Denna veckan har jag haft distansundervisning som ni flesta vet. I måndagsmorse började även Elliot att snora, så han kommer att vara hemma hela denna veckan. Men i måndagsmorse och tisdagsmorse fick jag vara hemma själv med honom på morgonen. Det var stort tyckte jag, även fast han mest låg och tittade på tv i soffan så var det ändå rätt stort för min del att vara med honom själv. Han hjälpte mig att ta ner min tandborste från badrumshyllan när jag inte kunde det, det var gulligt tycker jag. När han blev hungrig tog han fram sina mackor, smörade de och satt med mig vid köksbordet medans jag hade skola. Vid ungefär klockan tio kom Marko hem efter att ha jobbat lite.
I måndags hade jag en håltimma och en längre rast. Det var väldigt skönt att vara hemma då, för då kunde jag lägga mig på soffan ett tag och jag, Marko och Elliot åt lunch ihop. Det var skönt, ingen stress med andra ord. Det har även mysigt att Marko och Elliot har varit hemma för då har jag inte varit så ensam.
Hur har distansundervisningen varit då? Jo, jag tycker att det varit skönt att sitta hemma och jobba. Jag hade ju hemundervisning i våras när gymnasieskolorna stängde pågrund av Corona, då tyckte jag också att det var skönt. Det är en mycket lugnare och skönare miljö att ha skola i tycker jag, dessutom kan man sitta i mjukiskläder och gå upp senare! :)
Nu mår jag bra igen, jag är frisk. Men jag känner att jag ändå vill ta denna veckan hemma, det är ingen idé att åka tillbaka när man har sagt att man ska vara hemma hela veckan. Dessutom ska jag hem igen till helgen. Jag älskar också att vara hemma, det är så mysigt att få äta middag ihop med min familj varje kväll och vara med de på kvällarna.
Nu går mitt lov mot sitt slut. Jag har typ varit sjuk mestadels av lovet tyvärr. Jag blev sjuk i tisdags kväll och direkt tänkte jag att jag fått Corona, det är fortfarande min tanke. Jag vill gärna testa mig, det vore så skönt att veta om jag har det eller inte, för då vet jag att jag är immun ett tag iallafall. Men det finns inga tider att testa sig på, jag har varit inne varje dag och tittat på 1177. Det tycker jag är så konstigt. I värsta fall får jag väll göra ett antikroppstest senare om jag vill.
Jag har faktiskt lite söndags ångest, jag tror att det beror på att jag inte har haft den där riktiga lovkänslan eftersom att jag varit sjuk. Det är inte kul att ligga hemma och va som en död fisk på lovet. Då ska man hitta på roliga saker och få energi. Men jag har vilat iallafall. Det som är positivt är att jag inte missar något i skolan. Jag skulle åkt till Storås i torsdags och ha lite lov där också, men så blev det ju inte nu. Men det är mysigt att vara hemma också.
Jag kommer vara hemma hela nästa vecka också även fast jag redan känner mig bättre. Jag tänkte att det är lika bra, dessutom har jag Elof hemma och måste ha taxi till Storås när jag väl ska dit. Inte förrän nästa söndag ska jag åka tillbaka. Men jag ska få distansundervisning nästa vecka, jag pratade med min mentor och han sa att det går bra. Det kan man få nu om man är sjuk fast man ända orkar skolan. Det är ju väldigt bra, för jag hade blivit stressad om jag bara skulle gått här hemma hela nästa veckan också hade jag varit hyfsat frisk och vetat att skolan pågår.
Igår var det ju all Helgona, och ni som vet det vet att vi har en tradition i vår släkt på mammas sida och det är att vi samlar släkten, går till kyrkogården och sen äter middag ihop. Och dessutom brukar våra släktingar som vi inte träffar så ofta komma ner och hälsa på. Jag bara älskar den traditionen, all Helgona och jul är verkligen mina favorithögtider. Men i år blev ett annorlunda år pågrund av corona.
Men jag tänder ett ljus för mina bortgångna släktingar ändå fast hemma i soffan! <3
I fredags hade jag studiedag och dessutom höstlov som ni kanske läste i mitt senaste inlägg. Jag och Jenny skulle på spa på eftermiddagen på Hagabadet, men eftersom att jag var ledig så kom hon redan och hämtade mig klockan tolv på Storås.
Vi gick bara runt och strosade på stan, mest i mysiga Haga. Vi åt lunch på en asiatisk restaurang som hette Made in China. Både jag och Jenny tog soft buns, jag tog med kött i som verkligen var så mört och gott.
Det var så härligt att bara strosa omkring i Haga, bara jag och Jenny. Vi skulle inte vara på spat förrän vid fem. Vi tog även en god fika och bara gjorde det vi kände för.
Sen var det äntligen dax för spa. Vi fick tofflor, handdukar och morgonrockar som vi tog på oss efter duschen. Spat var väldigt stort och fint. Det första rummet vi kom in i var det ångbastu, en pool och fotbad. Vi hade anmält oss på vattengympa så efter en stund gick vi in i ägget, ni kanske har hört talas om att simma i ägget. Det var iallafall en jättestor pool med högt i tak. Där körde vi vattengympa med ett gäng en stund. Det var otroligt vackert där inne. När vi tröttnade gick vi in i ett relaxrum och la oss på två sköna bäddar och nästan somnade. Det var så härligt!
Ja, vi gick runt på spat och testade lite allt möjligt. Bland annat romerska badet som var ett rum med vackra ljus på vägen och en pool. Där var vi själva mest hela tiden, så det var lyxigt. Det sista provade vi en 80 graders bastu. Det var härligt att sitta och ta det lugnt i värmen när man var lite frusen efter baden.
Efter tre timmar på spat gick vi ut i friska luften. Vi var så trötta men så rena och avslappnade. Det var en underbar spaeftermiddag med allt vad det innebar. Det var verkligen en vacker miljö som de hade bevarat fint.
När vi kom till lägenheten gjorde vi lite te och satte oss och åt macka med brieost och salami som vi köpte med oss. Det var en väldigt enkelt middag men väldigt god efter en lång spaeftermiddag. Killarna var hemma i Sjömarken så vi fick verkligen en hel tjejdag och kväll för oss själva.
Det var en mysig dag och kväll med Jenny, en väldigt bra början på lovet!
Nu äntligen har jag lov, det är så skönt. Ett välbehövligt lov kommer det att bli. Jag fick lov redan i torsdags för igår hade vi studiedag, det var lyxigt. I torsdags var vi på bio med klassen. Vi brukar gå på bio lite då och då efter skoltid då såklart. Men nu var det ett tag sedan pågrund av Corona. Men det var väldigt bra, vi var typ själva på biografen. Innan bion åt vi tillsammans i skolan, jag köpte sushi, det var så gott och lyxigt. Det var ett bra avslut innan lovet tycker jag!
I tisdags hade jag matteprov i kapitlet sannolikhet. Jag har kämpat så med det kapitlet, jag tycker att sannolikhet är så svårt och jag har varit jättenervös över det provet. Jag har pluggat så mycket, just på det kapitlet är det så mycket att komma ihåg så jag har varit lite smått nervös för det också. Men jag klarade det, och det känns så bra. Nu kan jag släppa det under lovet, vilket är så skönt.
Igår kom Jenny och hämtade mig mitt på dagen för vi skulle på spa senare på eftermiddagen, bara jag och Jenny, det kallar jag lyx. Men mer om det i ett annat inlägg.
På lovet ska jag vara hemma hos mamma och ta det lugnt. På måndag ska jag dock tillbaka till Angered, då jag ska på ett läkarbesök här. Ett inskrivningsbesök eftersom att jag har blivit över skriven till närhälsan i Angered. Nu har den tiden blivit inställd tre gånger, så nu kände jag att jag inte ville ställa in den igen trots att tiden var på lovet då jag skulle vara hemma.
Sen på tisdagen ska jag till tandläkaren, men annars har jag inget planerat vilket ska bli så skönt. Det ska bli mysigt att vara hemma tycker jag. På torsdag åker jag tillbaka till Storås eftersom att jag vill ha lite lov där med och hänga med Wilma.
I helgen har jag varit kvar på Storås, åh det har varit så skönt. Som ni vet så har jag mått lite dåligt i veckan och känt mig ledsen och trött. Visst, jag tycker att det är väldigt skönt att komma hem när jag känner mig ledsen, men nu kände jag att jag behövde lugn och ro och bara få göra det jag vill och känner för. Det får jag på Storås, vilket jag har behövt i helgen! Det var dessutom bara jag och Wilma på hela storås denna helgen, så vi fick ha personalen för oss själva! :) I fredags kväll hängde jag och Wilma nere på mitt rum fram till midnatt, vi lyssnade och spelade jättehög musik, det var jättehärligt!
I lördags sov jag till ungefär halv elva, vilket jag är ovan vid att göra. Men jag kände verkligen att jag behövde sova ut efter allt. Efter en härlig frukost gick jag, Wilma och personalen till Ica för jag behövde fixa några saker. Sånt där som man behöver handla nu när man är vuxen såsom deo, våtservetter, sköljmedel och hämta ut mediciner. Lite fix helt enkelt! :)
När vi kom hem igen blev jag helt slut och det var jag hela kvällen. Jag förstår inte vad det är för fel på mig. Det kändes inte som en normal trötthet, jag var helt färdig av att inte göra något. Vid fyra åt vi middag eftersom att vi inte hade ätit någon lunch. Jag hade beställt enchiladas med köttfärs till middag, det var svin gott ska jag tala om för er, massor utav ost och tomatsås, det var som en gratäng.
Efter maten bakade jag, Wilma och en utav kvällspersonalen kanelbullar, eftersom att det var kanelbullens dag igår. Vi höll på att baka i två timmar, det tar tid att baka kanelbullar alltså, det var roligt! Men oj vad goda de blev trots att vi inte hade något pärlsocker att strö över. Sen gick vi över till andra huset och tittade på en romantisk tjejfilm, det var mysigt. Det var en härlig lördag!
Igår fick jag besök av mamma, Marko och Elliot, de kom på en eftermiddagsfika och jag bjöd på kanelbullarna. De tyckte också att de var jättegoda. Det var supermysigt att de kom, tyvärr var det dåligt väder så vi kunde inte gå ut och spela boll. Men vi var inne i mitt rum/lägenhet och chillade. Efter fikat ville Elliot leka charader, så då gjorde vi det en stund i mitt rum, haha, så sött. Sen blev det rullstolskörning för Elliot i lägenheten, det var också väldigt kul! :) Ja, det var high life här kan jag säga, men jag kände verkligen att jag behövde deras besök. Det var härligt att få krama de igen och skratta lite.
Men det känns alltid lika tomt när de har åkt. Lite senare pratade jag med pappa, det var härligt. <3
Ja, jag har verkligen haft en supermysig helg, det behövde jag. Inget plugg har det blivit i helgen heller, vilket har varit så skönt.
<3Vi hade inget pärlsocker så det fick bli utan, men goda blev de ändå!
Jag har inte mått så bra i veckan, jag har inte känt mig på topp helt enkelt. I måndags kom jag hem och var jätteledsen och var det hela kvällen. Sen i veckan har jag inte varit ledsen men jag har känt mig nere. Jag brukar inte dela med mig om när jag mår dåligt på bloggen, men jag tycker att det är viktigt att skriva om den sidan också. Jag är oftast glad och positiv för det mesta, därför känns det så konstigt på något sätt när man känner sig lite nedstämd och då blir det extra jobbigt tycker jag.
I måndags var jag jätteledsen och nedstämd. En utav personalen här på Storås var så snäll och satt med mig under kvällen och pratade med mig när jag var ledsen. Det var så skönt att få gråta ut och prata med någon. Jag viste inte varför jag var ledsen, vilket var jobbigt. Men jag och personalen kom fram till att det kan vara en allmän grej, att det är många saker som är jobbiga och tillslut blir det för mycket så att det tillslut brister. Det är mycket som händer i mitt liv nu men som jag inte riktigt har reflekterat över dagligen för tiden bara går och sen säger kroppen ifrån, som den gjorde i måndags.
Det är mycket som händer i skolan, mycket som ska göras och stressen dyker upp lite för ofta. Sen håller jag på att utreda min magkatarr och min mage som ni flesta vet, jag vet inte vad som är felet, vilket kanske blir en inre stress. Sen har jag nog varit lite spänd över botoxen som jag gjorde förra onsdagen. Jag skulle även på ett läkarbesök här i Angered i fredags som jag verkligen hade behövt gå på, men det blev inställt. Mamma skulle även sova över hos mig i torsdags för hon skulle följa med mig till läkarbesöket, det hade jag sett fram emot. Men nu blev det ju inte så. Sen har jag gått ner i vikt utan att veta varför, jag känner mig tröttare än vanligt och jag har ingen ork vissa dagar. Ja, jag tror att det är mycket som spelar roll i mitt välmående just nu, det blir för mycket liksom.
Sen längtar jag så otroligt mycket till mina familjer, vänner, släkter och omgivning som jag inte kan träffa nu på grund av Corona. Jag kom på igår att det också kan vara en anledning till varför jag är ledsen. Jag längtar efter deras kärlek, deras närhet och deras skratt, det ger mig så mycket energi och kärlek, jag älskar det så mycket. Men nu var det längesedan jag fick ha de runt omkring mig, vilket gör mig ledsen. Varje kväll på Storås när jag går och lägger mig brukar jag tänka på hur tacksam jag är och hur mycket jag älskar mina familjer och omgivningar. Jag brukar tänka på alla fina och roliga minnen som jag har varit med om i mitt liv med alla jag känner. Jag blir så himla lycklig och varm i kroppen när jag tänker på hur bra jag har det och vilken fantastisk omgivning jag har som gör allt för mig.
De senaste dagarna när jag har känt mig nedstämd och ledsen har jag tänkt extra mycket på er och längtat så mycket. Jag hade till och med svårt att somna i torsdags kväll för jag ville inte sluta tänka på er och alla fantastiska minnen jag har fått uppleva. Sen vaknade jag klockan sex och kunde inte somna om innan klockan ringde för att min hjärna satte igång verksamheten och började tänka på er igen. Det är jobbigt att inte kunna sova, men jag älskar verkligen att tänka på olika minnen igenom livet och saker som jag fått vara med om. Hellre det än att man blir väckt av sin hjärna och att man börjar tänka på något negativt som gör att man mår dåligt.
Men men, det är bara och tänka positivt och fortsätta framåt!
Det är så skönt att det är helg nu alltså. Jag har bestämt mig för att det inte blir något plugg i helgen. Jag ska bara vila upp mig, ladda på med ny energi och sova. Hoppas på en bättre vecka nästa vecka!
I söndags åkte jag och mamma till Göteborg. Pappa frågade nämligen om vi ville komma till lägenheten i Vasa, så kunde jag få visa mamma och Elliot lägenheten. Det tyckte jag var en jättebra idé. Tyvärr så ville inte Elliot följa med så det blev bara jag och mamma. Som de flesta kanske redan vet så är mina föräldrar skilda, men de har en jättebra kontakt ändå, vilket jag är så tacksam för. För två år sedan hängde mamma och Elliot med oss nere i Halmstad i två hela dagar, det var så mysigt. Jag älskar att ha mamma och pappa tillsammans några timmar.
Iallafall så åkte jag och mamma till Vasa. Jag, pappa och Jenny visade runt henne i lägenheten, det tar ju inte så långt tid i och med att det är en etta! :) Efter lite chill i sofforna tog vi oss ut, killarna följde såklart också med. Vi gick till ett mysigt ställe som heter Kafé Magasinet (på tredje långgatan i Linné) och tog en fika. Jag och mamma delade på en jättegod och saftig morotskaka.
Sen gick vi vidare, vi gick och gick, visade mamma runt i stan helt enkelt. Vi gick i mysiga Haga, Linné, långgatorna osv. Vi gick även upp till Skansen krona och tittade på den fina utsikten. Mamma hade aldrig varit där uppe så det var kul att få visa henne det stället.
Det var verkligen en mysig dag och det var roligt att få visa mamma lägenheten och runt om där vi brukar gå mycket på helgerna. Innan pappa och Jenny köpte lägenheten i Vasa blev det mest att vi var på avenyn och vid järntorget när vi åkte till Göteborg. Men nu har vi upptäckt så mycket mer och sett en annan del av Göteborg, upptäckt mycket fina ställen, som t.ex Haga och Linné. De delarna fick mamma också upptäcka i söndags, vilket gjorde att hon skrev till mig på kvällen att vi måste åka till Göteborg mer! Det gjorde mig glad när hon skrev så.
I helgen har jag varit hemma oss mamma vilket har varit jättemysigt. Jag uppskattar verkligen mina hem när jag inte är hemma varje helg. I lördags var vi bjudna till några vänner där vi bor på ost-och charkbricka. Det är Elliots kompis föräldrar som vi har börjat hänga med. Jag har aldrig varit hemma hos de på middag någon gång, så det skulle bli trevligt. Dessutom skulle det ju bli ost-och charkbricka som jag älskar så mycket. Det var en mysig kväll med mycket stoj och stimm med tre barn i huset! :) Jag var in heaven i lördags alltså, sååå mycket god mat! Till förrätt fick vi lyxig carpaccio (tunn tunn oxfilé) toppad med rostade pinjenötter, roccola, olivolja och lite salt. Riktig restaurangmat! Efter någon timma kom den underbara ost-och charkbrickan fram. Det var så mycket mat. Det var verkligen över det vanliga! :) Jag blev så hungrig av att bara titta på allt.
Det var olika typer av ostar, sylt, korvar, salami, seranoskinka, olika typer av kex och knäckebröd, grissini, oliver, vindruvor, parmesanchips och till och med jordgubbar, ja det var massor utav goda saker. Sen hade de även gjort vitlöksbröd, som jag älskar så mycket. Jag satt och njöt så mycket av maten, jag ville aldrig bli mätt!
Sen till efterrätt fick vi äppelpaj med glass. Ja, ni hör ju vilken måltid! Jag älskade verkligen alting, och ni vet ju hur mycket jag älskar mat! Det var en trevlig kväll, det var så härligt att få sitta ner, prata och bara njuta av den underbara maten. Nu i corona så har vi inte alls varit borta på middagar eller bjudit hem folk, det var riktigt längesedan som jag var hemma oss någon på middag. Så det var roligt att klä upp sig lite och umgås med folk! :) Elliot kom in i köket där jag satt och kommenterade när vi skulle gå: ”hur länge har du suttit där egentligen Alice? Du har ju suttit där hela kvällen”. Det var så roligt sagt tycker jag! :D
I onsdags var det dagen då jag skulle få botox i vänster arm och hand. Jag har varit jättespänd inför den dagen men ändå sett fram emot den. Jag skulle göra botoxen på operation på Sahlgrenska sjukhuset eftersom att jag skulle bli sövd. På kvällen innan duschade jag men en speciell svamp och tvål/schampo, det gjorde jag två gånger på kvällen, så jag kände mig så ren när jag skulle sova. Jag skulle dessutom duscha två gånger med det i en och samma duschning, så mycket har jag nog aldrig duschat på en och samma dag. Jag skulle vara på Sahlgrenska redan klockan sju på morgonen så mamma kom senare på kvällen för hon skulle sova över oss mig. Både jag och mamma hade sett fram emot det mycket, det skulle bli så mysigt.
Kvällen med mamma var jättemysig, vi tog det lugnt, hon hjälpte mig att duscha för sista gången och jag tog en stor kvällsfika senare på kvällen. Mamma sov i mitt rum i en tältsäng, vi pratade så mycket innan vi släckte så det blev bara fem timmars sömn för oss den natten. Vi skulle redan upp vid fem.
På morgonen tog vi bara på oss och jag drack två glas saft, det var det ända som jag fick den morgonen! :) Väl på Sahlgrenska åkte vi upp till den avdelningen som jag var på förra tisdagen på det där första mötet. Där fick jag ett rum också fick vi reda på att botoxen inte kommer att bli av förrän vid halv två, det var ju beräknat vid den tiden men jag hade hoppas på att det skulle bli tidigare. Så det skulle bli mycket väntan. Inne i rummet var det bara en säng, ett par garderober, några stolar och en toalett. Där inne var jag och mamma från klockan sju till klockan halv två, det var segt. Det ända som hände under de sju timmarna var att jag fick en infart med dropp. Doktorn kom även in lite tidigare på morgonen och ritade en pil på min hand och berättade lite om injektionen. Hon sa även att jag inte kommer att sövas så djupt, så det var ju skönt, jag skulle vara halvvaken under injektionen.
Ja, vad gjorde vi ens under de sju timmarna? Vi sov för vi var så trötta och jag blev så trött av att bara ligga där. Vi pratade, tittade på mobilerna och jag gick på toa typ sex gånger för jag blev så kissnödig av droppet, haha! Men det gick ganska fort ändå trots väntan och att jag var så hungrig!
Vid halv två kom sjuksköterskan äntligen in och körde ner mig i sjukhussängen till operation. Där fick jag ligga och vänta ännu mer. Det kändes precis som att jag hade fått lugnande redan, jag var så trött och dåsig. Efter ungefär 20 minuters väntan kom en trevlig sjuksköterska till mig, ställde några frågor och sen körde hon in mig i operationsrummet där det var fullt med människor. Det började med att de lyfte över mig till operationsbritsen, jag var så svag så jag orkade inte flytta över själv. Det var massor utav personer som grejade med allt möjligt runt omkring mig, de satte på slangar på bröstet, jag fick en slang i näsan med syre, de mätte mitt blodtryck, ja de höll på där med många slangar och pipande saker, de var så gulliga så det kändes tryggt.
Sen fick de sätta in en ny infart i min hand istället eftersom att jag hade svårt att räta på min arm då den andra infarten var i armvecket, så det tog längre tid än förväntat. Sen sprutade de in medlet som skulle göra mig ännu mera sömnig. Då blev jag yr och nästan somnade. Efter en stund tog läkaren sikte på min arm, höll i den och stack. Men det var väldigt jobbigt för armen spände och ville inte alls sammarbeta. Tillslut var det över, men jag minns inte så mycket mer, jag var så trött. Sen minns jag bara lite svagt från när de lyfte över mig till sjukhussängen, efter det somnade jag ännu en gång.
Jag skulle ner till mitt rum igen efter botoxen men jag märkte att jag stod kvar i operationsrummet fortfarande och jag hörde att sjuksköterskorna frågade mig hur jag mådde, då jag svarade lite groggy ”jag är trött” och ”jag fryser”, jag kom ihåg att jag frös jättemycket, så jag fick sånna där jättesköna värmefiltar på mig, typ sju stycken. Efter en stund minns jag att sjuksköterskan sa till mig att de kör upp mig till uppvaket istället eftersom att jag var lite extra trött än vanligt. Väl uppe på uppvaket var jag så trött och det tog en stund för mig att vakna till. Mamma satt bredvid mig och pratade.
När jag väl vaknade till märkte jag att jag hade en hel hand som var lindad i bandage med en blodig slang, jag hade ännu en infart i samma arm med droppet, sen en pipande grej på fingret som mätte min syresättning och ännu en till slang som var till för något. Det kändes som att jag hade blivit opererad när jag såg allt! Injektionen skulle egentligen bara ta max 10 minuter så jag skulle vara tillbaka på rummet ganska fort, men eftersom att det blev lite komplikationer med infarter, tester osv nere på operation så tog det lite längre tid. På uppvaket sa mamma att det tog cirka en timme nere på operation, jag blev så chockad när det bara skulle ta 10 minuter! Jag hade dessutom ingen tidsuppfattning. Lite senare åkte jag ner till avdelningen igen, väl inne på mitt rum stekte de snälla sjuksköterskorna pannkakor till mig, gav mig varm choklad, saft, sylt och till och med glass. Åh, det var sååå gott att äta! Pannkakor med glass, det var inte dumt! ;) Pannkaksfrukost, mums! Sen kom läkaren in och berättade lite om hur det hade gått och så, och att jag kommer att få komma tillbaka inom ett tag på en uppföljning. Efter det kom sjuksköterskorna in och tog bort infarterna och sen var det äntligen dax att åka hem. Jag kände inget i den armen som jag hade fått botox i, jag kände bara i höger arm där jag hade fått alla infarter, haha, lite komiskt! :) De tog botox i axel, handleden och i tummen.
Ja, vilken dag va, sen var jag helt slut! Vi var där från klockan sju på morgonen till klockan fem på eftermiddagen!
Men jag fick sånt fint stöd av både mamma som var med mig hela dagen och alla som skickade fina sms till mig! Kram på er! <3
I skolan har varje elev ett Habiliteringsteam där man får välja vad man önskas att ha för habiliteringshjälp på schemat. Jag har logoped, fysioterapeut och Arbetsterapeft (at) inlagt på schemat varje vecka. Jag och min Arbetsterapeft brukar öva på att öppna olika typer av skruvlock, burkar osv för jag vill öva på att öppna saker. Det gjorde vi även förra året. Men med Arbetsterapeften kan man även öva på att laga mat för i skolan har vi ett kök, som kallas för AT-köket. Jag har aldrig lagat mat där inne, men min Arbetsterapeft och jag bestämde oss för att laga mat där som i måndags. Jag bestämde då att jag ville laga pasta carbonara. Jag vill öva på att laga mat inför vuxenlivet.
I måndags började vi lite tidigare än vad jag brukar börja min AT eftersom att jag skulle både hinna laga mat och äta. Min arbetsterapeuft hade köpt de ingredienserna som jag behövde. Sen hade jag en padda som jag hade receptet på och som jag kunde följa med i varje steg som jag skulle göra. Först började jag med att ta fram alla saker och började med tomat-och löksalladen. De har en sån smart skärbräda där i köket, det är precis som en helt vanlig skärbräda fast med nio piggar som sticker upp. Där kan man sätta tomaten eller vad man nu ska skära, också sitter grönsaken fast där medans man skär, det är väldigt smart.
Sen skulle jag hälla upp olja i ett decilitermått, och jag trodde inte att jag skulle fixa det. Men jag höll måttet i vänster, skruvade upp korken och hällde oljan ner i måttet med höger, och jag fixade det, trots att min kropp blev sne. Men jag fixade det, och jag blev så glad! Sen åkte det ner i bunken!
Jag kan inte gå igenom steg för steg i bloggen för då blir det rätt tråkigt tror jag och ett långt inlägg men jag kan säga att det var väldigt roligt och stå och fixa i köket. Jag gillade att laga mat innan men nu efter detta älskar jag det ännu mer. Arbetsterapeuften var min assistent i köket, men jag gjorde och försökte att göra det mesta själv vilket gjorde det ännu roligare tror jag. Det var jättebra att göra det här och laga mat med min arbetsterapeut för nu vet jag precis vad jag kan och inte och vilka anpassningar jag behöver osv.
När det var dax för att knäcka ägg blev det lite nervöst för mig hihi, jag kan inte hantera ägg för fem öre. Men man måste ju prova för att lyckas. Jag jobbade mycket i diskon ifall det skulle t.ex komma lite för mycket salt utanför måttet eller något annat. Det gjorde jag även med ägget såklart. Det första krossade jag, så jag fick ägg och äggskal över hela handen, vilket var väntat! :) Men sen satte jag kastrullen emot diskhonskanten och knäckte lugnt och försiktigt ägget mot kanten och då gick det jättebra. Äggulan kom i kastrullen och inget skal följde med, jag vet inte hur jag lyckades med det men glad blev jag! :D Det var mitt första ägg som jag knäckte helt själv.
När pastan hade kokat klart och baconen var krispiga i stekpannan blandade jag i ägget med baconen och pastan och även ost så osten smälte så att det blev geggigt och gott. Sen var det daxs att lägga upp på tallriken och sätta sig och äta. Om jag får säga det själv så blev det så gott och jag blev så nöjd. Jag ville aldrig bli mätt! :) Jag toppade med lite flingsalt också, det blev pricken över i:et! Jag älskar pasta carbonara med det salta baconet, den krämiga pastan och den smälta osten, det kan inte bli annat än gott! Sen kan man säga att jag var mätt, jag rullade fram! :)
Hej allihopa!
Jag heter Alice och är 22
år gammal. Jag lever med en CP-skada sedan födseln. Jag älskar min CP! Utan den hade jag inte varit jag! Här på min blogg får ni följa mig och mitt liv med en CP-skada.
Jag bor i en egen lägenhet i Borås och trivs som fisken i vattnet.
Med min blogg vill jag visa att man kan leva ett härligt liv med en CP-skada och jag vill även sprida kunskap och spräcka fördomar.
Jag har även skrivit barnboken Turbofart.
Jag är öppen för frågor så om ni undrar något, tveka inte! Hör av er till mig privat eller skriv en kommentar!
Jag hoppas att ni vill följa med mig i mitt underbara CP-liv! :-)
Du kan också följa mig på:
Instagram: @alicegrimmscpliv och @funkisboken
Facebook: This Is How I Make My Way