Category Archives: Mitt handikapp

Jag har inte så många vänner i min ålder, bara typ vuxna lite äldre. Det uppskattar jag mycket att jag har de runt omkring mig. Jag har alltid haft svårt att hitta vänner, jag är bättre på att hitta vuxna kompisar, (det är absolut inte något fel med det, jag uppskattar er lika mycket, det vet ni) . Jag är ganska blyg i skolan och tar inte för mig så jättemycket när det gäller att hitta vänner, fast jag skulle vilja ha den egenskapen. Jag är mycket ensam i skolan, jag har inga problem med det, eller något som jag mår dåligt över. Men såklart, det skulle vart roligt. En kompis man kan träffa hemma och i skolan, skratta med och en kompis man kan prata om allt med. Men för mig är det inte så lätt. När jag var mindre hängde jag alltid med de vuxna och trivdes bäst i deras sällskap, det gör jag än idag. Jag tror det beror mycket på mitt handikapp, att de vuxna visste om mitt handikapp och vad jag hade för svårigheter än vad de små barnen visste, som t.ex kunde välta omkull mig hur lätt som helst, utan deras mening.

För ett par årsedan hittade jag en kompis som är lite äldre än mig. Hon heter Sohelia. Vi träffas inte så ofta, så det är lite synd. Vi har fikat några gånger ihop och vi har till och med badat i badhuset. När vi har träffas så har vi märkt att vi gillar typ samma saker, det är nästan lite läskigt. Men nu har vi fått en närmare kontakt, vi chattar mycket på internett. Hon finns alltid där för mig, om ja mår dåligt eller undrar något, så kan jag alltid dra iväg ett meddelande till henne. Det är jag väldigt tacksam över. Det märks värklogen som att hon vill hjälpa mig.   Hon accepterar mitt handikapp också, det är väldigt skönt, tycker jag. Hon ger mig så fina kommentarer att jag nästan smälter av värme. Vi ger varandra styrka och glädje. Jag kan lita på henne till 100%. Vi kan både prata seriöst och hjälpa varandra men samtidigt asgarv ihop, det kallar jag vänskap och det har jag aldrig upplevt med en jämngammal kompis innan. Jag är så tacksam och glad att jag får uppleva det nu! Jag hoppas att hon tycker att jag ger samma budskap tillbaka som hon ger till mig.
Önskade bara att vi kunde träffas lite oftare.

Hoppas att du känner som jag!

Tack för att jag får vara din vän och att du stöttar mig i allt! Jag stöttar  dig också i allt, det vet du!
Du betyder mycket för mig!

Jag längtar till lovet när jag får hänga med dig igen!

Som ni vet så har jag dålig balans pågrund av min CP-skada. Det är sämre och bättre period till period. Nu har jag inte ramlat så mycket, ingenting alls faktiskt,  pappar peppar… Men jag har ramlat jättemånga gånger i mitt liv, speciellt när jag var mindre. Men en period var extra jobbig, det var bara för något år sedan tror jag. Då ramlade jag jättemycket. Det var så illa som kanske en gång om dagen vissa dagar. Jag slog mig inte hårt, men jag ramlade. Det var jättejobbigt för tillslut var jag rädd när jag skulle gå någonstans i hemmet. Jag kom ihåg att jag tänkte varje gång jag skulle gå någon stans att ”hoppas jag inte ramlar nu, ta det lugnt” och när jag kom tillbaka och satte mig ner igen så tänkte jag ”vilken tur att jag inte ramla, vad skönt att jag sitter ner, för nu kan jag inte ramla”. Jag mins det så väl att jag tänkte så och att jag tyckte att det var en väldig jobbig period.

Mitt handikapp har format mig till den personen jag är idag, utan mitt handikapp skulle jag inte varit samma person. Jag ger aldrig upp och jag har en vilja av stål. Men för mig betyder att lyckas allting, att lyckas med livet, och det ska jag göra även i denna situationen som jag är i idag, mitt handikapp ska inte få stoppa mig.

Jag har drömmar som alla andra och mitt handikapp ska inte vara ett hinder för mina drömmar. Jag ska ha ett liv precis som alla andra. När jag blir vuxen ska jag ha ett vuxen liv, en fantastisk man som hjälper mig och stöttar mig i allt, barn, villa och ett helt underbart liv. Men framför allt ett lycklig liv, mitt handikapp ska inte stoppa mig. Jag vet att det är lite förtidigt att börja fundera på  framtiden, men jag vill ändå fundera, och förmedla mina känslor. Det är spännande att fundera på framtiden. Också vill jag säga till så många som möjligt där ute att ingenting är omöjligt med ett handikapp.

Läs gärna mitt inlägg om ”CP dagar #1” som ligger här nedanför innan du läser det här inlägget, så kommer du att förstå detta inlägget bättre. 

Hur jag känner för det här nu att min kropp gör inte som jag vill ibland och att det kan bl lite knasigt ibland. Jag känner att det här är jag, och jag gör så här för en anledning. Det här kanske låter lite konstigt i era öron men jag kan bara skratta åt det och sen är det bra, för att jag tycker att det är roligt. Om det är något riktigt knasigt eller roligt som jag har gjort och som jag typ as garvar åt, så kan jag berätta det för mina nära och kära för att jag tycker att de också ska få ett härligt skratt, de skrattar såklart med mig och inte emot mig, för jag skrattar ju också. :)

Jag tycker det är så härligt att jag kan göra det, att jag har det i mig. Det tror jag att det är en av mina egenskapar, och det är jag så glad över. Och jag skratta om det när jag är tillsammans med någon, i  situation, oftast är jag med någon så då kan man skratta åt det ihop, det är underbart och roligare tycker jag.

Jag har gjort massor utan knäppa saker i mitt liv som bara jag kan hitta på, som vi har skrattat jättemycket åt.

Därför tror jag att jag gillar att prova ny saker, för jag tycker det är jätteroligt. Som t.e.x en fredagkväll så fick jag bara för mig att krypa under vårt runda vardagsbord som vi har oss pappa av någon anledning. Så jag kröp under där och la mig på rygg, sen visste jag inte hur jag skulle komma upp, och vi skrattade jättemycket, det var så härligt. Samma sak hände hos mamma en gång, vi har ett avlångt lågt sotbord som jag fick också för mig att lägga mig på rygg under, så det gjorde jag också. Och samma sak där, jag visste inte hur jag skulle komma ur, så vi skrattade jättemycket.

Varför gör jag så här? :D

Alla har bra och dåliga dagar, det har alla. Det har min cp-skada och min kropp också. Ibland är jag i en period men oftast är det bara dag till dag. Som t.e.x jag brukar ibland ha perioder då jag pratar lite mer otydligare, precis har jag varit i en sån period, men ibland kan det bara vara olika från dag till dag. Det här är olika dagar, det går inte i perioder, men ibland när jag laddar min tandborste med tandkräm sådan det se perfekt ut, men ibland så kommer det tandkräm överallt, på tandborsthållaren, en klick i handfatet, jag får på händerna och ibland när jag kommer ut från badrummet så säger mamma att jag har tandkräm på näsan, bara hur gick det till?

Vissa dagar kan jag ha kontroll över mina armar jättebra men ibland kan mina armar flyga ut vart de vill utan att jag vill det. Så är det med mina fingrar också har jag märk det senaste att de inte vill samarbeta och skriva på datorn, men det är yttets sällan det blir så. Inte så mycket nu för tiden men när jag var lite mindre så kunde jag vakna mitt i natten av att mina armar åker ut och innan hade jag en vatten flaska bredvid mig för när jag var liten drack jag mycket vatten på natten, så den åkte ut ganska många gånger på golvet mitt i natten, och min klockradio som jag också hade på mitt bord. Men det är skönt att det var längesedan det hände nu! :)

Det här var del 1, jag kommer att göra en del 2 (#2) av samma inlägg, och det inlägget kommer handla om hur jag reagerar när min kropp gör så här.

Bra dag

Mindre bra dag, då blir det tandkrämstortyr

I onsdag fick jag och mamma gå upp jättetidigt för jag skulle äntligen få röntga mina höfter. Jag fick en tid när jag var i Kroatien men den kunde jag inte ta såklart, så det fick bli i onsdags. Det känns skönt att ha det gjort. Jag vet inte hur långt tid det kan ta innan jag får svaren, men jag kan gissar på tre veckor, men först ska det gå till min läkare på Habiliteringen.

När vi ändå pratar om det här kan jag säga arr jag har ökat min dos på min medicin nu. Så nu blir det en hel och en kvarts tablett. När det gäller min medicin så finns det ingen direkt ”stoppning”, utan det påverkar olika på varje kroppar.