Mådde skit igår!

Dagen igår var jobbig. Jag hade sovit jättegott hela natten, men när jag vaknade så kändes det som att jag inte hade sovit alls, jag var som ett vrak. Men jag tog mig i kragen och gick upp. När jag var klar åkte jag till skolan. Jag var verkligen jättetrött, så jag kämpade mig igenom de två första lektionerna, sen bestämde jag mig för att åka hem efter lunch. Försökte att trycka i mig lite mat trots att jag inte var hungrig. Sen åkte jag hem och larmade, då mådde jag verkligen inte bra, jag blev lite ledsen pågrund av hela denna situationen. Annelie kom och hjälpte mig av med ytterkläderna och bäddade ner mig i sängen. Jag hade nog lite feber för jag var jättevarm men samtidigt kall och lite vattnig i ögonen. Jag såg verkligen inte pigg ut. Anneli kom ner med lite macka, frukt och dricka till mig som jag skulle försöka få i mig, det var snällt. Jag satt i min säng och tittade på tv hela dagen.

Sen började mitt ben krampa igen, men det var nog för att jag varit ute i kylan tror jag. Robban och Malin kom in till mig sen efter överlämningen och gav mig lite dricka, macka och höll mig sällskap en liten stund, det kändes bra. Det kändes som jag var helt död, jag var varm, supertrött och bara låg där i min säng och slökollade på tv, jag mådde skit rätt utsagt.. Sen började jag må illa vid sextiden och det betyder då att jag är hungrig, så då kom Robban ner med lite korvstroganoff till mig. Julia kom in till mig lite senare och gav min favoritchoklad till mig, då blev jag så glad. Det var så snällt! Sen låg jag bara där hela kvällen ända tills Malin hjälpte mig att gå och lägga mig. Jag har nog aldrig känt mig så trött och utsliten i hela mitt liv!

Jag tog tempen igår kväll, men jag hade ingen feber, konstigt för jag var verkligen jättevarm när jag skulle gå och lägga mig. Men Malin sa att man kan känna så ibland.

Alltså Storås personalen är så gulliga, snälla och tar hand om mig, jag är så tacksam!

”Hur kan du va så positiv?”

Igår var jag i skolan för första gången efter min rullstolsbundna vecka, och dessutom i Elon på heltid. Det var lite speciellt som vanligt att larma när man ska upp, få hjälp på morgonen och göra hela sin morgonrutin i Rulle, men det gick bra det med. I skolan gick det hyfsat bra idag, bara det att så fort jag skrev på datorn och ansträngde mig så spände benet och åkte rakt utåt. På eftermiddagen efter lunch var det teater, vilket jag inte visste så det var skönt att inte behöva anstränga sig på eftermiddagen. Teatern hette ”Jihadisten”, och handlade kortfattat om unga vuxna som skulle åka ut i krig. Den var bra men hemsk för den ena killen var psykisk sjuk och skrek och bråkade mycket med sin flickvän och sin familj, det var lite hemskt att se faktiskt. Men bra som sagt. Vi slutade klockan tre.

Hon assistenten i skolan som hjälpte mig på toa igår frågade mig ”jag fattar inte hur du kan va så glad och positiv trots att du har det jobbigt just nu. Jag skulle gräva ner mig i min säng hemma och tycka synd om mig själv”. Då sa jag ”nej det fattar jag inte heller” sa jag med ett leende.

Väll hemma fick jag hjälp över till Rulle, och sen över till sängen och chillade. Jag ville inte äta som vanligt klockan fem, jag var liksom inte hungrig vilket är så konstigt. Jag åt inte så mycket till lunch heller, mycket mindre än vad jag brukar. Sen lite senare fick jag hjälp upp, det blev nudlar, wokade grönsaker och kyckling – vilket var gott. Sen hjälpte en personal mig att duscha, det var skönt! Läget är fortfarande så att jag inte kan gå så jag måste ha Rulle i mitt rum, lite konstigt för mig!

Pysseldag

Igår var vi hos Gunilla med mammas jobbkompisar och pysslade lite som vi brukar göra ni vet. Jag tyckte iallafall det var skönt att komma ut lite och träffa lite folk. Även om jag inte kunde pyssla så mycket – (mamma fick va mina händer – jag fick vara limmerskan :)) så var det ändå kul att vara med. Jag gjorde ett julkort och flera små julkort som ska sättas ihop i ett snöre, så sen ska jag sätta upp det i mitt rum på Storås…lite mysig julstämning. Vi ska sätta dit ett snöre hemma sen om ni undrar varför det inte finns ett snöre på bilden. Sen åt vi lunchen som vi hade tagit med oss hemifrån och sen jättegod fika som mammas jobbkompis hade bakat och tagit med sig. Mamma ringde och kollade lite med Strås igår och sa att jag ska prova att gå till skolan och att jag behöver lite extra hjälp nu när jag är rullstolsbunden, och hon som svarade var så glad att jag kommer och sa att jag är så välkommen så och att vi hjälper Alice, det är så härligt att höra! Sen åkte jag och mamma hem. Hemma packade vi ihop mina saker och sen lite senare åkte vi till Storås.

Mina julkort som jag ska sätta upp med ett snötre på Storås.

Veckan som rullstolsbunden

(Läs mitt förra inlägg ”Akuten”  som är under detta inlägget för att förstå detta inlägget)

Hur mår jag nu?

Denna veckan har varit väldigt annorlunda för mig, dels för att jag har varit hemma hela veckan pågrund av det här med benet och foten men också för att jag har levt ett liv i rullstol denna veckan och varit beroende av de i min närhet. Marko har varit lite sjuk i veckan så han har varit hemma och tagit hand om mig, utan någon hade jag inte klarat mig. Jag har inte kunnat gå på hela denna veckan. Rulle har fått varit min hjälp här hemma. Mina dagar har sett läskigt likadana ut när jag tänker tillbaka. Jag har kunnat sova på mornarna, vilket varit så skönt. Halv tio tio har jag vaknat varje dag, vilket är inte är likt mig. Nu har vi fått snits på hur jag förflyttar mig till Rulle, från sängen, till toan och soffan iallafall när jag inte kunnat gå. Mina dagar har ungefär sett ut såhär: jag vaknar, hjälp på toa och sen har jag suttit i soffan ända tills mamma kommit hem och jag ska gå och lägga mig typ. Jag har aldrig kollat på så mycket tv som denna veckan. Det har ändå varit så mysigt trots smärtan, varje morgon när jag har vaknat har jag suttit och kollat på nyhetsmorgon och Malou efter tio. Marko och jag har suttit här nere och chillat hela veckan, så mysigt. Snäll bonuspappa som har hjälpt mig så mycket i veckan…så tacksam! Så fort jag rör mig och förflyttar mig så spänner foten och benet och ställer sig rakt ut, och så fort jag slappnar av så kan jag böja på det.

I onsdags kom Kevin till mig på kvällen och pratade med mig lite, fick mig på andra tankar, det var härligt. Han får mig alltid att le och skratta, vilket är så underbart!

I torsdags var jag bara tvungen att duscha, jag tyckte att det skulle blir så skönt. Marko och mamma fick ta mig i varsin ände och bära upp mig för trappan, hihi. Det var så skönt att duscha! Fast jobbigt när man behövde röra sig mycket, från och till stolar och Rulle. Men det var så skönt när man var klar, känna sig fräsch!

I fredags var mormor här och krama om mig lite och bjöd på fika, det var mysigt!

Det konstiga är att jag har mått illa när jag har varit hungrig, jag har liksom inte känt mig hungrig. Och nu senare i veckan har jag inte ens mått illa och varit hungrig, jag har liksom ätit en tunnbrödsrulle klockan tre på eftermiddagen och då har Marko sagt till mig att jag måste äta. Igår åt jag bara yoghurt och banan till tidiglunch och var inte superhungrig på kvällen, det är väldigt konstigt tycker jag.

Nu gör det inte ont i benet längre, bara när jag ska till Rulle. Fast foten går fortfarande inåt när jag sitter ner. Jag har fått en telefontid med min läkare först på onsdag!

Elliot har varit så gullig mot mig i veckan. Han har kramat mig varje dag när han kommit hem från dagis och hållit mig i handen, så fint. Mamma och Marko har berättat om min situation och har sagt till Elliot att om Alice vill ha dricka så hjälper du henne och Elliot nickade så sött. Och när jag bett honom om vatten så har Elliot tagit vattnet från bordet och gett till mig, och hållit i glaset och till och med hållit i sugröret när jag druckit, så sött tycker jag! Han har även villat köra fram min rullstol när jag ska över till den.

David min mentor har haft kontakt med mamma i veckan och sagt att Alice inte behöver tänka på skolan eller känna sig stressad och att vi tar ikapp det hon har missat när hon kommer tillbaka. Vi är vana vid sånna här avbrott. Det var härligt att höra! Då kunde jag slappna av ännu mer!

Men jag kämpar på, glad och positiv!

Akuten!

Hur ska man börja detta inlägget? Jag kan väll gå rak på sak, det var så här att i söndags kände jag att jag hade ont i vänster foten men jag tänkte inte så mycket på det. Men i måndags hade jag ondare och det var svårt att få in foten i ortosen, men tillslut gick det. Under hela min anhörigdag hade jag ont i foten. Sen på kvällen när mamma åkt hem och jag hade ätit, så satt jag i min säng, min fot hade inte blivit bättre. Då började min fot och mitt ben krampa och spänna och ställa sig rätt ut. Typ samma känsla som 2012 då jag blev inlagd, fast då hade jag inte spänningar i foten. Jag larmade och blev jätteleden. Så hela kvällen satt Robban med mig i mitt rum och jag försökte kämpa mot smärtan. För när jag låg ner, det gick inte – det spände ännu mer då, så jag fick sitta upp. Vid nio kom Malin in till mig och vi försökte hitta en ställning som jag kunde sova i. Det slutade med att jag fick ha hela min puff i sängen, för det kändes bättre att ha mitt ben högt upp. Som tur är finns det nattpersonal som kom in till mig och masserade foten. Den natten larmade jag mycket. Jag sov bara fem timmar den natten.

På morgonen kändes det inte bättre så jag ringde mamma och berättade hur läget var. Och sen kom en personal in till mig och hjälpte mig med min morgonrutin. Tur att jag hade min manuella rullstol på Storås. Grejen är att tillskillnad från förra gången då jag inte kunde böja benet alls så kan jag böja det nu, men så fort jag rör överkroppen eller förflyttar mig så åker det rätt utåt.
Vi ringde vårdcentralen i Angered klockan åtta men de kunde tyvärr inte ta emot mig eftersom jag inte är inskriven i Angered…drygt. Jag satt nere i mitt rum i rulle och tittade på tv hela förmiddagen och mamma ringde runt till Habiliteringen och sjukhus, men Habiliteringen svarade inte. Jag skulle träffa läkaren på RG HAB i tisdags men det var inte förrän klockan två och när man har ont går tiden extra långsamt, så vi avbokade den tiden för att få hjälp snabbare.

Sen kom fysioterapeuften Olle och kollade på mitt ben. Klockan elva bestämde vi oss för att åka upp till akuten på Östra och sitta där och vänta. Även om vi bara får sitta där och vänta så händer det något iallafall tyckte vi.

Så jag och en annan personal som jobbade i tisdags åkte still Östras barnakut och väntade. Mamma var påväg. Men de sa att de kunde tyvärr inte ta emot mig eftersom att de hade 15 årsgräns, jag trodde de hade 18 årsgräs? Så det var lite drygt. I Borås är det 18 årsgräns på barn iallafall.

Iallafall så ringde de runt lite och kollade vart vi skulle vända oss, men de kom inte fram till något. Sen kom mamma och då försökte vi tänka om, om vi skulle sätta oss på vuxenavdelningen på Östra eller sätta oss i Borås. Men både jag och mamma tyckte att det skulle vara skönare att vara hemma hemma, så vi åkte till Borås. Jag hade inte ätit något under dagen så jag började må illa i bilen. Men mamma köpte några mackor på vägen, så när jag hade fått i mig de mådde jag inte illa längre.

Vi satt där på akuten i ungefär två timmar innan vi fick komma in till ett rum. Väll där inne skickade de bara oss vidare till barn. När vi kom till barnakuten var det kaos, en läkare och superstressade sjuksköterskor så de sa att vi får nog vänta länge…och det fick vi. Vi satt där typ i tre timmar. Som tur var kom morfar med lite mackor och frukt, vilket var snällt. Vi väntade och väntade. Både jag och mamma var jättetrötta och jag hade ont. Klockan typ halv tio frågade mamma sköterskan om hon hade någon aning om hur länge vi skulle få vänta till, hon sa ”snart, nu börjar det lugna ner sig”, liksom halv tio på kvällen. Så vi satt väll där i 20 minuter till, sen fick vi komma in till ett rum där länkaren kom in. Men han sa typ bara att vi skulle höja dosen på min medicin och ta kontakt med habiliteringen, det var det ända han sa. Det hjälpte ingeting mot smärtan jag hade då. Så efter ungefär tio minuter satt vi i bilen på väg hem. Vi satt och väntade och väntade i åtta timmar på akuten (räknar med Östra) också fick vi prata med doktorn i tio minuter också skickar han bara hem oss med högre dos av min medicin.

Vi var hemma halv elva den kvällen. Sen var det skönt att sova efter en anhörigdag i skolan, ont, lite sömn på natten och en dag på akuten!

Tack alla nära och kära för ni undrar hur det går för mig och bryr er! Det värmer! <3

Nästa inlägg kommer handla om min vecka och hur jag mår nu!

Anhörigdag på RG

I måndags hade vi en anhörigdag på RG, och i måndags var det min tur. Det betyder då att man har massor utav möten hela dagen med skola, HAB och elevhem. Jag fick då sovmorgon eftersom att första mötet inte började förrän klockan tio på HAB, vilket var så skönt. Mamma skulle då komma och vara med mig hela dagen. När jag körde förbi parkeringen till Ica Maxi med Elon på morgonen så kom mamma där precis, vilket var lustigt. Så vi gick tillsammans den sista biten upp till HAB. Det var så mysigt att få krama och träffa mamma igen.

Första mötet vi hade var med alla i mitt habiliteringstime. Då gick alla igenom vad vi brukar göra på mina HAB tider och när vi träffas och lite så. Det var många ögon som riktades mot mig. Sen tog jag, mamma och kuratorn en tio minutare och pratade om ledsanning, eftersom att vi ska ansöka om det för mig (skriver mer om det i ett annat inlägg). Efter det mötet fick vi ta lite rast innan nästa möte var med elevhemmet. Då träffades vi med min kontaktperson Anneli och chefen på elevhemmet, då var det lite mindre folk i rummet som tittade på mig, hihi.

Anneli sa att alla tycker så mycket om mig på elevhemmet och att jag sprider så mycket glädje och positivitet, det var så härligt och höra!

Sen var det lunch på egen hand. Jag och mamma gick till en thairesurang, men buffén var typ syrisk tror jag. Det var lite annorlunda mat, men jättegott. Det var ris med citronskal i, en jättegod kyckling, jättegoda vårrullar, köttfärs med majs i och naanbröd, som sagt lite speciellt, men gott. Sen gick vi och kikade lite i butiker i Angeredscentrum. Vi hade jättelång lunch, i två timmar, vilket var skönt. Vi hade det så mysigt och så roligt, vi skrattade typ hela tiden, jag och min mor :-), härligt! Efter vår härliga långlunch hade vi möte med skolan uppe på HAB då det bara var min mentor som hade det. Vi pratade mycket om skolan och hur det går och så. Jag fick även se mina betyg, jag är väldigt stolt över de. Det roliga var att lärarna hade skrivit om min insatts på lektionerna, vilket var kul att läsa om, det var bara positivt. Alla lärare hade också skrivit att jag vill så mycket, min drivkraft är enorm och att jag måste dra ner på tempot lite, och då skrattade vi lite för det kom upp i nästan alla ämnen och för att mamma känner igen sig så väll att jag är sån, det är ingen nyhet direkt. :-) Det var roligt att läsa.

Det sista mötet vi hade efter skolan var ett BAS-möte och det var med alla enheter som vi haft möte med under dagen. Fast nu var chefen över assistenterna på skolan med och även min andra kontaktperson från Storås med, vilket var Robban. Alla gick väll i stort sätt bara igenom vad vi hade pratat om på de olika mötena och kommit fram till. Då var det också många som riktade sina ögon mot mig.

Denna dagen var väldigt nyttig och bra tycker jag, att de har såna här dagar där man träffar både skola, elevhem och HAB. Att man pratar om hur det är och går på RG och Storås, det tycker jag är kanon. Jag stod verkligen i centrum den dagen! Jag kommer förmodligen inte att ha några fler sånna här mötesdagar med föräldrarna, bara om jag vill att någon eller båda är med.

Jag har svårt att skriva på min tavla i mitt rum på Storås. Det tar typ 20 minuter för mig att skriva ett ord…men jag ger mig inte, men det blir jobbigt. Så jag skrev upp lite saker som jag brukar skriva på min tavla, också plastade min arbetsterapeut in de och satte magnet på de så nu kan jag sätta upp de på min tavla. Hon har även gjort klockslag åt mig. Vilket är superbra. Så jag fick med de hem efter sista mötet.

Efter mötena och dagen visade jag mamma gymmet och sen följde hon med mig till Storås och hjälpte mig att sätta upp lapparna på min tavla. Både jag och mamma var helt döda efter dagen, så slut i huvudet. Sen gick vi upp och pratade lite med personalen innan mamma åkte hem. Sen åt jag middag med personalen, eftersom det bara var jag som bara åt middag. Så satt vi där och snackade och hade det trevligt. Det var en jätterolig dag i måndags, mysigt att hänga lite med mamma också.

Alla har rätt att funka olika!

Snälla hjälp oss att samla in pengar till musikhjälpen 2018, årets tema är ”alla har rätt att funka olika”. Vi i arbetsgruppen har bestämt att göra armband med musikhjälpens färger och med texten ”funka<3mvh18”. Skola och HAB har hjälp till att pärla och gjort oerhört mycket armband, vi på elevhemmet satt även i lördags och pärla. Senast vi träffades, vi i musikhjälpen gruppen så gjorde vi en film! Ni kan se den filmen om ni söker på ”Riksgymnasiet” på Facebook, tyvärr gick det inte att lägga in den här. Vi ska även ha en loppis i skolan där vi kommer att stå i entrén och sälja saker som man inte behöver själv, man kommer också att få önska låtar för en viss summa pengar, hör gärna av er om ni vill komma så får ni mer information (det är en onsdag). Det är redan sjukt många som har sett videon på Facebook ovh vi har även fått in mycket pengar, vilket är så roligt, men vi behöver alla pengar som vi kan få.

För att swicha valfri summa svischa till: 0725 54 65 13 eller direkt in i samlingen.

Armbandet kostar 75kr, kontakta mig om ni vill ha ett armband.

Detta är sånt viktigt ämne!

TACK!

 

Träning & lunchbesök

Idag hade jag planerat att gå upp och träna på gymmet innan frukost, och sen äta en lång och härlig frukost, det tycker jag är så gött! Så jag sov ända tills jag vaknade, vilket var skönt, sen åkte jag ut i regnet. Jag var på gymmet klockan nio, men jag hade kollat på fel öppningstid så det var stängt, det öppnade inte förrän tio, så då blev jag lite besviken. Jag som hade sett fram emot att träna direkt på morgonen, men nu vet jag det till nästa gång som jag är här på helgen. Så jag åkte tillbaka hem i regnet, men jag fick äta min långa goda frukost när jag kom hem, det var nice. En personal satt med mig och åt och vi hade det jättetrevligt, nyhetsmorgon var på i bakgrunden – så idag hade jag en mysmorgon, åt frukost länge. Sen åkte jag till gymmet och gjorde ett nytt försök, och då fick jag tränat lite, det var gött. Sen sms:ade pappa mig och frågade om vi kunde ta en lunch tillsammans för de skulle åka hem från Göteborg, så de svängde förbi mig. Han och Jenny kom in i mitt rum först, killarna sov i bilen. Vi snackade lite i mitt rum och sen åkte vi till en resturang i Angered som vi inte testat någon gång, det var gött! Efter det skjutsade de hem mig och de åkte hem. Det var jättemysigt att träffa de, och speciellt pappa på farsdag!

Nu ska jag bara chilla, sen blir det pizza på Storås ikväll, mums. Imorgon har jag sovmorgon wohoo, det är anhörigdag imorgon där vi har massor utav möten hela dagen, mamma kommer och följer med på den dagen. Det blir en spännande dag – få se hur det går för mig i skolan! :) Det börjar klockan tio så jag fick sovmorgon vilket är så skönt efter helgen, önskar att jag alltid hade det!

Det är så mysigt här på helgerna, det är så lungt. Man får sova ut hur länge man vill. Jag tar en lång frukost, man chillar och gör lite vad man vill. Man umgås med personalen och med de som bor här!

Besöksdag & Storåskalas

Igår hade jag haft finbesök av Viktor och Sus. De kom hit vid ungefär elva. De skulle åka redan igen vid klockan ett så vi åt lunch direkt när de kom, så jag hoppade över frukosten igår eftersom att jag sov lite längre och ville vara hungrig när de kom. De kikade lite på mitt rum och sen gick vi upp till det allmänna utrymmet och åt lite lunch från Ica som de hade tagit med sig. Det blev jättegoda kycklingspätt, med potatissallad och blocksallad till det.  Sen gick vi ner till mitt rum igen och pratade lite till innan de gick. Det är alltid lika roligt att ha besök. Sen tog jag en härlig promenad med mina ben på 30 minuter, det var mycket härlig! På kvällen åt vi jättegod tortellini med ost, skinka och broccoli i ugn. I fredags fyllde en som bor  i vårt hus år så klockan sex kom hans släckningar och andra från huset också hade vi kalas, det var fullt hus kan jag säga! Det var så mycket släckningar där. Det var allt möjligt uppdukat – godis, tårtor och chips. Sen hade jag matkoma. Men det var ett trevligt kalas! Hoppas att ni hade en bra dag igår!

<3

Min goe tallrik igår! Så god moussetårta!

Min CP är rätt rolig ändå!

Vardagen blir tråkig utan skratt och glädje, därför vill jag dela med mig av att jag kan skratta åt min CP-skada, jag älskar när jag gör tokiga saker, när man får skratta lite åt sig själv, och tänka att man inte hade gjort såhär om jag inte haft min skada, det är liksom en del av mitt liv. Jag tycker även att det är härligt att göra andra på skratthumör och glada av de som jag hittar på. För några veckor sedan så hade jag precis städat och fått hjälp med att torkat av min spegel, jag har en kräm som jag tar i ansiktet varje morgon och kväll, och då råkade jag trycka ”lite” för hårt på den, så det blev ett sträck över hela min nytvättade spegel, och jag skrattade. Jag ringde mamma och Elliot sen och visade detta för de och de garvade. Sen larmade jag och hon som kom in skrattade jättemycket och sa ”men Alice vad har du gjort?” :) Också hjälpte hon mig att torka bort det. Det var roligt! Jag älskar att göra andra på gott humör av mina tokigheter! Och de som känner mig vet att de kan skoja med mig om min CP, och det tycker jag är härligt för då skrattar de och jag med!

Titta min tandkräm på Storås då! Tur att det bara är jag som använder den! :) Det får nog bli varsin tandkräm om jag lever med någon kille/man i framtiden eller så får han bara acceptera det…haha! :D Jag skrattar åt det varje gång som jag öppnar den! Mamma och Marko skrattade alltid åt det här innan hemma!