Category Archives: Okategoriserade

Förra veckan var hel knasig och jobbig, först var jag ”sjuk” och sen var jag HEEELT utmattad av att ha gjort ingenting hela veckan. Jag tränade ingeting på hela veckan då jag hade noll energi, men i torsdags kände jag mig lite piggare och kände att jag ville röra på mig men orkade inte gymma så då gick jag ut en morgonpromenad efter frukost, vid nio tiden. Då fick jag både frisk luft och lite motion, det var så härligt. Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag fått i uppgift av min kurator på Habiliteringen att jag ska lägga mig och vila en gång per dag. Jag har faktiskt gjort det nu varje dag (förutom i helgen) sen i tisdags då jag fick ”läxan”. Jag har svårt för att slappna av så, speciellt på dagen, men jag tar min värmefilt på mig, en sovmask och sätter på lite avslappningsmusik, och det har hjälpt och varit jätteskönt, jag har liksom kunnat slappna av. Så det är mitt mål med dagarna nu: att vila! Bra mål va? :)

I torsdags eftermiddag hade jag 90 minuter massage och jag såg så mycket fram emot det, som jag alltid gör i för sig. Men speciellt i torsdags efter en extremt trött vecka, kanske låter konstigt när det ända jag gjorde förra veckan var typ att sova och vila. Min hjärna och min kropp tänkte ”äntligen massage idag så jag ÄNTLIGEN får slappna av lite och vila” och jag bara ”Hallå, det har du gjort heeela veckan”, hahaha! Men det blir en annan sak för mig, då får jag verkligen vila, avslappning och återhämtning på djupet vilket jag tyvärr inte kan åstadkomma någon annanstans, därför är massagen så viktig för mig.
Åh, herregud, jag kände mig verkligen som en ny människa efter 90 minuter på bänken och jag fick verkligen min avslappning som jag tydligen behövde trots att jag hade vilat hela veckan. Det var verkligen behövligt, och jag fick den återhämtningen som jag behövde.

I helgen skulle jag till Göteborg, till pappa, Jenny och brorsorna. Jag skulle nämligen passa Lance och Hamilton på lördagkvällen då pappa och Jenny skulle på standup. Jag tycker att det är supermysigt att passa mina småbröder, de är så snälla och gulliga när vi är själva plus att jag älskar att kunna hjälpa till. Men i fredags hade vi lite fredagsmys allihop tillsammans. I lördags skulle Lancen på kalas så medans han var där gick pappa, Jenny, Hamilton och jag omkring och strosade lite och åt en jättegod lunch på Pinchos. Sen när vi hade hämtat Lance efter kalaset tog vi en fika på ett café hela familjen.

På kvällen beställde vi hem thaimat som vi åt. Vid sju tiden gick pappa och Jenny. De är alltid så gulliga och fixar så vi ska ha det lite gött. Dukade fram chips och lite dricka. Vi skulle såklart titta på Mello men det börjar ju inte förrän klockan 20. Så jag och killarna satt i soffan, jag i mitten och killarna satt bredvid mig med sina plattor, så mysigt. Hamilton ville inte släppa paddan när Mello började fast jag hade sagt att ”när Mello börjar släpper vi paddorna”, men jag vill inte vara en sträng syster och dessutom så saknade han pappa och Jenny lite så jag var snäll och tog hand om honom så att han skulle känna sig trygg. Men Lancen släppte paddan och vi tittade tillsammans och diskuterade låtarna, det var mysigt. Han satt och åt chips och äpple, bra kombo, hahaha! :) Vad tyckte ni om Mello i lördags?

Sen när Mello var slut blev de lite busiga och sprang omkring, men det gjorde inte så mycket även om det blev LITE jobbigt. Men efter Mello så sa jag till killarna att ”nu går vi och borstar tänderna, ni behöver inte gå och sova men så att ni har det gjort” och det gick de med på, även jag borstade tänderna. Jag känner mig som en minimorsa ibland till mina småbröder, men kanske inte så konstigt! :) Pappa och Jenny kom hem en halvtimme senare och då blev det lite familjemys innan killarna la sig. Sen satt jag, pappa och Jenny uppe lite till själva innan vi också gick och la oss.
Det var en mysig dag och jag var inte så extremt trött så det var skönt, jag säger ju att massagen gör underverk! ;)

I söndags gjorde vi ingenting, bara chillade hemma och klockan två ungefär tog jag bussen hem till Borås igen, där taxin hämtade mig och körde mig hem.
Det var en mysig och rolig helg!

Denna veckan händer det mycket roligt och spännande så jag ser fram emot veckan.
Idag ska jag till exempel ha möte med mitt bokförlag, en intervju med mig som författare, det blir spännande! :)
Hoppas att ni får en trevlig vecka.

En glad tjej som är påväg hem till Borran efter en mysig helg hos familjen! :)

Som ni säkert kommer ihåg så är jag väldigt trött och har min hjärntrötthet som jag fick i slutet av Erikshjälpen. I början av min arbetslöshet så var jag fortfarande väldigt hjärntrött. Men ju mer tiden gick började jag äntligen få energin tillbaka och hjärntröttheten var nästan ett minne blott, det var så skönt, jag kände äntligen energi igen och kände att jag var på G! Jag minns när jag skrev det på bloggen och berättade det, jag minns inte när det var när jag skrev det, men jag kommer ihåg att bara efter nån vecka så kände jag mig tröttare igen, det var lite komiskt faktiskt men tråkigt framför allt.

Idag kan jag tyvärr säga att jag nästan alltid är trött, men jag är inte så mycket hjärntrött, det är faktiskt stor skillnad på ”vanlig” trötthet och hjärntrötthet, vilket är positivt. Men det är jobbigt med denna vanliga tröttheten också.
Jag förstår inte, för jag gör liksom ALLT för min kropp och hjärna just nu:
Jag gymmar tre dagar i veckan (fysisk aktivitet är ju alltid bra), jag äter bra, försöker undvika socker så mycket som möjligt, men unnar mig på helgerna, jag äter MYCKET frukt, jag sover jättemycket, typ 10-11 timmar per natt och jag vilar hela dagarna utöver gymmet. Jag gör liksom inte så mycket och jag ger min kropp så mycket, men ändå får jag ingenting tillbaka känns det som, och det är så irriterande.

Jag vet att man kan bli ”seg” av att inte göra någonting också, men grejen är att jag känner mig inte seg, jag känner mig trött, helt slut till och med. Det är skillnad på att vara seg och att vara trött.
Såklart, att ha en CP-skada tar mycket på krafterna, även dagar då jag inte gör någonting, bara att gå på toaletten eller ta på mig tar energi, men ändå. Min trötthet som jag har nu är inte accepterad bara för det lilla. Som jag har sagt till er innan så är jag orolig över hur det blir sen när jag börjar jobba, om jag känner såhär nu när jag är arbetslös.
Hur kan man bli utmattad av att vara arbetslös? Haha, nä, det är inte roligt egentligen.

Förra torsdagen fick jag ont i halsen och kände mig allmänt kass, jag tänkte ”inte en förkylning nu”, jag var ju förkyld mellan jul och nyår och då var jag jättesjuk vilket jag nästan alltid blir när jag är sjuk. Jag kände liksom, inte en sån omgång till tack! Men jag hade ont i halsen, sen på fredagen försvann halsontet som det brukar vara och jag blev lite snorig, också hade jag feber, men det bröt liksom inte ut något som det brukar ganska snabbt hos mig. Sen på lördagen försvann snoret och mitt halsont var fortfarande borta, men jag var sjukt trött, tung i huvudet och hade fortfarande feber. Så brukar aldrig en förkylning gå till på mig. Men det går väll sån skit nu med, men lite konstigt när det gäller mig, det brukar liksom vara antingen eller! :-)

Men jag är tacksam över att jag inte var förkyld i näsan och jättesjuk som jag var mellan jul och nyår för det är jättejobbigt. Sen i söndags var jag febrig på morgonen men sen försvann det med och jag var ”frisk”, jag hade inga symtom iallafall. Men jag känner mig fortfarande inte helt 100, då jag kände mig så extremt trött och hängig. Jag har ju morgonbesök vid 8-tiden av hemtjänsten på vardagar men jag avbokade faktiskt de både i måndags och igår för jag kände att jag måste sova ut. I söndags la jag mig innan 21 på kvällen och i måndags morse vaknade jag ungefär 8:50, alltså hade jag sovit i 12 timmar, lite mer till och med. Men dagen i måndags var ändå inte bra, jag var så extremt trött hela dagen, orkade ingenting, jag orkade knappt laga mat fast 12 timmars sömn på natten och samma sak igår, jättetrött då med fast typ 11 timmars sömn. Jag vet att man kan sova för mycket, men som sagt jag känner mig inte seg, jag känner mig jättetrött. Jag känner mig sjuk, fast jag inte är sjuk längre, så trött är jag.
Men det kan ju vara så att jag har haft något i kroppen som är påväg bort, jag vet inte.

Men jag kände mig även såhär trött innan min lilla ”sjukdom” så jag har faktiskt hört av mig till vårdcentralen för att ta lite prover igen. Många har sagt det i min närhet när jag berättar om min trötthet då jag inte har en ”normal” trötthet att det är nog bra om jag tar lite prover igen.
Men förmodligen kommer de inte visa något, som förra gången, men det är ju bra att utesluta saker iallafall.

Jag har 90 minuters massage på torsdag, så jag hoppas verkligen att jag kan gå på den. Men som sagt jag är ju inte sjuk, jag har inga symtom kvar, jag är bara så extremt trött. Jag kommer att somna på massagebänken, hahaha. Som jag har berättat innan så är massagen verkligen en återhämtningstid. Även om jag vilar hela dagarna nu, så är massagen något helt annat för mig, det är liksom vila och återhämtning på djupet.

Hoppas att ni mår fint!

Idag är det alla hjärtans dag, en dag som jag personligen gillar väldigt mycket. Även om jag inte har några traditioner på denna dag eller har någon kärlek ÄN så uppskattar jag att denna dagen finns och existerar. Många kanske kopplar denna dagen enbart till sin stora kärlek, till sin pojkvän, flickvän, man eller fru, och det är ju helt rätt, att man ska uppmärksamma sin kärlek till varann lite extra idag. Men det jag vill säga är att alla hjärtans dag för mig är så mycket mer än ”bara” kärlek till sin parter, det är liksom allas dag till kärlek och det är ju just därför som dagen heter alla hjärtans dag. Att man ger kärlek och uppskattning till alla som man tycker om eller har en relation med. Det kan vara till familjen, till vänner eller till och med till ens husdjur, det jag vill säga är att man måste inte vara tillsammans med någon för att fira alla hjärtans dag och det är så fint tycker jag.

Nu blir jag ganska privat här, men jag längtar verkligen efter den stora kärleken, att bli förälskad osv. Under nästan fem år nu på alla hjärtans dag har jag tänkt att ”nästa år kanske”. Men jag försöker tänka att det kommer när det kommer, allt har sin tid, även om det är svårt att tänka så. Även om jag är lite trött på singellivet nu så försöker jag ändå njuta av singellivet genom att tänka på allt positivt med att faktiskt vara singel, hahaha. Jag tänker såhär, jag kan göra exakt vad jag vill, jag behöver inte tänka på någon annan mer än mig själv (när jag är själv då), jag kan äta vad jag vill, ingen bryr sig när jag går och lägger mig eller när jag går upp, jag får välja tv-program helt själv osv osv, det tänker jag på när singellivet känns lite tråkigt! :) Men framför allt att man ska njuta så mycket som möjligt här och nu, och inte tänka så mycket på vad man saknar även om det är svårt.
Man ska tänka mer på det man har, och det gör jag verkligen och försöker även om längtan är stor ibland.

Jag har så otroligt mycket kärlek i mitt liv ändå, jag känner att jag blir bombarderad med kärlek från alla håll och kanter hela tiden! :) Och det känns i hela kroppen och jag är otroligt tacksam över allt. Det är verkligen inte brist på kärlek i mitt liv om man säger så. Nu känns det som att jag skryter lite här men jag hoppas att det inte uppfattas så! :)
Nu, under mina första två år i vuxenlivet har jag fått så mycket kärlek även utanför CP-bubblan från massor utav människor och det har betytt och betyder enormt mycket för mig. Att få bli accepterad och bli bekräftad även utanför min bubbla har varit och är en fantastisk känsla. Att få känna att människor ser mig först och inte min CP först är så himla viktigt för mig och har varit så otroligt fint under dessa år. Det har fått mig att inse att världen är inte bara fylld av massa fördomar och okunskap, utan kärlek, respekt, förståelse och acceptans också. All kärlek gör mig så rörd och ger mig massor utav härlig energi!

Jag har nog sagt det innan, men jag är en väldig känslosam person och så även när det gäller positiva saker och det är det som jag uppskattar hos mig själv. Om någon ger mig kärlek, visar mig uppskattning eller bara visar att de finns där så kan jag tänka på det i flera dagar, veckor och bli så glad och varm i hjärtat, av att hen gjorde så eller sa så. Även om det är något litet så kan det fylla mig med så mycket kärlek och det är det jag gillar hos mig själv, att jag är så ”känslig” åt det andra hållet också om ni förstår vad jag menar. Men jag tror att det är viktigt att se och ta emot de små detaljerna också, det är det som gör en lycklig tror jag, att våga känna över allting, stort som smått! Allting fastnar verkligen hos mig!

Jag tycker att det är väldigt viktigt att visa min tacksamhet och uppskattning till människor som ser mig och ger mig så mycket, det är superviktigt för mig, att visa vad det betyder för mig och att det når mig ända in i själen och hjärtat.

Att ha CP är inte alltid enkelt och det är en större utmaning i livet än vad andra människor har (även om jag inte riktigt ser det som en ”utmaning”, men jag tror att ni förstår vad jag menar) men med alla fantastiska människor runt mig och all kärlek jag får så blir det 100 gånger lättare att leva med CP, enligt mig, och det är jag otroligt tacksam över. Älskar när hela själen fylls med kärlek, det är så magiskt!
Då tänker jag, även om man inte lever ihop med någon så kan man ändå känna äkta och så mycket kärlek! <3
Jag önskar att fler människor fick uppleva det jag upplever!
Tack för all kärlek alla fantastiska personer där ute som ger mig så mycket! Jag älskar er! <3

Önskar er en jättefin alla hjärtans dag, ta hand om varandra och lev i nuet! <3

Som jag har berättat innan så händer det inte så mycket numera på dagarna, det ända som händer är att jag gymmar cirka tre dagar i veckan och lagar mat. Det kan verka tråkigt och det känner jag ibland till och från också samtidigt som jag njuter av att bara vara också. Men nu är jag inne i en period då jag känner mig så trött, jättetrött faktiskt. Efter ett pass på gymmet är jag helt slut så det är inte mycket som jag måste göra för att bli trött. Det kan göra mig lite ledsen men så länge som jag är arbetslös går det ju bra. I tisdags hade jag en sån dag då jag hade inget planerat och det var ingen gymdag heller och konstigt nog så såg jag fram emot den dagen, att bara gå runt och mysa hemma. Jag låg i min säng hela dagen och det var verkligen så skönt då jag var trött och sen på kvällen la jag mig klockan 20 ändå och somnade nästan direkt. Det var en skön dag men jag fattar inte varför kroppen och hjärnan är så trött. Den har verkligen gått in i arbetslösmode, klarar ingenting längre, hahaha! Nä usch, det är inget roligt egentligen.

Men igår, onsdags var jag och hängde hos Sisko och Göran som är Markos föräldrar, alltså min bonusfarmor och bonusfarfar. Eftersom att mamma och Marko inte är tillsammans längre så umgås och träffas vi inte så längre, vilket är tråkigt tycker jag. Vi har ju träffats lite efter skilsmässan men det är ju såklart inte som innan då vi firade högtider ihop och träffades på kalas osv. Det som var jobbigt med att mamma och Marko gick isär, förutom att de gick isär då såklart var att jag skulle ”förlora” Markos familj, som också hade blivit som min familj. Men så behöver det ju inte vara som Marko och hans familj har sagt till mig, man kan ju fortfarande ha kontakt så det gjorde mig glad.
Så förra veckan hörde Sisko av sig och frågade om jag ville hänga hos de någon dag, då hon vet att jag just nu är arbetslös, jag blev jätteglad när hon frågade.
Så vi bestämde att jag skulle komma till de som igår vid tio tiden.

Jag tog taxi till de igår runt halv tio tiden i snön, buh jag är inte glad över att snön kommit tillbaka, det som var ju vår i förr går! :) Iallafall så åkte jag dit efter frukost och jag blev bemött med öppna armar, det var så härligt. Det blev en riktig mys- och chilldag. Vi började med att äta lite frukost, frukost nummer 2 för mig! :) Sisko är sån som står mycket i köket, bakar mycket och gör det mesta från grunden såsom bröd, lingonsylt, äppelmos, saft osv så på morgonen hade hon stått och bakat bröd så när jag kom fick jag nybakat bröd och det var så gott och lyxigt.

Sen satte vi oss i deras vardagsrum och Sisko satte igång deras kamin och började elda och jag satte mig i fåtöljen och blev ompysslad med massor utav filtar också satt vi bara där och pratade, det var verkligen så himla mysigt! Sen kom Göran och joinade oss och vi satt och snackade. Det känns alltid så himla mysigt och avslappnat att hänga hos de, man får vara som man är!

Sisko är verkligen en pyssel människa och älskar att måla och hon målar verkligen så bra. Jag berättade att jag har svårt att måla, rita och skriva för hand nu för tiden då jag får ont i handleden och blir trött så himla fort i armen, jag tycker att det är så tråkigt för jag gillar att måla. Men hon ville att jag skulle testa så vi gick upp till hennes pyssel-och målarhörna också fick jag sätta mig vid skrivbordet och kladda lite med akrylfärg på en duk. Det var härligt, det är lite terapi att måla faktiskt och avkopplande, och faktum var att det gjorde inte ont i handen överhuvudtaget och jag blev inte trött direkt, det var till och med inte så ansträngde, så det var roligt. Det var bara lite ansträngda för min ben, jag vet att det låter jättekonstigt, men varje gång som jag ritar eller skriver och anstränger mig så spänner jag hela kroppen men framförallt benen, hahaha. Men jag tror att det är skillnad att hålla i en pensel än i en penna, det känns som att en pensel är lite lättare att hantera och måla med än med en stel penna, jag vet inte varför men det känns så.

Det var som sagt härligt att vara lite kreativ. Efter lite kreativitet gick vi ner och Sisko började fixa lite lunch och jag hjälpte till att duka. Det var lyxigt att äta någons annans mat och det var mysigt att sitta och äta tillsammans, vi tre. Det blev fetaostbiffar med potatismos, brun sås och sallad, så gott!
Efter maten satt vi bara och pratade och gulliga Sisko hjälpte mig att måla mina naglar. Vi tog lite glass med hallon lite senare, det var mumma. Sen körde de hem mig.

En väldigt mysig onsdag, och om vi typ inte gjorde något så var det så mysigt med lite sällskap, vilket jag verkligen kan sakna nu på dagarna. Bara vara med någon eller några är också så härligt, man behöver liksom inte alltid göra något för att vara tillsammans och det är det som är så underbart.

I sommar har det gått två år sen jag tog steget ut i vuxenlivet, två år känns länge men egentligen är det inte så länge om man tänker efter. Det har gått väldigt fort tycker jag, de här två åren. Som sagt så är inte två år så jättelänge men det känns som att det var jättelängesedan som jag bodde på Storås.
Men jag tror att det är för att det har hänt så otroligt mycket på de här två åren, galet mycket! Ingenting kunde jag föreställa mig om när jag gick på Storås och det kan kännas lite sjukt att för två tre år sedan när jag gick runt där på Storås och på RG hade jag ingen aning om vad jag har idag och hur underbart livet kunde bli, det är så sjukt att tänka så! Det var liksom underbart redan då, så jag tänkte ”hur kan man toppa detta?” Men det kunde livet verkligen göra! Jag är oerhört tacksam för dessa två åren! De två första åren i vuxenlivet blev verkligen underbara!

Men hur härligt det än är så ska detta inlägget inte just handla om det, den känslomässiga biten, utan mer om de praktiska sakerna och om förberedelser inför vuxenlivet, och om hur faktiskt mitt vuxenliv blev och är idag, iallafall början på det!

Jag fick ju lite försmak på Storås på vuxenlivet och att ”bo själv” och att vara självständig så där fick jag lite ”övning” inför det riktiga vuxenlivet vilket var jättebra tror jag. Men det går aldrig att föreställa sig hur ”vuxenlivet” egentligen är. Men jag har tänkt på det, de senaste dagarna bara, hur bra man anpassar sig egentligen ändå till nuet, till verkligheten. Människor överlag är väldigt bra på att anpassa sig, vilket är väldigt coolt tycker jag.

Jag var ju väldigt klar med Storås när det började lukta student och jag såg så mycket fram emot vuxenlivet, men jag hade ingen aning om hur det skulle bli, hur det skulle vara att bo själv osv. Det var verkligen som ett tomt blad.
Vuxenlivet innebär väldigt mycket ansvar, när man bor hemma och är tonåring börjar man ta lite ansvar men det är när man flyttar som det verkligen blir på riktigt. Jag har alltid gillat att ta mycket ansvar och tagit mycket ansvar över mitt liv, även när jag bodde hemma, men då var det mest i skolan. Men när jag flyttade till Storås blev det ännu mer eget ansvar, och inte bara i skolan utan på fritiden också, och det blev jag bättre på ju mer tiden gick på Storås. Men jag tyckte att det var både spännande och härligt kommer jag ihåg. Det var nog bra för tackvare Storås blev det inte sån stor skillnad att flytta till eget på riktigt sen och komma in i vuxenlivet, det blev inte så stort steg liksom. Nu i efterhand känns det nästan konstigt hur bra det gick att flytta hemifrån på riktigt och ta fullt ansvar över sig själv och dessutom ett hem, men det kändes så naturligt på något sätt och det är nog tack vare Storås.

Men jag märker att vissa människor kan bli förvånade över att jag bor själv. Vissa frågar liksom ”vem handlar åt dig?” ”Vem betalar dina räkningar?” och jag kan nästan bli lite irriterad över de frågorna för de frågorna hade människor förmodligen aldrig ställt om jag inte hade en CP-skada. Så då är det så gött att säga ”det är jag, jag betalar mina räkningar själv och jag planerar och handlar min egen mat själv”, då brukar de ofta bli förvånade men det är så gött att säga det. Jag tänker, bara för att man har lite fysiska begränsningar och behöver lite hjälp från t.ex hemtjänst så behöver man inte ha hjälp med allt.

Vissa kan till och med fråga ”var är din mamma och pappa? Brukar de hjälpa dig och planera mat och handla?” Nu har jag två jättefina föräldrar som hjälper mig och stöttar mig, men faktum är så klarar jag mig helt själv men det är skönt att veta att om det är något så har jag alltid de bredvid mig, och även övriga familjemedlemmar. Men iallafall, min mamma och pappa har ingen aning om när jag brukar handla mat, vad jag handlar, vad jag ska äta för mat i veckan eller när jag betalar mina räkningar. Det är jag, mitt liv, mitt ansvar och de lägger sig inte i det ett dugg om jag inte behöver hjälp eller råd och det är så härligt, det gör att jag känner mig vuxen och ansvarsfull. Jag kan ta hand om mitt liv och mitt hem själv trots att jag är CP.

Sen är det mycket att hålla koll på och mycket att strukturera, det var det mycket i början, men det är ju det som kallas ansvar och det är det jag gillar trots att det har gjort mig lite tröttare. Jag gillar att fixa, planera och ha koll.
Det är ju det som kallas vuxenlivet.

Jag är sån som människa att jag måste ha alla måsten klara innan jag t.ex får ”fritid” satt säga. Så var jag mycket på Storås också, även om jag var trött efter skolan så var det plugg och läxor först och sen vila. Det gjorde mig lugnare men samtidigt så blev det lite överdrivet ibland, men det var så jag var, på både gott och ont. Det gick inte att vila lite efter skolan och sen plugga, även om det kanske hade varit bra ibland. För om jag hade mycket plugg att göra så kunde jag inte slappna av framför TV utan jag vill ha det klart om jag ska kunna släppa det och kunna slappna av.

’Så är det även idag, nu handlar det inte om plugg, som tur är haha, nu handlar det om vuxenlivet och att ta hand om ett hem. Liksom på Storås så måste jag ha allt färdigt innan jag kan slänga mig i soffan. Jag måste göra fint i köket efter middagen och städa upp och fixa iordning innan jag kan ”ta kväll” och för att jag ska kunna slappna av. Om jag måste dammsuga så måste jag göra det innan jag tittar på min serie t.ex, för jag vet att om jag inte gör det nu så måste jag göra det sen och det orkar jag inte efter en stund i soffan. Sånt stressar mig och då kan jag inte ta det lugnt och slappna av när jag vet att jag måste göra det sen. Samma sak med räkningar, jag betalar de så fort de kommer hem i brevlådan för då kan jag släppa det sen. Jag är känslig för stress så jag gör allt för att förebygga stressen genom
att göra saker med en gång, det värsta är att skjuta på saker som jag vet att jag kan göra med en gång.
Det bästa är när man har gjort allt man ska och kan slänga sig i soffan, bästa känslan!

Hur har eran vecka varit? Hoppas bra, min vecka har varit väldigt lugn. Detta året har överhuvudtaget börjat rätt lugnt. Ni som har följt med ett tag vet att min tid som arbetslös har bestått av en del ändå och jag har varit hit och dit och flängt, hahaha. Det har jag gillat eftersom att jag gillar när det händer saker men samtidigt har jag blivit trött av det också och längtat lite efter en oplanerad dag, det kändes som att det hände något varje dag trots att jag var arbetslös. Och trots att det bara var småsaker så tog det mycket energi, men som sagt så gillade jag det också.

Men nu under januari, har det knappt hänt någonting, eller klart det har hänt saker, men det är mycket lugnare nu än vad det var innan årskiftet.
De senaste två veckorna har jag inprincip bara varit hemma, helg som vardag och det är jag inte riktigt van vid om ni vet hur jag är! :) Det ända som har hänt är att jag har varit med mammas bästa kompis Leila, vi hängde lite förra tisdagen, men förutom det har jag varit hemma och mitt liv har bestått av träning och massage de senaste två veckorna! :) Men väldigt härlig kombo! :)

Men den här veckan och lite förra veckan med har varit lite seg om jag ska vara ärlig, men den har varit skönt också, jag har verkligen vilat och tittat på mycket serier. Jag har haft en riktigt seriemaraton hemma i soffan! :) Men det har känts lite ensamt och jobbigt emellanåt faktiskt, när man är hemma morgon till kväll och ser ljuset blir till mörker dag ut och dag in så blir det inte lika härligt att slänga sig i soffan på kvällarna efter middagen liksom för man har legat där hela dagen, förstår ni känslan?

Nu när det har varit snö, halt och dåligt väder också så har det varit svårt att ta sig ut själv, eller rättare sagt, jag har inte kunnat det då jag inte kan gå ute ensam då jag är rädd för att ramla.

Men jag har kommit igång jättebra med gymmet, denna veckan och även förra veckan har jag gått till gymmet tre dagar i veckan och det känns verkligen jättehärligt. Jag blir peppad och känner mer energi även om jag bara går hemma. Sen känner jag mig duktig när jag gjort något iallafall, då känner jag mig inte lika lat hahaha och sen är det extra skönt att lägga sig framför tv igen.
Jag tar taxin till gymmet pågrund av vädret och även om det typ bara tar 2 minuter till gymmet så måste jag det då jag inte kan ta mig ut själv. Taxichaufförerna har fått hålla i mig stenhårt från dörr till dörr för att jag är så rädd för att ramla. Men då är jag extra tacksam över färdtjänsten, för annars hade jag inte kommit någonstans.

Förra helgen skulle vi fira mamma som fyllde jämt för två veckor sedan och jag såg verkligen fram emot det då jag kände att jag ville och behövde hitta på något men tyvärr blev det inte av pågrund av snövädret så den helgen blev en hemmahelg den med. Som sagt så flyter vardag och helg ihop när man inte har så mycket att göra på veckorna. Innan jul hade jag faktiskt fredag- och helg känsla för då hände det en del på veckorna, nu känns det som att allt bara flyter samman. Men jag tog mig ut på lördagen och handlade lite, köpte lite choklad och nötter som jag mumsade på till en film på kvällen, då blev det lite helglyx iallafall! :)

Men även om det har blivit mycket hemma för mig det senaste så tröttnar jag aldrig på mitt hem. Jag njuter varenda dag av mitt hem, denna lägenhet är magisk! Så tacksam för den och mitt allra första egna hem! :D Det jobbigaste med att börja jobba igen är att jag inte kommer att få njuta av mitt hem hela dagarna, hahaha! MEN, då blir det extra mysigt att komma hem efter jobbet! :)

Denna veckan har som sagt inte bestått av så mycket förutom härlig träning men i torsdags skulle jag gå och prata igen hos min kontakt nere i stan, i en och en halvtimme även denna gång, det skulle bli lika härligt som vanligt. Det bästa var att snön och halkan försvann till torsdag så jag blev så lycklig, för då kunde jag äntligen ta Elof igen. Jag känner frihet med färdtjänsten, men jag känner mig ännu mer frihet med Elof då jag kan åka när jag vill. Det var så härligt att ta sig ut själv igen, det var första Elofturen på 2024! Då kände jag att jag knappt hade varit ute på hela året, hahaha, jag har bara hoppat ut och in i en taxi, jag kände att jag verkligen hade saknat frisk luft!

Det var längesedan som jag var ute så, på promenad liksom. När jag åker taxi tar jag bara på mig jacka och skor liksom men nu skulle allt på och jag hade ingen hemtjänst så jag skulle ta på mig alla kläder själv, ytterkläder alltså, skor, jacka, halsduk, mössa, fingervantar och till sist filt. Nu var det längesedan jag gjorde det, men jag började i tid så jag hade gått om tid på mig. Det gick bra, förutom att ena vanten krångla så jag gav upp så det blev bara vante på höger hand, haha, men det var inte så kallt ute så det var tur. Fingervantar är inte det lättaste! :) Men jag var glad att jag fick på ena. Men när jag hade fått på mig allt var jag helt slut och lite andfådd, haha, jag bara ”är det såhär det är att vara CP?” Hahaha!
Sen pratade jag typ i en och en halvtimme hos henne, om livet och om djupa saker och sen när jag kom hem städade jag lite hemma och grejade trots att jag var trött och sen när allt var klart var jag helt slut, men det var det värt! :)

Sen ringde pappa och han var i Borås så då frågade han om han fick svänga förbi en kort sväng. Jag pratar med pappa på facetime lite då och då och med familjen men nu var det jättelängesedan igen som vi sågs på riktigt satt säga.
Det var jättemysigt att han kom en sväng och mysigt att få sitta och snacka lite. Härligt när det blir så spontant tycker jag. Det kändes så tomt sen när han gick som det alltid gör när någon går från mig, speciellt när det gäller någon ur familjen!

Igår blev det en helt underbar massage och idag ska vi äntligen fira mamma med familjen, ska bli så mysigt, det ser jag fram emot! Vad ska ni göra i helgen?

Ja, sammantaget så har detta året börjat riktigt bra! En härlig start på 2024 helt enkelt, trots att det har varit lite ensamt i perioder. Men även om jag känner mig ensam så känner jag mig aldrig ensam i hjärtat och i själen och det är en helt underbar känsla! <3

Vad är lycka egentligen? Vad identifierar en lycklig person och hur identifierar man lycka? Hur vet man om man är lycklig? Lycka är ett svårt begrepp tycker jag då ordet kan innebära så mycket. Lycka kan också vara olika för olika personer, någonting som är lycka för en person kanske inte alls innebär lycka för en annan person. Men det är det som är så fint tycker jag, man bestämmer själv vad som innebär lycka för en själv. Jag tycker att man ska stanna upp lite då och då och fråga sig ”är jag lycklig?”, om svaret är ja, fortsätt leva som du gör, gör saker som du älskar, älska livet! Om svaret är nej, fråga dig då ”varför är jag inte lycklig?” Men jag vet att den frågan kan skapa mycket känslor i en, om svaret är nej, men samtidigt har du då chans att ändra på något och skapa lycka, för vi har ju bara livet, så varför inte välja lyckan när vi kan. Om man inte vet vad som gör en lycklig tycker jag att man bör utforska det, vad som innebär lycka för en själv.

Är det kanske att leva i en kärleksfull och bra relation? Är det att ha en stor och fin familj? Är det att ha ett bra jobb? Är det att ha ett stort fint hus och mycket pengar? Eller är det att få känna sig älskad och respekterad? Som sagt så är lycka olika för olika människor och det är bara du som kan svara på den frågan.

Jag har inte riktigt kommit fram till vad som är lycka för mig, och det gillar jag, det får vara en öppen fråga. Men det som jag har kommit fram till hittills är att lycka för mig är inte materiella ting eller pengar, för mig är inte lycka hur jag bor eller vad jag har för saker. För mig är lycka vad som händer inom mig, lycka för mig är att ha och skapa fina relationer med människor. Lycka för mig är att ha en familj och många människor runt mig som bryr sig om mig, lycka för mig är mycket kärlek i livet och att känna sig älskad precis som den man är men även att få älska andra människor. Lycka för mig är också att få må bra, känna sig stark och frisk och att människor runt omkring mig också är friska och starka.

Det spelar ingen roll hur fint jag bor eller om jag har mycket pengar, har jag ingen att bry mig om eller ingen som älskar mig för den jag är så är jag inte lycklig. Det jag vill säga är att PENGAR är inte lösningen på allt och framför allt så gör inte pengar en lycklig (enligt mig). Lycka för mig är bland annat relationer, och då inte bara kärleksrelationer, utan alla typer av relationer.

Lycka för mig är också att vara självständig, kunna klara saker själv, gå till gymmet, träna för att må bra, gå på massage, umgås med människor som jag tycker om, det är lycka i mitt liv! Men som sagt, en öppen fråga! ;)
Lycka är inte att leva i lyx, man blir lycklig av att leva på det sättet som man vill leva.
Kom också ihåg att man blir inte lycklig automatiskt, man väljer sin lycka, man måste även jobba på den. Man kan ha en jobbig uppväxt, leva i fattigdom eller ha en tuff start på livet, men man kan ändå bli lycklig i framtiden genom att välja lyckan. Detta är en bra mening ”inget är kört förrän man är död”, kom ihåg det! ;)

Människor som inte har något förhållande till funktionshindrade överhuvudtaget kanske har en fördom om och tänker ”hur kan en person med CP känna sig lycklig?” (CP var ett exempel) ”En person med CP kan inte vara lycklig”. Jo, det kan vi absolut, vi kan vara hur lyckliga som helst. Vi är också människor, våra funktionshinder är bara en skada och inget annat.

Det kan kännas bekvämt och skönt att leva på som man alltid har gjort, i denna trygga bubbla och är man lycklig i den så grattis. Men känner man att man börjar känna nedstämdhet och obehag så borde man tänka lite utanför boxen och fråga sig ”är jag lycklig?” Även om frågan är läskig och man undviker den så kan frågan vara en väg till förändring och att man kommer vidare i livet om svaret är nej på frågan. Vi har som sagt bara ett liv så varför inte göra allt för att må så bra som möjligt även om det innebär jobbiga beslut och förändringar. Det kanske är jobbigt ett tag om man väljer att t.ex lämna sitt förhållande men det är väll det värt för att senare bli lycklig? Om du lever kvar i den trygga men jobbiga bubblan bara för att du inte vågar ta steget till förändring så kanske du aldrig blir lycklig.
En jobbig och tuff period i livet kan innebära lycka i framtiden, tänk på det!

Vi borde fundera mer på vad lycka innebär för oss.
Så, mina fina följare, välj lyckan! <3