Category Archives: Mitt handikapp

Som jag har sagt tidigare så har mitt ben börjat spänna och krampa efter botoxen, och det tror jag beror på att det är för att foten inte är van eller rättare sagt inte vill vara i det läget som den är i just nu. Jag trodde att det skulle gå över, att min fot skulle vänja sig, men det har den inte gjort. Det spänner och krampar så fort jag gör något, till och med när jag äter krampar det. Mamma skulle ringa till ortopedmotagningen i Borås igår om det för att höra om det är en vänje sak.

I tisdags kväll när jag skulle somna märkte jag att min lilltå inte gick att vika på eller höja på som med de andra tårna, det gjorde ont också. Jag larmade på nattpersonalen också kom en tjej in. När vi lyfte på tacket såg vi nästan inte lilltån, då hade den liksom sjunkit tillbaka in i gipset, om ni är med på vad jag menar, det var anledningen. Det måste den gjort på kvällen, för sådär har jag inte känt så länge jag har haft gipset. Det var inte så mycket plats för lilltån innan heller, men nu syns den inte längre. Så nattpersonalen försökte att peta in lite bomull med min penna under lilltån för att höja den lite. För jag kunde inte sova pågrund av det, jag låg och störde mig på min lilltå, vilket var jätteirriterande. Det blev bättre men inte helt bra, men jag kunde somna iallafall.
”Vad gjorde du igår kväll då?” ”Ne, jag och en annan försökte att peta in lite bomull med en penna under min lilltå under mitt gips klockan tio på kvällen igår! Vad gjorde du? Haha så rolig humor jag har! :D

På morgonen såg det likadant ut och under onsdagsdagen började att göra ont i tån hela tiden. Jag visste att mamma skulle ringa till läkarn som gjorde botoxen och gipsade mig i onsdags så jag ringde henne på morgonen och sa det där med tån, så kunde hon säga även det till läkarn. Mamma ringde mig under dagen och sa att hon inte pratat med läkaren än men med en som jobbar på ortopedmottagningen, hon visste inte det där med krampen i benet så vi skulle vänta på att läkaren skulle ringa. Men hon sa att jag kunde kanske åka till Möndals ortopedmottagning och bara skära upp gipset vid tån. Storås personalen kunde följa med mig isåfall. Det tyckte jag lät smidigt och bra. Men sen ringde mamma tillbaka till mig och sa att jag inte får komma till Mölndal eftersom att jag inte är skriven där. Men så sa mamma att läkaren i Borås hade sagt att han ville ta bort gipset eftersom att det var inte bra att jag hade ont i benet. Så jag behövde ändå åka till Borås. Jag fick en tid redan idag, wow det förvånar mig att sjukvården är snabba för en gång skull. Men samtidigt så hade de inte tid med mig idag egentligen men de klämmde in mig mellan två andra gipsningar, så jag fick en akuttid. igår kväll hämtade mamma mig på Storås. Så idag ska jag ta bort gipset och nästa onsdag skulle jag ju på omgipsning, och då sätter de på ett nytt gips. Så jag får vara utan gips i fem dagar. Det är ju skön att ta av det när det krampar och gör ont, men det bästa hade ju varit om det inte hade det såklart! Himla ben som bara gör ont säger jag!

.

I fredags var det annorlunda att vakna upp och känna att man har ett gips på foten. Jag ringade mamma, också kom hon hem och hjälpte mig upp ifrån sängen och upp för trappan. Hon hade även gjort pastasallad som hon hade lagt ner i en kylbag till lunch åt mig eftersom att jag tycker att det är läskigt att gå till kylen. Det känns lättare att bara ta sig från soffan till bordet. Som jag sa i mitt förra inlägg så känns det jättekonstigt att gå eftersom att jag inte kan sätta ner foten, så jag går på tå. Anledningen till det är att läkaren inte fick foten till normalt läge, om ni förstår vad jag menar. Hela dagen igår satt jag i soffan. Sen pratade jag med Kevin på eftermiddagen när han hade slutat skolan, han frågade om jag ville följa med honom ner till gymmet, jag blev jätteglad att han frågade och skönt att få komma ut. Så han var så snäll och kom hem till mig och hjälpte mig ner för trappan och på med mina ytterkläder. Han tyckte att det kändes som att gå med en häst när han gick med mig, oj oj vad vi skratta när han sa så, men det gör det verkligen. Så varje gång jag går nu tänker jag på en häst! :-) Sen satte jag mig i Rulle och vi började ta oss ner till gymmet. Han skulle ha pass så när hans pass började lite senare satt jag och väntade medans han körde Tone, kändes lite konstigt att inte vara med… Jag trodde dessutom aldrig att jag skulle vara på gymmet dagen efter botoxen! :-)

Efter passet var slut klockan fem gick vi hemåt igen. Vi köpte en dricka och lite godis på vägen hem. Vi hade väldigt roligt på vägen hem måste jag säga, det var så härligt att få garva lite tillsammans med bästa Kevin! :D
Jag blev så glad när Kevin ville ta ut mig på en sväng, han visste inte alls hur rörlig jag var eller något, men ändå så kom han. Han kom även fast han inte visste hur mycket hjälp jag behövde, nu när jag behöver lite extra hjälp. Det är så fint av honom, det är en riktig vän! Jag blir så varm inombords när jag tänker på det, och på vilka fina och omtänksamma vänner jag har. Jag är så tacksam! <3

När jag kom hem blev det fredagsmys med grabbarna eftersom mamma var iväg. Det blev en god tacopaj till middag innan vi tittade på en film med Elliot. Sen när han hade somnat tittade jag och Marko på Talang. När mamma kom hem hjälpte hon mig till sängs, det är lite speciellt nu när man behöver hjälp både upp på morgonen och att gå och lägga sig.

Hela dagen i fredags hade jag kramp och ont i benet. Det kändes precis som den gången i november. Så det var lite jobbigt. Jag tror att det är för att foten inte är van vid att vara i det läget som den är i nu. Jag hoppas att kroppen vänjer sig så jag slipper ha ont i fyra veckor! När vi satt och tittade på Talang i fredags ville foten vrida sig och då låg den inåt vriden trots att jag hade gips, men det är nog för att inte läkaren fick foten i det normala läget riktigt. Men det kanske han får när det är dax för omgipsning, hoppas på det.

Igår, lördags gick det mycket bättre att gå. Jag använde ju Elliots matstol och gick med i fredags, haha! :D Det kom jag på, det var skitbra! Men igår vågade och kunde jag gå utan den, så det kändes skönt. Jag känner mig mer stabil. Nu kan jag även gå på toa själv, jag har hittat en bra teknik, vilket känns skönt. Igår hade jag ont i benet igen, så om det inte släpper så ska mamma ringa sjuhuset imorgon för att kolla om det verkligen ska vara så.

Det jobbigaste är att jag har fått det problemet att det kliar under gipset. Se min lösning på det på sista bilden! :D Marko kliar mig så att jag dreglar! :-)

(Jag tänkte ladda upp en film där jag går med stolen men det gick tyvärr inte så jag tog några kort från filmen, det är därför inte bilderna är så bra)

Idag är dagen, då jag ska ta botox! Det ska bli spännande men jag har varit lite smånervös hela veckan, och är ska tilläggas. Igår åkte jag taxi hem hem, alltså till Sandared. Dagen avslutade jag med ett gött svettigt gympass på gymmet, förmodligen sista riktiga passet på minst fyra veckor. Jag skulle kört bodaattack igår, kommer ni ihåg att jag körde det hela tiden förr med Kevin. Jag tycker att det är så roligt! Jag har inte kört det på jättelänge! Och nu äntligen kunde jag köra det när jag kom hem igår, men tyvärr var det bara jag och en till som hade bokat oss, så passet blev inställt, det var lite tråkigt! Men bara för det betyder det inte att man behöver stanna hemma, utan jag drog till gymmet och gymade istället. Kevin jobbade, så han hjälpte mig av och på med ytterkläderna så det var bra. Plus att det var roligt att träffa och prata med honom lite igen så där på en onsdag. Jag körde helkropp igår, armar, mage och ben! Det var riktigt gött!

Sen skulle Kevin hjälpa mig ut för mamma skulle komma och hämta mig när jag hade tränat klart. Vi ville inte riskerar att ta den snöiga och hala trappan så vi tog ute hissen. Men problemet var att när vi hade stängt dörrarna till hissen och tryckt på neråt knappen så gick det inte, hissen hade fastnat pågrund av kylan. Som tur var så var hissen uppe så vi hann inte åka ner. Men grejen var att hissdörrarna hade frusit fast så vi kom inte ut. Så där stod vi och skrattade. Sen klättrade Kevin över hissdörrarna, men jag som inte kan det stod kvar i hissen medans Kevin och en annan personal på gymmet försökte få loss hissdörrarna, men det gick inte, de satt stenhårt. Kevin försökte även att lyfta över mig över hissdörrarna, men det gick inte heller. Som tur är så finns det en liten springa mellan hisdörrarna, så Kevin försökte trycka upp dörrarna så mycket som det bara gick, det var vår ända utväg om jag skulle kunna komma ut där ifrån. Som tur är så är jag smal så jag tryckte mig ut ur dörrglipan, och jag kom ut! Det var en rolig och spännande upplevelse med Kevin så där på en onsdag efter ett gympass! :-) Sen när mamma kom tog mamma och Kevin mig i varsin arm och gick ner för trappan och ner till bilen.

Idag får jag lite sovmorgon, för mamma kommer och hämtar mig klockan halv elva här hemma, vilket ska bli skönt! Väll på sjukhuset ska vi anmäla oss, sen ska jag få elmasalva på vaden där läkaren ska ta botoxen, och sen får jag och mamma vänta i två timmar innan ingreppet sker. Då ska vi äta lite lunch i sjukhusrestaurangen och ta det lugnt. Sen direkt efter botoxen som ska ta mellan 10 till 15 minuter ska jag gipsas. Som tur är har jag världens bästa stöd med mig – min mamma, som kan hålla mig i handen om det blir jobbigt! Jag har också fått fina peppningar av Wilma och Kevin som peppar mig och säger att jag fixar det här, vilket jag är tacksam för och uppskattar! <3

Nu har jag fått tid för botox äntligen, jag ska ta det redan nästa torsdag den 31 januari. Jag trodde inte att jag skulle få göra det i januari eftersom att han läkaren inte hört av sig, men nu gjorde han det, så sista januari blir det. När jag fick veta det tänkte jag…herregud det är ju redan nästa vecka – nästa torsdag! Det ska bli gött att få ordning på foten men samtidigt känns det lite pirrigt att ta botox eftersom att det var såpas längesedan jag tog det och jag kommer inte ihåg någonting från det. Plus att jag ska få lugnande en timme innan botoxen, jag har aldrig fått lugnade innan så jag vet inte hur det känns…men men det här ska nog gå lysande, bara att gå in med den positiva inställningen. Läkaren verkade toppen också när vi bestämde att jag skulle få botox, så det känns extra bra. Jag ska ju gipsas också direkt efter och jag har ju aldrig varit gipsat förut, så det känns också lite pirrigt. Sen ska jag på återbesök och gipsa om två veckor efter och det är torsdagen på sportlovet. Jag åker hem på onsdag eftermiddag nästa vecka efter skolan eftersom att det är på torsdag som jag ska ta botoxen. Jag är ju såklart hemma på fredagen också eftersom att det är onödigt att åka tillbaka till Storås och skolan för en dag och för att vi måste se hur rörlig jag är och hur mycket jag kan klara mig själv, också måste jag ta det lugnt. Så om allt funkar som det ska så åker jag tillbaka till Storås på söndagen. Jag får inte glömma att ta med Rulle hem nästa onsdag eftersom att vi vet inte hur rörig jag är efter botoxen och gipset som sagt.

Att ha en CP-skada som påverkar hela kroppen kan ibland vara påfrestande och irriterande när man vill så mycket fast man kan inte. Men jag tar hellre att ha handikappet i hela kroppen (det vill säga, tal, syn, ofrivilliga rörelser i armarna, svårt med fingermotorik, svårt att gå långt och energislukare) än att inte kunna gå alls. Hellre att jag har svårt med hela kroppen och kunna gå än att sitta i en rullstol hela tiden. Det är jag tacksam över.

För mig är det en frihet att kunna gå. När jag satt i rullstol i tre veckor i november så var det jättejobbigt för mig eftersom att jag är så van vid att kunna gå. Jag var inte van vid att behöva assistans dagarna i ända för att kunna göra vardagliga saker och behov, det var en stor omställning för mig under tre veckor.

Det jobbigaste med min CP-skada tycker jag är när man ser att folk behöver hjälp eller att någon ber om hjälp också kan jag inte hjälpa till pågrund av att det är fysiskt omöjligt eller svårt för mig. När någon frågar om hjälp tycker jag att det är jobbigt att säga att jag inte kan, men det är ännu jobbigare om jag ser någon som behöver hjälp och de ser mig och jag inte kan hjälpa till, speciellt om det är någon som jag inte känner. Även om personen inte ber om hjälp men att jag ser att hen behöver hjälp så vill jag bara springa fram och hjälpa till, för att vara snäll och känna att jag har gjort någon en tjänst idag och göra personen glad. Det är så jobbigt att inte kunna hjälpa någon när man vill det så mycket, även om det är min familj eller mina vänner som vet att jag inte kan hjälpa de med vissa saker så tycker jag ändå att det är jättejobbigt. För jag vill ju hjälpa mina nära och kära så mycket som möjligt. Nu låter det som om det är jättestora saker men det är det inte, det kan t.ex handla om att plocka upp något från golvet eller räcka någon ett glas med vatten. Speciellt om det är äldre människor så tycker jag att det är jobbigt att inte kunna hjälpa till.

Min första dag på lovet gick jag upp klockan åtta eftersom att jag skulle till ortopeden och prova ut mina ortoser som jag gjorde för ett tag sedan. När man får sova så ska man upp och göra något annat istället. Jag skulle vara där halv tio. Men min älskade mormor skulle följa med mig så det var inte så jobbigt att gå upp ändå. Vi fick avboka min förra provtagning av ortoserna eftersom att min fot var som den var. Nu är den likadan men jag tänkte att jag testar att få ner den i min ortos på elevhemmet. Jag fick ner den men det spände och gjorde ont i benet, men det gick. Så jag tänkte att de hinner ju måla lite på ortosen iallafall – max 2 minuter innan det gör för ont (måla menar jag att de gör lite justeringar på ortosen). Så vi åkte dit och började med den lätta foten – höger. Och den gick ju bra. Vi försökte med vänster men det gick inte igår tyvärr, foten ville inte vara i ortosen. Men som tur är så fixar de det genom att bara rita ungefär samma sträck på vänster ortos som på höger (även om det är bättre att rita när man ser och när jag har den på mig. Men går det inte så går det inte). Men det är skönt att ha de klara så kan jag bara börja använda de efter botoxen. Ortoserna var jättefina (lägger upp en bild på de sen när jag fått de och de är klara).

Sen följde jag med mormor hem och var hos mormor och morfar hela dagen, det var jättemysigt. Få lite sällskap. Vi tog det bara lugnt och myste. På eftermiddagen körde morfar mig hem till mamma och sen kom familjen hem. Så nu har de jullov också :). Vi fikade lite och satte på lite julmusik. Sen körde mamma mig till pappa. Jag myste där hela kvällen och sov över. Hamilton fyllde år igår också så jag gav han en födelsedagspresent.