Category Archives: Okategoriserade

Jag har haft mycket på G de senaste två veckorna men en stor sak som har hänt är att jag har fått en liten familjemedlem här hemma. Det är nämligen så att jag har skaffat katt, blev ni förvånade nu? :) Jag har ju ens inte skrivit på bloggen om att jag går i de tankarna så det kanske kom som en liten chock. Och jag är faktiskt lite förvånad själv om jag ska vara ärlig, hahaha. Jag funderade på det lite i våras men la ner den tanken lite då jag inte kan ha en utekatt och jag tänkte att jag bor för litet för en innekatt. Men nu efter sommaren funderade jag på det igen då jag känner mig väldigt ensam på kvällarna oftast och det har varit ganska jobbigt med den fysiska ensamheten ett tag nu, speciellt på kvällarna som sagt, så då hade det varit mysigt med lite sällskap, då inte dejtandet går som på räls precis! ;) Mina kusiner har katter och min ena kusin berättade då att katter bryr sig ingenting om storlek på hemmet osv, bara de har sina saker som de behöver, och då blev jag ännu mer taggad på tanken och det var då jag bestämde mig för att skaffa katt.

Jag tittade runt lite på Blocket också hittade jag en annons för tre kattungar i Aplared, det ligger lite utanför Borås. Så jag åkte faktiskt dit helt själv och tittade på katten. Hon var supertrevlig, hon som sålde katten och de hade massor utav katter hemma då de var uppfödare. Jag var där för ungefär en månad sedan och tittade på katten och där och då bestämde jag mig för att köpa en utav de. Jag tänkte först att jag skulle köpa en vuxenkatt för den här skulle vara 4 månader när jag skulle hämta den, men katten gick på lådan osv, inte kastrerad och avmaskad då så det måste jag göra själv. Men det positiva med att köpa en kattunge är att den kanske har lättare att vänja sig vid mig och min miljö hemma än en vuxen katt som har liksom levt i fem år hos en familj till exempel. Det var så häftigt att komma hem den dagen och tänka att jag har köpt katt, det kändes overkligt. Jag fick börja fundera på namn, det var svårt tyckte jag, katter ska ju ha ett namn som innehåller S helst fick jag veta så något namn på S. Så tillslut bestämde jag mig för Frasse, min gosedjurs katt som jag hade när jag var liten hette Frasse så Frasse fick det bli. Och nu såhär i efterhand är jag jättenöjd med det namnet, han är en liten Frasse, min Frasse! :)
Jag hade lite grejer planerade de kommande helgerna, Wilma skulle ju komma och jag skulle passa brorsorna den 14 september som ni kanske har läst om. Så mamma och jag skulle hämta Frasse på söndagen den 15:de september, Elliot skulle också hänga med.

På söndagen veckan innan efter att Wilma hade åkt hem åkte jag och mamma först till Biltema och köpte kattsand, klösgrej och kattlåda och sen åkte vi till Arken Zoo och köpte mat och matskålar. De var supertrevliga och gulliga där på Arken Zoo, hjälpte till jättebra och Frasse blev medlem i deras kattklubb och efter att jag hade hämtat hem honom kunde jag komma och hämta en välkomsgåva sa de osv. Vilken service!

Jag var så taggad på söndagen när vi skulle hämta Frasse. Det var så roligt, jag hade ju varit där en gång innan hos henne, uppfödaren, så det var roligt att få visa mamma och Elliot det stället också, hon som sålde katten är så himla trevlig som sagt. Hon gav mig även lite torrfoder, en leksak och en bra vattenskål. Så vi tog med Frasse hem i väskan som jag köpt och åkte hem. Jag hade honom i knät i bilen. Det var så spännande. Han pep en del i bilen såklart men han hade lite godis i väskan som vi lockade in honom med. När jag satt där med honom i buren kändes det ännu overkligare. När vi kom hem satte vi ner väskan på golvet men Frasse låg där så gott bara och sov, han ville inte ut. Så mamma hjälpte mig med middag och vi satt här och hängde. Nästan precis innan mamma och Elliot skulle gå kröp Frasse försiktigt ut ur väskan och tittade sig runt, det var så häftigt. Det tog en och en halv timme innan han vågade sig ut. Så han gick runt här och tittade sig omkring och jamade, han är så lång, jättelång. Men han ville inte äta, han jamade bara. Sen åkte mamma och Elliot och vi blev själva. Jag fixade iordning lite och Frasse låg under soffbordet och jag pratade med honom och klappade honom. Sen när jag äntligen var klar och skulle få med honom till sängen kröp han under min säng och satt där en stund. Jag la mig i sängen och efter en stund kom han ut och jamade och tittade sig runt igen. Såklart att han undrade, var har jag hamnat? :) Det kändes även ofattbart för mig också de första dagarna, att jag nu är kattägare.

Söndagssnatten blev en väldigt stökig natt, varken jag eller Frasse sov så bra, Frasse höll på att jama mycket. Jag tyckte så synd om honom, vilken omställning för en sån liten kamrat, såklart att han var orolig, men han kom faktiskt upp i min säng några gånger, det var lite förvånade, första natten men det var så mysigt. Men vi sov inte så bra som sagt. 

På måndagen vaknade jag vid 10, jag var så trött efter natten. Det var som att ha en liten bebis hemma, haha. Jag hade inte något planerat i måndags vilket var både bra och skönt när Frasse var precis ny hos mig. Frasse var inte så noga med mat så jag väntade lite, han åt inget heller på söndagkvällen, men kanske inte så konstigt. Sen fyllde jag på nytt vatten och öppnade blötfodret och hällde upp. Men han var inte så noga men tillslut åt han, och det var så härligt att se. Jag bara tänkte, ”han äter, han äter!” :D Under hela måndagen låg han under min säng och sov och gnydde, han kom inte fram förrän på eftermiddagen, då la han sig först i min säng och sen så bar jag över honom till soffan då jag satt där och bloggade. Så till slut la han sig bredvid mig och kröp ihop och jag kunde klappa honom, det var så mysigt.
Han gick även på lådan i måndags, så det var bra. 

Måndagsnatten var också lite jobbig då han var mycket aktiv på natten och piper mycket, men det var ju inte så konstigt, han var ju på en helt ny plats med helt nya människor.

I tisdag gick jag upp vid halv åtta då jag skulle till badet med mormor. Frasse låg vid min sängkant så jag klappade honom och det blev lite morgonmys, så mysigt. Sen gav jag honom mat, han var jättehungrig och åt upp allt, det var så härligt att se. Sen vid nio kom mormor och vi åkte och badade. Sen på kvällen efter att hemtjänsten varit här la sig Frasse på sängen och han låg där ända tills jag kom och la mig också hade vi första kvällsmyset, innan har han bara legat under sängen på kvällarna så det var så mysigt. Då kändes det som att han började känna sig lite tryggare.

På onsdagen skulle jag ju till RG och Angeredsgymnasiet på den här nätverksträffen och även på CP gruppen på kvällen, så jag skulle inte vara hemma på hela dagen. Jag fick lite dåligt samvete då jag precis hade fått hem Frasse men mamma var hemma på lunchen så det var ändå skönt. Han klarar sig bra själv men jag var lite orolig över att han skulle pipa och låta som han gjorde ända sedan han kom till mig och då vill jag inte att han ska vara själv.

I torsdags när jag vaknade myste jag med Frasse på morgonen, åh, jag älskar våra morgonmys. Frasse sov i min säng hela natten i onsdags natt, första natten och då slutade han låta så på natten så det kändes skönt att han började känna sig tryggare. Han brukar äta torrfoder på natten och kissa och när han hoppar ner från sängen vaknar jag, också tänkte jag ”jaha, nu kommer han nog krypa under sängen igen sen”, men efter att han hade ätit och krafsat i sanden hoppade han upp till mig igen :-).

Men han ligger under min säng eller längst in under soffan på dagarna, han bara äter och kissar också går han under där igen, vilket är lite tråkigt. Men det tar ju lite tid, dessutom förstår jag att det är mörkt och svalt där under. Men på kvällarna kommer han fram och går omkring och ligger i min säng, så det får jag vara nöjd med, och det är jag verkligen! Jag är så glad över att han kommer fram på kvällarna. En kvällskatt helt enkelt! :) Och han lägger sig på rygg och vill bli kliad på magen och det är ett tecken på trygghet som sagt.

Jag har ju även köpt många leksaker, men han är faktiskt inte alls intresserad av de än så länge, inte ett dugg faktiskt men jag gissar att det ändras snart när han känner sig 100% trygg.

I fredags gick jag upp vid 10 ungefär. Frasse låg tyvärr inte i min säng natten till fredag men han kom upp och morgongosade en stund, då blev jag glad! :) Jag hade köpt Frassemat på Coop eftersom att den maten som jag köpte på Arken Zoo hade tagit slut, och jag måste ta taxin dit medans till Coop kan jag bara ta Elof, men de hade inte den maten som Arken Zoo hade så jag köpte en annan sort men såklart så gillade han inte den så då tog jag taxin till Arken Zoo och köpte den maten som han verkade älska. Men tyvärr hade de bara en påse kvar och ingen större påse av just den maten så i helgen har jag köpt en låda med flera olika matpåsar så jag håller tummarna att han gillar någon av de. Jag hämtade även ut välkomstgåvan som var torrfoder, blötmat och sen fick jag välja en leksak.

I lördags kom mamma och hennes vän Vicktoria till mig, vi åt sushi som de hade med sig och fikade. Mamma hade även köpt vita fina rosor till mig, så fina och så gulligt av mamma! Sen kom Frasse äntligen fram så mamma och Vicktoria satte sig på min matta och började ge honom godis och myste med honom, åh vad mycket gos han fick och han var framme jättelänge och bara gosade med oss, och man såg verkligen hur han bara njöt, det var så himla mysigt, det är bara så lugnande att höra honom spinna. Jag satte mig i soffan och så kom han till mig och kelade också. Sen kom hemtjänsten, då blev han tyvärr rädd som han brukar bli när de kommer och kröp under soffan igen.

Jag brukar alltid prata med honom oavsett om jag ser honom eller inte, jag brukar även säga när jag går hemifrån och när jag kommer hem, jag tycker att det är lite härligt, hoppas att Frasse också tycker så! Jag kallar även honom för olika saker, jag säger ofta Frasse för jag vill att han ska lära sig att han heter Frasse. Men jag brukar kalla honom för goding, älskling, killen, Frasse-fralla och för gubben, hihihi! Han är min lilla bebis! :)

I söndags när jag hade gått upp och ätit frukost var faktiskt Frasse ute och låg i soffan så jag gosade lite med honom där, man får ju passa på när han är ute! :) När jag kom hem efter en härlig promenad ute duschade jag och satte mig i sängen och då kom faktiskt Frasse upp till mig i sängen och la sig tätt intill mig, han låg så jättelänge. Det var första gången som han var framme så på dagen. Han låg så nära och jag klappade honom och det var så mysigt. Sen la han sig faktiskt i mitt knä, det har han inte gjort innan, han la sig till rätta och åh vad härligt det var. Han älskar när man kliar honom under hakan, åh vad han spinner då. Sen kom hemtjänsten och då trodde jag att han skulle krypa under sängen som han brukar men han satt kvar i mitt knä, första gången. Sen satt han faktiskt i min säng medans jag åt lunch och satt kvar där, jag tycker bara att det är lugnande att titta på honom. Efter lunchen satte jag mig i sängen igen och vi fortsatte att mysa. Ja, så nu är man kattägare! :)

Att ge honom mat och så är inga problem för mig, jag älskar att ge honom mat. Men förra söndagen (första dagen) sa jag till mamma att ”hur ska jag lösa vattnet?” Jag kan inte balansera vattnet och ställa ner det på golvet, men då kom mamma på att jag kan ta min plastkanna, fylla den med lite vatten och hälla i skålen, och det funkar superbra. Sen, kattlådan är inga problem heller. Det ända är att jag har svårt att böja mig och sitta på knä och tömma den, det är inget alternativ, men så kom jag på, ovanför min tvättmaskin och torktumlare har jag en stor bänk så nu lyfter jag upp kattlådan och soptunnan och så står jag där och tömmer den där uppe, då behöver jag varken böja eller sträcka mig, jag kan stå vanligt, det funkar perfekt. Man får hitta sina egna lösningar på saker och ting när man har en kropp som min.

Men, jag kan bära upp honom, och jag älskar när jag får det, han är så mjuk men framför allt så luktar han så ljuvligt gott, alltså,. jag vill bara lukta på honom! :-) Och när jag lyfter upp honom och efter lite gos så släpper jag ner honom i sängen och oftast brukar han stanna kvar där då. :-)

Det bästa är att jag nu aldrig är ensam, även fast Frasse ligger under sängen och det är underbart att få ta hand om någon. Men framför allt att han nu börjar känna sig hemma såklart.

I onsdags hade jag en väldigt spännande dag framför mig. Jag skulle faktiskt till RG, för er som inte vet så är det min gamla gymnasieskola, riksgymnasiet i Göteborg. Fast jag skulle till Angeredgymnasiet rättare sagt, Riksgymnasiet ligger i Angeredsgymnasiet. Jag skulle vara med på deras nätverksträff med tanke på min barnbok Turbofart som jag skrev som mitt UF företag sista året. Det var en kurs utanför RG så jag hade en annan lärare och han bjöd in mig till den här dagen och tyckte att jag skulle vara med och bli intervjuad kring boken så det var jätteroligt. Kul också att komma tillbaka efter två år.

Men eftersom att jag inte har någon assistans eller ledsagning så blir det ju lite svårt att ta sig till Angered på egen hand. Men en av assistenterna som jobbade tillsammans med mig på RG bor i Borås så han skulle faktiskt komma och hämta mig klockan 07:30 i onsdags, så det var snällt och en väldigt bra lösning. Tidigt jag vet plus att jag skulle upp och duscha och äta frukost innan så det blev en tidig morgon i onsdags. Dessutom skulle jag ju på CP kursen på kvällen så dagen skulle det bli lång och jag visste inte hur min ork skulle orka men jag jag såg fram emot dagen. Det var ju två år sedan jag var på skolan och på elevhemmet så det kändes lite overkligt att man skulle tillbaka dit, jag som trodde att jag aldrig skulle sätta min fot där efter studenten.

Det var roligt att träffa min tidigare assistent såklart och direkt när vi hade parkerat bilen på Angereds parkering kom min mattelärare, min medialärare och min gymnasiearbete/samhällslärare fram och gav mig varsin kram, de var jätteglada att se mig så det var kul och det var väldigt kul att träffa de igen såklart. Sen gick jag och assistenten in, men han lämnade mig vid entrén då jag skulle vara med Angeredsgymnasiet i skolans café så jag svängde dit direkt. Där mötte jag min UF lärare och han kramade mig. I caféet var det en del folk, elever, lärare och folk som skulle föreläsa och lite övrig personal från skolan. Jag satte mig vid ett bord så satt vi ett gäng där, tjatade lite och sen började de med att önska oss välkomna till Angereds nätverksträff/höstträff. Det var olika intervjuer osv, det var tre stycken av skolans elevkår som intervjuade så det var bara att sitta och lyssna.

Efter en stund var det min tur och jag var så taggad, det var så kul att sitta där och prata om min bok och om mitt UF företag. Min före detta lägenhetskamrat som har nåt år kvar kom och hälsade på mig och lyssnade på mig och även en annan elev från RG som jag känner till. Det var superroligt att prata och bli intervjuad. Jag har kommit på att jag faktiskt gillar att prata framför folk trots att det kan vara rätt ansträngande för mig med tanke på mina talsvårigheter. Jag skojade också till det några gånger så jag fick publiken att skratta till, det var så roligt! :-) Sen hade jag gjort mitt och då var det bara att lyssna på de andra. 

Klockan 11 var allt slut och då gick vi alla ut och tog en gruppbild ute på gräsmattan. Sen var nätverksträffen slut, men han assistenten som hjälpte mig till Angered och som även skulle köra mig till Borås igen slutade inte förrän klockan 15. Så jag gick och köpte en sallad på Ica som lunch. Det kändes konstigt att vara i Angered igen och på skolan, men på ett sätt så kändes det ändå rätt naturligt och faktiskt inte så längesedan som jag var där trots att det har hänt så mycket i mitt liv under de här två åren efter gymnasiet.

Men innan jag köpte salladen gick jag in på Blå stället som det heter, i Angereds centrum för jag visste att elevhemmet hade möte där, och är jag Angered så måste jag ju säga hej till de också om jag kan! :-) Goa personalen som tog hand om mig så fint under mina fyra år! Det är jättemånga som har slutat tyvärr och jättemånga nya som har börjat på elevhemmet Storås, framför allt där jag bodde, men det var några goa ur personalen som jobbade när jag bodde där som jag fick träffa och jag fick så stora kramar och det var så roligt att träffa de igen, så vi pratade lite kort innan vi sa hejdå igen, och jag och en personal som jag hade lite extra kontakt med pratade lite extra, det var härligt.

Sedan gick jag till Ica och köpte min sallad innan jag gick ner i RG korridoren och satte mig och åt. Min gamla lägenhetskompis och en elev till som också bor på Storås nu höll mig sällskap när de hade rast, sen kom det gamla assistenter och lärare och hälsade på mig och kramade mig. Nästan alla hade ingen aning om att jag skulle komma så det var extra roligt att se deras miner när de såg mig! :) Jag fick stora kramar av dem alla och det var kul att snacka en stund. Jag fick även träffa några av HAB personalen, min fysioterapeut, logoped, min psykolog, arbetsterapeut och kurator, ja typ alla som jag hade på RG Habiliteringen fick jag träffa så det var jätteroligt. Det kändes overkligt att sitta där efter två år men så roligt att träffa alla igen. Det har ju hänt så himla mycket i mitt liv sen jag satt där sist, känns lite ofattbart att jag inte hade någon aning om mitt liv idag då!

Sen satt jag där till klockan 15, så det var lite segt men det gick ändå bra när jag hade sällskap. Sen åkte jag och min gamla assistent hem.
Ja vilken rolig dag det var, så spännande och intressant, sån ära att jag fick vara med på den nätverksträffen men framför allt roligt att träffa alla igen på RG, både skolpersonal, HABpersonal och Storåspersonal och vilka goa kramar jag fick! :) Ja, det var ändå lite nostalgi att komma tillbaka, det kändes som att jag kom tillbaka till ”mitt gamla liv” på något sätt. Och sen på väg hem var det en konstig känsla av att vara påväg hem till allt som man har byggt upp här hemma åren efter gymnasiet, men en underbar känsla!

Det var ju CP gruppen i onsdags också så Peter körde faktiskt mig direkt till Habiliteringen också blev det kurs, lika intressant som vanligt och jag orkade, helt sjukt. Låååång dag men så roligt.

I år hade jag anmält mig till kretsloppet i Borås. Jag anmälde mig redan i februari mars tror jag, det var väldigt längesedan iallafall. Då tänkte jag, oj, vad långt kvar till den 14 september, men i lördags var vi där. Jag vet inte riktigt varför jag anmälde mig, jag fick ett infall helt enkelt, att man kanske ska springa kretsloppet! Varför inte liksom? Det var ju någonstans i den vevan som jag började att träna tre gånger i veckan också, så jag tror att jag kände att jag ville ha ett mål med min flitiga träning. Jag har sprungit kretsloppet innan, men det var många år sedan och då sprang jag barnloppet på 400 meter fast jag var typ 12-13 år, men den sträckan var lagom för mig då. Denna gång skulle jag vara med i gången på 5 km, 5 km är ju ganska långt men jag är van vid att gå längre sträckor nu för tiden och dessutom går jag ju långt på löpbandet på gymmet, dessutom kände jag att jag ville ha en utmaning. På fredagen var det kretsloppet för funktionsnedsättningar, jag viste inte det när jag bokade så jag hamnade på lördagen istället.

Jag var väldigt taggad på detta, kretsloppet är dessutom en folkfest så det är alltid mycket folk och rörelse i stan så det är kul. Mamma följde med mig, vi tog Elof ner mot stan också ställde vi faktiskt den inne på Gina Tricot där målet var. Vi skulle starta klockan 11:10 vid Magazinsgatan, så jag och mamma gick dit. Där var det massa folk, musik och START, och där startade även barnen så de startade precis innan oss 5km gång. Innan start var det lite uppvärmning. Som sagt så var jag väldigt taggad och tyckte att det skulle bli så roligt men jag var lite nervös för kroppen, man vet aldrig hur den mår just den dagen och hur långt den orkar då det är väldigt mycket dagsform för mig. Men jag kände mig ändå stark innan så det kändes bra.

Jag hade förberett musik i lurarna för annars hade jag inte kunnat gå, eller jag hade definitivt blivit trött mycket fortare. Det var ju en helt underbar dag också vädermässigt, helt perfekt väder för kretsloppet, strålande sol, lite lagom blåst och varmt. Jag såg det som en underbar promenad och tog det i min takt, njöt av min musik, att vara ute och samtidigt få motion. Jag har aldrig gått så i Borås någon gång, bara i själva centrum så det var riktigt roligt att gå runt om Borås. En bra sträcka helt enkel, jag hittar ju ingenstans nu för tiden mer än i själva centrum men som tur var stod folk med röda flaggor längst sträckan och visade vägen. Sträckan var runt Norby, Parkstaden, Hässleholmen och Ramnasjön. Och när jag kom förbi Ramnasjön stod mamma där och hejade på mig! :) När det började närma sig mål var det skönt och jag till och med småjoggade in i mål och även på lite andra ställen så jag tog mig runt, till och med under timmen, jag är väldigt nöjd med det! Jag tyckte faktiskt inte att det var så jobbigt ändå som jag trodde att jag skulle tycka, men jag tror definitivt att det har att göra med att jag har varit så flitig under våren på gymmet, och bara det var en go känsla att känna.

Väl inne i mål var mamma där och kramade mig, jag var dessutom inte bland de sista heller. Det var som sagt sjukt mycket folk i stan men till slut kom vi fram till Elof. Det var ingen direkt medaljutdelning utan man fick köpa en medalj om man ville och om man inte hade förbeställt en, så jag köpte en medalj, det är ju kul, och roligt att ha som minne. Sen gick jag och mamma hemåt och åt lunch tillsammans.

Vilken rolig och härlig dag och jag är så glad över att jag anmälde mig till kretsloppet. Jag var faktiskt inte så trött efter som jag trodde att jag skulle vara, jag kände mig mest duktig och fräsch liksom efter en go dusch, som jag alltid gör när jag har tränat, såhär härligt trött ni vet. Men jag var definitivt tröttare dagen efter, i söndags.

Men vad kul det är att utmana sig själv!

Ni som vet vet att jag var på rehabbadet några gånger i våras med min fysioterapeut och att jag och min fysioterapeut var där tillsammans med min mormor för några veckor sedan för hon ska nu följa med mig dit snäll som hon är. Mormor och jag har nu varit där tre tisdagar i rad själva och gud vad jag älskar våra tisdagar. Mormor brukar hämta mig här hemma ungefär klockan 09 på tisdagsmornar, så det blir tidig träning. Men det är så härligt, för det första så är det superlugnt där då, både i omklädningsrummet och i bassängen men det är också så gott att träna så tidigt för då har man det gjort sen och kan bara åka hem och gotta resten av dagen. Jag brukar dessutom bli så fruktansvärt trött efter badet, men givetvis på ett bra sätt, det är en härlig trötthet.

Ni vet när jag var där med min fysioterapeut så övade vi även på självständighet i omklädningsrummet, då fick jag göra allt själv och fick hjälp när jag endast inte kunde. Men nu, när jag får hjälp till rehabbadet av min älskade mormor så hjälper hon mig med allt, även sånt som jag klarar av och det är så skönt. Nu kan jag enbart fokusera på träningen och ha energi till den och inte vara helt död efter även om jag är väldigt trött ändå.

Det är så underbart att gå ner i det varma vattnet varje gång och det tycker mormor också. Man vill bara vara i vattnet hur länge som helst, men lite träning måste göras. Jag börjar med rygg-och bröstsim, jag kör två längder bröst och två längder rygg gånger fyra, så det blir mycket bra träning. Sen kör vi lite vattengympa. Min fysioterapeut har plastat in ett träningsupplägg som vi har vid bassängkanten, vilket är väldigt bra.

Som sagt så är det så underbart att bara vara i det varma vattnet, dels så är det varmt och skönt men framför allt så slappnar min kropp av så bra vilket är underbart. Jag känner mig så lätt och fri i vattnet vilket alla människor gör, de flesta iallafall, men framför allt för mig då jag har mina muskelspänningar osv.

Sen de sista 10 minuterna är de bästa, när det blir avslappning, då drar mormor runt mig i bassängen så jag kan slappna av ordentligt. Nu har jag även en sån badkorv under benen vilket faktiskt mormor kom på, det är extra härligt då mina ben också får slappna av extra mycket och flyta på vattenytan. Det är så underbart att bara ligga där och flyta omkring.

Sen är man ordentligt avslappnad och härlig. Det är så underbart att jag nu får regelbundet simning + avslappning i varm vatten, det är det bästa för mig och min kropp, speciellt nu när det börjar bli höst på riktigt och lite kyligare ute.

I tisdags hade jag dessutom massage på eftermiddagen, sån lyxdag för både kropp och själ! :D Ni kan tänka er att jag var extra död på kvällen, hahaha, men så gött!

I helgen har jag haft min kompis hemma, Wilma, för er som inte vet vem det är så är det min bästa vän som jag träffade på gymnasiet. Wilma bor i Falun, det är ju en bit bort så därför kan vi tyvärr inte träffas så ofta. Hon gick ett år längre än mig på RG och under förra våren så var hon här en helg, så hon har varit hos mig en gång innan men nu skulle hon åka tåg ända från Falun själv, lite skillnad från att åka taxi från Göteborg. Det skulle bli jättemysigt att ha henne här under helgen. Det skulle ju bli sommar igen, vädermässigt, så vi prickade in rätt helg definitivt.

Jag höll på att fixa och dona här hemma hela förmiddagen på fredagen och gjorde mitt hem fint.
Klockan 15:20 kom hon och det var så mysigt att ses igen. Det tar ju sex timmar från Falun men det var härligt att hon kom såpass ”tidigt” på eftermiddagen för då fick vi ändå mycket tid på fredagen.

Vi spenderade hela fredag eftermiddag och kväll på min altan i det fina vädret. Wilma har också en CP-skada men våra CP-skador skiljer sig lite från varandra då hon sitter i rullstol vilket inte jag gör, men hon har välfungerande armar, händer och finmotorik så vi kompliterar varandra helt perfekt. Jag kan gå och hjälpa henne på det sättet och hon kan öppna burkar, öppna våra drickor, knyta upp påsar, bre mackor osv vilket jag inte kan så det är perfekt.

Eftersom att jag har min superairfryer nu så kunde jag fixa middag till oss själv. Men hemtjänsten kom ändå då vi behövde ha hjälp med att blåsa upp madrassen och fixa frukost inför på lördagen då jag hade planerat att bjuda Wilma på smoothie, min lyxfrukost. Så det var bra att vi fick hjälp med det.

När hemtjänsten hade gått började jag med att göra ordning maten. Först körde jag laxen i airfryen och la de under två tallrikar så att de skulle hålla sig hyfsat varma, och sen körde jag potatisen i airfryen, det blev chris crash potatis, de blir så himla krispiga i airfryen. Sen serverade jag det med bea och tzatziki. Jag blev så nöjd, det var första helmiddagen som jag gjorde själv och det var en fantastisk frihetskänsla. Nu vet jag att jag kan fixa lax och potatis alldeles själv. Det blev supergott också, om jag får säga det själv! :) Wilma tyckte också om det så det var ju tur.

Det var en ljuvlig kväll och helt underbart att kunna sitta ute. Men det börjar ju bli mörkt så fort nu så efter maten gick vi in och satte oss i soffan framför ”Vilket liv” på TV:n med choklad och chips, det var mysigt. Wilma sov i min säng då hon inte kommer ner på en luftmadrass så fick jag sova på golvet, det går alltid bra tycker jag, men min kropp gillar verkligen inte det, hahahah, men två nätter får den stå ut, hihihi.

På lördagmorgon vaknade vi faktiskt tidigt, eller rättare sagt Wilma vaknade tidigt och sa redan godmorgon vid 8:00, men jag var så trött så jag somnade om och Wilma gjorde det också tillslut.
Sen gick vi upp vid 10:30 ungefär. Vi åt jättegod frukost på altanen i den härliga sommarsolen, jag hade köpt Brämhults juice till och med, lyxigt ska man ha det när man får besök. Vi åt smoothie med müsli på och macka, jag brukar aldrig äta både och så jag blev supermätt. Men på kvällen hade jag faktiskt bokat bord på La Capita i Borås, jag överraskade Wilma med det, hon blev väldigt glad, så vi behövde äta en stor brunch för att slippa äta lunch, så det blev brunch.
Resten av dagen chillade vi bara, Wilma duschade och jag duschade. När man går upp så sent så går ju dagen så fort.

Vid tio i fem började vi att göra ordning oss inför att gå ner till stan. Wilma rullade och jag tog Elof, det är så himla smidigt när jag har så nära till stan. Det var kul att visa Wilma Borås också. Det var en underbar kväll även i lördags, det var så varmt så man trodde att man var utomlands. Jag hade egentligen bokat bord inne men vi frågade och det fanns bord ute vilket var väldigt nice. Vi tog tapas, jag tar alltid det när jag är på La Copita för det är så himla gott. Efter en varm men härlig promenad hem tittade vi på Idol innan vi somnade.

På söndagen behövde vi ställa klockan då Wilma skulle åka hem. En helg går väldigt fort. Vi gjorde ordning oss och åt frukost, vi fick sitta inne i söndags då det kom en skur. Det blev även lyxfrukost i söndags. Jag hade köpt grekisk yoghurt toppad med müsli, färska hallon och blåbär med ringlad honung över, så lyxigt och gott om jag får säga det själv. Vid 10:45 kom mamma då hon skulle hjälpa Wilma till tåget, så vi åkte dit och vinkade av henne.

Väldigt mysig helg!

Nu är hösten här, iallafall den första höstmånaden, och jag bara älskar det. Jag har blivit en riktig hösttjej, visst jag har alltid tyckt om hösten men jag har alltid tyckt om sommaren mer, men sen jag flyttade till mitt eget kryp in så har hösten ändå blivit en favoritårstid. Jag kan tycka att det är rätt jobbigt ibland att vara själv på somrarna nu när jag inte bor hemma, när man ser alla andra är ute på sina balkonger och snackar och umgås också sitter jag på min altan helt själv en ljuvlig sommarkväll när man bara vill dela den med någon, det har varit ganska jobbigt. Men jag älskar sommaren när man är tillsammans med någon, då är den som bäst men jag tycker att det är lite tråkigt, eller väldigt tråkigt att jag känner så för som sagt så älskar jag ju sommaren och det är tråkigt att man känner så när man bara vill njuta av det fina vädret liksom. Men nu är sommaren över för detta året och vi går in i, vad jag kallar det, mysårstiden! :)

Jag är väldigt nöjd med min sommar i år så det känns extra bra att gå in i hösten nu. Kan man drömma sig tillbaka till sommarens härliga äventyr lite då och då! :)

Jag är en riktig mystjej och älskar att mysa till det, tycker om nu när det börjar bli mörkare ute på kvällarna och man kan krypa ner under en filt, tända lite ljus och dricka te framför en bra serie eller se på mysiga höstprogram som börjar nu, det är det jag ser fram emot mest på hösten, det där höstmyset. Självklart ska jag även fortsätta med min massage i höst och det är också något jag ser fram emot. Det är dessutom extra mysigt och härligt att gå på massage på hösten och vintern, när det är kallt, regnigt och lite ruggigt ute så, bästa massagevädret är när det spöregnar! :)

Jag ser också fram emot att gå till rehabbadet med mormor nu när det börjar bli lite kallare ute och sen till den riktiga hösten och vintern blir det extra gott för min stela kropp.

Men jag älskar ju bara hösten och vintern när jag är inne hihihi, ute kan kvitta! :) Då är det inte lika mysigt! Hösten går väll hyfsat bra när det är barmark ute och man bara behöver klä sig lite varmare, men vintern, usch, det gillar verkligen inte denna kropp. För det första så mår den inte alls bra av kyla, jag fryser så himla lätt och jag blir så fruktansvärt mycket stelare på vintern men framför allt är det svårt att ta sig ut själv, både till fots och med Elof. Det är halt och jag är livrädd för att ramla och då spänner jag mig mer vilket leder till att jag fryser mycket lättare så det blir en ond cirkel för mig på höst-och vinter halvåret. Dessutom så kan jag inte bara köra ut med Elof hur som helst som jag kan under vår och sommaren pågrund av väglaget, så jag blir ju mer begränsad under denna tiden på året och vi som har sån lång höst och vinter i Sverige, men då tänker jag, mycket mer mys! :) Så ja, det är inte riktigt min årstid kroppsmässigt men Alice älskar denna årstid som ligger framför oss nu. Mycket myspys!

Jag har också en liten nyhet nu till hösten som kommer att bli så mysigt och så bra för mig tror jag men vad det är får ni reda på snart! ;)

Jag ser fram emot denna höst väldigt mycket! Hoppas att ni gör det också. Har ni några speciella planer?

Undra vad hösten 2024 har att erbjuda…

Förra veckan var en intensiv vecka, hände något varje dag, men den var väldigt härlig. I torsdags hade jag mitt första samtal hos min samtalskontakt efter sommaren. Det var jättehärligt att komma till henne igen och få prata av sig. Vi skulle ju ses den 7 augusti igen men då var jag ju sjuk så jag har inte varit på samtal hos henne på 8 veckor, herregud, så längesedan. Jag har mått väldigt bra i sommar men det var ändå väldigt skönt att komma till henne i torsdags och lufta privata känslor och tankar.

Vi pratar om allt möjligt, livet helt enkelt, men jag började ju komma till henne av en anledning och det är det vi pratar om mest men det är mitt privatliv så det kommer jag inte ta upp i bloggen. Men jag kan berätta om en grej som vi faktiskt pratade en del om i torsdags. Ni som har följt mig ett tag vet att jag har det väldigt intensivt ibland på veckorna trots att jag är arbetslös och att det händer något nästan varje dag i mitt liv, det behöver inte vara något stort, utan oftast är det småsaker. Hon frågade då vad det är för saker. Då sa jag att det är massage (jag går ju på massage rätt ofta), sen är det mycket besök på Habiliteringen, Habilitering som kommer hem till mig, besök på arbetsförmedlingen, möte med olika slags vårdenheter osv. Som ni vet så tycker jag om det, alltså åka till Habiliteringen osv. Och mittemellan dessa är det massage! :-) Hon bara ”hör du på dig själv?” Eller så tror jag inte att hon sa men något sådant, och inte ens då reagerade jag utan jag sa ”nä, vadå?”, ”du säger att du älskar att gå på vårdmöten Alice, och det är det dina veckor typ består av och massage då”, jag bara ”oj”, hahaha, jag har typ inte tänkt så innan.

Det har liksom varit min vardag nu när jag har varit och är arbetslös och jag tycker om det, det har jag gjort som sagt. Men när hon sa det så så fick jag upp ögonen lite, för det har varit mycket vårdmöte efter vårdmöte ett tag nu, eller ganska länge. När hon sa det så så lät det fruktansvärt tråkigt, haha och jag har tänkt lite på det där sen i torsdags och det låter fortfarande lika tråkigt, haha, än fast jag har uppskattat dessa möten men ni förstår vad jag menar.

Men vem är jag utanför dessa möten? Vem är jag utanför CP-skadan? Vad gillar jag att göra? Vem är jag privat? Dessa frågor har jag funderat lite på sen i torsdags. Och som ni vet så är jag typ bara hemma nu för tiden när jag inte går på något möte eller är på massage, eller då tränar. Men som ni vet så är jag så nöjd med min vardag och mitt liv, men just när vi pratade om det så började jag att fundera lite på det och började fundera på ”vad gillar jag Alice utanför alla måsten, alla möten och utanför min cp-skada?” Jag måste nog fundera lite på den och jag och min samtalskontakt ska prata mer om detta nästa gång. Intressant samtalsämne. Såklart att jag gör saker utanför detta, hänger med familjen gör jag ju mycket osv, men ni förstår nog vad jag syftar på.

I fredags var jag också på ännu ett möte, haha, nämligen på Arbetsförmedlingen. Men sen blev jag bara Alice och hittade på något kul. Morfar fyllde nämligen 80 i fredags! Ja, 80 år, så stort! Så jag, mamma och Elliot, mormor och morfar, Peppe och mina kusiner Emma och Mathilda var på Limmareds Världshus och åt Wienerschnitzel. Vi har varit där en del tillsammans innan men nu var det sjukt längesedan som vi var där och det var verkligen så mysigt och roligt att hitta på något utanför ”det vanliga”, och deras Wienerschnitzlar är ju gudomliga! Sen efter middagen åkte vi hem till mormor och morfar och åt prinsesstårta. Och morfar blev jätteglad för min 80-års present som jag gav honom så det var kul. Det var så himla mysigt att bara prata, skratta och vara med familjen. Det är något som jag älskar mest av allt, att vara hemma hos mormor och morfar med familjen, då njuter jag så mycket, det är jag utanför CP-skadan! Och när jag är med pappa och familjen i Göteborg, äter på restaurang tillsammans och går runt och strosar. Men jag måste fundera på vad det är mer. :-)

Den här veckan är också samma sak. Igår var jag på ortopeden och provade ut mina nya skor, idag blir det bad och träning på rehabbadet med mormor (vilket jag ser fram emot), men nu känns det inte som något vårdinriktad eftersom att min fysioterapeut inte är med längre, nu är det bara mysigt, men det är ju ändå träning och något som jag gör pågrund av min CP-skada. Imorgon börjar gruppen på Habiliteringen om hjärntrötthet när man har CP, det ska bli skitkul att den gruppen drar igång imorgon, men som ni hör, ännu ett vårdmöte. Sen på torsdag, på sen eftermiddagen blir det massage igen, vilket jag ser fram emot och veckan avslutas med ännu ett vårdmöte på fredag, haha, ja ni hör ju. Men på lördag blir det kalas för Elliot som fyller år nästa fredag, så det blir mysigt, sen ska jag stanna kvar på kvällen och titta på Idol med mamma och Elliot, premiären för iår, så det blir kul. På söndag förmiddag ska jag faktiskt ta bussen till Göteborg till pappa och familjen och umgås lite med de, så ja, hela veckan är full. Just det, ikväll kommer mamma och Elliot på middag, det blir mysigt.
Ja ni hör ju, välkommen till Alice liv! :)

Men jag vill bara förtydliga att jag kommer fortfarande att älska att gå på mina vårdmöten, haha, men min samtalskontakt fick mig att fundera lite! :) och jag tror bara att det var bra! Få lite perspektiv på mitt liv, hahaha!

Åh, i söndags tog jag faktiskt fram min värmefilt igen som har legat under min säng sen efter vintern. Nu var det dax! Men jag kom på att jag tog fram den väldigt tidigt i år, i en sommarmånad till och med hahaha! Men vad gör man när man har en stel och frusen kropp? Det är ju så skönt att ta på sig den då och kroppen slappnar äntligen av.

Jag var även på gymmet igår, jag har inte varit där på hela juli och augusti då min sommar var rätt intensiv och jag var sjuk i början på augusti och jag tycker att det är så himla svårt att komma igång efter att man varit sjuk men igår så, tog jag det där steget, och det var så skönt. Nu är jag igång med gymmet igen också! Men nu ska jag träna två dagar i veckan istället för tre, jag tror att det blev lite för mycket för kroppen med tre, så jag tror och hoppas att det blir lagom med två dagar i veckan. Dessutom så ska jag ju börja simma nu varje tisdag så jag tror att det blir perfekt för kroppen och välmåendet nu i höst.