Category Archives: Okategoriserade

Ni som läste mitt förra inlägg vet att jag hade en skitvecka förra veckan och att jag ramlade och slog i huvudet. Men skitveckan avslutades väldigt bra, vilket var väldigt behövligt då jag kände att jag behövde hitta på något kul, tänka på något annat och ha roligt.
Marko frågade faktiskt mig i måndags om jag ville följa med på basket som i fredags, jag blev så glad att han frågade. Det var så längesedan jag var på basket, jag, mamma och Marko gick mycket på basket förr, innan Elliot kom. Dessutom frågade Marko det på måndag morgon så då blev det en lite bättre måndag morgon, roligt att ha något att se fram emot. Även om nu min vecka bestod av massa annat skit så var det ändå skönt att ha något att se fram emot.

Som jag skrev i mitt förra inlägget så mådde jag mycket bättre i fredags och var taggad på att göra något. Marko och jag skulle äta tillsammans innan basketen, så det skulle verkligen bli en helkväll.
Marko kom till mig ungefär vid halv fem i fredags eftermiddag. Vi behövde åka ungefär vid halv sex så det var mysigt att Marko kom in en stund och vi satt och snacka lite.

Marko hade fått biljetter via jobbet och inte vilka biljetter som helst utan VIP biljetter så vi skulle äta i restaurangen i Borås hallen innan matchen. Jag har inte varit VIP-gäst innan :-) så jag har aldrig ätit i deras restaurang. Men det var så mysigt där inne och fullt med folk. Det var lite småplock mat så där, faktiskt väldigt gott.
Elliots kompis mamma och pappa var där och några till som Marko kände så vi satt vid samma bord och hade en jättetrevlig stund. Sen märkte jag att Marko pekade på mig och pratade när han hade hämtat något och när jag tittade upp stod Helen där (min gamla assistent), jag blev jätteglad att se henne där. Jag tänkte nästan att hon skulle gå på basketen för hon brukade göra det innan, men jag vågade inte hoppas på för mycket. Hon blev så glad när hon såg mig och jag fick en stor kram, det var härligt. Hon och hennes sällskap satt tydligen precis jämte oss.

Sen såg jag ännu en ”kändis” som satt några bord längre bort, min vikarieassistent Matilda som vikarierade för Helen faktiskt satt där också, så båda mina förra assistenter var där! Men hon har jag som vän nu, liksom Helen också. Men Matilda var superlängesedan jag träffa så hon kom upp till vårt bord och jag fick en stor kram även av henne och vi snacka lite kort, det var så roligt att träffa henne igen.
Den middagen gjorde mig så glad för jag hade det så trevligt och fick äntligen vara lite social igen och vara bland människor. Jag fick snacka och folk snackade med mig, jag fick skratta och kände mig omtyckt av människorna omkring mig, det var underbart, att så lite kan göra så mycket.

När klockan började närma sig matchstart gick jag och Marko och tog några bra platser. Mamma och Elliot kom några minuter innan matchen började. Elliot hade varit på kalas hos en kompis och han hade med sig den kompisen som var barn till de föräldrarna som satt vid vårt bord och åt. Så de satte sig vid de, så de såg vi typ inte på hela matchen för de satt tillsammans och sprang runt. Men jag, mamma och Marko satt tillsammans vilket var mysigt.

Det var väldigt roligt att titta på en basketmatch igen. Jag svingades tillbaka till de gamla goda tiderna, vilket var en härlig känsla med goa minnen! :-) Matchen var jättebra, men nervig för det var jämt typ hela matchen, Borås basket ledde hela tiden, men det var på håret, så det var en väldigt rolig match.
Gunilla som är mammas gamla jobba kompis jobbar där så henne träffade vi med, det var också så längesedan vi träffade henne så det var så roligt.
I halvleken gick jag och mamma in i VIPEN och hämtade lite fika. Där träffade jag Helen igen och vi stod och snackade lite till vilket var mysigt.
Resten av matchen var en riktig nagelbitare, men de vann till slut och det var så roligt, extra roligt när det var första gången på evigheter som jag var på basket.

När jag kom hem mådde jag så bra, jag kände mig fylld med glädje, kärlek och gemenskap. Marko körde hem mig, så jag tackade honom så mycket för att han vände denna skitvecka till något positivt för den kvällen gjorde verkligen susen och jag är så tacksam för det.
Det var så mysigt med middagen innan också som sagt, det blev liksom en helkväll.
Ja, en toppenkväll helt enkelt!

Bästa fredagsmyset på länge!

Förra veckan var en mindre bra vecka, så jag tänkte att den här veckan (alltså den som slutade igår) skulle bli bättre. Men tyvärr så blev det inte så, den blev till och med sämre än den mindre bra veckan. Jag vet egentligen inte varför, men jag har känt mig nere och ledsen hela veckan, vilket var otroligt jobbigt. Men jag tror att det är för att jag är en social person och i veckan har jag tyckt att det har varit jättejobbigt att leva mitt vardagsliv själv om ni förstår vad jag menar, kort sagt.

På tisdagen kändes det ändå helt okej, då var jag rätt nöjd med livet igen. Jag hade bokat pass på gymmet på kvällen, Multy Soft fys som jag såg fram emot. Det var jätteroligt att gå på det passet igen, och jag träffade en gammal träningskompis från Friskis & Svettis tiden när jag tränade där innan för längesedan. Sen träffade jag min gamla klasskompis mamma som också skulle gå på samma pass. Vi har haft en speciell relation när jag och min förra klasskompis gick i samma klass, så det var jätteroligt att träffa henne igen och småsprata lite. Det blir väldigt socialt när man går på pass, vilket jag saknar lite nu i vardagen så det fick upp mitt humör.
Hon jobbar i samma hus som Friskis & Svettis, mitt emot entré dörren till och med, så efter passet så följde jag med henne till kontoret för hon skulle hämta sina saker, så fick vi småsnacka lite till! :-)

Jag ska faktiskt erkänna att jag tog färdtjänst till och från gymmet i tisdags :-), okej, kanske lite bekvämt, men det regnade och jag orkade faktiskt inte klä på mig alla regnkläder och åka Elof i spöregn.
Men sen när taxin släppte av mig hemma och jag skulle gå in genom entrédörren precis som vanligt så snubblade jag på de hålen i den svarta gummimattan vid entrédörren om ni vet vad jag menar och slog i huvudet och ena bågen på glassögonen knäcktes till och åkte ut, som tur var gick de inte sönder men bågen gick ju utåt, det gick att ha på sig de men det var ju inte helt bekvämt. Iallafall så låg ju jag där helt chokad över vad som precis hände, som tur var såg taxichauffören mig och hjälpte mig upp. Jag har inga reflexer att ta emot mig med armarna så inprincip varje gång som jag ramlar så får huvudet ta smällen.
När jag kom upp gick jag in till mig och kände hur huvudet pulserade och jag hade fått en bula vid sidan av huvudet, men det kändes ändå helt okej, jag blödde ju ingenstans som tur var.
Som ni vet så hade jag ju en dålig vecka innan detta hände så då fick jag typ ett psykbryt, jag kände liksom jag orkar inte! Jag tror dock att det mest var för mina glasögon om jag ska vara ärlig, konstig nog. De har ju gått sönder nu med två veckors mellanrum bara, så jag blev lite trött.

Jag ringde mamma och bröt ihop, hon var mitt uppe i maten hemma och Elliot var hos en kompis och hon skulle snart hämta honom, så det var lite kaos. Men mamma lämnade allt, ringde till kompisens mamma och berättade att jag hade ramlat och frågade om Elliot kunde få stanna där liten stund till, som tur var gick det bra också åkte hon till mig. Så 12 minuter senare var mamma hos mig, jag grät i hennes armar men det var så skönt att ha henne där. Jag gick och duschade lite fort och sen bestämde vi att jag följer med henne hem och sover hos mamma den natten eftersom att jag hade fått ont i huvudet, och då ville inte mamma lämna mig. Dessutom kände jag också att det var lite läskigt att vara själv då.
Jag har haft hjärnskakning en gång tidigare, det var ju mer dramatik då eftersom att jag låg på sjukhus i två nätter och så. Men jag kände igen den huvudvärken, jag kände att det inte var någon vanlig huvudvärk, så jag blev lite orolig.

Hela kvällen, eller ja, den kvällen som var kvar, hade jag ont i huvudet och var trött. Men som tur var kunde jag somna ganska fort. Jag var lite orolig hur det skulle kännas på morgonen, om det var en hjärnskakning eller inte, men jag förutsatte att jag skulle kunna jobba på onsdagen.

När jag vaknade hade jag inte ont i huvudet vilket ju var jättepositivt, jag hade ”bara” ont i och vid bulan, så jag gjorde iordning mig för jobbet. Jag fick följa med och lämna Elliot utanför skolan också körde mamma mig hem så jag kunde ta taxin till jobbet, det gäller att ha logistik! :-)

Men hela onsdagen på jobbet var jag så himla trött, men då är det tur att man bara jobbar fyra timmar. Sen när klockan började närma sig hemgång började jag få ont i huvudet igen, säkert för att huvudet hade fått anstränga sig. När jag kom hem fick jag ännu mer ont i huvudet men jag åkte snabbt ner till stan och fixade mina glasögon, så det var skönt att få det gjort. Resten av dagen låg jag bara i sängen. Pappa och familjen skulle komma på kvällen, det var ju onsdag, men jag sa faktiskt att jag inte orkade det. Jag gick och la mig 20:10 i onsdags kväll, det var verkligen skönt och välbehövligt.
I torsdags var jag lite piggare, ingen huvudvärk på jobbet men sen när jag kom hem började den smyga sig på och jag hade huvudvärk hela eftermiddagen och kvällen.
Men i fredags mådde jag mycket bättre och jag hade ingen huvudvärk på hela dagen, så det var skönt, jag var bara lite extra trött.

Ja, vilken skitvecka det var förra veckan, både mentalt och fysiskt. Det har känts som att jag bara har velat storgråta hela veckan, och det har jag även gjort efter jobbet då, det är jobbigt att gråta så men det har varit skönt också att få släppa på trycket lite.
Jag är ändå stolt över mig själv att jag har kämpat mig till jobbet varje dag förra veckan trots allt som har hänt.
Man kan inte vara den där sprudlande, glada och positiva Alice jämt.
Men en skitvecka avslutades men en rolig helg iallafall, men den får ni veta om i nästa inlägg! :-)

Men en sak som var positiv och rolig i veckan var att Kevin kom och åt middag med mig i måndags kväll, helt spontant, som det alltid blir med oss! :-) Det var så roligt och mysigt!

Nu hoppas jag på en mycket bättre vecka än de senaste två veckorna. Men det händer mycket och roliga saker denna veckan som kommer så det blir en fullspäckad vecka.

Ta hand om er!

Oj, joj, oj, ännu en vecka har passerat och det känns som att denna veckan har gått snabbt fast ändå långsamt. Det har hänt mycket och det känns som att jag är som en duracellkanin. Veckan har både haft höga toppar och djupa dalar. Jag har avklarat min första vecka som anställd på Erikshjälpen, vilket jag tycker är väldigt stort och roligt, jag känner mig så vuxen på något sätt.
Tyvärr så mådde jag lite dåligt i början av veckan, därav de djupa dalarna! :-) Nä, skämt och sido. I måndags och tisdags kände jag mig ganska nere, jag kände mig ensam igen, jag kände att jag ville bara vara nära min familj. Jag kände att det var jobbigt att komma hem ensam, vara själv hela eftermiddagen och hela kvällen, ingen att prata med (såklart att jag kunde ringa någon, men ni fattar nog), sitta och äta ensam, titta på tv ensam på kvällen ja osv. Jag ville ha någon vid min sida liksom.

Jag mådde ju lite dåligt där efter sommaren som ni vet, med ensamheten osv, men sen kändes ju det bättre och nu har det känts bra ett tag. Men nu i veckan fick jag en liten dipp igen, då jag funderar mycket över livet och saknat familj i vardagen liksom, hel enkelt någon/några att komma hem till, det har jag saknat så mycket i veckan.

Tack vare onsdagsträffarna med familjen har jag mått bättre och de här största ensamhetskänslorna har släppt. Men nu har de inte kunnat komma på ungefär tre veckor eftersom att de har varit sjuka till och från varje vecka, stackarna. Så det kanske är därför som jag har känt mig lite nere i veckan. Men nu i onsdags kom de, och jag kände mig så lycklig och fylld med värme och kärlek när de var här och när de hade gått, det var så mysigt att ha de nära mig igen.
Så efter att pappa, Jenny och killarna hade varit här i onsdags mådde jag bra igen och kände mig inte ledsen. För shit vad jobbigt det är att känna sig ledsen, speciellt när man inte riktigt vet varför.

I måndags natt ramlade min tavla ner mitt i natten och min snygga guldiga tavelram som jag har köpt gick såklart sönder. Jag har nog hållt på att krångla med den där tavlan nu säkert fem gånger, tavlor har gått sönder och den självhäftande kroken på väggen har lossnat, åh ja det har varit så mycket krångel och jag har aldrig känt mig riktig nöjd. Så när den ramlade ner i måndags blev jag så trött, inte bara det, jag blev jätterädd också.
Så jag tänkte, nä nu ska jag göra detta ordentligt så det håller och köpa ännu en tavla till, en gång för alla. Men jag tänkte hur ska jag ta mig till stan och köpa en tavla? Jag måste ju ha hjälp dit, så jag blev så trött på det med. Vem hinner liksom följa med mig mitt i veckan och köpas en tavla liksom? Ni fattar min tanke.

Men så tänkte jag, jag kan ju boka en färdtjänst, det går ju att beställa en samma dag. Så jag ringde taxi och beställde en färdtjänst till Clas Ohlsson och en hem. En timme senare kom en taxi och hämtade mig och körde mig till Clas Ohlsson. Jag gick in, köpte en jättefin tavla i guldram och självhäftande krokar, sen när jag kom ut kom min taxi efter bara 10 minuter och körde hem mig. Så himla smidigt! Jag är så glad över att jag har färdtjänst. Jag kände mig nästan olaglig när jag bara drog iväg så där och när jag gick omkring där själv på Clas Ohlsson, jag vet inte varför, det var bara en känsla jag fick. Det kändes som att min mamma skulle komma och jaga mig, som om jag hade rymt, hahaha! Men jag tror att det är för att jag inte alls är van vid att vara iväg så i stan helt själv, när jag är iväg så har jag oftast någon med mig, så det kändes så konstigt att gå omkring där själv. Men när jag kom hem kände jag mig stolt, glad och allmänt nöjd över att jag gjorde det.

Nu hänger min tavla där jag vill ha den på ett förhoppningsvis säkert sätt, så jag är så nöjd. Det var verkligen pricken över i:et i min lägenhet. Jag hittade dessutom en till guldram, det blev så snyggt med guld där tycker jag. Lite guldkant på vardagen måste man väll ha? :-)

I onsdags var dagen då jag kände mig som en duracellkanin. Jag kom hem, åt lite lunch, sen stack jag till gymmet direkt. Det var härligt att gymms lite innan jag skulle få familjen på besök. Sen när jag kom hem skulle jag duscha och när jag tog av mig glasögonen, ja då gick de ju sönder såklart, bågen gick sönder, på samma ställe som den har gjort en gång innan. Så jag tänkte ”vad i hela friden gör jag nu?” Jag kan ju liksom inte gå utan glassögon och familjen jobbar ju. Så just där och då var jag något trött
MEN så kom jag på att jag bor ju typ mitt i stan, så jag tog Elof ner till stan, åkte in till Synsam, bad de fixa mina glasögon, fick de fixade och åkte hem igen. Jag var så glad och nöjd när jag kom hem, nästan lika nöjd som jag var när jag kom hem från Clas Ohlsson! :-)
Så ja, onsdagen var väldig händelserik!

I torsdags var en lugn och fin eftermiddag, jag lagade mat med hemtjänsten och sen låg jag bara i sängen faktiskt och tittade på Bachelor, det var skönt.
Igår, fredags, efter jobbet var det dax för massage igen, och det var lika underbart som vanligt. Jag älskar att ta massage på fredagar, man avslutar veckan på ett härligt sätt (speciellt efter denna berg o dalbana veckan) också får man slappna av och komma ner i varv inför helgen.

Hoppas att ni har haft en fin vecka!

Som ni många vet så har jag nu arbetstränat på Erikshjälpen i Borås i tre månader. Efter de tre månaderna är då arbetsträningen över och då får man veta om man får stanna kvar eller inte. Jag har inte riktigt funderat så mycket över det under sommaren när jag började där utan tänkte att jag tar det lite som det kommer. Men nu för några veckor sedan fick jag veta att jag kommer att få en riktig anställning där, så roligt! Min arbetsträning skulle egentligen ha slutat den 27 september men den har blivit förlängd då det har dragit ut på tiden. På grund av att de har haft möten med arbetsförmedlingen och papprer har behövs att godkännas och skrivas på osv eftersom att min arbetsgivare behöver lönebidrag för mig osv, ja ni fattar. Så det har tagit lite längre tid än väntat. Men nu äntligen är alla papper underskrivna och det riktiga kontraktet är signerat. Även fast jag går på lönebidrag och att jag har min CP-skada så ingår anställningen i ett kollektivavtal precis som alla andra, vilket också känns skönt.
Så i måndags denna veckan började min anställning, jag är så glad och tacksam över det. Det är min första riktiga anställning vilket känns så häftigt!

Nu får jag fått en personlig kod som jag ska stempla in mig och ut mig med varje dag på en iPad. Det känns också så coolt på något sätt, nu känns det som att man jobbar där på riktigt.
Även om jag gör exakt samma sak som innan så var det ändå en lite gladare känsla när jag gick till jobbet i måndags, första dagen som anställd liksom, det är speciellt tycker jag.

När min arbetsledare sa till mig att jag kommer att få en anställning så sa hon till mig att jag tillför så mycket glädje och positivitet på denna arbetsplats och att de är så glada och nöjda över att få ha mig där. De orden gjorde verkligen mig så glad, så himla roligt att höra att jag bidrar och tillför så mycket både jobbmessigt men också socialt.

Jag ska fortfarande jobba 50% för det är det jag klarar av just nu känner jag, så lönen blir då också på 50%. Men jag är så himla taggad på lönen också, det är liksom min första riktiga lön på en arbetsplats som jag kommer att få varje månad nu, vilket också känns så stort tycker jag. Att få känna att man tjänar pengar, det är en häftig och go känsla.

För när min arbetsledare berättade att jag hade fått anställningen så sa hon även att de brukar bara kunna betala ut lön till de som jobbar 75% och uppåt, vilket gjorde mig lite halvnöjd eftersom att jag vill tjäna mina egna pengar och inte gå på bidrag. Men hon sa att för dig kan vi nog göra ett undantag, jag ska bara kolla med min chef först, och då blev jag glad igen! :-)
Och det gick ju, jag kommer att få en riktig lön på 50%.

Detta känns verkligen superbra det här. Anställningen är tidsbegränsad på ett år, men det känns ändå bra. Det känns så skönt att jag har ett jobb att gå till från och med nu och ett år framöver. Det känns så stort att säga att jag nu är anställd på Erikshjälpen.

För några veckor sedan skaffade jag mig ett gymkort på Friskis & Svettis. Jag bor typ granne med Friskis & Svettis, det tar bara 5 minuter med Elof dit, inte ens det, så det är verkligen supersmidigt och går så snabbt. Det var ett tag sedan som jag tränade nu, men nu är jag redo att köra igång igen. När jag bodde hemma på heltid satt säga tränade jag jättemycket, mycket styrka i både ben, armar och bål, ja helkropp helt enkelt. Men sen på Riksgymnasiet hade jag en period då jag tappade det totalt men sen i trean och halva fyran tror jag att det var så började jag träna på Nordic Welness i Angered. Men jag kände att jag inte hade styrkan och orken i kroppen längre men jag ville ändå röra på mig, så jag började att bara gå på bandet, på löpbandet och det var jätteskönt. Den sista terminen av skolan sa jag upp mitt gymkort för att jag kände mig trött och det var så mycket annat som hände då under den sista tiden av skolan och Storås så jag ville fokusera mer på det och njuta av den sista tiden som var kvar på Storås.

Men nu när jag har flyttat hemifrån, börjat om och till och med bor granne med ett gym så ville jag komma igång igen. Jag går fortfarande ”bara” på löpbandet vilket jag tycker är så skönt, även om jag bara går på bandet så blir jag svettig och trött av det. Jag har ju inte snigelfarten på om man säger så :-), utan jag går ju så jag blir andfådd och svettig. När jag har tränat klart är det en skön känsla i kroppen och det är så härligt att bli svettig, det känns som att kroppen tackar mig efter varje träningspass. Det är speciellt skönt när man har tränat klart, kommer hem, tar en dusch, tar på sig myskläderna och lägger sig i sängen, jag ÄLSKAR den känslan!

Men Friskis & Svettis har många pass man kan gå på. Jag har bara testat ett pass en gång hittills. Det passet heter Multi Soft. Det var ett jätteskönt och roligt pass. Det är ett lugnt och härligt pass men man blir ändå svettig och trött, perfekt för mig känner jag som kan ta det i min takt och som inte är alltför tufft. Som jag sa har jag bara gått på det en gång, jag vill gå på det fler gånger för att få in lite styrka emellan åt också, för jag tycker att det är lättare att köra styrka på ett pass än på gymmet. Men jag har tyvärr inte fått till det mer än en gång för det passet är klockan 16:50 och jag tycker om att gå till gymmet direkt efter jobbet nästan, iallafall efter lunch, för då har man det klart sen. När man kommer hem så tidigt som jag gör så vill jag bara få träningen gjord för att det är skönt, och inte behöva ”gå och vänta” på att man ska iväg. Jag tror att ni förstår min känsla. Men samtidigt så vill jag gå regelbundet på det passet för att få in lite styrka och gemenskapen som också är härlig på ett pass med andra människor. så det är lite både och.

Det som också är positivt med att gå så tidigt är att det är nästan tomt på folk, vilket är så härligt. Jag var på gymmet en gång vid fyra halv fem någon gång och det var så mycket folk på gymmet. Det är mycket skönare när det knappt är något folk alls.
Eftersom att jag bara går på bandet så går jag länge, jag går runt 45-50 minuter varje gång, till och med 1 timme ibland. Det trivs jag med, det är så skönt att gå/jogga där med bra musik i lurarna, det är också avkoppling för mig har jag märkt.

Man mår bra av träning och man sover bättre, vilket jag märker redan trots att jag inte har tränat så länge än. Jag tror även att man håller sig friskare och mår allmänt bättre helt enkelt.
När jag har tränat känner jag mig trött men inte på ett segt sätt utan jag känner mig trött på ett bra sätt om ni förstår vad jag menar, vilket är en skön känsla.

Mycket bra med träning helt enkelt, oavsett vad man gör, stort som smått, kom ihåg det! :-)

Igår eftermiddags hade jag finbesök av mormor och morfar. Mormor frågade mig förra veckan om jag ville ha besök som denna veckan och självklart ville jag det. Jag har ju all tid i världen så jag kan alla dagar…I wish! :-) Den enda dagen som jag inte hade något planerat denna veckan var igår, Så jag sa att på tisdag kan jag och hoppades på att de också kunde då och det kunde de, så då var veckan fylld. Men att mormor och morfar skulle komma på tisdagen var det bästa som kunde hända, lite sällskap tackar man ju inte nej till och speciellt inte från mormor och morfar.

Igår kom de och knackade på vid 15-tiden och det var så mysigt att få krama om de igen. Det kändes som att det var längesedan som jag träffade de så det var så roligt att de kom.
Mormor hade med sig sin goda äppelpaj som hon brukar göra med vaniljsås, den är så himla god och det var den även igår, supergod.
Vi satt runt köksbordet och pratade jättelänge och skrattade, det var verkligen så mysigt, de gjorde verkligen hela min tisdag, hela min vecka till och med.

Jag tycker att det är extra mysigt nu när vi kan ses bara vi tre hemma hos mig. Oftast så blir det att vi träffas på kalas eller om de hjälper mig till något läkarbesök eller nåt, det är såklart jättemysigt det också men då blir det inte att man pratar så mycket och länge med varandra, så detta var verkligen så härligt, jag älskar det!
Detta måste vi göra om massvis med gånger till! <3

Hur gick det egentligen med min lugna helg? Klarade jag av att göra så lite som möjligt?
Jag kan inte säga att jag inte gjorde ingeting för det gjorde jag inte, men jag är ändå nöjd för jag kände att jag tog det lugnt.
I fredags var jag dock inte hemma, hahaha, ni bara, och där sket sig det direkt! Haha! Ne men, min lugna helg räknar jag från lördag och framåt denna helgen.
I fredags skulle jag nämligen träffa min förra assistent Helen som jag hade från 4:an till 8:an i grundskolan. Vi ses inte så ofta men nu när jag bor i Borås ska vi försöka ses lite oftare vilket är roligt. Hon var och hälsade på mig i min lägenhet i början av sommaren, så denna gången gick det inte så långt emellan.
Det är så himla roligt att vi håller kontakten fortfarande tycker jag, även om det ibland går långt emellan. Nu är hon liksom som en vän för mig, vilket är härligt.

Vi hade bestämt att vi skulle ta en fika på stan så hon kom och hämtade mig vid 16-tiden. Jag hade föreslagit att vi skulle till Dive som är ett jättemysigt fik och bar, vi har varit där innan men det var ganska länge sedan. Vi hade jättesvårt att bestämma hos för vilket fika vi skulle ha, det finns så mycket gott där, men till slut fick vi ta i tu med vår beslutångest. Jag tog en sån god kaka, det var någon slags kaka med massor utav kola, supergod var den. Vi hittade ett jättemysigt bord med soffa och fåtöljer inne i ett hörne.

Vi har alltid så mycket att prata om när vi träffas, det blir ALDRIG en tyst stund, vilket är så härligt. Vi satt på Divine från lite över fyra också var jag hemma ungefär vid kvart över sju! Jag blev så förvånad över att vi hade suttit där så länge men så mysigt det var. Det var härligt att komma ut lite också kände jag, komma ut och fika och prata med Helen.
Resten av kvällen satt jag framför den första idolfinalen i mina myskläder. Jag gick faktiskt och la mig runt 10-tiden redan, men det var så skönt och välbehövligt.

Det ända som jag hade planerat i lördags var att jag skulle klippa mig, Jenny och killarna skulle hjälpa mig till frissan. Jag vaknade redan vid halv nio, men jag la ju mig tidigt i fredags så kanske inte så konstigt. Jag började min morgon framför Nyhetsmorgon, som alla mornar, vardag som helg. Men det bästa är på helgerna när man kan ligga kvar under täcket huuur länge man vill! :-)
Jag åt frukost och sen gick jag och la mig igen, hahaha, eller kanske inte riktigt så, men jag chillade i sängen och vilade mina ögon på Nyhetsmorgon, och där låg jag i min morgonrock hela förmiddagen, åh vad jag älskar det.

Jenny och killarna kom och hämtade mig vid tvåtiden, jag skulle vara hos frissan vid kvart över två. Det var så skönt att klippa sig, jag hade riktigt långt hår innan. Jag gillar långt hår men det var slitet och dessutom kände jag att jag hade hår överallt hemma, så nu är det så skönt att ha lite kortare, dessutom är det lättare att hålla ordning på.
Det är så lyxigt när man får håret tvättat också tycker jag, innan de börjar klippa en, det är som att få massage i hårbotten! :-)

Efter klippningen gick vi till Oreon och tog en fika, Jenny, killarna och jag. Jag tog en stor kopp varm choklad med grädde, det var höstigt och gott.
Sen körde de mig hem igen och jag hade en jättemysig eftermiddag och kväll hemma, lugn och fin. Det regnade ute, regnet smattrade mot balkongräcket och det var allmänt höstigt. Jag tog på mig mina myskläder igen och la mig i sängen och tittade bara på serier resten av kvällen. Det var verkligen så mysigt!

I söndags sov jag till och från ända till 10:30, det var så skönt. Sen gick jag runt och grejade här hemma i min morgonrock ända till klockan 11:30, gud vad jag älskar helgmorgnar alltså, det är nog det bästa på hela veckan.
Vid ett-tiden kom mamma och Elliot och hjälpte mig till Coop för jag behövde handla lite så det var snällt. Det var mysigt att krama på de lite, Elliot har jag inte träffat på länge. De stannade bara en kort stund hemma eftersom att de skulle på bio. Sen var jag bara hemma resten av eftermiddagen och kvällen.
Så jag tycker faktiskt att jag har lyckats bra med att tagit det lugnt i helgen om jag får säga det själv! :-) Det var väldigt skönt iallafall och jag kände att det var välbehövligt.

Något som jag verkligen uppskattar och älskar här i livet är att vara social. Jag är en social person som älskar att prata och vara omringad av människor. Att få vara social, få prata och diskutera saker med folk som jag känner och uppskattar här i livet gör att jag mår bra. Jag älskar att till exempel bjuda hem nära och kära till min lägenhet nu för tiden, det är så roligt och stort att jag numera kan bjuda hem de till mig, till min egna lägenhet, när jag vill.
Det är så roligt att så många är intresserade av min lägenhet och hur jag bor, det är så roligt att få visa upp mitt hem också

För någon vecka sedan var till exempel farfar här för första gången och hälsade på. Han och hans fru Carin bor i Varberg numera så det är inte så enkelt för de att bara titta förbi på en kaffe. Men för nån vecka sedan skulle Carin på något i Borås så då frågade farfar mig om han kunde få hälsa på mig. Jag blev väldigt glad när han föreslog det eftersom att vi inte träffas så ofta och dessutom inte ensamma. Carin skulle ju iväg så hon får se min lägenhet någon annan gång. Det var på en helt vanlig torsdag som farfar skulle komma. Han föreslog även att vi skulle ut och äta på La Capita också, så han bokade bord till oss två, på en helt vanlig torsdag! Så lyxigt!

Han kom runt 19-tiden till mig och jag visade min lägenhet, det tar ju inte så många minuter om man säger så! :-) Farfar hade bokat bord klockan 20:00 vilket nästan är på gränsen till läggdags för mig, haha, så jag fick rycka upp mig och intala mig själv om att det kommer att gå bra och att jag måste öva på att vara ute och ränna lite på kvällarna! :-)
Vi tog bilen ner till La Capita, det är ju typ kolsvart redan vid 19-tiden nu, och dessutom var det rätt skönt att inte behöva gå ut i kylan och mörkret. Vi fick dessutom en parkering precis utanför La Capita.
Vi fick ett mysigt bord längst med väggen. Denna gången fick det bli varsin cola zero, det var ju ändå bara torsdag :-), och farfar hade ju bil dessutom. Vi beställde in en gemensam ost-och charkbricka som vi kunde snaska på tillsammans. Sen beställde vi in två rätter var, jag beställde in karamelliserad getost och mina favoriter, calamares med aioli, så gott, det var precis lagom med mat, plus charkbrickan då.

Det var ett supermysigt och gott restaurangbesök och så roligt att hänga lite själv med farfar! Tacksam över att han bjöd ut mig på restaurang också! ;)

De sista veckorna på Storås var jag väldigt spänd och förväntansfull vad den första tiden efter gymnasiet skulle erbjuda mig och den sommaren. Även om jag hade klart för mig exakt vad jag skulle göra, jag hade en lägenhet, ett jobb och hemtjänst som stod runt hörnet och väntade på mig. Men jag kunde aldrig veta hur det skulle bli i praktiken, så där och då var jag väldigt nyfiken för på något sätt kunde jag aldrig riktig se ”vuxenlivet” framför mig. Hur det skulle vara och fungera osv.

Jag kom ihåg att jag funderade mycket på vad jag skulle göra med all tid? Från att gå i skolan hela dagarna och ha även plugg efter skolan och studera på fritiden till att bara jobba halvtid och dessutom inte dra med sig något hem. Jag tänkte hur ska jag fördriva tiden på eftermiddagen när jag kommer hem? Tänk om jag mår dåligt över att jag inte har något att göra?
Frågor som också kom upp var ”vad gör man på helgerna när man har flyttat hemifrån?” ”vad gör man på helgerna när man är singel?” ”Kommer jag gå från ett aktivt socialt liv till ett mer icke aktivt liv? Och hur kommer jag att må av det? Jag som är så social!”
Ja, det var många frågor som snurrade i skalen då.
Samtidigt så tyckte jag att det skulle bli skönt att få det lite lugnare efter skolåren (speciellt där i slutet på fyran när jag var så trött på allt som hette SKOLA) och kunna släppa det här med läxor, skolgrejer osv. Det jag mest såg fram emot var att inte behöva plugga på eftermiddagarna eller på kvällarna, utan när jag skulle komma hem efter jobbet då var jag fri och klar med jobbdelen.

Nu när jag tänker tillbaka på mina tankar så skrattar jag lite för oj vad fel jag hade, eller fel och fel kanske man inte kan säga, men mina tankar stämde verkligen inte ihop med hur det faktiskt blev.
Jag känner att livet går i ett, jag har alltid något att göra känns det som, jag känner mig som en durasellkanin som inte riktigt hinner med att reflektera! :-)
Men det roliga är att jag vet inte vad jag gör egentligen efter jobbet, ändå går eftermiddagarna så himla fort!
Det är hemtjänst som kommer och går, vi lagar mat, tvättar, städer, ja vardagarna rullar på trots att det bara händer något litet på en dag. Jag fattar egentligen inte hur det går till men tydligen så gör det det, för dagarna rullar på liksom veckorna.
Om någon skulle fråga mig vad jag gör efter jobbet så skulle jag ha svårt att komma på ett vettigt svar, för jag vet typ inte vad jag gör med min tid, ändå har jag tagit mig igenom eftermiddag efter eftermiddag, kväll efter kväll, det är lite läskigt att tänka så. Bara vad gör jag egentligen?

Helgerna ska vi ens inte nämna, jag var lite extra orolig över helgerna som sagt, bara vad ska man göra?’ Men herregud, nu känner jag tvärtom nästan, att mitt mål med helgerna är att inte ha något planerat, haha, men det brukar oftast sikta sig, haha! :-) Jag har alltid saker att göra på helgerna, litet som stort. Men oftast tycker jag att jag har de fulla, det är inget litet som händer utan det känns som antingen eller, om ni förstår vad jag menar! :-) Men det räcker också med något litet som händer, så känner jag att jag har helgen planerad.
Jag tror inte att jag har haft en ända helg sen jag flyttade som jag inte har gjort någonting, och då menar jag verkligen INGETING, kanske nån helg, men då är det max en eller två helger.

Jag är jättetacksam att jag har att göra på vardagar och helgerna, för jag har märkt att jag är ännu mer en aktiv person och mår bra av när det händer saker. Så att ni inte ser detta inlägget som att jag ”klagar” för det gör jag verkligen inte, jag gillar mitt aktiva liv. Jag tror faktiskt att jag skulle må dåligt om det inte hände mycket saker runt omkring mig, för jag är sån som person liksom, så det är ju bra när mitt liv går i 180! :-)
Även om jag har en lugn helg framför mig men om den inte blir lika lugn som jag hade tänkt så blir jag inte ledsen för det, utan snarare glad över att det händer något! :-) Fast jag egentligen hade behövt att bara va och ta det lugnt hemma.

Jag tänker nästan varje vecka ”åh vad skönt, i helgen har jag inget planerat” men sen i slutet av veckan kommer det nästan alltid någon som frågar om man ska hitta på något eller att man planerar något, men det är ju roliga saker som tur är, men jag tror att ni förstår vad jag vill säga.
Men jag känner att jag skulle bara behöva vara hemma en hel helg ensam och ta det lugnt för en gång skull och återhämta mig på riktigt och vila. För när det händer så mycket på helgerna så känns det som att det går så himla snabbt också när man kommer till söndagkväll så önskar man att man var ledig på måndagen också för att ”återhämta sig efter helgen” :-) och reflektera.
Men å andra sidan så får jag mycket härlig energi av att hitta på saker också, så det är lite både och där.

Mitt mål denna helgen var därför att jag inte skulle göra ett skit. Det gick ganska bra ändå, det ända jag har planerat är att jag ska klippa mig idag. Men imorgon (söndag) har jag inget planerat och jag ska försöka hålla det så, se hur det går? :-)

Hur ser det ut för er som inte har egna familjer och är singlar, går livet också i 180 för er! :-D Eller är det bara jag? :-)

Hösten har börjat på det bästa sättet. Jag vet inte egentligen vad som har varit så bra, men det har hänt små saker (typ varje dag känts det som) som gjort att jag fått mer energi och känt mig värdefull och älskad för den jag är. Det känns som att människor ser mig och hör mig.
Människor på jobbet ler mot mig när de ser mig, de pratar med mig så glatt, alla på jobbet hjälper mig och är så hjälpsamma. Jag får skratta mycket på jobbet och jag känner mig som en del av gänget.

När jag kommer hem är det alltid någon granne som hejar så glatt på mig och frågar hur jag mår, grannarna här är så trevliga.
Det var till exempel en kvinna som ville få reda på var jag har köpt mitt balkongskydd, jag viste inte det där och då så då sa hon att jag kunde komma upp och ringa på någon dag. Jag tänkte att jag ville verkligen försöka hitta det där balkongskyddet så de förstår att jag vill hjälpa till och är trevlig :-) (om ni förstår vad jag menar). Så när jag hade hittat det var jag uppe och ringde på men då var hon tyvärr inte hemma. Men i onsdags var jag påväg upp dit igen och då kom hon precis in och skulle upp till sig i hissen, det var verkligen så passande. Så jag följde med henne upp och in i hennes lägenhet där hennes sambo stod och lagade mat. Vi satte oss och jag visade upp balkongskyddet. Vi pratade en del om annat med, de frågade om jag trivdes här och vart jag jobbade. Och jag frågade lite om de osv. Supermysiga verkligen. Också sa de att det är bara att knacka på om du vill ha hjälp eller bara vill något, vi finns här också sa de att vi måste ta en kaffe någon gång. De orden gör mig alldeles varm i kroppen, vilka grannar. Och de accepterar mig precis som jag är!

Familj, vänner och min omgivning skämmer bort mig så mycket, med så mycket trygghet och kärlek. De känner mig så väl och de är verkligen en trygghet för mig här i livet. Det är de som får mig att känna mig värdefull och våga vara den jag är.
Jag känner mig verkligen omhändertagen när jag är i deras händer. De ger alltid mig ny energi som gör att jag får lite extra kraft att kämpa vidare.

Detta kanske inte är så stort, men för mig är det så fint. Jag brukar erbjuda mig att hjälpa till när jag är hos nära och kära och ibland är de jättetacksama för min hjälp och jag är glad att jag kan hjälpa till. Men ofta säger de ”nej Alice, lägg dig på soffan och bara va istället så tar jag hand om detta” :-) och om jag börjar att duka av säger de ”nej, Alice lägg av, sitt ner” hahaha! :-) Alltså när de säger så så blir jag alldeles varm i kroppen, det är så fint.

De gör saker för mig som de vet att jag egentligen kan, men de vill bara underlätta för mig så att jag får andas. De hjälper mig att leva livet och så att jag inte ska behöva kämpa så mycket, det är så otroligt fint och jag är så tacksam för det!
Om jag inte träffar de så undrar de hur jag mår och hur jag har det, till och med mammas kollegor på jobbet undrar hur jag mår. Folk tänker på mig vilket bara det får mig att känna ett glädjerus i hela kroppen. Även om vi inte träffas så om jag får något meddelanden eller bara en kommentar på bloggen kan det göra hela min dag!
Alla är verkligen så gulliga, kärleksfulla och vill mitt bästa, vilket gör att jag nästan blir tårögd bara av tanken!
I deras närvaro kan jag verkligen slappna av och vara mig själv, Alice, så som hon är.

Jag finner inga ord om hur jag känner just nu över allt, det är bara så härligt och alla får mig att må så bra. Jag önskar att alla kunde ha det så!
Jag känner även att jag mår redan så mycket bättre bara av mina mål och saker som jag ska göra för mig själv i höst.
Att känna sig omtyckt, respekterad, älskvärd och uppmärksammad är verkligen viktigt för välmåendet.
Det är som ett kärleksrus som sprider sig i kroppen på mig varje gång som jag tänker på allt som hänt och händer, så underbart!

Kram från en tacksam tjej!