Jag ska tävla i Göteborgs Open

Varje år anornas något i Göteborg som kallas för Göteborg Open. Den hålls i Kviberg. Och det är idag och imorgon! På Göteborg Open kan man tävla i olika grenar om man har en funktionsnedsättning. Det är en jättestor manifestation där många kommer från hela landet och tävlar i olika grenar efter sin egen förmåga. Man får anmäla sig om man vill tävla i någon gren. Det finns massor utav olika grenar som man kan tävla i, det finns till och med ridning och simning som två alternativ.
De som vill från RG brukar få anmäla sig till varsin gren genom skolan. Förra året var jag inte med, det var meningen att jag skulle följa med och tittat men jag tror att jag blev sjuk då så jag kunde inte följa med tyvärr. Men i år ville jag vara med och tävla. Min fysioterapeut på skolan håller på mycket med det här och det är via honom man får anmäla sig om man vill vara med. Jag tänkte att det skulle bli en rolig grej.

Den grenen som jag blev mest intresserad av och som jag tyckte lät roligast, var 60 meter. Så den ska jag tävla i idag. Då får man välja att gå, springa eller rulla. Jag ska gå och springa. Det som är speciellt med Göteborgs Open är att man inte tävlar mot någon, utan man tävlar mot sig själv. Som till exempel i min gren då, 60 meter, så handlar det inte om vem som är snabbast, utan man tävlar mot sin egen tid. Det är så enkelt som det låter. Man tar tiden första gången man rullar eller går och sen gör man det en gång till och tar tiden igen, och sen går det ut på att man ska komma så nära den tiden som man hade från början, spännande va? Jag har för mig att man för köra flera gånger än två gånger så att man har fler chanser att komma så nära sin första tid som möjligt. Så man tävlar mot sig själv kan man säga.

Det kommer att bli så roligt idag. De som har varit där innan säger att det är så mäktigt, det är så stort med massor utav människor i rörelse, folk som tävlar och massor utav människor som sitter på läktaren och klappar, ropar och hejar. Det är så mäktigt, och adrenalinet bara pumpar i kroppen säger de som varit där. Så det ska bli så spännande att få uppleva det idag, jag vet inte vad jag ska förvänta mig om jag ska va ärlig.

Det finns en invigning som börjar klockan nio. Då går varje tävlingsgren gemensamt ut med en flagga också spelas massor utav olika musik osv. Det är jättemäktigt säger många. Men invigningen var frivillig, jag skulle jättegärna vilja vara med på den eftersom att många säger att den är så mäktigt och för att det låter coolt. Men jag valde att inte vara med på den eftersom att jag inte tävlar förens på eftermiddagen och då tycker jag att det blir en för lång dag att vara där och vänta, och då blir jag trött. Min fysioterapeut varnade mig även för detta så därför valde jag att inte vara med på invigningen.
Wilma ska också tävla i samma gren som jag och några andra från Storås ska också tävla, så vi åker spårvagnen in tillsammans med personal från Storås vid ungefär halv två.

Det här blir en mäktig upplevelse….

Mamma och Ann (mammas kompis) ska komma och titta och heja på mig så det ska bli jätteroligt att de kommer!

Har ni hört talas om Göteborgs Open innan?

Jag brottas i Kviberg

Ibland brukar vi åka till Kviberg med idrotten. Kviberg är ett område i Göteborg där de har en idrottskola varje torsdag som parasportförbundet håller i, så det är sport och idrott för de som har en funktionsnedsättning helt enkelt. De har massvis av olika sporter och aktiviter varje torsdag där i den idrottshallen. Ibland åker vi dit med idrotten när idrottslärarna tycker att vi ska testa på något. Det är nämligen helt grattis så man får bara komma dit, vi måste ju säga till givetvis eftersom att vi är en hel idrottsgrupp. Vi har bland annat testat på rullstolsdans, dataspel och yoga, förra gången vi var där testade vi på yoga och det var riktigt kul tyckte jag. När vi ska åka dit till Kviberg så brukar vi få ledig på tisdagar på idrotten, som kompensationsledighet, vilket är skönt.

Jag har egentligen aldrig gillat att åka till Kviberg på torsdagar. Dels för att det är efter skoltid, mellan fem och sex, och jag tycker att det inte är okej att ha något obligatoriskt efter skoltid på en egen privata tid. Dessutom så har jag en tuff dag på torsdagar som går i ett, så efter den dagen vill jag bara åka hem, jag är lite negativ nu men det är så jag känner. Men jag ser det så att det är bara att stå ut.
Men det positiva är att vi får åka taxi både dit och hem, de släpper av oss dörr till dörr. De kör även mig och Wilma till Storås efter Kviberg, så det är lyxigt.

Vi åkte dit i torsdags, då var temat kampsport. Jag var tyvärr inte alls taggad på det och jag var jättetrött. Jag kom dit redan tjugo över fyra så jag ställde mig i ett hörn och lutade Elof bakåt och blundade i en halvtimme, haha, det var så skönt. Jag tror att jag fick lite kraft efter det faktiskt.

Sen började vi. Det var tre olika stationer och tre olika kampsport förbund som var där för att lära oss om judo och karate. Vi delade upp oss i tre grupper. Jag och min grupp började på mattan. Instruktörerna på den stationen visade oss vad man skulle göra. Man skulle hålla fast den andra personen så att den inte skulle komma loss nere på mattan, haha. Jag och en tjej från ettan började på mattan och brottade ner varandra, höll fast varandra och brottades, haha. Det var roligt. Det var bara det att hon var lite större än mig så hon brottade ner mig ganska så fort, haha. Och när jag ramlade ner på golvet med överkroppen fälldes mina ben upp som de brukar göra, haha, så då fick hon ta ner mina ben på mattan igen och då föll jag upp med överkroppen (bra magträning, som jag gör varje dag :) ) också fick vi börja om, det var roligt.

Sen kom Wilma, hennes taxi var nämligen lite försenad. Så då fick jag brottas med henne lite, det var så roligt. Min kropp blev så spastisk och den var överallt. Wilma fick hålla jättehårt i mina spastiska armar eftersom att jag inte kunde styra över de, och hon ville ju såklart inte få en spastisk arm i magen, ja ni hör ju hur roligt det låter. Vi skrattade så mycket när vi låg där på mattan. :D

Efter en stund gick vår grupp vidare till nästa station och då slapp vi lägga oss på någon matta igen. Då skulle vi öva på boxningstekniker mot varandra och ensamma. Instruktören visade vad vi skulle göra också gjorde vi som henne. Sen körde jag och Wilma tillsammans först med bara våra armar och händer, men sen fick vi en mitts som Wilma höll i också fick jag boxa på den och sen byttes vi av.

Den sista stationen fick vi öva på självförsvar, hur vi skulle göra om vi hamnade i ett farligt eller kritiskt läge. Instruktören visade oss olika tekniker och så gick hon runt också fick vi göra på samma sätt på henne eller så visade hon på oss. Det var bra knep att kunna. Kanske inte något man gör i skolan :) utan bara i utsatta situationer.

Sen var det slut och de tackade så mycket för att vi varit där och sen åkte jag och Wima hem till Storås. Taxin var i tid för en gång skull, så det var skönt!
Det var faktiskt roligare än vad jag hade trott – kampsport på Kviberg, och jag blev faktiskt piggare av lite brottning, judo och karate! :)
Men sen var det skönt att komma hem.

Vilka veckor man haft!!!

Nu har jag inte bloggat på ett tag igen, och det beror bara på en sak, jag har haft för mycket annat att göra och tänka på helt enkelt. Idéerna sprutar ur mitt huvud om nya blogginlägg och jag älskar att blogga, så det är inte där skorn klämmer, utan det är tiden! Jag behöver mer tid i mitt liv! Jag vill kunna blogga mer på vardagarna men att gå i tvåan på gymnasiet och dessutom på ett elevhem så är det inte så lätt. Det är mycket som händer i mitt liv just nu, man ska göra det och det, det är därför inte lätt att hinna med allt då, man får prioritera det viktigaste helt enkelt, Och det är så vuxenlivet ser ut börjar jag inse.

Men mitt i mitt hektiska liv så har jag haft otroligt roligt de senaste veckorna. Det är alltid roligt men de här veckorna har satt ribban, och det har varit så skönt. Slappna av lite och ha lite skoj mitt i min stressiga vardag. Jag har haft så himla rolig på Storrås, i skolan och med Wilma, vilket har vart så härligt. Det har varit underbart att få skrattat varje dag både i skolan, med Wilma och på elevhemmet, det har verkligen hjälpt mig till att må bättre och inte bara behövt stressa och ha fullt upp. De här har jag verkligen behövt.
Även fast det ibland har varit tufft och jobbigt också så har det roliga hjälpt mig att tänka positivt, de där hemma, hela RG, Wilma och Storås sprider så mycket positivitet och glädje, de får mig att må ännu bättre!

När jag tänker tillbaka på veckorna som varit, har jag tänkt ”vilka sjuka veckor jag har haft, både i Göteborg och hemma, så intensiva men härliga och som jag har skrattat och skakat på huvudet för att folk är så underbara och roliga.”

I onsdags var det grattis bowling som sportgruppen på torsdagar anonade i Göteborg, men samtidigt var det matlagningsgrupp på Storås. För mig var det inget svårt val, gissa vad jag valde? Jag valde såklart matlagningsgruppen! :)
Det blev tjock korv, sås, stekt halloumi, sallad, potatis-och rotgrönsaker i ugn, det var så gott. Efterrätten gjorde jag, det blev äppelpaj fast på filodeg med kokos och mandelmassa, det var en speciell smak, men god. Jag skar äpplena (det var kämpigt men roligt) och la ut mandelmassan på filodegen, sen fick jag strö över kanel, socker och kokos över äpplena. Sen in i ugnen. Till det blev det glass, det var gott men speciellt som sagt.

Äppelpaj på filodeg <3

Vasa & Farsdag

I lördags åkte jag och en personal från Storås in till centralstationen i Göteborg där pappa, Jenny och killarna skulle möta upp mig för jag skulle hänga med de lördag till söndag. När jag kramat på de lite och personalen hade åkt gick vi till en resturang och satte oss för att äta lunch. Vi åt Coq au Vin (kyckling) och till det var det svamp, potatismos, god sås och lite grönt, det var en speciell smak men det var gott. Det var även ett live band som spelade i resturangen, så det var trevligt. Efter lunchen gick vi till Saluhallen där vi köpte lite nötter, bland annat nötter med kokos i, så det skulle bli kul att testa. Vi skulle ha köpt ostar också men det var tyvärr för lång kö. Sen gick vi hemåt, på vägen köpte vi med lite fika som vi tog med oss upp som vi fikade på när vi kom hem.

På eftermiddagen grejade jag och lekte lite med brorsorna. Lite senare tog jag och pappa en sväng ut på stan, lite egentid med andra ord. Det började bli mörkt ute så då var det extra mysigt. Vi gick till avenyn och bara strosade runt, vi hade ingen plan vart vi skulle gå direkt. Det är det som är så härligt med denna lägenheten i Göteborg att man bara kan gå ut och bara gå, vi har liksom nära till allt också. Innan vi gick hemåt ställde vi oss i en bar och tog varsin drink (såklart alkoholfri för mig :))
De killarna i baren fick göra en överraskningsdrink åt mig, det var gött! Så vi stod där i baren och snackade, jag älskar sånt, vara bland folk..

Sen gick vi hem och åt middag med resten av familjen. Jenny skulle iväg efter maten, så på kvällen var det bara jag, grabbarna och pappa hemma. Vi hade lite kvällslek med Lancen och Hamilton och jag läste en bok för de innan de gick och la sig, mysigt. När pappa hade lagt de fick vi ännu lite egentid. Vi kollade på en serie som heter ”första dejten” på SVT och åt litet köttchips.

På söndag var det farsdag och vi började morgonen med en god frukost och jag gav pappa en farsdag present, jag hade köpt en triss (tyvärr en nitlott), han fick som plåster på såren nobless choklad och ett kort :) .
Vi gjorde i ordning oss och gick ut. Jag och papps fick lite egentid medans killarna och Jenny var i slottsskogen. Jag och pappa gick in på naturhistoriska museet och tittade på uppstoppade djur, det var en mycket häftig och spännande upplevelse. Sen gick vi ner till lekplatsen Plikta där Jenny och killarna var. Efter en stund gick vi till ett cafeé och åt lunch, jag åt ceasarsallad, det är så gott. Jag älskar ceasarsallad.

Efter lunchen gick vi hemåt och fick besök av en kompis, så vi satt och pratade länge och åt de nötterna från saluhallen, de kokosnötterna var jättegoda föresten. När han som var och hälsade på hade åkt åt vi middag tillsammans och packade ihop för att åka hem. Pappa, Jenny och killarna skjutsade mig till Storås innan de åkte till Borås.
Jag hoppas att du pappa hade en underbar farsdag, för det är du värld! <3
Det var en mysig helg!

Liveband på lunchen
Coq au Vin (kyckling)
Mys i baren! :)
Kvällstros!

Skolguid på öppet hus

Igår var det öppet hus på Riksgymnasiet, det är alltid lika kul med nya eventuella elever som kommer på besök tycker jag. Några elever på RG är guider varje år och får visa runt i skolan. Och detta året fick jag frågan och chansen om jag ville vara guid, jag blev jätteglad och tackade ja. Det skulle bli så kul och spännande,
På fredag morgon kom vi till skolan, vi som skulle vara guider fick varsin Riksgymnasie bikétröja och varsin namnskylt på oss, jag kände mig så proffsig. Sen gick vi upp till Angeredsgymnasiets entré där vår monter för RG stod, på bordet låg det bland annat lite informationsblad om vårt gymnasium.
Där fick vi guider lite information om dagen. Vi fick papper på olika tider osv. Det skulle nämligen vara lite öppna lektioner under dagen som man fick gå in på och kika, men man skulle inte hinna med alla så man skulle fråga eleven vilken lektion han/hon/hen var mest intresserad av. På bladet stod det också olika salar där lektionerna pågick. Sen var det också en tid som vi behövde guida till och det var då information om själva skolan och ansökan med rektorn och några andra personal, så den var ju jätteviktigt att de eventuella eleverna och föräldrarna fick gå på.

Vi väntade, halv tio skulle öppet hus börja. När de potentiella eleverna började rulla in gick varje guid till varsin eleven, och till slut var det bara jag kvar och en elev så det blev naturligt att jag skulle guida honom och hans föräldrar runt om på skolan. Jag gick fram och tog i hand med eleven och föräldrarna. Jag lämnade fram en mapp med schemat för dagen så de också hade det, också fanns det ett kontaktblad som de skulle fylla i under dagen.
Vi gick först ner till den salen där rektorn skulle informera om skolan, inriktningar, ansökan till Riksgymnasiet, RG-bidrag och så vidare, där var vi en timme. Jag hade redan såklart hört allting och visste allting så jag satt mest bara och lyssnade i en timme, lite segt men det gick bra. L

Sen gick vi till musikstudion där en assistent och några andra hade ett litet sång uppträdde. Efter uppträdandet var min elev kvar där länge, så jag fick vänta ganska länge, men det var lugnt. Sen var de sugna på lite fika så jag visade de till den salen där det fanns lite fika, frukt och dricka, men där de även visade en film om Riksgymnasiet. Där satt vi en bra stund.
Efter fika stunden visade jag de in på en mattelektion och de fick se hur en mattelektion kunde se ut, han eleven ville det eftersom att han hade matte som favorit ämne.
Sen började klockan närma sig tolv och jag skickade iväg de på lunch, då jag själv också skulle äta lunch. Klockan ett skulle vi samlas allihop i entrén och gå upp till Habiliteringen.

Som sagt klockan ett samlades alla guider, elever och föräldrar i entrén också gick vi upp gemensamt till HAB. Där samlades besökarna i ett rum allihop och HAB personalen informerade om habilitering och elevhem. Jag kommer ihåg när jag var där inne på öppet hus :). Vi andra guider som inte var med där inne fick sitta utanför och vänta. Wilma var också guid och hon var inne där i rummet på HAB och höll tal och informerade, det var starkt gjort tycker jag.
Efter lång väntan kom de ut och då var det dax att visa elevhemmen som det sista på dagen. Ett stort gäng följde med till Storås och bara en person följde med till Rappe, så det var kul att så många ville se Storås. Men nu var min uppgift som guid över eftersom att jag inte skulle visa mitt rum. Det var skönt att jag fick sluta då för jag var helt slut efter anspänningen under dagen. Men det verkade som att han eleven och hans föräldrar var nöjda med min insats som guid, så jag är nöjd med dagen, det var kul att vara guid trots att det var mycket saker att hålla reda på.

Jag kan gärna göra om det nästa år! :)

Planeringen under dagen

Botox i benen?

Efter besöket på Sahlgrenska i tisdags åkte jag med mamma hem eftersom att jag skulle till Habiliteringen i Borås i onsdags. I onsdags skulle pappa och killarna följa med mig dit. Läkaren skulle då bedöma om jag skulle behöva ta botox i benen och kolla på min vänster fot som jag fick botox i i februari. Jag hoppades på att det skulle vara Mattias som skulle vara med eftersom att det var han som utförde botoxen i min vänster fot. Min läkare sa på mitt förra läkarbesök att hon och Maria vill utvärdera med han Mattias om de ska ta botox i mina baksida lår eftersom att jag inte kan räta på mina knän/ben ordentligt, och att jag är såpass stel där, så det skulle han Mattias utvärdera. Vi undrade också om det skulle bli gips efteråt eller inte isåfall.
Jag och mamma frågade i tisdags om det gick att ta botox i armen och benen under samma period,, så det inte krånglar och det sa hon att det kunde man ifall det skulle bli så. Det var ju bra, men det blir mycket på en gång om det hade blivit så dock.

Vi kom in där på ett undersöknings rum på Habiliteringen. Det var
Mathias som var med, vilket var bra. De andra som var med var min läkare, Maria (min sjukgymnast), hon jag brukar ha på ortopeden när jag är där var också med och två till som jag inte kände igen. Hon som var med från ortopeden satt mest i bakgrunden och lyssnade. Så det var mycket folk i rummet.
Jag fick börja med att ta av mig byxorna (kändes ju sådär, men det var väntat, det var jag beredd på)
Jag fick först börja med att gå fram och tillbaka i rummet några gånger, Mathias sa att det såg lite stelt ut i benen när jag gick, men det var bara ett konstaterade. Sen fick jag lägga mig raklång på britsen, och då kände han på båda mina fötter. Båda fötterna är ju fortfarande stela och vänster är ju fortfarande stelast än fast den har blivit mycket bättre efter botoxen som han sa. Men eftersom att den inte har börjat gå inåt igen så var det inget att göra åt just nu som han sa.

Sen kände han på benen lite och jag fick sätta mig upp för han skulle känna hur böjbar jag var i mina knän och ben eftersom att det var tal om att jag skulle göra botox i baksida lår för att kunna sträcka ut knäna ordentligt. Han sa även att man kunde ta botox i vaden igen för att göra den mjukare när jag går.

Men iallafall han började med att pressa ner ena benet efter det andra för att se hur långt ner jag kom med mina knän, och jag kom ju ända ner med knäna. Så han sa att jag är ”för bra” för att han vill spruta in botox på mig i nu lägen, jag skulle behövt va lite sämre. Det var ju positivt att höra.

Men som jag ser det och som jag tyckte var lite konstigt var ju att han fick ju pressa ner mina ben för att knäna skulle bli raka, och det kallar jag inte mjukt utan stelt (jag har även den övningen som stretch, och varje gång personalen gör det så kommer mina knän ända ner, men det är ju för att de trycker ner de som Mathias gjorde i onsdags). Men grejen är att jag kan ju inte göra det själv, alltså sträcka ut benen helt och hållet, utan det är när någon annan hjälper till som jag kan det, så jag tyckte att det var lite konstigt.

För jag tänker, är det inte meningen att jag ska kunna sträcka ut mina ben på egen hand? Så jag kan stå bättre, gå bättre och slippa va stel i den muskeln? Så tänker jag iallafall. Men även ta botox i vaden så jag blir ännu mindre stapplig och stel när jag går. Men som sagt han är läkare, om han hade tyckt att botox hade kunnat hjälpt mig i nuläget så hade han ju såklart tagit botox i mig, men nu tyckte han att jag var ”för bra” och att botoxen inte skulle kunna hjälpa mig i nuläget, så då får man väl lyssna på det. Jag är ju ingen läkare.

Men men, det är skönt iallafall att jag bara har botox i armen att fokusera på nu. Så får vi vänta och se om botox i benen blir aktuellt längre fram.

Han sa även att jag skulle använda mina knäortoser mer, men de funkar inte så bra, jag känner att de inte spänner åt tillräckligt hårt så att mina knän håller sig raka som de har gjort tidigare. Så vi pratade lite med hon från ortopeden innan vi skulle gå och vi skulle få komma dit, till ortopeden i Borås och få kolla på mina knäortoser men även på mina natortoser, så det var ju bra.

Jag kommer sövas – botox

Denna veckan hade jag två läkarbesök inbokade, dessutom dagarna efter varandra. På tisdagen skulle jag till Sahlgrenska och få bedömning av min vänster arm för eventuell botox och på onsdagen skulle jag till Habiliteringen i Borås för eventuell botox i benen, hihi, lustigt.
På tisdagen följde mamma med mig till Sahlgrenska. Jag skulle vara där redan halv tio så en personal var så snäll och följde med mig till Sahlgrenska så mamma slapp hämta mig på Storås.
Vi möttes på Sahlgrenska och gick upp till Handkirugeavdelningen. Eftersom att vi åker till Göteborg och inte till Borås är för att de tydligen inte gör botox i armarna i Borås, utan bara i benen.

Jag vill göra botox i vänster arm eftersom att den har blivit mer spastiskt, stelare, svårare att kontolera och jag har svårare för att slappna av i den. Den gör ofrivilliga rörelse och den måste ta ut svängarna när jag ska göra något. Det kan till och med vara så att den spänner och håller på på kvällen ibland så jag inte kan sova. Nu för tiden är den nästan alltid stel och rak också, och ligger i mitt knä för det mesta, så nu kände jag att nu vill jag få en förbättring.
Vi gick in till ett rum med läkaren. Vi pratade lite och jag berättade om mina symtom och besvär. Hon tittade och kände på min arm och hand. Hon var rädd att jag inte skulle få den effekten som jag ville ha, men hon tyckte att det är värt att testa om den blir mer rörlig och avslappnad efter botox.

Hon ville ta botox i axeln men även i handleden, eftersom att min handled också är stel, den pekar inåt ofta och mina fingrar är ofta knyta. Så det hade varit skönt om botoxen kunde göra så att handen och fingrarna kunde vrida ut sig och bli raka och mindre spända, och att jag kunde bli mindre spänd i handleden. Hon ville även ta botox i tummen eftersom att mina tummar ofta är inåt i handen, det har de alltid varit. Hon vill få ut min tumme. Men det är bara prat om att jag ska få botox i vänster arm/hand.
Efter botoxen blir det inte gips utan de tillverkar en skena åt mig som jag ska ha på natten på vänster arm/hand. Nattskenan tillverkar de efter botoxen i Göteborg. eftersom att de inte kan göra botoxen eller nattskenan i Borås.

Vi sa även att förra gången som jag fick botox så fick jag lustgas också frågade vi om det var en möjlighet igen, men hon läkaren sa att de gör inte det i Göteborg, Så jag kommer sövas när jag får botox denna gången. Känns ju lite nervöst eftersom att förra gången jag blev sövd var jag tre år gammal och jag minns ingenting från det såklart. Men det kommer nog att gå bra. Så hon skulle skicka en remiss till operation, eftersom att man gör det där, hoppas att det inte kommer att ta allt för långt tid innan jag får en tid och får botoxen.

Det var väl det vi sa, det känns skönt att vi kom fram till något tisdags och att botox i armen är igång och att det händer något nu, får vi hoppas att det går ganska så fort också.

Så här beter sig min vänster arm/hand sig nu (se även nästa bild)


Mys på All helgona

I lördags var det allhelgona, då vi brukar träffa hela släkten på mammas sida förutom Kirre och Malin och gå till kyrkogården. Min favorithögtid faktiskt. Peppe och tjejerna kunde inte komma, Gunilla skulle inte eller komma, men Björn skulle komma, men han kom inta heller tyvärr. Så det blev en liten skara kvar, men mormor, morfar, Janette och Martin kom, vilket var mysigt. Det var mysigt att Jeanette och Martin kom som vi inte träffar så ofta. Sen får vi träffa de andra någon annan gång.

Det skulle verkligen spöregna på lördagen när vi skulle till kyrkogården, vilket kändes sådär. Men allt eftersom veckan gick flyttades regnet till senare på kvällen så vi hoppades på det bästa, och vi hade tur, det blev inget regn under hela promenaden på kyrkogården, det var skönt. Vi brukar alltid träffas vid halv fem utanför kyrkogården, det är så mysigt att gå där när det börjar skymma.

Vi var först på plats, sen kom mormor och morfar och Janette och Martin, det var så mysigt att få krama om de igen. Vi gick in på kyrkogården och gick vår vanliga runda, tände ljus och fixade till på gravarna. Jeanette, Martin, mormor och mamma puttade upp mig för den längsta backen, jag erbjöd mig att gå men de ville få upp mig där, och de lyckades! :)
Det var så mysigt att gå på kyrkogården, det var så fint att se alla vackra ljus som glimmade i mörkret.

I slutet gick vi till minneslunden, det är så vackert där med ett stort träd mitt i alla glimmande ljus. Vi stod där en stund och njöt av de vackra ljusen och tittade på de ljusen som vi hade tänt. Bredvid minneslunden finns det en liten damm som de brukar fylla med massor utav levande ljus i, det brukar de ha varje år, och jag tycker att det är så vackert.
Sen det allra siste gick vi till den nya minneslunden tillsammans och tände ljus. Den var så fin och stor med ännu mera ljus och träd än på den förra, den förra var liten jämfört med den. Den stora var ännu mer vackrare och finare. Sen rann det ett litet vattenfall ner för en stenmur ner till en liten bäck, det var så fint.

Det var så mysigt att gå på kyrkogården i lördags, och perfekt väder fick vi också. Sen åkte alla hem till oss och åt middag. V kokade ris till mormors klassiska köttgryta som vi alltid brukar äta på allhelgona. Den var lika magiskt god som vanligt, den blir godare när man bara äter den en gång om året tycker jag. Jag bara njöt när jag åt. Efterrätten fixar alltid vi, det blev schweizernöt kaka, den var också så god!
Vi bara satt och åt, pratade och skrattade, det var så mysigt att träffas som vanligt.

Älskar denna tradition! <3

Mins godingar! <3
Magiskt! <3
Såå fint! <3
<3
Från den nyaste minneslunden <3
Sjön med ljusen, så fint!
Sjön med de massa ljusen
Detta var så fint, detta var på den nyaste minneslunden

Mingel på Villavägen

I fredags kväll när jag hade kommit hem till mamma efter besöket hos Vava så skulle vi gå till vår granne Aron på lite mingel, för han har träffat en tjej från Polen som skulle flytta in hos honom i fredags, hon heter Anastasia. Aron hade fixat ett överrasknings mingel när hon kom hem. De har vart ihop i ett halvår men hon har inte kunnat flyttat till Sverige förrän nu pågrund av att det är massor utav saker som ska godkännas och kontroller och så, helt otroligt egentligen, men det är ändå bra att Sverige och Polen är så noga med vem de tar in i Sverige och inte. Men nu äntligen hade de fått godkänt. Jag hade aldrig träffat henne innan så det skulle bli kul.
Klockan sex gick vi över gräsmattan till Aron, och utanför i mörkret stod en stark lampa upp mot hans balkong där det var upphängd banderoll som mamma hade gjort på jobbet, där det var bilder på de och där det stod ”välkommen hem Anastasia”, den var jättefin.

Det stod massor med bilar på gatan och det var mycket folk när vi kom dit, det var ungefär tjugo stycken, vi trodde inte att det skulle bli så många, men det var kul. Anastasia hade redan kommit när vi kom så vi hälsade på henne och alla andra när vi kom innanför dörren. Det var jättetrevligt att träffa Anastasia, hon verkade så gullig. Pappa, Jenny och killarna var också där, eftersom att de är bra kompis med Aron med. Så brasorna lekte hela tiden som vi var där.
Aron hade gjort så fint, det var ballonger och foton på de över hela huset.
När alla hade kommit utbringade alla en skål för Anastasia och sen var minglet igång. Anastasia kan inte så mycket engelska, det var lite svårt att kommunicera, men vi gjorde det bästa av situationen och försökte att kommunicera så gott det gick.
Hon håller på att lära sig engelska och svenska.

Aron sa att det inte skulle vara något speciellt, utan bara lite mingel någon timme eller två. Men han hade dukat upp värsta bordet med ost- och chark och lite annat smått och gott. Så jag och mamma tog en gemensam tallrik och satte oss i soffan vid några andra. Bordet var uppdukat med olika kex, olika ostar, marmelad, oliver, spätt med mozzarella och tomat, ja det var så mycket gott. Det fanns grissini som var inlindad i serranoskinka, den var så god. Hela tallriken var god!
Vi satt bara och minglade och hade det jättetrevligt, det var mycket grannar där, så det var trevligt att prata med våra grannar.

Efter två timmar började folk gå hem och vi också så småningom, det var som sagt inte något jättestor fest, utan bara lite trevligt välkomnade för Anastasia. Det var trevligt som sagt.
Jag kan tänka mig att det kändes lite konstigt att komma till Sverige efter att man flygigt från sitt hemland också kommer man hem till ett hus med massor utav folk, men hon tyckte att det var roligt, kändes det som iallafall. Hon hade blivit överraskad.

Det var ett trevligt avslut på den fredagen!

Ett efterlängtat besök

Jag har länge väntat på ett besök oss Vava (Vava är min gammelmormor för er som inte vet). Det var jättelängesedan som jag var och hälsa på henne, för varje gång som pappa, Jenny och grabbarna har varit där så har jag inte kunnat eller varit sjuk. Jag har mått dåligt över det och haft jättedåligt samvete. Pappa har nyss varit där men han gav ändå som förslag till mig att vi skulle åka dit i fredags, jag blev jätteglad och var på direkt.. Allt för att träffa Vava och lätta mitt samvete! Jag kom ju hem med taxin i torsdags vet ni, pappa hämtade upp mig på eftermiddagen också sov jag över där till fredag. Det var sjukt längesedan som jag sov över hos pappa eftersom att vi alltid har varit i Vasa på helgerna. Nu skulle jag äntligen få träffa Vava igen.

Vi köpte med oss lite lunch och åkte dit. Oftast (de senaste gångerna) när vi har kommit dit så har Vava legat i sin säng, vilket blir krångligt när man ska fika. Eller så har hon till och med sovit, vilket har varit lite ledsamt tycker jag. Men pappa ringade till boendet och bad de att ta upp henne innan vi kom, så det var jättebra.
Så när vi kom satt hon i sin rullstol i sitt kök, vid sitt köksbord och tittade på TV. Det var underbart att se henne igen. Det var underbart att få krama om henne och säga hej efter så långt tid. Hon sken upp som en sol när hon såg mig. Hon såg lika fräsch, pigg och glad ut sen förra gången jag såg henne, vilket var fantastiskt att se!

Jag satte mig på en stol bredvid henne och pratade med hanne medans vi åt. Sen satt jag där och höll i hennes hand och pratade med henne ända tills vi åkte hem. Killarna sprang och lekte i Vavas lägenhet efter maten men jag satt där och umgicks med Vava. Jag pratade om allt möjligt. Vava pratar inte någonting som en del av er som läser min blogg vet, men hon älskar när någon pratar med henne och det märktes, för när jag satt där och pratade med henne om allt möjligt så tittade hon på mig med hennes vackra ögon och log stort, det var underbart att se. Även om hon inte svarade mig så kändes det verkligen som att hon lyssnade och tog in allt vad jag sa, vilket var underbart! Jag pratade bland annat om hösten, blommor (Vava älskar nämligen blommor), jag berättade om att jag går i tvåan på gymnasiet också berättade jag lite om gymnasiet, jag pratade om julen och massor utav andra saker som jag vet att Vava gillar och uppskattar.

Sen var det dax satt åka hem. Jag kramade henne medans hon log stort mot mig och pussade henne på pannan, det var underbart, det hade jag saknat!
Nu mår jag toppenbra efter i fredags, det var underbart att få krama på henne och prata med henne, och nu har mitt dåliga samvete lättat, vilket känns skönt. Det var härligt att se att hon var så glad. Vava gjorde mitt höstlov ännu bättre! <3

Ia och Hjon skulle komma till Vava efter att vi varit där, mycket besök för Vava i fredags. Men vi hann tyvärr inte stanna kvar så länge. Men det som värmdes i mitt hjärta var att Ia skickade ett meddelande till mig i lördags morse och skrev att när hon sa till Vava ”har du träffat Alice idag”, så log hon stort och hon sa ”Jaa”, skrev Ia. Jag blev så lycklig när hon skrev det till mig i lördags morse, det kommer jag att leva länge på! <3 Ia skrev till mig att min kärlek till Vava är besvarad, vilket är så härligt! <3

Jag tyckte att det var snällt av pappa att åka dit för min skull och jag är så tacksam för det!

Jag älskar dig Vava, det kommer jag alltid att göra! <3