Category Archives: Okategoriserade

Augusti är en sån månad då det är sommar fortfarande men man känner att sommaren börjar lida mot sitt slut, så man njuter lite extra!
Det hände inte så mycket i augusti mer än detta (nedanför). Jag minns att jag såg fram emot hösten mycket för jag tycker att det är en mysig årstid. Jag minns även att jag kände mig utvilad efter min härliga semester när vardagen kom igång, så det var väldigt skönt.

Det som blev en stor skillnad i höst var att pappa och familjen flyttade till Göteborg på heltid, eller de gjorde i för sig det i mitten av juli men det blev mer påtagligt när vardagen kom igång på riktigt. Det var ju mest stort för de såklart men det kändes stort för mig också och lite konstigt, framför allt tråkigt att våra onsdagsträffar försvann.

I början på augusti fyllde världens bästa pappa 50 år! De var tyvärr utomlands då men lite senare i augusti så bjöd jag pappa och hela familjen på en 50 års middag. Det var en jättemysig kväll med väldigt god mat så det var roligt. Innan restaurangbesöket fick jag dessutom hälsa på på Lancelots och Hamiltons nya skola i Göteborg, det var spännande.

Samma helg som 50 års middagen hälsade vi på farmor. Det började med en god fika hos farmor och sen åkte vi till ett flygfält där vi tittade på flyguppvisningar, det var häftigt. Där träffade vi även Lovisa, min faster, så fick vi umgås lite med henne också. Sen åkte vi till Tjolöholm slott och tog en lunch där tillsammans.

September, årets första höstmånad. sommaren är officiellt över och vi välkomnar hösten. Jag minns att jag tyckte att det var lite mysigt när det blev 1 september och att hösten var på G. Även om sommaren är min favorit årstid så har jag börjat älska hösten, det har jag nog alltid gjort nu när jag tänker efter, men speciellt nu när jag har mitt eget hem. Jag älskar att mysa till det hemma när mörkret faller på, tända ljus, krypa under filtar och bada i serier, och det är ju det man gör på hösten – bara myser! :)

September började med att brorsan Elliot fyllde hela 9 år och den dagen firade vi på Pinchos. Det var jag, mamma, Marko och Elliot så det var väldigt mysigt och Elliot var så nöjd, det märkte man på honom, då värmer det lite extra i syster hjärtat.

Den 9 september var min arbetskompis Helen från Erikshjälpen hos mig. Det var första gången som vi hängde utanför jobbet. Det var en toppendag och vi hade det så roligt. Snälla hon hjälpte mig att rengöra min jättesmutsiga Elof så den blev som ny. Sen åt vi pizza och bara njöt av det underbara vädret på min terass och av varandras sällskap. En rolig dag!

En sak som har hänt i höst är att jag har blivit mycket mer självständig känner jag, vilket är en fantastisk go känsla. Här den 12 september till exempel åkte jag själv till ortopeden med taxin till exempel. I höstas hade jag inte sjukresor och jag tycker att det är jobbigt att vara beroende av andra, så då tog jag den vanliga färdtjänsten och åkte så nära sjukhuset som jag kunde komma och sen åkte jag till ortopeden, det var därför som jag hade med mig Elof. Det hade jag aldrig gjort innan vilket var en härlig känsla men jag kände sån frihet framför allt att jag kunde ta mig själv till ortopeden.

I höst har jag även gjort om i mitt hem, då jag köpte en soffa på Ikea i september. Det blev så bra och så mysigt. Det känns verkligen som jag har ett vardagsrum nu, det blev som en helt ny lägenhet. Det var perfekt tidpunkt också att köpa en soffa – i början på hösten.

Oktobermånad var lite speciell år 2023 för mig för det var då jag slutade på Erikshjälpen. Jag slutade där den 11 oktober. Det var konstigt att sluta där eftersom att, dels för att det var mitt första riktiga jobb men också för att jag hade varit där i ett år och tre månader, det är ganska långt tid.
Om ni minns så såg jag lite fram emot slutet och att bli arbetslös ett tag om man nu får såga så, anledningen till det var att jag var så fruktansvärt trött och nästan utmattad i slutet på Erikshjälpen med tanke på min hjärntrötthet och det. Så jag såg fram emot att bara vara ledig ett tag, ta dagarna som kommer och framför allt få lite återhämtning och landa lite.

Men det tråkiga var ju att lämna alla fantastiska människor som jag hade fått äran att träffa varje dag, så det skulle bli tråkigt, vi fick dessutom så nära kontakt i slutet, vi blev som en liten jobbfamilj.

Ja, som sagt så var det både skönt och konstigt att sluta på Erikshjälpen. Även om arbetsuppgifterna inte passade mig jättebra och jobbet var lite enformigt i slutet så älskade jag att gå till jobbet för jag hade sånna fantastiska kollegor som lyste upp mina dagar. Jag älskade verkligen luncherna där vi satt och pratade och vi hade så högt i tak, vilket jag kan sakna! :D
Jag fick sån fin uppskattning på min sista dag med denna fina korg med allt i min smak av min fina jobbfamilj och även fina blommor från hela Erikshjälpen. Jag blev så rörd av vad de hade fixat!
Sen på kvällen bjöd jag mamma och Elliot på ost- och chark för att fira att jag hade klarat av min första anställning, det var en jättemysig kväll.

Nästan direkt efter min sista dag på Erikshjälpen åkte jag till min älskade farmor och spenderade två dagar hos henne och hennes två hundar. Jag har aldrig varit hos farmor själv någon gång så det var härligt att få spendera så mycket tid med henne ensam. Det var en helt underbar helg med massor utav mys med farmor och hundarna, massor utav god mat, lite shopping men mycket härligt chill i soffan. Jag var fortfarande väldigt hjärntrött då och hade fortfarande ont i huvudet typ varje dag, så jag var väldigt sliten kände jag mig men det var ändå härligt att komma iväg lite. Det var en supermysig helg och jag blev så omhändertagen av bästa farmor. <3 Tiden som arbetslös startade helt enkelt på bästa sätt!

Slutet på oktober, början på november hade jag landat lite med att min vardag inte bestod av jobb. Jag levde helt enkelt livet som arbetslös och det gjorde jag från oktober fram tills nu kan man säga. Åh det har verkligen varit så underbart om man nu får säga så. Jag har verkligen tagit hand om mig själv under denna tid, återhämtat mig och gjort roliga saker. Jag har verkligen känt att detta har varit behövligt för mig, att få landa lite. Men även om jag har varit arbetslös så har det ändå hänt en del, men bara saker som ger mig energi, så även om det har hänt en del ändå så känner jag att det är det här som är återhämtning för mig som jag har fått nu, vilket känns skönt.

Jag började även gymma igen i oktober och hållit på med regelbunden träning fram tills nu, vilket jag har mått så bra av.
Ni som vet vet att jag har varit på Habiliteringen hos min kurator nu varje tisdag i typ en och en halv månad, det har också varit roligt faktiskt, eller rättare sagt så har jag tyckt om att gå hos henne.
Sen har jag ju fortsatt med massagen, vilket har varit veckornas höjdpunkt! :D
Så det har känt som att jag har gjort en hel del ändå, fast egentligen har jag inte det, det kanske känns så för att det har hänt något varje dag, men det kanske har varit tur att det har gjort det ändå då jag är en aktiv person. Jag hade nog inte mått så bra av att bara ligga hemma dag in och dag ut ändå. Det härligaste är nog ändå att jag har fått orken och energin tillbaka! Synd bara att man behöver bli arbetslös för att känna det om ni förstår vad jag menar.

Det känns som att livet som arbetslös har bestått av att träna, gå på möten och gå på massage, haha, men helt underbart!

Det härligaste har nog ändå varit att jag har kunnat ta dagarna som de kommer även fast jag har haft en del inplanerat ändå. Det har liksom varit skönt att känna att detta är min tid, bara min, och jag kan planera den hur jag vill och göra vad jag känner för.

Men planen är ju att jag ska jobba och i november fick jag en ny SIUS på Arbetsförmedligen. En superbra SIUS fick jag som jag är så tacksam för. Han ser mig, lär känna mig och lyssnar verkligen på mina behov. Jag kom ihåg att jag tänkte att det är för bra för att vara sant efter första mötet med honom. Extra skönt var det att han hade sån förståelse för min hjärntrötthet och att jag är i behov av mycket återhämtning.
Det var så härligt när han sa till mig att han tycker att jag ska ta resten av året och återhämta mig så kör vi på nytt jobb i januari, det lugnade ner min inre stress. Så det var en höjdpunkt i november att jag fick honom som min SIUS!

Den 4 november var jag först i Göteborg och fick träffa Anneli igen, som var min kontakt person på Storås. Jag fick testa på hennes healing, det var spännande, men framför allt så var det roligt att få träffa henne igen.
På eftermiddagen åkte jag hem till Borås för då var det All Helgona och vi har ju en tradition på mammas sida att vi går till kyrkogården med familjen och äter middag hos mormor och morfar tillsammans, så det gjorde vi även i år, det var lika mysigt som vanligt.

Den 24 november hängde Kevin och jag hela dagen, det var härligt. Han hjälpte mig att först storstäda mitt hem och sen julpyntade vi tillsammans. Det blev så himla fint och mysigt med ett fräscht och julfint hem i år igen, och nytt för i år var ju granen som gjorde allt! Det blev så mysigt hemma! Så tacksam!

December är årets mysigaste årstid tycker jag, det är den mörkaste också så då passar det perfekt med lite julmys. Hela december är julstämning tycker jag med advent, julpynt och allt som hör julen till. Jag har alltid älskat december och julen, det är så himla mysigt.

I december, eller egentligen i slutet av november började jag utforska träffpunkt Simonsland i Borås då jag och hon som jag har börjat gå och pratat hos har kommit fram till att jag behöver komma ut mer och utforska livet utanför CP-bubblan och socialisera mig mer. Jag är väldigt glad för att jag tog tag i detta och i slutet av november fick jag en rundvandring på Simonsland och det var en helt ny värld som öppnades för mig om ni kommer ihåg dessa inlägg. Sen den 1 december var jag på min första aktivitet där vilket var disco. Det var lite speciellt för mig då jag inte är så van vid sånt där. Även om jag inte riktigt kände mig hemma där så var det ändå roligt att komma ut lite, det var ju superbra liveband! :)

Jag har njutit av mitt julfina hem hela december, vilket har varit underbart och spenderat en del mysig tid med familjen med bland annat pepparkaksbak och adventsmys hos mormor och morfar.

Det blev en mycket händelserik men mysig tredje advent med mammas bästa kompis Leila i december. Vi var på bio tillsammans, sen åt vi världens godaste Pinchosmat också avslutade vi kvällen med en trevlig sångstund i kyrkan.

Den 20 december, i mitten av julveckan, hade jag finbesök av Marko. Vi lagade mat ihop och hängde, det var mycket trevligt!

Också blev det jul igen. Först en händelserik och underbar julhelg och julafton hos pappa med familjen och sen en mysig julafton på juldagen hemma hos mamma med familjen där. Tacksam för julen 2023!

Som ni vet så är jag väldigt mycket beroende av min återhämtning och speciellt detta året med tanke på att jag har fått bekräftat hjärntröltthet. Den här hjärntröttheten har präglat mig mycket under året som ni säkert har förstått i mina inlägg. Men något som jag vill att ni ska förstå är att jag skriver inte om det för att jag klagar, visst jag har tyckt att det har varit jättejobbigt i perioder detta året som varit men jag klagar inte, jag har bara velat berätta för er hur det är.

Därför har jag behövt att prioritera min återhämtning, det har jag alltid behövt, men extra mycket 2023. Det har varit svårt, speciellt när jag jobbade, då det kändes som jag var igång hela tiden även om jag bara jobbade 50%. Det kändes liksom som att det hände något varje dag utanför jobbet också, och det blev lite mycket bara för både psyket och kroppen, det var nog därför som jag utvecklade hjärntröttheten tror jag tyvärr. Det kändes som jag jobbade 100% varje dag, och tekniskt sätt gör jag ju det hela tiden, att ha en CP kropp är som att jobba 100%.

I juni började jag därför med mina lediga fredagar, vilket gjorde sån stor skillnad för mig. Och fortsatte med de ända till slutet på Erikshjälpen. Då fick jag verkligen längre återhämtning när jag fick längre helg och jag kände faktiskt att det hjälpte. Även om det var rätt tufft att behöva jobba en extra timme varje dag så var det definitivt värt det.

Under året har massagen varit och är så himla viktigt för mig och det har jag fortsatt med regelbundet under året. Den har hjälpt mig jättemycket. Dels för att kroppen äntligen får slappna av på riktigt, jag kan inte slappna av så mycket i mina muskler annars men hjärnan får mycket återhämtning också vilket jag har känt har varit minst lika viktigt med tanke på hjärntröttheten. Både kroppen och psyket får så mycket återhämtning både under och efter massagen, så den är jätteviktig för mig. Man känner sig som en ny människa varje gång. Jag är så himla glad att jag har hittat massagen som faktiskt gör stor skillnad för mig.

Under året har jag även jobbat mycket med den här livsbalansen, vilket jag och min kurator på Habiliteringen har pratat mycket om också. Livsbalansen har jag även pratat mycket om i bloggen och att den är svår. Den är svår även om man inte har en CP-skada, men när man har CP blir den extra svår, och jag är ju inte jättebra på att lyssna på kroppen som ni säkert har läst er till! :)
Även om jag har levt med min CP hela livet så är det ändå svårt att veta hur mycket man orkar och hur viktigt det är med balans mellan aktivitet och vila. Det pratade vi väldigt mycket om på CP-gruppen på Habiliteringen i maj och alla på gruppen kände verkligen igen sig.
Den där livsbalansen har blivit extra viktig nu efter att jag fick min hjärntrötthet och hur man ska hantera den.

Men sen jag slutade jobba har min kropp och hjärna verkligen fått den återhämtningen som den har behövt! Synd bara att man ska behöva vara arbetslös för att kroppen och orken ska sammarbeta!

Som jag nämnde lite kort i mitt övergripande inlägg om mitt år 2023 så har det har hänt mycket under året men jag känner att 2023 har varit mer ett känslomässigt år för mig, där det har hänt mycket känslomässigt, med mig som person. Alltså inget negativt, jag menar att jag tycker att jag har utvecklats mer på ett känslomässigt plan på ett positivt sätt även om vissa saker har varit jobbiga så är det en naturlig del av livet och jag har vågat öppna upp mig mer.

Jag har börjat prata med människor utanför familjen om mina innersta tankar och känslor och bearbetat saker som jag behöver jobba på men också saker som jag bara vill och behöver prata om. Det har varit så skönt och stärkt mig som människa tror jag att öppna upp mig såpass mycket som jag faktiskt har gjort. Jag har pratat om djupa saker med andra människor som har lättat mitt hjärta och sinne. Det har varit så underbar att prata om livet och känslor! Det har varit så mycket värt för mig och jag känner verkligen att jag har behövt det och det har fått mig att må bättre. Det har varit svårt att ta det steget eftersom att jag tycker att det är jobbigt och svårt att prata om jobbiga saker, men när jag väl har börjat prata om det som är jobbigt så har det gått undan! :) Så det ser jag tillbaka på också när jag tänker på året som gått, och jag tror att det är det som är det största som har hänt under året för min del.

Jag har varit mycket känslosam under detta året, reflekterat och tänkt mycket – både positivt och negativt. Jag har alltid varit en person som tänker mycket och känner mycket på både gott och ont, men detta året har jag verkligen gjort något åt mina tankar och känslor, både de jobbiga och de positiva faktiskt, vilket jag är stolt över. Det kommer jag även att fortsätta med under 2024, det är en process som behövs länge, kanske till och med under hela livet. Att bearbeta tankar och känslor är en del av livet, och ibland behöver man lite hjälp med det och att få prata av sig, vilket jag verkligen har fått göra under året vilket jag är så tacksam över.

Nu blev det väldigt mycket fokus på min mentala hälsa, men som sagt så har det varit något som jag har jobbat mycket på under året, och speciellt nu i slutet av året. Även om jag öppnar upp mig mycket för er så är en del av den resan privat och något som jag inte vill dela med mig av och så får det va, även jag har ett privat liv och det är skönt att ha det.

Även om jag har haft mina dippar, jobbiga tankar och känslor under året så har det ändå varit ett kanon år. Jag har absolut inte varit i en depression, det kan jag absolut inte säga. Jag har bara haft mina dippar ibland som alla människor har och inget långvarigt. Det är naturligt, livet går upp och ner.

Men jag är så glad över att jag har de kontakter runt mig som jag har!

Ja, detta året har varit mycket lugnare än 2022 – året då jag tog studenten, men 2023 har också varit ganska händelserikt ändå nu när jag har summerat året.
Men 2023 har varit ett fantastiskt år det också trots hjärntrötthet och jobbiga känslor. Men det är inte det jobbiga jag tänker tillbaka på när jag blickar tillbaka på 2023 utan att det är mest de fantastiska människorna som finns i mitt liv som jag främst tänker på. Jag vet att jag säger det varje år, men det är verkligen så och det känns som att varje år så kommer det nya fantastiska människor in i mitt liv som ger mig så mycket och förgyller mitt liv med så mycket kärlek och som ser mig som person och inte CP-skadan. Det är en fantastisk känsla och jag tänker på det jätteofta och blir helt varm i kroppen över allt som händer mig hela tiden. Det är tack vare alla underbara människor i mitt liv.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att starten på vuxenlivet kunde bli såhär bra.
Tänk om jag viste hur allt skulle bli när jag gick på RG och bodde på Storås, oj oj oj, det hade ens inte gått att föreställa sig! :-)

Innan var det familjen och människor i min närhet, som fortfarande är så fantastiska, men nu börjar jag upptäcka världen utan för min trygga och kärleksfulla CP-bubbla. Det har varit läskigt då det finns mycket fördomar och okunskap där ute. Men efter detta året inser jag att vi lever också i en kärleksfull värld med acceptans och jag har träffat många människor under året utanför CP-bubblan som verkligen ser mig för den jag är och gett mig så mycket kärlek, det är så himla underbart och jag blir helt varm i kroppen utav att bara tänka på allt, det är nästan för bra för att vara sant ibland alltså.
Jag brukar tänka ibland att jag är hög på kärlek, hahaha, och det är jag verkligen! :)
Jag önskar att alla fick känna den känslan!

Alla människor i mitt liv får mig verkligen att känna att jag är värd något, att jag betyder något och att jag är älskad precis som jag är, både i familjen men även utanför familjen, vilket är en sån otroligt fin och varm känsla. Jag är så tacksam över alla fantastiska människor som finns i mitt liv och som har tillkommit under 2023, ni gör mitt liv, på riktigt, ni förgyller mitt liv! Ni gör mig hög på kärlek! :D <3 Ni betyder verkligen ALLT för mig!