Category Archives: Mitt handikapp

Jag längtar till mars, april, alltså, när jag får mitt besked om jag kommer in på Riksgymnasiet eller inte. Jag är så nervös att jag inte kommer in, jag vill inte ha de tankarna i mitt huvud, jag vet inte varför jag har de tankarna. När jag verkligen får mitt besked att jag troligt viss kommer in, då kan jag börja planera. Jag ska ju test bo där också i vår och komma på ett instruktions möte. Jag tror att jag har goda chanser ändå att komma in, folk säger det till mig, vi har skrivit mycket i ansökan och rektorn på skolan sa att jag inte har några problem att komma in eftersom att jag har en medel CP-skada och jag tillhör en habilitering, och att vi skriver mycket på ansökan, det är viktigt så att nämnden har mycket att gå efter. De som gör mig nervös också är att nämnden tittar bara på ansökan, läkarintyg och papper. och inget annat. Det som är positivt är att skolan vill ha in mer elever, och att förhoppningsvis så är det inte så många som söker, eftersom att det finns inte så jättemånga som har ett handikapp. Och att skolan har mycket plats! Så nu är det bara att vänta! Jag försöker att inte tänka på det för mycket.

I detta inlägget kommer jag skriva om samhällets tillgångar när det gäller anpassningar. Jag blir så himla irriterat när inte dörröppnare fungerar t.ex, när man har rullstol. Detta är jag med om hela tiden i samhället, som t.ex i stan. Till och med i skolan är det saker som inte funkar som t.ex dörröppnare. Eller en matta som man kan snubbla på. Jag är den ända som har rullstol och inte kan öppna dörrarna på skolan, men varför tar man inte tag i det utan prioriterar massor av andra saker före, är det inte tillräckligt viktigt? Det finns faktiskt en elev (jag) som har rullstol av ca 300 elever. Om det hade varit Riksgymnasiet, så hade de kommit och fixat sakerna på en gång. Det här med dörröppnare som inte finnkar gör mig extra irriterad. I stan finns det dörröppnare, jättebra men vissa funkar inte! Vet ni hur krångligt det är för någon som kör mig att vända om och putta med ryggen mot dörrarna och samtidigt köra ut mig? Inte jag heller, men det är mycket lättare att bara trycka på en knapp. Tänk om jag är själv någon gång och inte en dörröppnare fungerar. Det måste fungera! Samma sak med höga trottoarkanter! Ett samhälle måste vara till för alla, anpassning tack!

Som ni vet så har jag insomningsproblem som jag har pratat om i ett annat inlägg. Men nu har jag fått två olika insomnings appar av min specialpedagog som jag ska testa fram till sportlovet nu, för det brukar ta ungefär tre veckor innan de hjälper. Jag har provat det här i tre dagar nu. Om man inte somnar som jag oftast inte gör nu i böljan, så blir man avslappnad iallafall av den rösten och avslappningsmusiken, då tror jag att det ändå inte tar lika långt tid för mig att somna när den har slutat, än vad det hade gjort om inte jag hade haft appen. Relax! Hoppas de funkar.

Jag fick ett tips från en tjej på Facebook att skriva ner min tankar eller om jag måste komma ihåg något på ett papper, på sängbordet. Så ser jag de på morgonen och så kan jag släppa det när jag ska somna. Det gör jag också, jag började med det innan apparna, så tack för tipset!

Jag som alla andra har drömmar. En dröm som jag har är att någon gång i mitt liv vill jag uppleva hur det är att vara kär. När jag blir vuxen vill jag ha någon att leva med, det är så tråkigt att bo ensam. Jag vill att han ska acceptera mig som jag är och se min personlighet utan min CP-skda och hjälpa mig med allt som jag inte kan. Även om jag inte kan göra allt som han kan, så önskar jag att han kan acceptera det och uppskatta det som jag kan göra, som t.ex att jag är bra på att planera, skriva och tänka, medans jag har svårare för den motoriska delen. För det blir inte bra om jag t.ex ska ta ut en plåt ur en ung :). Någon som alltid finns vid min sida och stöttar en om man mår dåligt. Det viktigaste för mig i en relation är att man stöttar varandra, ha respekt och att det är ömsesidigt. Oavsett om det är från mamma, pappa, syskonkärlek, någon i familjen, vän eller pojkvän/flickvän så behöver alla kärlek och vänskap. Sprid kärlek istället för hat!

I never want to be alone!

Jag såg på nyheterna här om dagen och såg att fuktionshindrade som behöver assistans och uppsyn dygnet runt men blir nekade till personlig assistans av samhället och brist på assistenter. Detta gör mig så irriterad, jag får nypa mig i armen. Såklart att fuktionshindrade som behöver hjälp dygnet runt ska få en personlig assistent, det är väll självklart? Föräldrarna kan inte stå i det själva och få vardagen att fungera, såklart att de kan skötta det själva, men inte hela tiden, 24timmar på ett dygn. De har jobb och andra saker att fixa med också. Jag såg också en som hade olika personliga assistenter varje dag, det är ju inte heller bra, speciellt inte för barnets skull, men det är bättre det än ingen alls.  Jag har inte personlig assistans hemma men jag har det i skolan, och jag vet hur jobbigt det är att byta assistent. I lågstadiet bytte jag assistent nästan varje år, det var inte kul. Sen i fyran till åttan hade jag Helen innan hon sluta, men det var så skönt att inte behöva byta, speciellt inte när jag skulle upp till högstadiet. Det blir en trygghet och man lär känna varandra ordentligt. Det här är så fel tycker jag.

Jag har under det senaste månaderna fått insomningsproblem, jag har aldrig haft det innan. Grejen är den att jag har väldigt svårt för att somna på kvällarna, men så fort jag somnar så sover jag, men det är irriterande när man vill sova fast man inte kan. Jag har svårt att somna inprincip alla dagar nu för tiden, innan hade jag bara det ibland, fast vissa dagar tar det längre tid och andra inte. Detta påverkar mig negativt eftersom att jag är i extra behov av sömn pga min CP-skada. Plus att det blir negativ effekt i skolan eftersom att jag blir tröttare där av att inte kunna somna ordentligt i tid, för att orka med dagen, jag behöver den energin. Jag vill bara kunna somna när jag vill, om jag vill gå och lägga mig tidigare för att vara extra pigg nästa dag så går det inte eftersom att jag inte kan somna i vanlig tid, det är jobbigt, så kunde jag göra innan. Jag ligger och vänder mig jättelänge ibland, på jullovet låg jag och vred mig i mer än tre timmar. Det blir en ond cirkel, för på mornarna när min klocka ringer, så känner jag mig aldrig riktigt utvilad längre, som jag gjorde förr. Det var inprincip det bästa jag visste innan att vakna och känna mig utvilad, men det gör jag inte nu mera. Jag kan så lätt stänga av klockan och somna om direkt på morgonen, då är det lätt att somna om. Jag önskade att det var tvärtom, att jag var lika trött på kvällen som jag är när jag vaknar på morgonen, och kan känna mig utvilad. Jag har börjat läsa varje dag innan jag ska sova, ibland funkar det men oftast inte tyvärr. Jag tänker mycket, men jag tänker bara positiva och glada tankar, jag ligger inte och grubblar, jag tänker b.la på vad jag ska göra nästa dag och inte får glömma av t.ex, men det är ändå jobbigt att inte kunna sova. Vet ni vad det beror på att det plötsligt kommer? Har ni några tips?