Tack Borås stad

I detta inlägget ska jag inte klaga på samhället utan jag ska hylla Borås stad. Jag ska hylla Borås stad och Ryaråsar för att de hade byggt en sån bra träbro så att jag kunde åka där med Elon, att vi med rullstolar också kan uppleva den fina skogspromenaden och den fina utsikten vid fika platsen. Jag blir glad när jag ser att samhället har anpassat miljön för alla. Alla måste få ta del av den vackra naturen trots att man till exempel sitter i rullstol, alla måste få kunna uppleva de saker som vi andra utan handikapp kan uppleva. Ingen ska bli hindrad från att titta ut över en vacker utsikt pågrund av till exempel trappor. Alla ska få samma möjligheter. Därför blev jag så glad att jag kunde åka den skogspromenaden och fika med en fin utsikt, eftersom att jag älskar skog och natur. Det är ett tips att åka dit, det är så fint, för där är det anpassat för alla.

Min konfirmationsdikt

Här är dikten jag skrev till min konfirmation, som min konfirmationsledare läste upp i kyrkan.

Frihet

Tack för min konfirmand tid, det har varit en lärorik tid

Jag har lärt mig att se vissa saker i livet på ett annat sätt

Jag har träffat goda konfirmationkamrater och diskuterat livet, även goda ledare.

Att ha en CP-skada är inte alltid så lätt,

men för min del är det viktigt med frihet, det behöver alla människor.

Att kunna stå på egna ben med en CP-skada, det har jag fått lära mig, och det är frihet för mig. Jag vill lyckats, alla kan lyckats.

Frihet är en viktig del i mitt liv.

Vi var på vårt roliga läger i Vadstena i våras där vi pratade mycket om våra pilgrimsord, som då bland annat är frihet.

Frihet symboliserar självständighet för mig.

Med en elrullstol som går på fyra hjul tog jag mig runt i i Vadstena bland snö och minusgrader.

Jag trotsade min CP-skada och åkte med på lägret.

Det var en frihet att veta att man faktisk fixade det mesta själv.

Min CP-skada ska inte få hindra mig från roliga saker.

Ingen ska bli hindrade, alla ska känna att de har frihet.

Det är en frihet att veta att man kan om man bara vill.

Frihet gör en lyckligare och gladare.

Att våga sticka ut

Att våga är något som vi alla måste göra. Att våga sticka ut att våga vara sig själv. Men tyvärr så är det inte så lätt i dag. Man kanske blir retad för att man är den man är, och det tycker jag är jättetråkigt att det ska behöva vara så. Att ha en CP-skada eller något annat handikapp i dagens samhälle är därför inte så lätt, man blir ibland retad för den man är, som jag blev vissa gånger i lågstadiet och mellanstadiet. Det är så sorgligt, för man kan aldrig ändra på den man själv är. Varför ska man då bli mobbad, när man inte kan hjälpa att någon inte tycker om en? Det är ju inte en självs problem. Om jag skulle välja mellan att bli mobbad eller ignorerad, så skulle jag ta att bli ignorerad alla dagar i veckan, som jag typ är nu! För det är så mycket värre att få vara med om mobbning än att folk inte bryr sig om än, tycker jag, även om det är hemsk det också, men mobbning är värst tycker jag.

Vi måste våga att sticka ut, våga ta för oss, vi måste visa samhället att de inte får trycka ner oss trots våra handikapp eller om vi är annorlunda enligt samhället. Det är jättesvårt, men det är viktigt att samhället får veta att vi kan också, vi är starka och fixar saker på vårt sätt trots att vi kanske inte har lika bra förutsättningar som andra har utan handikapp. Vi måste visa människor vilka vi  är, vi måste få vara de vi är utan att någon påpekar det. Vi är människor också, vi är på jorden, vi måste få vara som alla andra fast ändå inte! Människor förstår inte hur det är att ha ett handikapp! Det handlar om okunskap!

Besök på RG

Igår var jag och mamma på uppstartningsdagen på Riksgymnasiet, Mari min specialpedagog var också med. Vi var såklart en timma tidigare, så vi gick till Storås, det elevhemmet som ligger så fint bredvid ängar och hästar, och husen är som barnen i bullerbyn, så fint! Det elevhemmet ligger lite längre bort, men i måndags när vi gick där så kändes det kortare att gå dit än vad det gjorde när vi gick dit på öppet huset. Det var ju så varmt och underbart väder i måndags.
Efter våran härliga promenad mötte vi upp Mari vid entrén och satt där vid en bänk och tjatade lite innan vi fick komma in i skolan. Vi hade möten precis hela dagen, det blev mycket intryck så jag kanske inte skriver allt här, men det viktigaste kommer jag ihåg.

Iallafall så började vi dagen med ett möte inne i solan, med skolpersonal. Bland annat min klassasiaten, skolsyster, rektor, tekniker och min lärare var där, det var roligt att träffa min lärare som jag kommer att få ha, i media och som min mentor då,  en han var det. Vi pratade om vad jag behöver ha för hjälpmedel i skolarbetet och så. De sa också att jag har så bra betyg att jag får börja på min media inriktning direkt, så det var kul. De vet att jag bloggar så de frågade mig om jag ville skriva på deras RG blogg för lärarna hinner inte det – och självklart blev jag jätteglad och ville det jättegärna, stort att flå den frågan och möjligheten. Vi sa också att det går åt extra mycket energi för mig, men det fanns ett vilorum om man behöver. Plus att de försöker lägga alla vanliga ämnen på förmiddagen/morgonen och media på eftermiddagen, vilket är bra för min del, och för alla andra!

Sen gick vi med assistenten och kollade olika klassrum och rum, kul för Mari att se också. Sen gick vi till idrottshallen och kikade på den i Angereds arenan. Sen gick vi och åt korvstroganoff i matsalen vi tre. Sen fick jag, mamma och Mari lite rast så vi gick ut i det fina vädret. Det är ju så fint där i Angered. Det finns en Arena som sagt precis jämte skolan med sim och idrott. Det finns köpcentrum med Ica maxi, det finns också jättemånga matställen, som sägs vara jättemysiga. Det ligger typ i en håla, det är ju rätt litet, mysigt. Det är så fint att bara gå runt och titta där. Sen gick vi bara en liten bit bort där habiliteringen låg, mitt i centrum. Först hade vi möte med elevhemspersonalen och gick igenom lite saker, vad jag behöver och så. Vi hade även papper med oss som vi hade fyllt i hemma. Jag fick veta att jag kommer bo på Storås, det var det jag hade hoppas på men trodde inte att jag skulle få bo där, så både jag och mamma blev jätteglada när vi fick höra det. Lustigt när vi hade gått där på morgonen. Jag får till och med en egen toalett med dusch i mitt rum, så lyxigt! Min assistent sa att det lommar börja en elev här som kommer från Örebro som också kommer att bo på Storås, hon var med på öppet huset, hon trodde att vi kommer att hitta varandra, det var kul att höra :)  Jag kommer även bo med en som går i trean till hösten.

Efter det mötet så tog vi lite luft innan nästa möte som var i samma rum  som Habiliteringen. Det var ett team med som jag förmodligen ska ha, bla dietist, sjukgymnast, en som var med från mötet i skolan, och några till. Vi gick igenom massor utav bra saker, vad jag behöver och så. Sen fick vi gå ut för mamma och bara en till skulle fylla i några papper. Då stack Mari också för hon behövde inte vara med mer. Medans de var där inne så fick jag tittat runt lite på Habiliteringen med sjukgymnasten och med en annan. Jag sa att jag gillade att gymma, det tyckte sjukgymnasten var kul att höra så han skulle vissa mig lite gym i höst som låg jättenära skolan, det blir roligt. Så jag kan gymma efter skolan. Det fanns jättemycket gym i närheten. Sen satte jag mig i deras soffa och väntade på mamma, sen åkte vi hem. En intensiv dag med mycket möten, frågor och intryck blev det för mig, sen var jag trött, men efter en rolig dag.

Vi börjar den 20 augusti alla ettor bara, så vi har två instruktionsdagar själva innan alla andra kommer, det var väldigt bra tycker jag. Sen på helgen får man börja flytta in i sina rum och fixa, man får bo in sig lite och föräldrar får sova över också i våra rum, det låter kanon tycker jag och mysigt, väldigt kul. Vi kommer även ha en middag första kvällen på torsdagen där med alla elever och föräldrar. Det var väldigt smart och bra! Så torsdag till måndag har man tid på sig att greja och fixa innan skolan startar!

Visst låter detta bra? Vi tycker detta låter helt fantastiskt! Vi är helt lyriska varje gång vi åker därifrån, och denna gången vi var där så viste jag också att jag kommer faktiskt att bo här och vara här. Jag tyckte att det var så bra att Mari var med denna dagen, och på alla möten. Dels kul att få visa henne men också bra för hon har ju varit med mig i tre år nu och känner mig väl och vet vad jag behöver i skolan och så, för hjälpmedel bla. Så hon kunde tillägga massor utav bra saker på mötena, inte bara om hjälpmedel i skolan utan också om mitt handikapp. Hon kunde också påminna mig om att ställa frågor och så på mötena, så det var så himla bra att hon var med.

En underbar dag var det i måndags!

Vackert på Storås! <3

Såhär ser RG husen ut, det är två hus mittemot varandra, likadana bara spegelvända. Jag fick önska och jag önskade det huset som låg närmast hästhagen.

Jag har varit med i tidningar

Jag har varit med i tre olika tidningar BT, GT (Borås tidning, Göteborgs tidningen) och Året Runt. Det var så himla roligt att bli intervjuad om mitt liv med en CP-skada. Men framför allt var det roligt att jag fick så många nya följare på min blogg av tidningsartiklarna. Jag var lite kändis där ett tag! :) Jag är också tacksam att jag fick göra en sån sak. Nå ut till andra som kanske sitter i samma sitts som jag. Första gången som jag var med i en tidning var när jag var två år. Om jag fick frågan idag om jag vill vara med i en tidning hade jag tackat ja direkt, för att det var så roligt. Här kan ni läsa BT artikeln från 2015: http://www.bt.se/boras/alice-bloggar-om-livet-med-cp-skadan/

Brev från RG

Nu har jag fått ett uppstartnings brev från Riksgymnasiet, så den 14 maj så ska jag, mamma och min specialpedagog Mari på skolan dit. Vi ska planera inför skolstarten och så ska vi titta på vad jag behöver och lite så, Det var därför det är så bra att Mari kan följa med, för hon vet exat vad jag behöver, det är hon som har tagit fram all material och vet vad jag behöver i skolan och så under mina tre år. Det ska bli spännande också, vi får gå runt hela skolan och prata med lärarna. Även habiliteringen ska vi besöka och elevhemmen och prata med elevhemspersonalen. Dagen var från halv nio till halv fyra, fyra tror jag, så det blir en lång och spännande dag!

Att be om sugrör på resturang

När jag alltid är på resturang så ber jag alltid servitrisen om ett sugrör. De tittar inte snett såklart men undra vad de tänker, för de ser ju att jag stor. De säger bara självklart, vilket är skönt. Hoppas de inte tänker ”vad barnslig hon är”, men det tror jag inte, men jag är lite nyfiken på vad de tänker. Ibland säger någon annan till om det istället för mig eftersom att jag kanske glömde det, men då känns det inte så konstigt. För då kanske servitrisen tänker ”att om föräldrarna ber om det till sin dotter så kanske hon verkligen behöver det”. Men ibland om vi har glömt sagt till om det så kommer de med ett sugrör ändå, vilket är bra. Men det är iu lite drygt om de inte gör det också får de gå tillbaka en gång till för att hämta ett sugrör till mig. Lancen och Hamilton brukar få varsitt sugrör när vi är på resturang, också brukar vi då säga två sugrör till de här killarna här och ett till denna tjejen, jag tycker det är lite roligt faktiskt, än fast det inte är det! Jag behöver ju detta sugröret för att inte spilla dricka över hela mig. Jag bryr mig faktiskt inte vad folk tycker och tänker om det. Plus att när jag inte dricker med sugrör måste jag koncentrera mig på att dricka istället för att njuta av drickan :-). Nu har jag faktiskt lärt mig att ha med mig sugrör i väskan varje gång som jag ska ut någonstans. Därför är det bra med flaskor med pipgrej på (eller vad det heter), för sånt går bra för mig och det använder ju folk som kan dricka ur vanliga glas också.

#Kärleksdikt

Möt mig nu som den jag är
Älska mig nu för den jag är
Jag vill inte att min CP ska hindra dig från att vilja älska mig
Jag möter dig som du är, möt mig nu som jag är
Ha inte fördomar om CP skadade, se mig som jag är, inte min CP
Gå inte pågrund av att jag berättade att jag hade en cp-skada 

Om du hjälper mig med det jag behöver hjälp med
så hjälper jag dig, stort som smått
Trösta mig, så tröstar jag dig
Det ända jag kräver är att du älskar mig precis som den jag är

//Alice

Jag & min CP är född tillsammans

Jag har en CP-skada men jag är inte den, det är min bästa mening här i livet, och jag brukar använda den mycket här på bloggen. Jag känner verkligen så. Jag åker rullstol ibland och får hjälp i min vardag och i skolan med allt möjligt, men för mig är det normalt för mig själv. Jag tänker inte på att jag har en skada, jag bara lever mitt liv som jag har det. Jag är född med min skada och det är så den ser ut. Jag tror att det hade varit mycket jobbigare om jag till exempel hade fått min CP senare i livet pga någon olycka eller något, då hade det varit jobbigt. Eftersom att jag fick en skada så är jag är tacksam över att jag fick den när jag föddes. Livet förändrad på en sekund. Men nu vet jag inte hur det är att vara utan min skada så jag har inget att jämföra med som jag hade haft om jag fick den mitt i livet. Det skulle också blivit en stor omställning och en chock för mina nära och kära också. Det är så här jag är född, jag och min CP.

Jag är på ortopeden

I fredags var jag och mamma på ortopeden. Jag beställde nya fräscha vårskor, men inga ortoser behövdes gjutas, de behövde bara finslipas lite :). Skönt att slippa det! Sen pratade vi om hur vi gör nu när jag flyttar till Göteborg på veckorna till hösten, för det är ju lite bökigt om jag får en tid klockan halv elva som i fredags, det går ju inte. Måndag morgon vore ju det bästa! Riksgymnasiet har bara habilitering inte ortopedtekniska tror jag inte. Men de i Borås är så himla trevliga på ortopeden, vi skrattar och har kul, så det skulle kännas tråkigt om jag fick lämna de.