika mysigt det med, huvudsaken är att vi får vara tillsammans. Det var jättegoda pizzor.

I torsdags hade jag också en fullspäckad dag, först jobb och sen direkt efter jobbet åkte jag till Habiliteringen igen för att träffa min kurator. Jag älskar verkligen att sitta och prata med henne, det känns så naturligt och vi sitter och pratar om det jag vill och om mina tankar och känslor. Det känns så bra att få bolla de med någon och få lite perspektiv på saker och ting men framför allt att jag får förstå mig själv lite bättre. Det blev ett väldigt djupt samtal i torsdags, det blir det alltid, men jag älskar ju att prata djupt, dela tankar och diskutera saker på djupet, jag mår bra av det. Så även i torsdags, men när jag kom hem kände jag att det hade varit lite för mycket i veckan. Huvudet var sprängfyllt med tankar, det kändes som att kroppen var upp och ner, jag kände mig som en duracellkanin och jag var supetrött som jag typ varit i två veckor nu konstant, kroppen bara skrek VILA, SNÄLLA, hahaha! :-)

Även om jag är jättenöjd med veckan och det inte har hänt något, bara mycket att stå i, så tar det ändå mycket kraft och energi att vara Alice. Fram och tillbaka, upp och ner, hit och dit, så kändes det förra veckan, plus att man jobbade också! :-) Men med ett leende på läpparna går det mesta! :-) Även om det har varit brist på vila och återhämtningen så får jag ändå så mycket energi av alla underbara människor som jag har runt mig, vilket jag är så tacksam för.

I fredags var det så himla skönt att det var fredag, som jag hade längtat. Helgen skulle bli lugn men jag hade ändå några planer inplanerade men jag skulle bara få vara samtidigt, en riktig Alice-helg. Fredagen började med massage, det var verkligen välbehövligt. Det var så skönt att få kroppen att slappna av så mycket som den gjorde, det kändes som att det var längesedan som jag kom ner så mycket i varv. Det kändes som jag blev lite extra avslappnad i fredags, kanske pågrund av mina intensiva veckor. Jag var så avslappnad i både kropp och sinne efteråt så jag kunde knapp gå eller tänka, det var en härlig känsla. Tur att jag inte mötte någon i entrén när jag kom hem för då hade mina granar trott att det var något fel på mig eller att jag var full, hahaha!

I lördags hade jag bokat klipptid på Vivåga nere i stan klockan 11:15. Jag behövde verkligen klippa mig, jag gillar mitt långa hår men det är svårt att sköta och hantera plus att jag ofta får riktigt stora tovor bak i nacken som är så svåra att få ut. Jag fick håret tvättat, klippt och lockat. Jag älskar att få håret tvättat hos frissan, det är så härligt. Jag kände mig verkligen omhändertagen med massage dagen innan och frissan dagen därpå, jag kände mig som en ny människa verkligen!

Kevin fyllde år i lördags så jag hade blivit bjuden på kalas. Han hade sitt familjekalas men han sa att jag fick gärna komma för att han tycker att jag är en del av familjen, det gjorde mig så himla rörd när han sa så! Verkligen! <3
Han bjöd på grillat och tårta, det var jättetrevligt. Tänk att jag får äran att ha en sån underbar vän i mitt liv som Kevin, vilken vinst! Wilma och Kevin, de är bara bäst! Jag som aldrig trodde att jag skulle kunna få vänner, nu har jag två helt underbara vänner i mitt liv, bättre med två riktiga än 100 halvbra som jag brukar tänka.

Den här helgen kom mycket lägligt, nu hoppas jag på ett par lugnare veckor igen, men förmodligen inte, hahaha.
Denna veckan blir det CP-kurs på tisdag igen och kuratorn på onsdag igen, men det ser jag fram emot. Åh, till helgen kommer Wilma till mig och sover över, det ska bli så mysigt.

Önskar er en fin vecka!

Det har gått i ett sen sist jag skrev känns det som, jag har tänkt blogga men jag har varken haft tid eller ork. Förra veckan var en fullspäckad vecka, helgen var fullspäckad och denna veckan har också gått i ett. Det är roliga saker vilket är tur, men även roliga saker tar mycket energi, nen de ger också mycket, vilket år tur.

I torsdags förra veckan skulle jag och Marko gå på basket. Borås basket har gått till final och det var första finalmatchen (det är bäst av 7 matcher) och Marko hade fixat de bästa platserna till oss. Det skulle bli mysigt att hänga lite med Marko också. Men tyvärr blev han sjuk vilket var supertråkigt. Men gullig som han är försökte han att fixa vem som skulle kunna följa med mig så att jag kunde få gå. Jag skulle tycka att det vore roligt att gå på en finalmatch. Men nästan i sista stund fick han tag i Sisko (Markos mamma) och hon ville jättegärna följa med mig, så det var så snällt och roligt att få hänga lite med henne.
Marko hade verkligen fixat de bästa platserna, i mitten nära planen i en liten box, så det var verkligen speciella platser och det kändes som att man satt på planen, så det var nice. Tyvärr vann de inte, de var faktiskt verkligen inte på topp som de brukar vara, så det var lite tråkigt, speciellt på första finalmatchen. Men det var ändå roligt att få uppleva en finalmatch och så mycket folk, men framför allt mysigt att hänga med Sisko och snällt att hon ställde upp för min skull.

I fredags var det jobb som vanligt, sen på kvällen skulle jag passa mina brorsor i Vasa i Göteborg för Jenny och pappa skulle gå på en stand up och då ställde jag upp. Pappa kom därför och hämtade mig på eftermiddagen också åkte vi och hämtade familjen innan vi drog mot Göteborg. Jag var ganska trött i fredags efter veckan, så det skulle bli skönt att bara vara i lägenheten med brorsorna.
Vi hade det supermysig, pappa och Jenny gick nästan direkt när vi hade landat i lägenheten.

Först chillade vi i soffan med våra skärmar! :) Sen beställde vi mat, det blev Fodora. Killarna var sugna på hamburgare så jag letade upp en hamburgerrestaurang också satt de bredvid mig så snällt och sa vad de ville ha också beställde jag. Efter ca 30 minuter kom maten och Lancen gick ner och tog emot maten, supersmidigt. Lancelot hjälpte mig och delade hamburgaren också satt vi alla tre och åt, det var så mysigt. Jenny och pappa hade köpt godis och chips till oss, killarna är godisgalna, haha och de var sugna direkt efter maten. Vi hade bestämt att vi skulle titta på Mask Singer senare så jag sa till de att ni får ta två godisar också sparar vi resten till Mask Singer. Det gick ju sådär hahaha, de fortsatte att äta, men jag kände att jag ville inte bråka om det, jag ville vara den snälla syrran! :-) Vi satte oss i soffan med täcke och godis och chillade, det var mysigt. Efter Mask Singer var det dax för att borsta tänderna och sova, jag tänkte ”hur ska detta gå?” men det gick väldigt bra, det behövdes bara lite tjat på den lille! :-) Men jag löste det och det är jag så glad över. De la sig så snällt i sina sängar och jag sa godnatt, det tog nog inte mer än 5 minuter så stensov de, haha, så det var skönt. Jag satt uppe en stund till, men sen gick jag och la mig jag med.
Mysig kväll med bara mina brorsor! <3

Helgen bestod av mycket stros i Göteborg som vanligt. Jag var som sagt ganska trött men jag hängde på ändå. På lördag eftermiddag och kväll blev det mycket chill i lägenheten så det var väldigt skönt. Sen när killarna hade lagt sig beställde vi en ost-och chark bricka från Björns Bar som vi satt och mumsade på ända till midnatt. På söndagen sov jag till 10:45 vilket förvånade mig mycket, men min kropp var och är trött, den behöver sova ovh vila. Under söndagen gick vi också en massa. Vi skulle titta på kortegen på kvällen, det skulle bli kul men jag var så himla trött plus att jag hade fått ett stort skavsår på foten som gjorde jätteont så det var lite tråkigt att jag missade det. Men jag hade det rätt gött i lägenheten med.

I måndags var vi ju lediga eftersom att det var 1 maj så då packade vi ihop oss efter frukost och åkte hem. Även fast det var roligt att hänga i Göteborg med familjen så var det så skönt att få komma hem, jag var helt slut så det blev bara serier resten av dagen vilket var skönt. Jag hade behövt att vara ledigt på tisdagen med! :) Jag kan slappna av och sova bra i Vasa, men jag sover bäst hemma, så är det. Men det var en bra helg, även om kroppen inte var på topp.

Tänk att det är Maj redan, helt galet. Hoppas att ni hade en bra valborg och 1 Maj!

Det känns som att denna veckan har gått jättelångsamt men ändå fort, alla veckor går så fort, men med denna veckan kan jag inte riktigt bestämma mig. I måndags kändes det inte som måndag t.ex, vilket bara var skönt för då var jag inte måndagstrött, jag var bara trött haha. Men jag tror att det har med att göra att jag var hemma onsdag, torsdag och fredag förra veckan pågrund av min handled och då blev jag dagvild. Jag vilade och vilade under helgen för att verkligen vila handen så jag skulle kunna jobba som denna veckan. Tyvärr blev det inte bättre under helgen så jag var lite orolig för måndagen, men jag tänkte att jag får testa och se hur det känns. Jag har ju min handortos och det känns ju bättre med den så.

Det var roligt att komma till jobbet igen och träffa kollegorna. De undrade hur jag mådde och hur det känns i handen, så det var väldigt gulligt. Under dagen i måndags gjorde det ont nästan hela tiden i handen, men det gjorde bara lite ont så det gick ändå okej. Det gick faktiskt bättre framåt veckan och då har det inte gjort ont alls i handen när jag har jobbat, bara i vissa lägen, så det har varit jätteskönt. Men däremot har det gjort jätteont på kvällarna när jag har tagit av mig handortosen, det har varit en konstig kontrast. Men då vet jag iallafall att handortosen hjälper. Men iallafall på kvällarna har det gjort jätteont, i början på veckan hade jag till och med så ont så att det var svårt att duscha och göra min kvällsrutin. Men jag har gått på alvedon och iprem varje kväll denna veckan, så jag har kunnat sova iallafall, tack och lov!

I tisdags kom min arbetsterapeut från Habiliteringen till jobbet för att titta på min arbetsträning gällande handen. Jag tänkte att hon inte kommer att gilla hur jag sitter överhuvudtaget, jag har absolut ingen bra stol och jag sitter dåligt. Som jag trodde så var hon inte nöjd med min arbetsställning som jag viste! Men det fokuserade vi inte på då, utan det var handen som var prio. Hon tittade lite på hur jag jobbade och kände på min hand osv. Hon sa då att hon definitivt tror att det är en belastning på handen. Jag har alltid haft handen neråt mycket, när jag skriver, när jag greppar saker – vad jag än gör, det är svårt att förklara i ord men ni kanske förstår vad jag menar. Hon visade då hur hon skriver/jobbar, och hon vilar då handen mot skrivbordet, det gör ju inte jag, utan min hand är alltid i luften om ni förstår vad jag menar. Hon testade då att hålla upp min hand också skulle jag prova att greppa/skriva, handen kämpade bara emot för den ville ner och min arbetasterapeut fick kämpa för att hålla emot. Jag provade att försöka greppa eller skriva när handen var i ”normalt” läge men det gick verkligen inte, det gick ens inte att ta ut fingrarna och dessutom gjorde det ont.

Jag skulle behöva något som får min hand att vila, så jag fick prova en styrplatta med knappar också kan jag vila handleden där på. Jag har provat den i veckan, det har gått ganska bra och det har vart skönt att vila handleden på något, men jag glömmer av mig. Dessutom är det svårt att styra handen när den är i det läget som den inte är vann vid, men jag har ändå gjort ett försök. Jag frågade min asrbetstterapeuft varför hon tror at jag har fått detta nu, min hand och handled har liksom varit så i 20 år liksom, snart 21! :-) Men hon sa att nu är din hand i samma läge hela tiden när du jobbar, nu är det mer monotont arbete, när jag gick i skolan så gjorde jag inte samman sak hela tiden som jag gör nu på samma sätt. Hon sa dessutom att jag grejar mycket mer nu när jag har en egen lägenhet och så. När jag tänker på det, låter det mycket rimligt.

Sen kände hon lite till på min handled och var det gjorde ont osv. På ett ställe gjorde det svinont, det bara högg till. Jag råkade då skrika ”AJ!!!” utöver hela E-handeln kändes det som, men vad ska man göra, men det var lite pinsamt…. L

Jag berättade också att jag har fått problem med min nacke sen jag flyttade hemifrån, eller problem och problem, jag är stel i nacken, speciellt på morgonen, men jag är också stel i axlarna. Jag har liksom inte reflekterat över varför men när hon var där fick jag min förklaring. Hon sa då att det är dels för att jag sitter som jag gör men också för att jag tittar hela tiden lite neråt eftersom att jag har en laptop. Hon sa då att hon skulle vilja att jag får upp blicken lite med hjälp av en stationär skärm, då nacken får mindre belastning. Hon pratade då med en utav arbetsledaren och frågade om de kunde skaffa in en stationär skärm till mig, så vi får se vad de kan åstadkomma.

Min arbetsterapeut sa också att hon ville att vi skulle boka in en ny tid för att kolla på eventuella arbetsanpassningar och hjälpmedel. Det vore ju bra om vi kunde vara på jobbet då men både jag och hon kände att det var skönare att vara på hennes kontor då vi kan prata och testa olika arbetsställningar och hjälpmedel i lugn och ro som kan passa mig. Så det känns verkligen jättebra. Min arbetsterapeut är verkligen så himla bra, hon tar verkligen tag i saker och hjälper mig så mycket som hon kan.

Det är ju bra att det förmodligen inte är något ”allvarligt” med min handled utan bara belastning, men samtidigt så är det svårt att ändra på något som sitter i muskelminnet om ni förstår.

Jag hoppas att handleden blir bättre utan handortosen snart också, men jag är väldigt glad över att jag har kunnat jobba i veckan.

Som ni säkert vet så har jag haft problem med min handled i några veckor nu. Jag skrev om att jag hade fått en handortos av en arbetsterapeuft på vårdcentralen förra veckan. Efter att jag hade fått den blev det mycket bättre och jag kunde jobba och vara som vanligt även fast det gjorde lite ont. Men natten till onsdag vaknade jag mitt i natten och upptäckte att jag hade råkat somna på handen. Det gjorde så fruktansvärt ont så jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Det tog en stund innan jag kunde somna om igen. Jag tänkte att det kanske släpper tills morgonen eftersom att jag bara hade råkat somna på den. Till slut somnade jag ifrån smärtan och vaknade på morgonen och det gjorde lika fruktansvärt ont som på natten. Jag tänkte ”vad är det här?”, den höll ju på att bli bra. Det var så illa i onsdags att jag knappt kunde röra handen, fingrarna stod rätt ut och när jag försökte böja på de gick det knappt och det gjorde fruktansvärt ont. Det gjorde ont konstant men framför allt så fort jag rörde handen. Jag gör ju allt med höger också. Jag hade liksom till och med svårt för att gå på toa och att ta på mig.

Jag ringde mamma i desperation, hon blir så orolig när jag ringer så tidigt på morgonen, det vet jag, men jag ville ringa henne. Vi bestämde då att jag skulle ringa till henne som jag fick handortosen av på vårdcentralen klockan 8. Då var klockan bara omkring halv 7 så det var långt till klockan 8. Hemtjänsten kom som vanligt vid 06:45 och hjälpte mig med frukost. Jag fick äta med vänster då jag inte kunde hålla i mackan, men det gick faktiskt förvånansvärt bra.

Klockan 8 ringde jag till henne på vårdcentralen, hon sa då att det är bättre om jag ringer till min Arbetsterapeft på Habiliteringen då hon är mer inriktad mot CP-skador. Jag tänkte att hon kommer nog inte kunna svara direkt så då får jag prata in ett meddelande och vänta. Men hon svarade direkt, jag blir lika förvånad varje gång! :-) Hon sa då att hon ville att jag skulle kontakta vårdcentralen och be om en tid, och eventuellt få röntga så det inte är någon spricka eller fraktur.
Jag ringde till Trandareds vårdcentral som jag har blivit inskriven på nu. Tyvärr hade de inga mer akuttider i onsdags så resten av dagen var det bara att hålla ut. Min gulliga mamma kom vid lunchtid och gav mig Ipren och alvedon och smörjde in min hand med voltaren, och det kändes faktiskt lite bättre av det, vilket var så skönt. Då började jag iallafall kunna böja mina fingrar.

På torsdagen ringde jag till vårdcentralen och fick äntligen en tid vid klockan 11:15. Jag frågade mormor om hon kunde följa med mig och det kunde hon så det var snällt. På torsdagen kändes handen bättre såklart när jag fick en tid, men jag hade ju fortfarande ont så den behövdes ju kollas upp. Mormor kom och hämtade upp mig vid kvart i elva ungefär. Jag har aldrig varit på den vårdcentralen så jag viste inte vart den låg, tur att mormor gjorde det.
Efter en stund i väntrummet fick jag komma in i ett rum och en sjuksköterska tittade på handen, den var liten svullen och varm så hon skulle hämta en läkare. Det kändes som att jag satt där i nästan 20 minuter och väntade, det tog sån tid att hämta läkaren, suck… det kändes som de hade glömt av mig. Mormor skulle fixa parkeringen så hon viste inte vilket rum jag satt i så jag satt där helt själv och stirrade in i en vit vägg, lite långsamt men det gick bra.

När läkaren kom in och tog av min handortosen började det göra jätteont igen, men det betyder ju att handortosen hjälper så det är ju bra. Hon ville att jag skulle röntga handen så hon skickade en akut remiss till röntgen direkt så jag och mormor åkte upp dit. Hon sa inget annat ifall röntgen inte skulle visa något, hon sa bara att jag får åka hem, käka alvedon och Ipren och vänta tills det går över typ, lite drygt.
Men iallafall så åkte jag och mormor upp till röntgen och satte oss där. Vi tänkte att här får vi nog sitta länge men bara efter en stund kom en kvinna ut och ropade upp mig. Det visade sig då att det var mormors kusin som hon inte har träffat på jättelänge, så det var roligt, och hon har även träffat mig, men det var när jag var väldigt liten, så det var längesedan. Men vi hade roligt för det, det var så lustigt.

Väl inne i röntgenrummet fick jag sitta på en stol och lägga handen i olika vinklar på ett röntgenbord också tog de olika bilder från olika vinklar. Det var svårt att få handen att ligga kvar och ligga still, så mormor fick komma och hålla fast den, men det gick bra, det gick ganska så fort ändå. Sen fick vi sitta i väntrummet igen och vänta på svaret eftersom att läkaren skulle titta på bilderna. Det gick faktiskt fort det med, så det var skönt. Men det var ingen läkare som kom och ropade upp mig utan det var hon i receptionen som bara ropade mitt namn helt plötsligt och jag blev så förvånad att det var hon som lämnade ut en sån information. Men iallafall så var det inget, allt såg normalt och fint ut. Jag viste inte om det var positivt eller inte, kanske lite både och. Positivt för att det såg normalt ut men negativt för att jag har ju fortfarande ont och om det inte hittar något fel så kan man ju inte göra något åt det, så jag får väll gå hem och käka Alvedon och Ipren som de sa och hoppas på det bästa. Men såklart om det inte går över får jag höra av mig igen som hon sa i receptionen. Men det tycker jag är så konstigt, nått måste det ju vara, jag kunde ju inte ens böja på fingrarna i onsdags. Mamma sa att det kan vara en inflammation som de inte ser på en vanlig röntgen, men om det nu är en inflammation så måste ju jag få hjälp för att den ska läka. Så jag får väl gå tillbaka dit om detta inte släpper och få be om en mer ingående röntgen eller undersökning.

Innan jag och mormor åkte hem tog vi en fika på sjukhuscaféet, jag var jättehungrig eftersom att jag inte hade ätit något sen tidig frukost. Men jag var framför allt väldigt trött så sen var det skönt att komma hem. Men jobbigt att inte få något svar.

Jag är så tacksam över att jag hade med mig mormor under denna sjukhusdag, det var mysigt att få hänga med henne också några timmar även fast det inte var sån rolig situation.

När jag kom hem sen tänkte jag att jag skulle gå till jobbet som igår. Jag tänkte att jag skulle testa eftersom att jag har mindre ont och dessutom visste jag då att inget var farligt eller brutet. Men jag pratade med både mamma och pappa på kvällen och de tyckte inte att jag skulle jobba som igår, utan att jag skulle vila handen igår och resten av helgen så att det kan bli bra någon gång. Så jag lyssnade på de och det var nog bra för jag har ont så fort jag anstränger mig, även om det är bättre. Jag hoppas att det bara blir bättre nu så jag kan jobba nästa vecka, jag försöker tänka positivt men jag tvekar på att detta bara kommer att gå över av sig själv tyvärr, men vi får se.
Känns sådär kul att bara ha jobbat en dag denna veckan eftersom att vi var lediga i måndags, men vad ska man göra när kroppen inte samarbetar.