Som En Ny Permobil

Min lediga fredag gick väldigt fort i fredags, det känns som att denna helgen har gått otroligt fort. Men sommaren är tillbaka, det blev sommar i september istället och det är ju ändå härligt. I fredags skulle jag på ett besök nere i stan klockan 11:00. Först hade jag bokat taxi men eftersom att det skulle bli sommar tydligen så ville jag susa ner med Elof istället. Dessutom tycker jag att det är skönt att inte vara beroende av en taxi. Jag tänkte dessutom ta en sväng på stan efter besöket och kanske unna mig en lunch på stan i det vackra vädret. Men, anledningen till varför jag var osäker på om jag skulle avboka taxin var för att jag var osäker på om jag skulle kunna ta mig in ditt med Elof. Jag har varit där innan men aldrig reflekterat över tillgängligheten, men det var så anpassat och bra så jag blev så glad, det gick supersmidigt.

Efter besöket blev det en dagens lunch på en uteservering. Jag minns tyvärr inte vad restaurangen hette men den ligger vid Viskan och har en jättestor och mysig uteservering. Där satt jag och njöt av en god lax med potatis! :-)

På kvällen satt jag ute, typ tredje gången för i år jag kan sitte ute på min altan, bedrövligt! Men mysigt att äntligen kunna sitta där ute igen. Det har ju inte blivit så mycket av den varan i sommar tyvärr…

Lunchdejt med Elof! ;)

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg skulle min kollega från jobbet, Helen komma till mig som igår (lördags). Jag såg verkligen fram emot det då det inte blev något förr föra helgen men framför allt för att hon är så rolig och mysig att hänga med. Hon hade lovat mig att hjälpa mig att rengöra Elof (min Permobil), jag vet inte hur längesedan det var sist han fick en dusch, och det behövdes verkligen nu, för oj vad smutsig den var. Så det var verkligen snällt att hon ville hjälpa mig med det, då jag inte klarar av det själv. Hon kom till mig vid 12 tiden också körde vi ut Elof på min altan också började hon skrubba den, jag satt i soffan och titta på, bra fördelning! :) Det var ju så underbart väder även igår, så det var mycket härligt då vi hängde på min altan hela dagen. Sen blev det fika, jag hade köpt varsin kanelbulle och lite senare blev det pizza med pesto och mozzarella ute på altanen, det var inte dumt.

Hon har inte varit hos mig innan och vi har inte direkt hängt på det sättet förutom att vi har haft skitskoj på jobbet. Men ändå känner vi oss så trygga med varann, vi pratar om allt möjligt och vi chillade i soffan hela dagen i våra mysisar, så härligt och mysigt, så enkelt liksom. Jag var dessutom jättetrött igår, men det var underbart med lite sällskap, det behövde jag. Vi har så himla roligt ihop också.

Elof blev jättefin, som ny verkligen, så jag är jättetacksam för det. Hon kollade även på min sänglampa som har varit sönder nu sen i november förra året, ops! :-) Så hon ska fixa den åt mig och lämna tillbaka den imorgon för hon vet nu var felet är, så det är jättesnällt. Jag blev så glad för den är så mysig att tända på kvällarna och nu vill jag verkligen göra det när hösten är här. Det är lite mörkt vid sängen nu jämfört med i somras! :) Så jag är taggad på att få tillbaka min lampa, välfungerande förhoppningsvis imorgon! :)

En mycket härlig lördag med fina Helen helt enkelt! <3

Hjärntrött och Lyxonsdag

Denna veckan har jag varit helt slut, det har gått bra på jobbet men det har varit max vad jag har klarat av denna veckan känner jag. Den där extra timmen varje dag på jobbet har dock känns extra tunga i veckan och min motivation har varit väldigt låg. Jag har både varit hjärntrött och ”vanligt” trött varende dag, jag har liksom inte känt mig pigg, oavsett vilken tid det varit på dygnet. Det har faktiskt varit jobbigt då jag knappt orkat ta mig igenom jobbdagarna. Jag tror att det beror på min fullspäckade helg som jag hade förra helgen. Visst, jag hade en lugn och go fredag men jag kände verkligen att jag hade behövt att vara hemma förra helgen då jag även då kände mig helt slut. Men jag hade lovat Jenny att passa killarna i Vasa för pappas kompis Aron och hans sambo Anastasia skulle ta med pappa ut på en lyxlunch eftersom han har fyllt 50 också ville såklart Jenny följa med, och det var inte någon direkt barnrestaurarng. Så då frågade Jenny mig om jag kunde passa killarna, och självklart ställer syrran upp, dessutom tycker jag ju det är roligt att kunna hjälpa till och passa brorsorna! :-)

Jag gick upp klockan 6:00 förra lördagen för Aron och Anastasia skulle hämta mig klockan 08:15 och sen dess gick min helg i ett rasande tempo och sen tog jag bussen hem på söndagen för på eftermiddagen skulle vi ha lite kalas hemma hos mamma för Elliot. Det var en grymt rolig helg men herregud vad kroppen inte gillade den för jag var helt slut i söndagskväll och jag tror att det är därför som denna veckan varit lite jobbig. Som jag har berättat innan så orkar jag inte lika mycket längre, både kroppsligt och med tanke på hjärntröttheten, även om jag gör svinroliga saker. Förra helgen fick jag inte den återhämtningen som jag behövde och det resulterade i denna jobbiga vecka, jag tror tyvärr att det är så. Jag hade en lugn och skön fredag (som tur var) med massage bland annat, men det räckte inte för att ladda om mina batterier. Det är ju därför jag nu är ledig varje fredag för att jag är i behov av längre återhämtning. Nu hade jag en jätterolig helg, det är inte det jag säger, men den tog mycket på mig och dessutom var jag ju redan trött innan helgen ens hade börjat.

Egentid med brorsorna, då blev det hamburgare! :)

En trött men glad Alice åker hem från Götet! :)

I onsdags (denna onsdagen som var) fyllde Elliot år, hela 9 år! Fattar inte vad tiden har tagit vägen! Då var jag utbjuden på Pinchos av mamma, Marko och Elliot. Det såg jag fram emot mycket, även om jag var så fasansfullt trött, men jag piggnade faktiskt till lite efter duschen! Pappa spontan svängde förbi mig också mitt uppe i allt, för han hade klippt sig och var påväg hem till Göteborg så han kom förbi en sväng, väldigt spontant men mysigt. Det var längesedan som han var hemma hos mig nu!

Mamma hämtade mig vid sextiden. Det skulle bli mysigt att göra något tillsammans med vår ”grund”-familj, om ni fattar vad jag menar! :-) Alltså, jag, Elliot, mamma och Marko. Härligt att vi kan ha den relationen tycker jag. Maten var väldig god och Elliot var supernöjd, det såg man veklingen på hans ansikte, så det var kul. Det blev lite presentöppning på Pinchos också, väldigt nöjd kille, då var vi andra nöjda med! :) Verkligen en lyxonsdag!

Jag tog mig igenom jobbdagen igår också med nöd och näppe, sen var det matlagning när jag kom hem. Jag bakade faktiskt bröd, sånt bröd som slipper jäsa, jag har inte bakat eller ätit nybakat bröd sen Storås tiden så det var väldigt roligt och gott. Det gick väldigt fort så jag gjorde krispiga zucchini pannkakor också, aldrig gjort, men de var lätta så vi hann med de också, och de blev goda med.
Sen tog jag helg, äntligen! :)

I helgen blir det väldigt lugnt, en jobbarkompis kommer hem till mig på lördag och ska pigga upp mig lite! :-) Vi skulle träffats den helgen då jag blev sjuk, så det blir roligt att vi få till det nu till helgen istället. Annars blir det bara mysisar hela helgen lång! :-) Vad ska ni göra?


Upprörd & Myseftermiddag

Nu är jag äntligen frisk, det blev inte så långvarigt som många får nu vilket jag bockar och bugar för! :-) Förkylningen gick över rätt fort men jag kände mig väldigt trött och inte hundra Gunnar ändå så jag var hemma måndag och tisdag också för att verkligen bli frisk. Men i onsdags gick jag till jobbet, två dagar på jobbet innan helg så veckan blev inte så lång. Det gick hyfsat bra på jobbet i onsdags men jag var väldigt trött och kände mig fortfarande inte helt återställd, så dagen i onsdags var lite småjobbig men jag tog mig igenom den ändå.

På eftermiddagen blev det dock igen vila för efter en stund hemma var det dax att åka till min kurator på Habiliteringen igen. Men jag såg fram emot det mötet eftersom att mamma skulle vara med. Jag ville ha med mamma och hon ville också vara med pågrund av att hon inte var med på kommunmötet som hon egentligen skulle. Det blev mycket diskussioner kring hemtjänst, kontaktperson, LSS med mera, allt det där, och jag blir ännu mer frustrerad och irriterad så fort man pratar om detta då det är så orättvist och att samhället har blivit så konstigt. Men det var väldigt bra att vi fick diskutera allt detta alla tre tillsammans och att mamma var med. Vi kom fram till lite saker som vi ska rodda i, så vi står inte helt still, vilket känns skönt. Plus att jag hade haft ett möte på jobbet på dagen också som jag tänkte mycket på, så kvällen i onsdags var väll inte världens bästa mitt i veckan kväll om man säger så. Jag hade mycket tankar i huvudet och svårt att slappna av och jag kände mig upprörd och lite ledsen, men det var väldigt skönt att sova sen då jag var så trött.

Igår kändes dagen mycket bättre på jobbet då jag kände mig piggare och som vanligt, så det var skönt. Jag såg väldigt mycket fram emot igår då jag hade bestämt att jag skulle hälsa på mormor och morfar på eftermiddagen, för att jag inte kunde vara med på kalaset i söndags, men såklart framför allt för att jag ville träffa de och för att jag älskar att vara hos mormor och morfar, det är så mysigt att vara hos de. Och jag såg fram emot att hitta på något annat än att tänka på allt jobbigt.
Jag hade bokat taxi till mormor och morfar. Jag har aldrig varit hos de så en vardagkväll och definitivt aldrig tagit taxi till de torts att vi bor så nära varandra, vilket är lite synd, så jag såg väldigt mycket fram emot igår.

Det var väldigt mysigt att komma till mormor och morfar och bara sitta och prata, och en stor frihetskänsla att ta mig dit själv med taxin. Mormor hade tagit fram mycket god fika, kändes som jag kom till värsta kalaset! :-) Vi satt i deras uterum, men vi fick gå in i köket efter en stund för vi hörde inte vad vi sa då det spöregnade så, hahaha, vilket var lite synd för det var väldigt härligt att sitta i uterummet.
Men vi fick fortsätta vårt härliga snack i köket i stället! Det var underbart att få ha mormor och morfar för mig själv en stund, lite egentid! :-) Det borde jag göra oftare tycker jag, ta taxin dit och umgås med de, det behöver liksom inte vara så komplicerat. Det var härligt att avsluta denna turbulenta veckan hos de!

Idag, fredag, är jag ledig vilket är så skönt. Det händer inget speciellt idag, vilket är härligt, men i eftermiddag ska jag på massage. Jag skulle på massage förra torsdagen men då var jag ju sjuk. Så det ser jag verkligen fram emot i eftermiddag, det blir första massagen för i höst, dessutom 90 minuter!
Jag längtar! :D
Sen kommer jag att komma hem så där go avslappnad som jag brukar efter massagen, den känslan saknar jag så mycket nu!

Ja, nu känns det som att hösten är här på riktigt, dessutom är det ju 1 september idag så konkret sätt börjar ju faktiskt hösten på riktigt idag. Nu märker man verkligen också att det blir mörkare fortare på kvällarna, men ändå lite mysigt! :)

Jag Får Ingen Kontaktperson

För förra torsdagen hade jag möte med min kurator och min biståndshandläggare på kommunen angående mina insatser i hemtjänsten (om ni vill läsa det inlägget ligger det nedanför detta inlägg). Under det mötet skulle jag även ta upp angående kontaktperson osv, att jag har hittat en person som vill bli min kontaktperson – min snälla granne. Jag såg fram emot det väldigt mycket då jag äntligen har någon som är villig att följa med mig ut. Men det fanns en liten oro inom mig eftersom att jag redan har ansökt om just kontaktperson inom SOL när jag ansökte om hemtjänst och då fick jag avslag. Jag vet dock inte hur jag tänkte, om varför det skulle ha ändrats nu men jag hade förhoppningar på samhället som tyvärr krossades för mig ännu en gång.

När jag tog upp detta tillsammans med min kurator sa min biståndshandläggare att jag kan ansöka men att jag kommer med all sannolikhet att få avslag igen. Detta pågrund av att jag inte är socialt isolerad. Det kan jag förstå, deras resonemang, för jag har många människor runt mig som familj, släkt, jobbarkompisar, jag har ett jobb, osv osv. Men de hänger jag liksom inte med dag ut och dag in och på fritiden. Jag har Wilma och Kevin, som är verkligen mina bästisar och jag är så tacksam för att de finns i mitt liv. Men Wilma bor liksom 6 timmar bort och Kevin jobbar mycket och vi syns inte alls så ofta som jag skulle vilja, det är faktiskt sällan nu för tiden tyvärr. Så annars har jag inget socialt liv överhuvudtaget när det gäller kompisar. Och tydligen så hjälper inte det efter att jag har familj och ett jobb att gå till om dagarna där jag blir socialt engagerad.

Jag tycker inte att det borde vara samma sak, jag tänker att jag är socialt isolerad när det gäller kompisar och att komma utanför dörren. Nu älskar jag att umgås med min familj, men jag vill inte vara beroende av de så fort jag ska göra något, jag är liksom 21 år. Dessutom så är det inte alltid de kan heller, ja vad får jag göra då? Jo, stanna hemma för jag måste ha stöttning i det jag ska göra, och det kan göra mig så ledsen, jag vill och jag har ekonomin men inte hjälpen, förstår ni hur jag menar?

Vist jag kan ta mig ut själv med taxin och permon vilket jag är jätteglad för, men det är ju inte så roligt att åka själv någonstans och dessutom kanske jag behöver hjälp där jag är. Jag tar mig ut med Elof ibland, men då är det liksom ”bara” till Coop och tillbaka, ibland till stan, men det är ju inget socialt med det. Det ända typ som jag gör själv när jag tar taxin (förutom fram och tillbaka till jobbet) är att åka på massagen, och det är inte fy skam! :) Ni vet ju hur mycket massagen betyder för mig. Men utöver det är jag bara hemma liksom när jag inte umgås med familjen, jag tror att ni förstår vad jag menar. Jag älskar att vara hemma och det vet ni, men ibland känner jag ett behov att komma ut, umgås med någon, se mig omkring, fika, gå på bio, shoppa och framförallt att börja simma som jag vill, jag är liksom 21!

Tydligen kan jag få en person (om jag har tur) inom hemtjänsten som kan följa med mig ut för att bryta min isolering men den personen kan inte simma med mig eftersom att de inom hemtjänsten inte får simma. Isåfall kan de hjälpa mig att byta om, duscha osv men de kan inte vara med mig i vattnet och jag behöver någon som är med mig i vattnet också. Jag behöver hjälp med allt i ett badhus.

Min biståndshandläggare berättade dock att något som hemtjänsten kan bistå med är handling, alltså shoppa kläder osv för det sa jag också att jag vill men det kan de bara bistå med två gånger om året! Det är väll bra men jag vill gärna ha det mer flexibelt och socialt. Det känns så strikt liksom, svårt att förklara men det känns som att det är något man tar om man inte har några kläder, nämen jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Jag tillhör ju fortfarande inte LSS och jag får inte kontaktperson inom socialtjänsten för att det är för goda levnadsvillkor och jag är inte tillräckligt isolerad. Men va i hela friden ska jag göra då? Vem ska hjälpa mig då? Jag hamnar alltid mellan stolarna. har alltid gjort! Jag vill komma ut och göra grejer och inte vara beroende av min familj jämt, och som 21 åring vill man inte ha med sina föräldrar på allt!

Det finns så mycket jag känner att vill göra och inte bara på hemmaplan utan jag är sugen på att ut och resa – se världen, uppleva saker, skapa mina egna minnen och upplevelser, gå på konserter, allt möjligt. Det kan vara jobbigt ibland att ha den viljan men inte kunna utföra det man vill trots att man kan på alla andra plan förutom på det motoriska.

När man har LSS och många timmar, eller kanske till och med assistans dygnet runt kan man få göra som man vill och nästan vad man vill, man får leva livet helt enkelt som vilken ungdom som helst. Men om man har lite mindre svårigheter (men ändå svårigheter) och inte är totalt isolerad, ja då får man ingeting förutom bara det nödvändigaste som mat och tvätt, tycker inte ni det låter skevt?
Min biståndshandläggaren sa just det att det är bara det nödvändigaste som kommunen kan bistå med som t.ex hemtjänst eftersom att kommunen enbart har skärliga levnadsvillkor medans LSS har goda levnadsvillkor.

Sverige är ett superbra land bo i med sjukvård och rättigheter osv men jag kan ibland bli så irriterad på vårt system kring funktionshindrade och de som inte följer ”normen”, att man ska göra skillnad på människor och människor. Min kurator blev också väldigt förvånad och lite irriterad över vad min biståndshandläggare sa till oss under mötet och ifrågasatte det här. Jag var så glad över att min kurator var med för hon står på min sida. Min kurator sa liksom ”hur många 21 åringar är verkligen helt isolerade idag?” Det är typ inga i samhället som hon sa, för ofta har någon något socialt, något litet. Så det känns helt sjukt att samhället och lagarna har denna syn och att den har försämrats så. Hur många får ens kontaktperson då kan man undra om de är så hårda.

Det som jag tycker är så tråkigt med detta är att jag faktiskt har någon som vill bli min kontaktperson, vilket är min granne. Snäll som hon är har hon sagt att vi kan hitta på saker ändå, men risken blir ju att det inte blir lika kontinuerligt och inte som ett ”jobb” för henne vilket blir lätt att det rinner ut i sanden tror jag än om hon skulle vara anställd för mig på kommunen. Dessutom blir det svårare för mig att fråga om vi ska göra något regelbundet när hon inte är anställd för mig, för sån är jag, om ni förstår vad jag menar.

Jag klagar, ja, men jag vill också bara påpeka (som ni alla vet) att jag älskar mitt liv, jag har världens bästa familj, jag får den hjälp jag behöver av hemtjänsten (även om den inte är tillräcklig), jag har världens bästa lägenhet som jag tycker är så lyxig, jag har jättefina kollegor, jag har massor utav kärlek och trygghet runt mig. Jag har massor i mitt liv som jag avgudar och som jag njuter av varje dag så egentligen ska jag inte klaga. Det finns människor som har det så mycket värre än jag, till och med i Sverige så jag är jättelycklig och tacksam. Jag ville bara avsluta detta tråkiga inlägg med att säga och framföra det! Man kan inte få allt här i livet! Jag vill inte att någon ska uppfatta mig som bortskämd när ni får följa min resa genom livet!

50-års middag!

Mötet med kommunen tillsammans med min kurator gick väll sådär i torsdags, ingen bra start på helgen om man säger så, men om det mötet får ni läsa om i nästa inlägg. I helgen skulle jag till Göteborg till pappa och familjen. Det var jättelängesedan vi hängde, senast var i Öckerö och då bara några timmar, så det såg jag väldigt mycket fram emot. Dessutom skulle vi äta på restaurang på fredagkväll och ta 50-års middagen som jag skulle bjuda pappa och familjen på eftersom att pappa nyss har fyllt 50. Efter typ hela semestern hemma och en vecka in i jobbet skulle det bli väldigt roligt att komma ut och hitta på något kände jag. Jag såg även fram emot att äta på restaurang vilket jag inte gjort på hela sommaren och jag tänkte att jag skulle lyxa med ett glas vit vin! :-) Dessutom skulle vi hälsa på farmor på lördagen, jag har inte träffat farmor på jättelänge så det skulle bli så roligt. En action helg helt enkelt! :-)

Pappa hämtade mig runt tre tiden i fredags. Han ville att vi skulle hinna att hämta Lancelot och Hamilton så att jag skulle få se deras skola, det skulle bli spännande tyckte jag. Väl i Göteborg ställde vi bilen vid lägenheten också gick vi ner till skolan. Så smidigt med gångavstånd!
Det var roligt att se deras skola, den var verkligen så fin. När man kom in och skulle gå upp för trapporna kändes det som att man var i en kyrka eftersom att det var sånt här stort fönster med målade rutor som finns i kyrkor och högt i tak. Lancelot visade matsalen och var han satt, matsalen var ju väldigt mäktig med stuckaturer i taket. Skillnad på skola och skola, kan man säga! :-)

När vi kom hem tog jag och pappa något gott att dricka och satt och chillade. Efter en stund kom Jenny hem också satt vi bara och snackade en stund. Det var första gången som jag var där sedan de flyttat dit permanent. Det kändes konstigt att de faktiskt bor där nu på heltid.

Vi skulle äta på en restaurang som heter Cheri-lee, jag har inte ätit där innan och inte pappa och Jenny heller så det skulle bli spännande. Vi gjorde iordning oss och gjorde oss fina, det var roligt eftersom att jag inte har fixat mig på hur länge som helst. Vi hade inte bordet förrän 19:45 vilket var tur annars hade det inte blivit så mycket chill som det blev nu, vilket var lite skönt.
Det var härligt att gå omkring i Göteborg igen, jag har nog undermedvetet saknat det! :-)

Restaurangen var väldig mysig och vi fick slå oss ner vid ett runt bord, jag älskar runda bord då det känns som att man sitter mer tillsammans. Vi beställde in lite olika smårätter för vi tycker att det är så mysigt att sitta och småplocka ihop. De hade sushi, så jag beställde in lite sushi till ”förrätt”, väldigt gott och det var så gott att dricka vitt vin igen, det har jag inte gjort sedan balen på gymnasiet, iallafall inte ute. Det var så mysigt att sitta där och äta lite olika rätter. Åh, herregud vad maten var god och servicen var verkligen top notch! Det var så roligt att bjuda pappa och familjen på detta. Ett underbart restaurangbesök var det helt enkelt.
Vi tog ingen efterrätt där utan vi köpte lyxglass på Ica istället och gick hem och myste till oss i soffan istället, inte helt fel det heller! :-) Klockan bara sprang iväg så den var närmare halv tolv innan vi la oss.

På lördagen skulle vi till farmor som sagt, vi skulle vara där redan runt 12-tiden så det var bara att slänga i sig lite frukost och hoppa in i bilen eftersom att det tar en stund till henne. Det var verkligen så roligt att träffa farmor igen, som sagt så var det väldigt längesedan, och hon har två små hundar som hoppade på oss när vi kom. Vi började med att äta äppelpaj och satt och pratade. Sen åkte vi till ett flygfält och tittade på plan och flyguppvisningar, det var alltså privatpersoner som fick åka de, det såg så coolt ut.

Efter en stund på fältet åkte vi till Tjolöholm slott för att äta en lunch. När vi kom dit var Lovisa där, min faster, vi viste inte om att hon också skulle var där så det var en positivt överraskning. Jag har inte träffat henne sen min student, så det var roligt. Efter lunchen gick vi in och kollade på några gamla stugor som de har där för visning. Det ligger så himla fint, vid stora fält, ängar och sen bakom ängarna ser man havet, magiskt! Jag verkligen älskar havet och ängar, allt i ett och i samma blickfång, det kan inte bli bättre! Och med mina fantastiska människor, underbart! <3

Sen var det hemgång, då var klockan redan eftermiddag och jag skulle faktiskt åka hem på lördagen så vi sa hejdå till farmor och Lovisa och tackade för en underbar dag och sen körde vi till centralstationen. Vi hade tur för då kom 100 bussen precis, så den hoppade jag på och åkte hem.
En härlig halva helg i Göteborg med familjen blev det, det var så härligt att komma ut lite, och när jag kom hem var det så härligt att känna att det bara var lördag.

Jag trodde inte att jag skulle orka med en sån fullspäckad helg, men det gjorde jag, fast jag ska erkänna att jag var ganska trött på lördagen och även på söndagen. Det tar mycket på energin när man inte är van vid så mycket på en helg, och vinet på fredagkväll hjälpte nog inte till heller, haha! :-) Men det var det 100% värt! :D Riktig rolig och mysig helg!

På söndag eftermiddag kom min andra kusin Emma till mig. Hon blev så sugen på att hälsa på mig också när Mathilda hade varit här. Vi har nog aldrig hängt ensamma någon gång hon och jag, som jag och Mathilda har, så det var verkligen på tiden. Vi hade verkligen en supermysig eftermiddag med mycket härligt snack! ;) <3

Welcome back, vardagen

Nu känner jag att vardagen är igång på riktigt efter min lilla mjukstart i torsdags. Igår började allvaret igen, upp och studsa klockan 06:10 som vanligt, äta frukost och gå och jobba, och så kommer det att se ut nu, iallafall till mitten av oktober. Welcome back, vardagen, ansvar och vuxenlivet efter semestern. Men jag känner mig ändå helt okej med det, jag såg till och med lite fram emot denna veckan när allt kör igång igen, dock inte så mycket på jobbet även om det är typ halva mitt liv på vardagar! :-) Men jag ser fram emot att åka till Habiliteringen imorgon, onsdag, och besöket från kommunen på torsdag. Men även igår var jag helt matt i pälsen när jag kom hem, inte som jag var i torsdags efter första dagen men nästan, men jag håller på att vänja mig till rutinerna igen.
Hoppas att jag orkar med habiliteringen efter jobbet på onsdag, jag kommer ju åka dit såklart även om jag inte orkar, men jag hoppas att jag inte är helt slut efteråt när jag kommer hem.

Det goaste med hela denna veckan är nog att jag slipper laga mat på hela veckan, jag har så mycket mat i frysen. Det är så skönt att bara komma hem och göra vad jag vill och slippa att vänta på någon hemtjänst som kommer och ska laga mat med mig. Och just denna veckan när allt kör igång igen, kan det vara skönt att ta bort ett moment ur vardagen iallafall.
Jag tror tyvärr att det hade varit en annan sak om jag kunde ställa mig i köket och laga mat exakt när jag ville och orkade, då hade det nog blivit roligare också. Men vuxenlivet är ju fullt av måsten, men faktiskt om jag typ inte orkar laga mat en måndag efter jobbet men när jag väll ställer mig framför skärbrädan och spisen så är det roligt. Att få laga sin egen mat som man själv har planerat och handlat till, det är en speciell känsla.

Det jobbigaste med att börja jobba igen är nog att gå upp på mornarna tror jag, jag är så fruktansvärt trött när klockan ringer, det var jag igår iallafall. Kan somna om på två röda om jag får stänga av alarmet på telefonen, det är så skönt och varmt under täcket också! :-) Det är extra tufft på måndagar då kroppen inte är van från helgen, typ de senaste mornarna, de jag har jobbat då, har jag börjat morgonen med att tänka på fredagar och helgen – när jag får sova hur länge jag vill, hahaha. Jag vill inte tänka så, då det är negativa tankar men de kommer automatiskt, jag kan inte hjälpa det. Sen är jag så stel på morgonen så det startar alltid med ett träningspass – att komma upp från sängen, hahaha – livet med CP! ;) Det är en bra början, att komma upp från sängen! :-)
Men när jag väl har kommit upp piggnar jag faktiskt till, så det är tur.

Jag tror kroppen fortfarande är i chock efter semestern, den tänker ”jaha, ska vi börja jobba nu? Ska jag behöva kämpa mer en vanligt?” och då blir jag tröttare än vanligt, så funkar det. Jag kommer säkert att vara trött i helgen efter första hela veckan på jobbet efter semestern, men det går inte för då ska jag ut på galej. Jag ska till Göteborg, till pappa och familjen och bara mysa, det ser jag fram emot mycket eftersom att senast jag hängde med de var en stund på Öckerö i somras, så det var längesedan. Vi ska dessutom på resturang på fredagkväll, jag har lovat pappa en 50 års middag med familjen som jag bjuder på, så då tar vi det på fredag, det ser jag också fram emot mycket. Jag som bara har varit hemma i typ tre veckor ser fram emot att komma ut och hitta på något och jag ser även fram emot att klä upp mig lite, jag som har gått i mysisar så länge nu! :) Jag börjar redan fantisera om vad jag ska ta på mig på fredag också fantiserar jag om menyn på restaurangen också, haha! Men framför allt ser jag fram emot att få mysa med familjen såklart! :)
På lördag ska vi dessutom träffa farmor, det längtar jag också till då jag inte har träffat henne på hur länge som helst, så det ska också bli väldigt mysigt.

Sen är planerna att jag åker hem med bussen på lördag, då min kusin Emma ska komma till mig på söndag, det ser jag också fram emot mycket.

Mycket roligt att se fram emot som sagt, hoppas att min kropp (och hjärna för den delen också) håller ihop och hänger med på allt som jag vill! :-)

Har ni börjat jobba igen?
Önskar er en fortsatt härlig vecka!

Chokade Kroppen

I onsdags, dagen innan första jobbdagen skulle jag få besök av Helen. Helen var min assisten i skolan 4:an till 8:an och sedan dess har vi hållt kontakten vilket är superkul tycker jag. Vi träffas inte superofta, kanske två till tre gånger om året men när vi väl träffas har vi verkligen roligt och trevligt ihop. I onsdags ville jag bjuda henne på middag så under dagen lagade jag en stor gryta med köttfärssås och spagetti. Hon kom runt 17-tiden och vi hade det verkligen så mysigt, vi satt och åt och pratade om allt möjligt, vi båda är bra på att babbla om man säger så! :)

Vi kom in på skolan från 4:an till 8:an och pratade om lärare, personal osv och om fina minnen från mellanstadiet och högstadiet, det var verkligen superhärligt. Speciellt när vi pratade om högstadiet för jag har så många fina minnen därifrån och fina människor som man saknar, så det var underbart att sitta och prata om allt, minnena kom liksom tillbaka. Hon var här ända till klockan åtta, vi brukar ses länge när vi väl ses vilket jag gillar jättemycket. Det var en mycket bra avslutning på semestern!

I torsdags när klockan ringde 06:10 studsade jag faktiskt upp, konstigt nog. Jag fick nog så mycket härlig energi när Helen var här. Det kändes inte så konstigt att börja jobba igen, det var framför allt kul att träffa jobbarkompisarna igen och tjata med de. Det gick faktiskt bättre än förväntat att jobba men sen när jag kom hem var jag helt slut, alltså värre än vanligt, både fysiskt och psykiskt. Men jag hade bestämt att jag ville åka och hälsa på på mammas och pappas jobb (Stema) i torsdags direkt efter jobbet eftersom att det var så längesedan jag träffade pappa och jag ville krama på han lite. Det skulle bli en överraskning så jag var jättetaggad på det under hela dagen även om jag började bli jättetrött när klockan började närma sig hemgång.

Så istället för att åka hem åkte jag till Stema istället. Det är väldigt smidigt att bara boka om taxin men framför allt en frihetskänsla. Mamma jobbar på undervåningen och pappa på övervåningen så jag pratade med mamma och hennes kollega lite först. Och sen ringde hon pappa och sa att en tjej hade kommit som ett besök till honom, hihi, också kom han ner också fick jag krama på han lite, det var väldigt roligt. Sen gjorde han en varm choklad till mig och även om han hade jättemycket att göra satte vi oss på mammas kontor också pratade vi en bra stund, det var mysigt. Sen när pappa hade gått och jobbat igen kom andra kollegor in och hälsa på mig.
Jag hade beställt taxin hem igen klockan 15:40, men det hände inte så mycket sen så då var mamma så snäll och körde hem mig så jag slapp vänta så länge.

Hemma kraschade jag direkt i sängen för jag var helt slut, det kändes som att kroppen hade fått en chock att komma tillbaka till jobbet, haha! Då kände jag att det var väldigt skönt att jag skulle vara ledig som igår, min lediga fredag som vanligt, även om det kändes lite konstigt att bara jobba en dag. Men jag tror att det var bra för mig. Men på måndag kör det igång på riktigt, hoppas att kroppen och hjärnan vänjer sig snabbt.

Igår morse såg jag fram emot en go sovmorgon, men det blev det inte för klockan 06:45 när jag sov som djupast och goast ringde det på dörren och min ringklocka är inte jättediskret om man säger så. Klart jag blev rädd men jag visste vem det var, det var hemtjänsten, eftersom att de brukar komma till mig 06:45, men inte på fredagar så jag blev lite trött. De kan ju öppna dörren själva, men hon som kom igår brukar inte öppna dörren själv tydligen, varför vet jag inte. Dum som jag var låg jag bara kvar i sängen för jag hoppades på att hon skulle gå om jag inte öppnar, dessutom var jag naken då jag sover naken, hahaha, och inga kläder i närheten. Hon ringde säkert tre gånger på dörren innan hon självmant öppnade den och då sa jag ju att jag sover och att jag inte ska jobba, så då gick hon. Men efter det var min kropp skakig som den brukar bli eftersom att jag fick sånt jobbigt uppvaknande och för även om jag viste att det var hemtjänsten blev jag lite rädd, så då kunde jag inte slappna av och somna om tyvärr. Jag försökte till åtta men det gick inte så då gick jag faktiskt upp och gick ut en morgonpromenad innan frukost, men det var härligt.

Igår skulle jag få hänga med Kevin äntligen, det var längesedan som det brukar bli nu för tiden. Jag var väldigt trött igår också, säkert efter jobbet i torsdags och efter den jobbiga morgonen. Men vi hade en väldigt lugn dag. Först åkte vi hem till honom och jag satt och tittade på när han rensade i sitt städskåp och garderob, satt och snackade. Sen gjorde han lunch till oss, det blev broccoli och ädelostpaj, väldigt gott var det. Vi båda var trötta igår och speciellt efter maten så sen blev det lite soffhäng. Vi tänkte äta lite middag hemma hos mig senare, vi har sett att man kan göra gurksushi, vi såg det på Instagram så det har vi velat testa ett tag nu eftersom vi älskar sushi båda två. Så vi gick en promenad till Coop och handlade till det och jag passade på att små handla lite. Det var väldigt pilligt att göra gurksushi, det såg väldigt lätt ut på Instagram men det var det verkligen inte i verkligheten, men spännande var det att testa något nytt. Vi hade ris, morot, avokado och lax i., och soja till såklart. Vi blev faktiskt väldigt besvikna, eller ja Kevin mest, jag tyckte väll att det var helt okej. men inget som jag tänker göra igen, så det var väll lite tråkigt. Men vi hade en väldigt mysig dag tillsammans.

Ja, nu är man inne i hamsterhjulet igen, jobb, helg, jobb, helg! :-)

Hösten 2023

Idag börjar jag jobba igen efter semestern. Dax att komma tillbaka till verkligheten! :-) Det känns ändå bra även om jag är lite trött på jobbet nu om jag ska vara ärlig. Men jag känner mig extremt utvilad efter den här semestern. Det har varit en annorlunda semester då jag bara varit hemma som sagt, förutom Öckerö, men det har varit så välbehövligt för både kropp och hjärna. Jag har älskat min lilla semesterbubbla som snart börjar lida mot sitt slut tyvärr! ;) Jag känner att jag har fått den återhämtningen jag behöver och känner mig redo för hösten. Jag har levt livet och tagit dagen som den kommer! Men jag är rädd att hösten kommer att kännas lång nu när sista veckan av semestern (eller egentligen hela hemma semestern) kändes som höst med tanke på vädret, haha, och att jag typ legat i sängen hela denna sista veckan och i höst kommer det ju bli mycket hemma också. Men jag har fått en del mysiga besök också, så det har ändå varit en perfekt balans, inte för mycket eller för lite.

Även om det varit jätteskönt så kan jag sakna att hitta på de här sommargrejerna som jag hoppades på, som till exempel att åka till Liseberg och att träffa släkten i Onunga som vi brukar göra vid den här tiden på året, men det har inte heller blivit av. Men vädret har som sagt varit dåligt och när vi är där med alla vill man ju ha bra väder. Men jag hoppas på en träff i höst istället.

Förra året såg jag verkligen fram emot hösten eftersom att det var min första höst i mitt eget hem och detta höstmyset. Även i år ser jag fram emot hösten för jag tycker att det är en mysig tid på året då man för vara inne och mysa i höstrusket, men nu känns det typ som jag har gjort det hela semestern hahah, tragiskt nog, men samtidigt har det varit skönt att bara vara också. När jag gick på semestern såg jag fram emot långa härliga sommarkvällar under min filt på altanen, men det har knappt blivit några sånna i år. Jag tror att jag haft sånna mysiga sommarkvällar typ två gånger, max, och det tycker jag är så tråkig, och Kevin och jag som gjorde altanen extra mysig i juni, har knappt suttit där ute, så det kan jag verkligen sakna nu när sommaren börja lida mot sitt slut på riktigt.

Jag har knappt använt några av mina sommarkläder heller som jag också såg fram emot. Jag har typ gått i myskläder hela semestern, men det har varit så skönt också även om det nu känns lite tråkigt. Jag har bott i mina myskläder, men det har jag älskat!
Ni hör att jag har haft lite delade känslor kring denna semestern haha, men jag är nöjd, det måste jag ändå säga.

Hösten då? Vad händer till hösten?
Det är faktiskt tomt i kalendern hittills. Men i oktober slutar min anställning på Erikshjälpen så då hoppas jag att jag kan få hjälp av SIUS igen på arbetsförmedlingen för att hitta något annat jobb som kan passa mig. Då hoppas jag även på en tillsvidare anställning och en ”riktig” sådan, så det blir spännande. Sen hoppas jag verkligen på att jag och mina kusiner ska börja hänga här i höst som jag och min kusin Mathilda pratade om när hon var här, det vore så roligt.

Jag vill ju även komma ut mer, min dröm är ju att börja simma till hösten, men jag har inte rätt till ledsagning inom kommunen, det är där problemet ligger. Men det finns ju kontaktperson också, man kan hitta en egen kontaktperson då det kan vara svårt att hitta någon i kommunen, men jag hade liksom ingen som kan bli min kontaktperson. Men nu har min granne sagt att hon gärna vill bli min kontaktperson och när hon sa det blev jag så himla glad. Hon sa att vi kan simma, gå på bio osv, vad jag vill, så jag kommer ut lite, så det är jag så taggad på.

Jag ska fortsätta gå hos min kurator i höst, och första mötet/samtalet efter semestern är nu nästa onsdag den 16:de så då ska jag ta upp det med henne med min granne. Plus att dagen efter, den 17:de kommer min kurator och kommunen hem till mig för att gå igenom mina insatser via hemtjänsten men framför allt vad jag kan få för annan hjälp från kommunen förutom hemtjänst, så de känns bra.

Något annat som jag ska fortsätta med i höst är massagen såklart! :D och det ser jag fram emot. Nu har jag inte varit där sen den 7 juli och jag ska inte dit förrän den 22 augusti pågrund av semestrar osv. Och nu känns det verkligen i kroppen som att jag inte varit där på en månad, så långt uppehåll har jag aldrig haft under det senaste året så då betyder det ju verkligen att massagen gör nytta och får min kropp mer avslappnad. Jag försökte känna efter hur länge massagen skulle hålla i sig efter den 7 juli när jag var där senast, då körde jag även 90 minuter och den ”kuren” eller vad man ska säga höll i sig i tre veckor, nästan exakt faktiskt, för då kom cp-skadan tillbaka! :)
Jag känner mest av det på morgonen när jag ska ta mig upp ur sängen, då är det stelt och kämpigt och mina magrutor får kämpa mer än vanligt! :-)
Jag har ju gått varje vecka nu från typ oktober förra året till juni i år, vilket varit väldigt lyxigt och härligt, men nu ska jag testa att gå varannan vecka hade jag tänkt och se hur det känns, men varannan vecka är ju lyxigt det med!

Skillnaden i höst blir även att pappa och familjen börjar sitt nya liv och vardagslivet i Göteborg vilket känns även spännande för mig och lite annorlunda. Det tråkigaste med det blir ju att onsdagsträffarna försvinner. Har varit lite orolig över att jag kommer känna mig ensam igen men jag får försöka hitta på saker på helgerna som att hänga med mina kusiner och självklart hälsa på familjen i Göteborg lite då och då! :-) Sen får vi se hur det blir med hjärntröttheten och orken här i höst när allt drar igång igen, vem vet jag kanske bara längtar efter att få vila och sova på helgerna och lägga mig halvdöd i sängen efter jobbet och möten osv som det var i våras, om ni kommer ihåg! :) Men jag hoppas att hösten blir lite lugnare än våren.
Men mamma har sagt att hon och Elliot kan komma och hälsa på mig på vardagar lite då och då och äta middag med mig, så det vore mysigt och snällt.

Ja, om några dagar drar allt igång igen och hösten närmar sig. Har ni några planer i höst?

Sommar 2023! <3

Kär i Tillvaron

Nu är min semester snart slut, eller nu ska vi inte vara sånna, jag har ju typ mer än halva veckan nästa vecka kvar, jag börjar den 10 augusti så det är skönt. Jag tycker att det är skönt att jag inte börjar på måndag iallafall. Jag har nu varit hemma i två hela veckor (sedan Öckerö) och som ni kanske har läst så har det varit lite ångestladdat då jag hade de här veckorna tomma (och ensam) och jag trodde att det skulle krypa i kroppen på mig och att jag skulle få tillbaka min semesterångest. Ni vet ju att jag älskade förra veckan men att jag var lite nervös över denna veckan då jag hade denna oplanerad också. Men vet ni, det har varit de skönaste veckorna på hela året höll jag på att säga! :-) Det har varit helt underbart att ha de här två veckorna oplanerade, och vet ni jag har faktiskt inte gjort särskilt mycket vilket har varit otroligt viktigt och bra för mig tror jag, jag har haft semester på riktigt! Jag har bara tagit dagarna som de kommer, lite har jag haft för mig men inte alls mycket, mest av tiden har jag faktiskt varit själv vilket jag har behövt.

Jag har tagit mycket promenader, jag har nästan varit ute varannan dag och promenerat, vilket har varit så härligt och jag känner att jag har mått väldigt bra av det. Och när jag inte har gjort något har jag mest legat i sängen framför Netflix eftersom att vädret återigen är och har varit kast. Det har inte gjort så mycket, skönt att bara vara ändå, men ärligt talat så känns det som att jag har haft semester i oktober! Nån dag hade det inte skadat med pangväder, och lite strandhäng hade inte gjort något men som sagt så har jag inte brytt mig så mycket om vädret ändå.

En härlig sväng till stan fick starta veckan i måndags.

Jag nämnde i mitt förra inlägg att jag skulle ha lite besök förra helgen vilket skulle bli roligt då jag som sagt var själv nästan hela förra veckan också.
I lördags kom My till mig. My var min lägenhetskompis på Storås. Det var väldigt trevligt och vi kunde sitta ute till och med. Jag bjöd på min sockerkaka som jag gjorde i torsdags. Det var väldigt trevligt och vi fick pratat om en hel del. Det blev även mycket snack om Storås och skolan skålart!

I söndags kom min kusin Matilda och hälsade på mig. Vi brukar inte hänga, bara ses på kalas och släktträffar, liksom min andra kusin Emma. Jag och Mathilda har dock hängt lite ensamma när jag var i tonåren men det var bara några enstaka gånger.
Men jag älskar när vi ses på kalas, vi har en jättefin kontakt trycker jag trots att vi inte träffas så ofta. Varken Mathilda eller Emma har varit hos mig trots att vi alla tre bor i Borås nu för tiden. Men förra veckan tog Mathilda tag i den saken och frågade om hon fick komma som i helgen, jag blev väldigt glad när hon frågade.

Vi hade det verkligen så mysigt i söndags, vi åt middag tillsammans och bara satt och snackade, ja det var så mysigt. Och vi bestämde att vi måste börja umgås mer, jag, hon och Emma, träffas hos varann eller hitta på något, och jag blev så himla glad när Matilda tog upp det för det vill jag så mycket. Börja umgås med mina kusiner vore så roligt, dessutom nu när vi alla bor i Borås. Så jag hoppas på massa roliga och mysiga träffar med de i höst. Efter att Mathilda hade varit här kände jag mig så lycklig och hon gjorde verkligen hela min vecka! <3 Jag fick ett sms igår faktiskt av Emma som frågade om hon fick komma till mig som näst nästa helg, för hon blev så nyfiken efter att Mathilda varit här, och jag blev så himla glad! Att de tänker på mig, det gör mig varm i hjärtat! <3

I måndags fick jag gå upp tidigt för då hade jag ett möte med Vetranpoolen som jag ska anlita här hemma i höst, men jag kan skriva om det i ett annat inlägg.
När hon hade gått igen var klockan bara lite innan tio så då gick jag ut på en långpromenad, det var härligt! På eftermiddagen skulle mamma och Elliot till stugan på Öckerö igen, så då kom de förbi en sväng och hälsade på, det var mysigt. Jag bjöd på den sista sockerkakan som fanns kvar efter alla fina besök som jag haft under de senaste dagarna, och faktum var att den var lika saftig och god som i torsdags när jag gjorde den.

I tisdags gjorde jag typ ingenting, hade en mysig dag hemma bara! Jag har läst mycket bok i veckan, den boken som jag nämnde i mitt förra inlägg, den är verkligen så bra! :-)
I onsdags skulle jag till vårdcentralen för att ta nya prover på mitt järnvärde eftersom att det var lite för högt i våras. Taxin kom tidigare än halv tio som den skulle ha kommit egentligen och dit tar det inte många minuter. Jag hade tid klockan 10 men jag fick komma in redan tjugo i och det tog knappt fem minuter så jag var klar redan kvart i tio. Jag hade bokat taxi tillbaka hem vid 10:30 men när jag ringde och frågade om de kunde hämta mig tidigare så fick jag inte åka taxi hem från vårdcentralen längre, så de tog till och med bort min 10:30 tid, eftersom att vårcentralen tillhör sjukresor, de hade nog gjort fel när jag bokade den för två veckor sedan. Så det var lite drygt, så det slutade med att jag gick hem. Det är inte så långt som tur är, det tog en kvart. Men det var jobbigt och när jag kom hem var jag jättetrött, men det var samtidigt härligt med ännu en promenad.

Min pappa fyllde jämt i torsdags, de (familjen) är på Rhodos och firade hans födelsedag så jag kunde inte fira honom på hans riktiga dag, vilket var tråkigt men jag hade bestämt mig för många veckor sedan att jag ska vara först att gratta pappa på hans stora dag. Så jag skulle vara uppe till midnatt i onsdags, jag fick en liten dipp där vid åtta nio, men jag höll mig vaken och klockan 00:00 skickade jag ett stort grattis till pappa och en film på när jag sjunger för honom! :) Även ett brev på mailen fick han, så det var kul. Sen gick jag och la mig! :)

Efter en god natts sömn och lite go sovmorgon skulle jag sätta på mig mina glasögon som vanligt från sängen för att titta på lite Nyhetsmorgon innan jag skulle upp och hoppa. Ja, vet ni vad de gjorde då? Jo, de gick såklart sönder, bågen gick sönder, jag blev så trött, dessutom är det tredje gången nu. Så det blev ingen go och skön morgon som jag hade önskat utan det var bara att slänga i sig lite frukost, ta på sig och åka ner till Synsam i stan. Jag ville ju göra det så fort som möjligt eftersom att jag är beroende av mina glassögon. De kunde fixa de som tur var, sen var det bara att åka hem i ösregnet. Det regnade exakt hela dagen i torsdags och var rena skitvädret rent ut sagt. Men mina glasögon var lagade och jag var nöjd, trött men nöjd så det var bra! :) På kvällen skulle faktiskt en jobbarkompis komma till mig, vilket skulle bli så roligt.
Det var en trevlig kväll med min jobbarkompis, trevligt att sitta och tjata lite utanför jobbet och jag bjöd på mat, det var härligt med lite sällskap.

Det blev kycklingkebabssallad med pesto, det blev så mycket mat! :O :-)

På kvällen ringde pappa mig för jag hade försökt att nå honom några gånger under dagen, jag ville ju såklart också prata med jämnårigen! :-) Han ringde mig från restaurangen så det var lite svårt att prata, men lite kunde vi prata och pappa berättade om hans dag. Gud vad mysigt det var och jag saknar de ännu mer nu när jag pratade med de! <3

Igår, fredags, var jag ute på en morgonrunda sen kom mormor och morfar hit på en eftermiddagsfika. Igår var det iallafall varmt ute och uppehåll så då satt vi ute. Det var verkligen supermysigt och oj vad jag hade saknat att krama på det lite! :-)

Nu är semestern snart slut, det har varit en annorlunda semester då jag ofta är ute och flänger på somrarna och jag är framför allt inte van vid att bara vara hemma i två hela veckor. Jag trodde att det skulle bli jobbigt men oj vad jag har behövt de här veckorna, att bara vara hemma och ta det lugnt men framförallt att bara vara och ta det som det kommer. Jag har verkligen vilat och återhämtat mig, i både knopp och kropp.

Alltså, jag är typ kär i mitt liv, kär i min tillvaro, haha, nämen allvarligt! :-) Alla tänker på mig, jag är saknad, jag får sms från nära och kära, pappa har skickat små gulliga sms till mig hela veckan nu när de varit borta och saknat mig , så mycket kärlek! Mitt hjärta håller på att explodera (explodera på ett positivt sätt :-)) av alla fantastiska människor i mitt liv! <3
Tack för att ni finns, ni gör mitt liv! :-)

Min Kompis situation 

Jag har inte så många kompisar, det har varit ett kämpande med kompisar i hela mitt liv, det har varit svårt att skaffa kompisar och att komma in i ”kompis-gängen” satt säga. Ett tag i skolan hade jag inga kompisar vilket jag tyckte kändes jobbigt då jag såg många kompis gäng i skolan som hängde, pratade och skrattade, jag kände att ”jag vill också”. Det var faktiskt riktigt jobbigt ett tag, jag var mest hemma på helger, på lov och efter skolan för jag hade ingen att va med. Men samtidigt så trivdes jag med det, jag var ett speciellt barn som gillade att umgås med mina föräldrar och min familj, jättemycket faktisk, jag hade inga problem med det, men i vissa perioder så blev det jobbigt och jag önskade att jag hade nån kompis att hitta på saker med och att komma ut utanför hemmet.

Men i åttan förändrades mycket då jag och Kevin hittade tillbaka till varann och blev riktigt bästa vänner. Vi umgicks inte i skolan men efter skoltid umgicks vi mycket. Vi gick till skolan tillsammans, vi gick ut på mycket promenader, vi åkte till stan, vi tränade tillsammans, vi hängde mycket hos honom på somrarna, vi odlade, satt i hans växthus ända in på småtimmarna, ja ett tag hängde vi jättemycket vilket var så roligt. Vi bodde typ grannar och vi två är och var spontana personer så det blev mycket spontant, vilket jag gillade. Han kunde liksom fråga om vi skulle ta en promenad och på 5 minuter var jag nere hos honbom, det var så enkelt liksom och jag kände mig så glad och lycklig att jag äntligen hade en vän, en riktigt vän och att vi kunde umgås såpas mycket som vi gjorde.

Sen började jag gymnasiet och flyttade till Storås och då blev det inte lika mycket såklart, men jag och Kevin var fortfarande väldigt bra vänner. Jag hoppades att jag skulle få många vänner i gymnasiet och det brukade mamma säga till mig också när jag var som ledsnas att det brukar bli lättare i gymnasiet. Det blev det ju också för jag träffade min kära Wilma, min bästa vän som jag hade längtat så mycket efter (förutom Kevin då). I början var vi inte alls tajta och lite reserverade mot varann men ju mer tiden gick desto tajtare och tajtare blev vi och jag fick äntligen den vännen som jag kunde prata om allt om, garva ihop och prata om mina djupaste känslor med. Det var en otrolig trygghet att ha henne på RG, både i skolan och på elevhemmet Storås. Vi umgicks både i skolan och på Storås. Utan henne hade det blivit riktigt tomt under gymnasietiden eftersom att jag inte var så tajt med någon annan. Såklart att jag hade andra vänner där också men vi var inte lika tajta som jag och Wilma. När man inte bodde hemma, och jag som var så hemmakär, så var det skönt att ha den tryggheten som jag hade i Wilma. Även om vi kommer från helt olika bakgrunder och från helt olika familjesituationer så förstod vi ändå varandra så bra, hon förstod mig och jag henne och vi kunde hjälpa varandra trots våra olika bakgrunder. Jag saknar verkligen våra kvällar på Storås när vi umgicks. Jag är så tacksam att jag träffade Wilma.

Nu när jag har flyttat från Storås och bor i mitt eget hem och har börjat mitt vuxenliv är det lite ensammare eftersom att jag inte kan gå till Wilma på 30 sekunder som jag kunde innan. Dessutom bor hon nu i Falun efter sitt femte år på Storås, så nu är det inte bara att träffas. Vi är fortfarande bästa vänner och hörs ganska ofta på telefon och sms, vilket jag älskar men det blir inte riktigt samma sak såklart.

Kevin och jag är fortfarande bästa vänner och vi har en jättefin kontakt, vilket jag är så tacksam för. Men även om han bor bara lite utanför Borås så träffas vi tyvärr sällan, eller ett tag träffades vi ganska ofta faktiskt, han hjälpte mig mycket med lägenheten och så, vilket var superkul och tacksamt. Men nu går det ganska långt emellan gångerna eftersom att vi har olika liv, han jobbar mycket så det är svårt att träffas ofta och det blir inte lika spontant längre. Men när vi väl träffas har vi jätteroligt även om det går långt emellan gångerna, men jag önskade att vi kunde ses lite oftare, men samtidigt så är jag jättetacksam över att jag har en sån fin vän som honom i Borås, annars hade jag inte haft någon i Borås, vilket hade varit jättejobbigt.
Jag är så glad att jag har Wilma och Kevin, de är mina enda vänner men de är verkligen mina bästa vänner och som jag brukar tänka bättre med två riktigt bra och fina vänner än massa halvvänner.

Och så har jag ju min otroliga familj och nära och kära som jag står väldigt nära. Även om vi inte träffas varje vecka och umgås på det sättet så ofta (som jag önskar :-)) så finns de alltid i mitt hjärta och bara av den tanken så känner jag mig mindre ensam även om de inte är hos mig fysiskt. Jag brukar tänka på vad jag faktiskt har och på de när jag saknar mer sällskap.

Men jag var i en period för bara någon vecka sedan, och den perioden går lite i vågor och det är att jag saknar mer kompisar, alltså såhär kompisgäng som man kan hänga med. Saknar det här spontana och regelbundna. Liksom slänga ut ett mess och fråga ”vad ska ni göra i helgen? Ska vi hitta på något?” eller att bara bjuda hem lite kompisar en lördagskväll liksom, äta och dricka lite gott. Just det kan jag sakna så mycket ibland, att hitta på lite saker och bara umgås med någon eller några. Jag saknar liksom mer det här vardags kompis livet.

Jag älskar mina oplanerade helger men ibland kan jag känna att jag vill hitta på något, men jag har ingen att hitta på något med för oftast jobbar Kevin. Då hör jag av mig till mamma och pappa för de är alltid öppna för mig och de säger alltid till mig att höra av mig nom jag vill hänga, vilket jag är så tacksam för och jag älskar att hänga med mina päron, det gör jag verkligen. Men ibland kan jag känna att jag vill hitta på något utan mina föräldrar också, med någon kompis t.ex, och det är ju normalt att känna när man är 21 liksom! :-) Det är snarare onormalt att vilja hänga med sina päron vid min ålder, men jag är ju inte som alla andra 21-åringar! :-)