I lördags var det allhelgona och då åkte jag hem klockhan tolv. Klockan halv fem stod vi ute vid ingången till kyrkogården och väntade på alla släktingar i mörkret. Tillslut kom alla, Mathilda och morfar var inte med för de var sjuka tyvärr, men alla andra var med – Janette, Martin, deras hund Bessy, Björn, Gunilla, Peppe, Emma och mormor. Det var så mysigt att krama alla igen! Vi gick där på kyrkogården tillsammans och tände ljus på alla gravar och gjorde de fina (haha inte på ALLA gravar, jag orkar inte med mig själv, ni fattar! :-)). Det var så härligt och mysigt att det var fint väder i lördags för än gång skull när vi skulle gå på kyrkogården, det var vi glada för! När vi kom till den tuffa långa backen, så sa mamma att jag nog få gå, och jag förstod ju det, men Martin puttade mig upp för den långa backen, trots hur jobbigt det än nu va, det var snällt! Bra att ha lite starka män i släckta., haha! :-) Sen gick vi till minneslunden och tände ljus för de vi minns som inte har några gravplatser, det var så fint med alla eldar och fina ljus. Lite längre bort så har de en liten sjö, och där hade de satt ut massor utav ljus på vattnet som de brukar ha på allhelgona, det är så vackert! Sen åkte vi hem. Tack gode Gud (jag är inte troende men jag brukar säga så) för att det inte regnade! Det var en vacker kväll!
När vi kom hem började vi koka upp ris och mormors köttgryta och vi bara hängde medans maten höll på att puttra på spisen. Det var en himla ljudnivå hemma kan jag säga :). Sen satte vi oss vid det långa dukade bordet och åt mormors fantastiska köttgryta med kött som bara fall isär, och till etterätt åt vi mormors äppelpaj med grädde eller vaniljsås som också var så god! Vi satt bara och snackade och skrattade hela kvällen, så mysigt!
Även de som vi tyvärr inte träffar så ofta som Janette, Martin, Björn och Gunilla så vet de precis hur jag funkar och vad jag behöver ha hjälp med och hjälper mig utan att fråga mig vad jag behöver hjälp med för de vet det, och det tycker jag är så himla härligt att de vet hur jag funkar än fast vi inte ses så ofta! Jag hoppas vi träffar de snart igen!
Jag är inte heller rädd för att göra bort mig för alla bara skrattar åt mig och säger att jag är knäpp (jag håller med..haha), de skrattar med mig. Det är så härligt tycker jag! Det är delvis därför jag älskar de så mycket! Jag saknade de direkt när de stängde ytterdörren!
Alla är så himla kärleksfulla i min släckt både på mammas, Markos, Jennys och pappas sida, jag älskar er! <3
Det var en supermysig och så trevlig kväll med allihop, mycket skratt och god mat! Jag älskar denna tradition!
Nu har jag fått en energiboost och är redo för skola igen! <3
