Category Archives: Okategoriserade

Avslappningsövningar & Systemet

By | | ,
Leave a comment

Om ni läste mitt förra inlägg så vet ni att jag hade min fysioterapeut och arbetsterapeut hemma hos mig i måndags morse där de tittade på hur jag tog mig upp på mornarna ur sängen osv (läs gärna om det nedanför detta inlägg). Iallafall så började min morgon så, med att de kom hem till mig klockan 8. Sen hade jag lite planer resten av dagen så det blev tyvärr ingen vila efter det, vilket jag faktiskt hade behövt då det tog mycket energi, jag var vaken en stund på natten också, säkert lite spänningar inför morgondagens besök av de. Ni kanske tänker att det var konstigt att det tog så mycket energi, jag gick ju ändå upp som vanligt trots att de var där och så tänkte jag också till en början. Men sen insåg jag ju att saker och ting tar ju mer kraft än vad jag tror och fast jag gjorde det jag brukar så hade jag ju ändå de på besök, vi pratade och jag provade dessutom några alternativ för att ta mig upp ur sängen vilket också tog mycket energi, så ja när jag tänker på det så så kanske det ändå inte var så konstigt ändå.

Men dagens planer ställdes inte in för det. Klockan 10:05 skulle jag nämligen ta taxin till Habiliteringen (igen), jag har varit där tre gånger under två veckor nu! :) Jag skulle till min kurator, första träffen efter sommaren. Vi pratade om lite andra saker än vad vi brukar prata om denna gång. Vi pratade nämligen om avslappning. Vi pratade om förra veckans CPUP mätning och då kom vi in på ämnet avslappning och sömn eftersom att jag har fått svårare för att slappna av nu för tiden. Så då fick jag tips på avslappningsövningar, som finns på 177 faktiskt, jag visste inte om att det fanns avslappningsövningar där, men det finns det tydligen. Det fanns avslappningsövningar för lite längre tid och kortare tid. Det var två avslappningsövningar för nacke och axlar bland annat vilket är bra då jag har ont i nacken och är stel. De testade vi och de fungerade bra.

Sen var det en till avslappningsövning, för hela kroppen, den var lite längre och lite annorlunda då man skulle gå igenom kroppen och varje kroppsdel/muskler också skulle man spänna så mycket som man orkade i några sekunder och sedan slappna av, spänna slappna av, spänna slappna av. Jag har provat den typen av övning innan men den har inte varit så bra för mig då tyvärr eftersom att den snarare triggar min spasticitet när man spänner så och sen har kroppen svårt att återgå till ett mer avslappnad läge när man väl ska slappna av. Men vi testade den också i måndags och den kändes ändå rätt okej då, så jag tror att jag får prova mig fram lite. De här övningarna kan jag göra lite när som under dagen men även på kvällen innan jag ska sova just för att komma ner i varv fortare och kunna somna mer avslappnat.

Sen pratade vi också om sömn. Jag tog upp detta med min fysioterapeut och arbetsterapeut på morgonen när de var hemma hos mig och redan när jag kom till min kurator klockan 10:30 så hade min fysioterapeut redan hunnit informera min kurator om vad vi pratade om, så det var väldigt bra. Jag hade nämligen sagt på morgonen (som jag glömde säga på CPUP:n) att om jag lägger mig i tid som jag i och för sig brukar, men om jag lägger mig i tid och sover typ 11, till och med 12 timmar ibland så kan jag ändå vara jättetrött dagen efter trots bra sömn och det är så himla irriterande. När man lägger sig i tid för att vara pigg dagen efter om man nu ska hitta på något speciellt och sover hela natten men ändå är man jättetrött, det är en jobbig känsla. Men det är också mycket dagsform på mig. Men de pratade om att min sömnkvalitèt eller min djupsömn kanske inte är så bra. Så min kurator pratade om en app som vi laddade ner i måndags som mäter sömnkvalitèn, hur bra sånna appar är är väll lite si så där, men man kanske kan få ett ungefärligt svar iallafall. Så de avslappningsövningarna och den sömnappen ska jag prova tills vi ses igen om några veckor. Många bra tips på mötet i måndags.

Sen efter Habiliteringen åkte jag taxin direkt till Systemet faktiskt för jag skulle köpa lite öl till morfar som fyller år på fredag. I taxin träffade jag Viktoria, mammas vän och jobbarkompis och även min vän, hon var även med i taxin när jag åkte från Habiliteringen förra måndagen efter CPUP. Det var trevligt att träffa henne där i måndags igen. När vi hade lämnat av henne körde taxin mig till Systemet. Jag har varit på Systemet en gång innan och handlat sen jag blev 18, men då var det med mamma och Elliot men nu skulle jag dit helt själv, det skulle bli spännande tyckte jag och framför allt stort, jag kände mig så vuxen. Det var jättelugnt inne på Systemet, det var typ bara jag och en till.

Det var ganska svårt vad jag skulle köpa för öl då det fanns så mycket olika ölsorter i den kategorin som morfar gillar. Men det var faktiskt lite småkul att gå omkring där och kika. Tillslut hade jag plockat på mig några och gick mot kassan, det stod bara en kille bakom mig så det gick bra. Helst skulle jag inte viljat ha någon bakom mig då jag lätt blir stressad när jag ska plocka upp på bandet, men som tur var det bara en person bakom mig. Jag ställde ner min korg och började plocka upp mina varor, jag kände mig sjukt vuxen, hahaha! :) Hon i kassan var verkligen jättetrevlig och sen bad hon om mitt legg och det är det bästa tycker jag när man stolt kan visa fram det! :-) Sen gick jag ut med mina öl och ställde mig och väntade på taxin! :-)

Jag älskar att visa upp mig själv på Systemet utan någon i närheten för att visa att man kan gå till systemet trots funktionshinder! :-)

När jag kom hem ville jag bara vila efter den hektiska förmiddagen, men då var det bara att ställa sig och laga mat. I måndags gjorde jag stuvade makaroner och fylld falukorv i airfrayen, det har jag aldrig gjort innan, så sjukt smidigt och gott, jag hade ost och salami i mellan.

Sen fick jag äntligen sätta mig ner efter måndagens äventyr. Jag satte mig då på altanen och bloggade. Jag tror inte att jag har sagt detta i bloggen men jag bor vid en förskola och hör barnen dagarna i ända när de är ute och leker! :) Men så hörde jag att någon ropade ”hallå” flera gånger bakom stängslet och det var en liten tjej som ropade på mig, och när jag kom upp ur stolen stod det typ tre barn där och vi började prata, och sen kom det ungefär tre barn till så vi stod och snackade en bra stund. De frågade vad jag hette och vad jag gjorde och jag frågade detsamma om de, det var en mysig stund och vi stod och pratade ganska länge faktiskt. Sen kom då frågan som jag nästan väntade lite på, ”varför pratar du så konstigt?” Och jag hade nästan hoppas lite på den frågan för då fick jag chansen att berätta så pedagogiskt jag kunde! :) Jag sa då att jag har en skada i hjärnan sedan födseln och det är därför, de alla var väldigt nyfikna och det kändes som att de förstod. Sen kom även fröken till staketet och vi pratade lite till, det var en fin stund med barnen! :-)

Ja, vilken måndag, så mycket som kan hända på en dag, men en väldigt fin start på veckan. Och inte minst sagt, ett vuxenpoäng med Systembolaget! :)

Vården studerar min morgon

By | | ,
Leave a comment

Denna veckan är det något som händer varje dag, måndag till fredag, men jag ser fram emot varenda liten grej denna vecka. Jag förstår inte hur jag ska ha tid med att jobba sen om jag ska vara ärlig, hahaha, men det tar vi då. Nu är iallafall måndagen gjord, och jag hade en fin måndag.

Om ni läste mitt CPUP inlägg så vet ni att min fysioterapeut och arbetsterapeut skulle komma hem till mig som i måndags morse (igår) och studera hur jag tar mig upp ur sängen, ”mitt lilla projekt” som jag så fint kallar det och som jag börjar dagen med varje morgon. Jag har ju fått så ont i nacke, axlar och rygg som jag tror att ni flesta vet och jag har extra ont på morgonen, jag vaknar med sån smärta varje morgon, även när jag inte rör mig och sen när jag ska upp ur sängen så är det en sån kraftansträngning, det har det iför sig varit hela livet då jag behöver kämpa så med magen när jag ska ta mig upp men nu är det så jobbigt med tanke på nacken och ryggen, så min arbetsterapeut och fysioterapeut ville se hur det går till på riktigt och ge mig förslag på om jag kan ändra på något.

Min arbetsterapeut var och hämtade mina extranycklar som mamma har hemma hos sig i söndags så att de skulle komma in själva. Jag tycker att sånt är lite läskigt då jag inte vet när de kommer, plus att jag kanske blir rädd så jag bad de att inte ringa på dörrklockan hahaha, för då hade jag verkligen vaknat. Jag ställde min klocka på 07:45 (de skulle komma 8:00) så jag inte skulle vara precis nyvaken när de kom. Men det ända jag gjorde var att sätta på TV:n så jag inte skulle röra mig så mycket vilket var ju meningen. Jag var så trött i går morse när klockan ringde då jag var vaken en stund på natten också så ja, jag ville helst bara ligga kvar och mysa, hihi. Men jag såg faktiskt fram emot att de skulle komma.

Nästan prick klockan 8:00 knackade det försiktigt på dörren och den öppnades. Det kändes jättekonstigt att höra min arbetsterapeut röst när jag var nästan nyvaken, hahaha, men de sa godmorgon och jag sa godmorgon och sen kom de båda två in. Som jag skrev i mitt CPUP inlägg så är de väldigt trevliga och personliga, alltså inte personliga på det sättet, men jag menar att det känns inte så stelt liksom, hoppas att ni förstår vad jag menar.

Det känns ju ganska personligt att släppa in någon i sitt hem när man precis har vaknat på morgonen, men det var ju för en bra och viktig sak så att jag kan få hjälp med mina besvär förhoppningsvis så jag tyckte ändå att det var okej. Men jag skulle aldrig tackat ja till en undersökning eller så (det har de ibland på habiliteringen, när de studerar hur det funkar i vardagen för personer med funktionshinder) det tycker jag är privat och när jag ligger i sängen eller duschar eller vad jag gör då vill jag bara känna att jag är Alice och inte CP, hoppas att ni förstår vad jag menar.

Vi började med att prata lite, de tittade på hur jag låg med kroppen i sängen, kände på hur mjuk sängen var, frågade hur jag brukar somna och vakna på morgonen och sen tittade de på min kudde och hur jag låg på den, men de tyckte att det såg bra ut, att jag får rätt stöd eftersom att min kudde är rätt stor och går lite ner på ryggen och det är bra sa de.

Sen sa min arbetsterapeut ”nu ska vi sluta tjata också vill vi se detta på riktigt” hahaha! :) ”ta den tid du behöver, ingen stress” sa hon också. Kändes lite konstigt när två människor från vården stod och stirrade på mig, haha. Men jag tyckte att det var skönt också att de fick se hur det verkligen går till för mig på morgonen.

Denna morgonen hade jag som vanligt ont i nacken direkt när jag vaknade. Jag kände mig som en klubbad säl när jag låg där under mitt tyngd täcke, hahaha. Så först började jag som vanligt med att försöka få ut mina armar från täcket och tog av min handortos som jag alltid har på mig på nätterna på vänster handen. Sen kom momentet med att ta sig ur sängen, det är jobbigt och jag måste kämpa mycket, jag brukar ta tag i kanten på madrassen för att få ett hjälphandtag och dra mig uppåt. Men jag faller ofta tillbaka ner till kudden igen och måste ta sats igen för att komma upp och då gör det extra ont i nacken. Så jag gör säkert två, tre försök innan jag tillslut kommer upp på sängkanten. Bra magträning! ;) Så när jag väl var uppe hade de fått sett mitt lilla projekt! ;)

De sa att det du håller på med varje morgon måste en annan värma upp till, det är som ett maraton hahaha, det var roligt när de sa så. Jag bara, ”jo, tack jag vet”! :) Ni som vet vet att min kropp gör av med så otroligt mycket med energi hela tiden. Så min arbetsterapeut och fysioterapeut sa att mina mornar börjar direkt med något väldigt energikrävande för mig, och det kan jag bara hålla med om. När jag väl hade kommit upp tipsade de mig hur jag kan göra i stället som att jag kan dra upp knäna mot magen när jag ligger på rygg och sen fälla ut benen på sidan och rulla över på sidan, och sen trycka upp mig från sidan till sittande. Jag testade det och det gick bättre iallafall så det ska jag testa nu varje morgon framöver, det var inte så ansträngande. Så det känns bra. Skitbra att de kom kände jag. De ska prata med en annan i mitt team om det finns något annat som kan underlätta för mig vilket känns superbra.

Ṣen pratade vi om att jag ska ta min kvällsmedicin mycket senare på kvällen, så nära inpå att jag ska sova som möjligt så att det inte blir så långt uppehåll på natten och så hinner inte effekten minska så mycket till morgonen just för att jag är extra stel på morgonen, i hela kroppen, så det känns också bra. Sen pratade vi lite allmänt och då jag hade några frågor som jag glömde ställa på CPUP. Sen gick jag upp och gjorde i ordning mig, de var kvar och skrev lite minnesanteckningar till mig. Sen fick de se när jag drog bort mina gardiner från fönstren och de kollade även in min altan. Min arbetsterapeuft har sett min lägenhet men inte min fysioterapeut, hon tyckte att jag bodde så fint så det var roligt att höra. Sen 50 minuter senare gick de, det tog ändå en stund. Då sa jag ”japp, då har ni sett mitt lilla projekt på morgonen” hahaha :) Så så startade min vecka denna vecka! :)

Just igår skulle jag till min kurator på Habiliteringen på morgonen så då åt jag frukost när de hade gått och tog taxin till Habiliteringen, fullt ös. Men mer om det i nästa inlägg.

Hahaha, älskar denna rubriken!

Människor som Människor

By | | ,
Leave a comment

När man har någon form av synlig funktionshinder så är det alltid den som kommer att komma först, alltid den som kommer att synas först och alltid den som kommer att tala först (om man nu har talsvårigheter som jag har t.ex). När man tänker på det så så låter det inte så roligt. Att man alltid blir dömd innan man ens har hunnit säga sitt namn, att folk alltid kommer att kolla snett på en i hela sitt liv och att folk katoriserar en så fort de ser en, detta tror jag inte ens sker med mening många utav gångerna utan det är naturligt i oss att vi kategoriserar människor, likaså som människor med olika hudfärg, bakgrund, religion etc, så funkar vi människor. Det är ju så tråkigt, varför kan alla människor inte bara få vara människor för det är vi ju alla ändå, bortom alla identiteter, kläder och hudfärger så är vi ju alla gjorde av kött och blod, när man tänker så känns det kanske lättare, det tycker iallafall jag. Men tyvärr är det inte så lätt för murar har byggts upp, fördomar har skapats och rädslor och okunskap har fötts framför våra nakna och mänskliga kroppar. Varför göra skillnad på människor och människor? Som man brukar säga, alla är lika inför lagen, men vi är lika på andra plan också och trots att vi alla är unika så är vi lika i grunden.

Tänk om världen såg annorlunda ut och om alla människor fick leva i harmoni och symbios med och mellan varandra. Tänk om det som är utstickande inte var utstickande. Vad är det egentligen som säger att det som är utstickande är utstickande och vad är det som säger att det är farligt? Jo, normen, men var kommer normen ifrån är då nästa fråga? Det är ju vi människor som har skapat ordet ”norm” och innebörden av ordet. Men vad skulle hända om ordet inte fanns? Eller själva betydelsen? Vem är det egentligen som har kommit på ordet och varför blev det ordet och innebörden just så stor? Varför är samhället byggt på fördomar?

Livet känns så komplicerat när man tänker på dessa stora frågor men ibland är det faktiskt lite spännande att tänka så även om det kanske känns läskigt. Redan som små lär vi oss om vad som är normalt och inte även om våra föräldrar inte säger det ordagrant så lär vi oss redan som små vad som är normbrytande, rätt och fel för så är samhället uppbyggt, men återigen, varför? Jag tycker att det är extremt tråkigt när föräldrar hyschar eller tar bort sina barn när jag t.ex kommer gående eller sittandes i Elof, varför gör ni det? Det är ju ni som skapar okunskap och fördomar hos barnen och bygger upp en fasad mot oss som kanske inte tillhör ”normen” hos era barn. Vill ni inte vara med och bidra till samhällets utveckling? Liksom det är 2024 nu och det känns som att vi står still, visst det har blivit mycket bättre genom åren men jag hade förväntat mig mer 2024, mer kunskap, mer acceptans och mindre fördomar, men tyvärr har vi en bra bit på vägen kvar.

Vi människor avstår och gömmer oss naturligt för det som är skrämmande och/eller onaturligt, även till människor som är avvikande från normen, men hallå vi är människor precis som ni, vi tänker på samma sätt och vi har också känslor, varför är vi skrämmande? Om vi står bredvid varandra nakna så är vi likadana, jag lovar, varför ska detta vara ett samhällsproblem egentligen?

Det behövs mer kunskap om olika funktionsvaritationer i samhället, vi behöver utforska det mer men det känns lite som att vi står still, vi står och trampar, vi kommer inget vart. Det borde bli ett ämne i skolan tycker jag, iallafall i låg- och mellanstadiet, och inte minst sagt på dagis, ännu viktigare, där man pratar om samhället och om olika funktionsvaritioner men att alla är precis lika mycket värda. För föräldrar vågar ju inte ta det snacket antagligen, men varför vågar ni inte det? Att ha någon typ av funktionshinder är faktiskt också naturligt, för det finns världen över, så varför pratar vi inte mer öppet om det? Visst det kan ligga en sorts skam i det, men var kommer själva skammen ifrån egentligen? Hjälp mig och samhället att förstå!

Att födas med ett funktionshinder i sig är inte lätt och på det ska man möta alla samhällets fördomar också, hur tror ni att det är? Det är redan tufft som det är också ska man möta alla samhällets alla regler och normer på det också!

Tänk vad underbart om alla bara kunde acceptera varandra, man behöver inte älska alla på hela denna planet, men man kan väl åtminstone acceptera varandra och varandras olikheter.

Årets CPUP

By | | ,
Leave a comment

I måndags, igår, var det dax för årets CPUP mätning som jag skrev om i mitt för förra inlägg. Som ni vet så såg jag faktiskt fram emot denna mätningen denna gång, få lite koll på kroppen osv. Det var min fysioterapeut och min arbetsterapeut som utförde mätningen som vanligt. Vi började med att jag fick väga mig. Jag hade inte gått upp i vikt tyvärr men jag har inte gått ner heller så det var ju bra. Sen pratade vi lite allmänt och de ställde lite frågor osv, jag sa då att det har varit jobbigt att vara CP i sommar. Vi pratade då mycket om min nacke och rygg som ni vet att jag har problem med, jag har haft det ett tag men att det blivit värre så de blev lite bekymrade också sa jag då att det håller i sig även under dagarna men att det är värst på morgonen när jag vaknar och att det gör så fruktansvärt ont ibland. De ska faktiskt ta upp detta j mitt team på Habiliteringen och fundera på hur vi ska gå vidare, så det känns ändå bra.

De frågade då hur jag sover osv och om jag har något på mig när jag sover, vad det har med saken att göra har jag ingen aning om dock, hahaha. Men iallafall så sa de att jag kanske spänner mig ofrivilligt på natten och det tror de att jag gör, det är ju inte så lätt att ändra på eftersom att jag inte märker det själv. Det var som min arbetsterapeut sa, min kropp får jobba så himla mycket med allt i min vardag och det tar mycket på mig så vi tillsammans måste komma på något så att jag kan få slappna av på nätterna iallafall.

Min arbetsterapeut sa också att det inte bara är min fysiska kropp som tar på mig utan allt annat, framför allt nu när jag har blivit mycket tröttare och dessutom har min hjärntrötthet. Vuxenlivet tar mycket på mig, nästan lika mycket som kroppen, allt jag ska hålla ordning på hela tiden, alla samtal som jag ska ringa och allt runt omkring. Nu gillar jag ju detta men det tar extremt mycket på mig och min energi.

Jag berättade även för de att det är ett projekt nu för tiden att ta sig upp ur sängen på morgonen, jag sa det med lite glimten i ögat hahaha, men det är jobbigt fysiskt med tanke på min smärta i nacken och ryggen och att ta mig upp ur sängen har jag aldrig haft problem med innan.
Så först sa de att de ville att jag skulle visa de hur jag gör på britsen men sen sa de att de vill nog se det här på riktigt, i verkligheten satt säga. Så på måndag, nästa måndag så kommer de hem till mig klockan 8 på morgonen för att se hur jag tar mig upp ur sängen, hahaha, känns ju inte alls konstigt men det känns ändå jättebra att de gör det och så att de får se hur kämpigt det är. Mamma har dessutom en extra nyckel till mig som de kommer att få låna så de kommer in själva genom mina båda dörrar då jag ska visa hur jag kliver upp på mornarna. Jag har inga som helst problem med sånt, jag tycker att det är helt okej och tycker att det är bra att de får se, men samtidigt så känns det väldigt privat också, jag kommer ju liksom ligga i min säng alldeles nyvaken när de kommer liksom, men med nattlinne på såklart, hihi! Men ändå, det känns rätt privat, men de gör ju det av en anledning och för en bra sak så det känns ändå okej.

Medans jag satt där på britsen kollade de lite saker, bland annat hur jag sitter, om jag kan ta armarna bakom huvudet, till munnen osv och hur ryggen ser ut, den såg bra ut så det var ju bra. Jag fick även göra gime me five med min fysioterapeut, med både vänster och höger.
Det tog rätt långt tid med det första, pratet och frågorna osv, nästan 50 minuter.

Sen fick jag lägga mig på rygg också började de med armarna och händerna, en hand och arm i taget såklart. Min vänster arm och hand är ju värst men igår var det faktiskt höger som var bråkigast. Men jag har ju fortfarande problem med handleden på höger så det gjorde lite ont när de höll på att vrida och vända på handen och handleden.

Vi har det faktiskt ganska roligt där på britsen ändå, vi skrattar och pratar och de är så roliga ibland så det är faktiskt inte bara jobbigt att gå på dessa mätningar! Det kommer ni att se på mig på bilderna! :) Det som är jobbigt är att kroppen vill hjälpa till, den vill hjälpa men det är precis det den inte ska plus att det är jobbigt att slappna av, men det är enbart mina uppgifter på britsen. Min arbetsterapeut sa det flera gånger som vanligt ”slappna av” och ”andas”, och att “din enda uppgift är att inte göra någonting och att slappna av, du får inte hjälpa till”, hahaha lättare sagt en gjort! :)

Under tiden slänger de ur sig konstiga bokstäver och siffror som de skriver ner på papper, fattar ingenting. Men det är för att de ska jämföra med de tidigare siffrorna för att titta på om jag har blivit stelare eller inte, det är det som CPUP är till för. Efter armarna kom benen, jag har lite lättare för att kontrollera mina ben så det kändes bättre. Men herregud vad stelt det var kände jag, vissa rörelser, och de räckte bara med att min arbetsterapeut tittade på mig vissa gånger så viste hon att det var stopp eller att det gjorde ont. Benen är inte så spattiga som armarna kan vara men de är stela. Sen drog de ner mig till slutet av britsen också gjorde de en mätning som de alltid gör och kollade bäckenet. Min arbetsterapeut får dessutom hålla i det benet som min fysioterapeut mäter och håller på med under alla moment i CPUP mätningen då det andra benet ofta vill smita iväg så ja, därför behövs det två personer på dessa CPUP mätningar. Men man märker definitivt att de är vana vid sånna kroppar som min och det är så skönt, det känns som att de gör allt på rutin (det kanske inte är så konstigt heller eftersom att de gör CPUP typ dagligen, kanske inte riktigt dagligen, men det är ju deras jobb liksom) och ibland känns det som att de kan min kropp och mina spänningar bättre än mig.

Efter det var det faktiskt klart, jag tyckte att det gick rätt fort ändå och jag behövde inte ligga på mage denna gång, varför vet jag faktiskt inte. Min arbetsterapeut sa sen att hon har ett filmprojekt som hon skulle vilja ha med mig i och det var då att jag skulle smöra en macka och hälla upp ett glas vatten. Jag ställde såklart upp då jag tycker sånt är lite roligt, men min arbetsterapeut ville nog ändå att jag skulle göra det just som en del i CPUP mätningen. De har ett kök på habiliteringen så dit gick vi. Jag brukar ju aldrig göra mina mackor själv just för att det tar så otroligt mycket energi.

När jag kom in där stod det en macka på bordet, ett smörpaket, ost och ett glas med en vattenkraff bredvid. ”Detta ska bli intressant” sa min arbetsterapeut hahaha, det tyckte jag med! :) Så jag började med att sätta mig där och min fysioterapeut började att filma. Det gick faktiskt oväntat bra att smöra mackan, sen kom dock ett problemhinder, osten var nämligen i en påse och på påsen var det en knut och den var tyvärr lite för hård så den fick min arbetsterapeut hjälpa mig med. Men sen fixade jag faktiskt resten själv. Det gick ändå hyfsat bra med att skiva osten, den gick bara lite sönder där jag höll i den med min andra hand, hahaha, då skrattade jag lite men annars fixade jag att hyvla osten och lägga den på mackan. Sen var mackan klar och då var det dax att fylla på vatten i glaset så jag gick med kanan till diskhon, fyllde kanan med vatten, gick tillbaka till bordet och hällde upp vatten i glaset, det gick väldigt bra och sen var mellanmålet eller frukosten färdig! Det tog mycket på krafterna men jag fixade det!

Sen satt vi bara och pratade en stund, bokade tiden för hembesöket nästa måndag och pratade lite allmänt. Sen var CPUP över för detta året och jag var verkligen helt slut, ungefär två timmar senare, det var jobbigt som jag hade förberett mig på, men jag tyckte ändå att det gick över förväntan. Men det var väldigt välbehövligt detta och skönt att få diskutera med de om min bråkiga kropp som jag har levt med i sommar. Men jag sa faktiskt att det blev en helt annan kropp när jag kom ner till Kroatien, sån skillnad.

Nu blir det spännande och se om kroppen har blivit sämre eller bättre på två år eller om det är ungefär likadant. Det blir även spännande och intressant vad de säger på hembesöket nästa vecka och om mitt lilla projekt som jag har för mig varje morgon när jag ska upp! :)

Det är ändå inte så tråkigt att vara CP trots allt! :)

Här får jag lite tips på övningar som jag testar för min nacke som jag kan göra hemma

Så taggad på Hösten 2024

By | |
Leave a comment

Hösten är inte riktigt här än, augusti är ju trots allt faktiskt en sommarmånad, men det känns ändå som höst när man kommer in i mitten av augusti på något sätt, eller iallafall i slutet på den. Mycket tror jag beror på att allt typ kommer igång i augusti igen, skolorna kommer igång, folk börjar jobba igen efter all ledighet och vädret börjar bli lite svajigt kanske och hösten börjar göra sig påmind. Även fast jag inte har något jobb att gå till än så börjar även mina dagliga aktiviteter att komma igång igen, med möten, inplanerade habiliteringsbesök med mera så även om jag inte har ett jobb så känns det ändå som att min vardag också är på G. Jag har haft en helt underbar juli, en helt underbar sommar så jag känner mig utvilad inför hösten och påfylld med energi. Jag känner att jag har fått semester trots att jag är arbetslös, jag tror att det är för att det har varit såpass lugnt med alla besök osv, vilket också har varit skönt för mig, att bara få vara. För ni vet ju hur intensivt jag har haft det vissa veckor! :)

Som jag skrev i mitt förra inlägg så är jag sjuk, jag åkte på en förkylning i slutet på förra föra veckan och har legat i den i typ en vecka nu, väldigt segt, men nu är jag äntligen på banan igen och det är tur för hela min augusti är typ smock full, hahaha! Så det var tur att jag var sjuk förra veckan, jag fick bara avboka ett planerat möte, men det har vi flyttat fram till nästa vecka, så det känns skönt. Men jag är så taggad på min augusti månad, men över hösten överlag. Jag har börjat älska hösten mer och mer då jag tycker att det är en sån mysig årstid, då mörkret börjar smyga sig på och man kan sitta inne och mysa framför serier och tända ljus, det är dessutom mycket mysigare att gå på massage under höst-och vinterhalvåret också! :)

Men som sagt så är jag så taggad på min augusti, det blir några intensiva veckor men jag gillar ju det. Idag, måndag blir det CPUP som ni kunde läsa om i mitt förra inlägg, imorgon tisdag blir det massage, på onsdag ska jag faktiskt klippa mig, det ser jag fram emot, att få lite fräschare frilla nu till hösten. På torsdag ska jag till Habiliteringen igen men då för att väga mig hos dietisten, det är jag väll inte supertaggad på, men skönt att få det gjort. Sen på fredag blir det massage igen! :) Så ja, fullt upp denna veckan, något varje dag.

Veckan därpå blir också full men så mycket att se fram emot där med, på måndagen den 19:de ska jag träffa min kurator på habiliteringen igen, första mötet efter sommaren. På tisdagen blir det bad på rehabbadet med min fysioterapeut och mormor, ni vet det som jag skrev ett inlägg om i våras, det ser jag fram emot jättemycket. Det ska bli så kul att ha med mormor och visa henne. Dagen efter på onsdagen blir det massage igen! :) På torsdag blir det mötet som inte blev av i onsdags med min samtalskontakt nere i stan och på fredagen fyller min älskade morfar hela 80 år!!! Så då ska vi hitta på något skoj i familjen. Så ja där har ni min augusti! Fullt ös, men så härlig månad som jag har att se fram emot.

Det har jag inte hunnit att berätta för er men sista veckan i augusti, på onsdagen börjar en kurs på Habiliteringen som jag har anmält mig till. Ni vet den kursen som jag gick på förra våren ”Leva med CP”, detta är en påföljnings kurs på den kursen, denna kursen heter ”Leva med fatigue – hjärntrötthet” så det är en kurs för oss som har diagnosen CP och som lever med hjärntrötthet och hur man ska hantera det i sin vardag. Väldigt bra tycker jag och det ska bli så kul och intressant att gå på de, jag minns hur mycket jag älskade den förra kursen. Vi kommer att träffas varje onsdag på Habiliteringen i åtta veckor varav två är individuella samtal på telefon och varje tillfälle är 2 timmar, mellan klockan 16:30 och 18:30, och ni som vet vet ju att jag typ är helt död på kvällarna så det blir intressant….men jag hoppas att jag klarar av det! :)

Den andra kursen var iallafall mellan 13:30 och 15:30, det kanske var lite mer lagom för min del. Nu är jag ju arbetslös så det går nog bra men planen är ju att börja jobba nu till hösten, kanske till och med blir något i slutet på augusti här vilket jag verkligen hoppas på så ja vi får då se hur jag hanterar de två timmarna på onsdagar på kursen isåfall men det behöver jag ju inte tänka på nu eftersom att jag inte har ett jobb än, men ni förstår säkert min oro. Men som sagt så ser jag fram emot kursen jättemycket.
På måndagen där innan kursen start den 26 augusti så ska jag dessutom till ortopeden och prova ut mina nya skor som jag har beställt, det blir också kul.

Ja, mycket på G här i augusti som ni hör, men roliga grejer. Tur i oturen att jag blev sjuk förra veckan, då kanske man förhoppningsvis håller sig frisk resten av hösten. Men som sagt så är jag så taggad på hösten överlag, hösten är också en sån mysig tid tycker jag!
Har ni några roliga planer i höst?

Nyhetsmorgon – Dröm Förverkligad

By | | ,
Leave a comment

Nu har jag upplevt min dröm, en dröm som jag har haft så länge, nämligen att en dag få vara med i Nyhetsmorgon i TV4! Jag har alltid sagt ”någon gång vill jag sitta i den där soffan”, den kommentaren har jag fällt många gånger, senast för bara något halvår sedan och ett halv år senare satt jag just i den där soffan, helt galet. Jag trodde absolut inte att jag skulle vara 22 år när det hände, jag trodde att det skulle dröja många år, men redan som 22 åring fick jag min dröm uppfylld och bara det känns coolt. Det känns fortfarande lite overkligt att jag satt i den soffan för exakt en vecka sedan. En väldigt stor ära för mig och jag känner en enorm tacksamhet!

Mamma och jag skulle ta tåget upp till Stocholm som förra lördagen och som ni flesta kanske vet så kom vi hem från Kroatien klockan 02 på fredagsnatten, hahaha, ja väldigt intensivt, men vad gör man inte för att få sin dröm uppnådd? Jag kände liksom, jag har inget annat val, och jag är så tacksam över att mamma kunde och ville följa med mig trots att hon skulle börja jobba som i måndags, stackarn….men hon tyckte ju att det skulle bli roligt också. Japp, så när vi kommer hem mitt i natten från Kroatien så skulle vi upp till Stockholm dagen efter, hahahah, det låter sjukt när man säger det! :D Men jag var så taggad och såg så mycket fram emot detta såklart. Det var nästan svårt att begripa vad som skulle hända på söndagsmorgonen, även när vi satt på tåget upp till Stockholm. Tåget från Herrljunga skulle inte gå förrän vid 13 tiden så det var ändå skönt. Mamma körde till Herrljunga då vi skulle slippa byta tåg och hålla på och det var mycket smidigare. Jag älskar dessutom att åka tåg så det var härligt. Tågresan tog ungefär två och en halv timme så det gick väldigt fort, vi var då framme i Stockholm runt 16 tiden. Tyvärr var det inget roligt väder, grått och regnigt så vi tog faktiskt en taxi direkt till hotellet som låg i Solna, lite utanför staden. Vi var dessutom ganska trötta så det var skönt att komma till hotellet.

Det var faktiskt jag som hade hittat det hotellet och jag är så nöjd om jag får säga det själv! :) Hotellet var nämligen så himla mysigt och det kändes så lyxigt, trots att det var ett lite billigare hotell, jag blev så positivt överraskad, och vårt rum var också så mysigt och fint. Även fast vi dagen före hade kommit hem från ett äventyr så var det ändå roligt med ett mini äventyr i Stockholm också.
När vi hade kommit till hotellet kände både jag och mamma att vi kunde andas ut lite vilket var skönt. Den trevliga personalen introducerade oss i restaurangen där de bjöd på sommarbuffé lite senare och att det även fanns ett vardagsrum man kunde hänga i med kaffe och te. Så vi gick ner till vardagsrummet efter att vi lämnat av våra väskor på rummet. Det var mysigt att bara hänga där och mamma tog en kaffe.

Lite senare gick vi in till deras resturang och bar och satte oss. Där var det supermysig också men framförallt lugnt och skönt om man jämför med restaurangen i Kroatien! :) Det var då buffé så vi beställde bara god cider och sen gick vi och tog mat. Det var verkligen supergod mat där! Mysigt hotell och jättegod mat, ännu mer lyx efter Kroatien! Herregud, så bortskämda! :)

Efter middagen var klockan bara 19 men vi gick upp på rummet ändå. Vi duschade, tittade på TV, målade naglarna och laddade upp oss inför morgondagen. Det var verkligen jättesköna sängar och fluffiga tecken och en jättestor TV framför oss, så det kändes så lyxigt att krypa ner i den hotellsängen och titta på TV när man var nyduschad.
Jag var så förväntansfull inför morgondagen, jag visste inte heller vad jag hade att förvänta mig så det kändes extra spännande.

Jag sov verkligen jättegott, det kändes som om man låg på moln. Vi gick upp runt 05:30, jag skulle inte vara med i sändning förrän klockan 09:30. Men en bil från TV4 skulle hämta upp oss klockan 8:00 och köra oss till TV4 huset. Jag tänkte då, vilken tur att det inte var tidigare för då hade vi behövt att gå upp ÄNNU tidigare. Vi gick då upp och jag tog på mig min klänning som jag skulle ha på mig och mamma lockade mitt hår, sen gick vi ner och åt ännu en lyxig hotellfrukost.

Lite innan 8:00 kom taxin och hämtade upp mamma och mig, det tog inte många minuter till TV4 huset så vi var väl framme ungefär 10 över, kanske ännu lite tidigare. Jag tänkte varför ska jag vara där så tidigt men jag skulle ju sminkas och så. När vi kom fram stod det en annan kille där som också skulle vara med i samma sändning som mig, han skulle prata om träning, så vi gick in tillsammans med honom. Där inne var det lugnt och tyst och där satt det två killar bakom en reception som man fick anmäla sig i, sen fick vi sitta och vänta en liten stund på en tjej. När tjejen kom ledde hon in mamma och mig in i sminket, där träffade jag en lite äldre gullig dam som sminkade mig. Jag karvade mig upp i sminkstolen också blev jag sminkad, bara det var ju coolt! Sminkningen tog knappt en kvart så när vi var klara kom tjejen tillbaka och ledde oss in i green room där alla gäster sitter. Det var jättemysigt där inne, litet och mysigt, soffor, bord osv och två stora TV apparater med Nyhetsmorgon på, det var coolt att titta på Nyhetsmorgon där och veta att det är bara rummet bredvid och snart kommer jag att sitta där liksom. Det var knappt några andra där heller så det var skönt. De serverade till och med frukost om man ville ha men mamma och jag tog bara lite äppeljuice då vi som sagt redan hade ätit. Då var klockan bara 8:45 och jag skulle in ca 09:35 sa de så då satt vi bara och väntade, men det var rätt skönt att inte behöva ”stressa” in i sändning heller, utan att man kunde landa lite där innan.

Jag var lite nervös, lite pirrigt, men mest spännande och förväntansfullt var det men det kändes overkligt att sitta där på plats och veta att snart är jag med i Nyhetsmorgon, sån häftig känsla!
Efter en stund kom en kille och satte på mig mikrofon och då kändes allt mer på riktigt. Och efter ytterligare en stund kom Anders Phillbland (han som ledde programmet för söndagen) och satte sig ner och hälsade. Det var så häftigt att träffa honom på riktigt och prata med honom. Vi pratade lite och han berättade hur det skulle gå till och lite vilka frågor som han tänkte ställa osv, jag visste ju lite innan eftersom att en kille på TV4 ringde mig när mamma och jag var i Kroatien och förberedde mig lite, ställde lite frågor osv men det var ändå skönt med en liten uppfräschning. Men framför allt så var det så skönt att få träffa honom innan så inte vi skulle ha träffat varandra för första gången i direktsändning. Anders var verkligen supertrevlig och då kände jag mig lite tryggare iallafall. Han sa då att det är jag efter nästa reklam. Men innan reklamen presentera Anders min barnbok och sa att jag kommer efter reklamen, vilket också kändes så coolt.

En tjej kom senare och sa att nu är det dax att gå in, då började jag bli nervös på riktigt, haha. Så vi gick in där i studion, mamma fick också följa med. Det var verkligen jättelitet där inne, det tror man inte när man ser på TV, jag tycker nämligen att det ser jättestort ut på TV, men det är bara några meter mellan soffan, bordet och där de lagar mat och framför allt sänder de nyheterna (ja, ni som tittar på Nyhetsmorgon vet vad jag pratar om). Det var verkligen så himla coolt att komma in där och se allt live, ni som vet vet ju att jag är kär i Nyhetsmorgon, jag tittar på det varje dag, därför var det extra häftigt att komma dit och se allt på riktigt, på plats.

Vi skulle sitta i soffan så jag satte mig där. Jag och tjejen som följde mig in pratade lite, alltså alla var så himla trevliga där. Sen kom Anders och satte sig och vi pratade lite. Det var så himla skönt att jag fick komma in i en reklam för annars hade ju jag och Anders inte kunnat sitta och prata lite innan och inte jag och TV tjejen heller, så det var ett perfekt upplägg tycker jag också var det ingen annan gäst i studion heller, det var bara vi liksom, vilket också var lite skönt. Jag trodde ju dessutom att det skulle vara fullt med kameror och kameramän där men det var inprincip bara en kamera och en kamera man, vilket också var lite skönt för då kändes det inte så jättenervöst. Jag bara ”nu händer det, nu händer det”! :-)

Ni vet Nyhetsmorgon låten, den spelades upp i hela rummet när reklamen var över, bara det var häftigt att höra den live liksom, ja det var mycket som var häftigt, haha!
När låten hade spelats klart var det dax, Anders började med att presentera mig och min barnbok igen och sen sa han ”välkommen Alice” och kameran flyttes så vi var i bild båda två, ja som sagt ni som ser på Nyhetsmorgon (eller till och med på klippet) vet vad jag menar. Ja, och sen babblade vi på om boken, CP-skadan, fördomar, Agnes, permobil, hur det varit för mig osv. Jag var nervös till en början men ju längre vi pratade desto lugnare blev jag faktiskt. Jag tänkte liksom bara att jag sitter där och pratar med Anders liksom. De visade en bild på ett uppslag i boken på den stora skärmen också vilket var lite roligt. Sen var det slut och jag kunde pusta ut, men så lycklig jag var, jag hade precis fått uppleva min dröm. Anders behövde skynda iväg med en gång då det inte var någon reklam efter mitt inslag, men han kramade mig fort efteråt innan han skyndade iväg vilket var så fint tycker jag. Sen satt jag bara kvar en liten stund och sen kom tjejen igen och hämtade mig och mamma. Mamma var inte med för er som inte förstod det, men hon fick äran att stå bakom kameran i studion och se allt live, vilket hon också tyckte var skitcoolt såklart.

När vi kom in i green room igen var det nästan en overklig känsla som spred sig i kroppen. Jag hade precis varit med i Nyhetsmorgon liksom och suttit där inne! När vi kom in i green room igen började min och mammas telefon plinga hela tiden ”pling, plong, pling, plong” lät det hela tiden från nära och kära som precis hade sett mig på TV:n, det var så fint och under resten av hela dagen fick jag så många fina meddelanden. Jag och mamma satt kvar en stund i green room och andades ut lite och svarade nära och kära, det var skönt att vi fick det tyckte jag. Efter en stund kom faktiskt Anders in till oss och tackade så mycket, vi pratade lite till och vi sa hejdå en sista gång, det var väldigt fint tycker jag att han kom in där till oss efter inslaget och när det blev reklam i tv-rutan.

Jag såg faktiskt en kändis som jag till och med följer på Instagram, psykolog Henrik, någon av er kanske vet vem det är. Jag såg honom faktiskt innan jag skulle gå in men då sa vi liksom inget till varann. Han var före mig så jag såg honom sitta och prata på TV:n i green room. Men iallafall när jag och mamma satt där efter mitt inslag så kom han faktiskt fram till oss och sa att han tyckte att jag var grym och vi pratade en stund, det var så himla coolt och det kändes också overkligt, men så himla fint av honom. Han frågade sedan om han fick ta en bild med mig, jag blev så förvånad men så glad att han ville det. Så innan vi gick ut så ställde vi oss framför Nyhetsmorgon väggen och mamma fotade oss, både med hans mobil och min mobil. Sen tipsade han om mig och min bok på sin instagram, hur himla coolt och fint?

Sen blev vi hjälpa ut ur TV4 huset och där var den drömmen avklarad och check på bucketlisten. Ja herregud vilken morgon, vilken upplevelse! Detta kommer jag att minnas och ta med mig livet ut! Jag är så himla tacksam att jag fick vara med där och uppleva detta men inte minst sagt förverkliga min dröm. Det var liksom svårt att ta in vad jag hade varit med om, även dagar efteråt var det svårt att ta in vad som hänt! :-)

Ja herregud, vilken vecka, först mardrömsresan till Kroatien, sen en helt underbar vecka i Dubrovnik, sen en mysig hotellnatt i Stockholm och sen avslutades veckan i Nyhetsmorgon! :-) När jag kom hem tänkte jag liksom, hur mycket kan man vara med om på en vecka egentligen? Kändes som att jag hade varit ute på äventyr i en månad när jag kom hem! :-) Men som sagt en helt underbar vecka i mitt liv, trots flygresorna till och från Kroatien! ;) Och allt fick jag göra och uppleva med min älskade mamma! <3

Det var ju ändå lite coolt att se mig såhär i TV:n! :) Detta är en bild från pappa, Jenny och killarnas vardagsrum.

Om ni inte har sett inslaget och är nyfikna så kan ni se klippet på länken nedan! :-)

https://www.tv4play.se/klipp/eb7431cd5205933e5899/video-alice-foddes-med-cp-skada-ger-ut-barnbok-finns-tyvarr-manga-fordomar-i-samhallet?playlist=4IAYFJFU8GOuFxWHxQlxbO

Magisk vecka i Dubrovnik

By | |
Leave a comment

Vår resa till Kroatien var en mardröm som ni kan läsa om i mitt för förra inlägg, men herregud vilken härlig vecka vi fick, det var värt mardrömsresan dit. Om ni vill veta vad vi gjorde i söndags när vi kom fram och om första kvällen kan ni läsa om det i inlägget ”mardrömsresan till Kroatien”. Men i dagens inlägg tänker jag berätta om vår fantastiska vecka i Dubrovnik och visa många härliga bilder, så hoppas att ni vill läsa.

På måndagen var första hela dagen där. Vi kom ju ner redan vid 9 på morgonen på söndagen så det var skönt att vi ändå fick hela söndagen där då vi hade missat två dagar egentligen då vi egentligen skulle kommit ner på fredagen. Men vi var helt slut hela söndagen så vi låg bara i solstolarna vid poolen hela dagen som två döda sälar, hahaha. Så på måndagen hade vi återhämtat oss rätt bra. Vi gick upp vid halv nio och åt första hotellfrukosten, det var nice. Sen la vi oss vid poolen och bara gottade. Poolen var verkligen svinkall, det gick typ inte ens att bada, hahahah, men det svalkade skönt iallafall och om man klarade av att ligga i lite längre så vände mig sig och då kändes det inte så farligt. Men det blev lika mycket chock varje gång, haha. Vi tog även första doppet i havet, det var underbart. Det tog bara 5 minuter så var man nere vid havet från hotellområdet. 

Jag sov en del under dagarna i solstolen, det var så härligt, faktiskt det bästa med dagarna om jag ska vara ärlig, ligga där och göra precis ingenting i solen, i en vecka, helt underbart. Som jag har skrivit tidigare i sommar så har min kropp varit så bråkig denna sommaren, jag har varit otroligt stel, svårt att slappna av och fått så ont i nacke, axlar och rygg. Men redan första dagen när vi kom ner, på söndagen, redan då märkte jag en stor skillnad, det var som en helt annan kropp, det var som att få massage hela tiden! :) Visst jag hade fortfarande ont i nacke, axlar rygg då det känns som att det inte är riktigt som det ska där, men det blev lite bättre iallafall. Men för övrigt, hela kroppen, bara slappnade av och jag hade inga spänningar överhuvudtaget nästan och framför allt inte när jag låg i solen, så kände jag hela veckan, det var en underbar känsla. Min kropp bara älskar värme!

Vi var sååå nöjda med hotellet

I måndags gick vi inte upp till rummet förrän vid 17:45 och gjorde iordning oss för middagen, härlig långdag i solen. Efter middagen gick vi en liten mysig promenad utanför hotellet igen men vi tog ingen drink. Vi la oss även i solstolarna vid poolen och njöt av den underbara kvällen en stund. Vi gick hem vid nio tiden och satt på våran balkong och gottade, lyssnade på underhållningen som de hade på hotellet varje kväll och bara njöt av den underbara utomlandsdoften och känslan. Sen målade vi tånaglarna fina innan vi gick och la oss. 

Så mysigt! <3

I tisdags ställde vi klockan på 06:30 redan då vi ville maxa dagarna där, speciellt när vi hade missat två dagar, vi gick upp 06:30 varje morgon. Vi gick ner och åt frukost vid typ 07, då var det väldigt lugnt och härligt i matsalen tillskillnad från i måndags, så en till anledning till att gå upp tidigt. Sen blev det en härlig dag vid poolen och ett dopp i havet. Det bästa med att gå upp så tidigt är att man får ut mer av dagen och att man ligger redan vid poolen innan klockan 9 på morgonen, det var en härlig känsla varje dag. Som jag har skrivit så hade vi halv pension vilken innebar att vi bara hade frukost och middag på hotellet. Men vi var knappt hungriga på dagarna med tanke på värmen så mamma gick och köpte lite ost, korv och kex som vi hade uppe på rummet som vi åt till lunch varje dag, det var precis lagom.

I tisdags efter våran minilunch uppe på rummet hyrde vi en rullstol på hotellet och gick bortåt mot hamnen och restaurangerna, det var supermysigt. Vi gick in i några butiker och sen tog vi en dricka på ett mysigt uteställe. 
Vid sextiden kom vi hem igen, gick upp på rummet, gjorde oordning oss och gick ner och åt middag. Efter middagen gick vi till ett jättemysigt ställe precis vid havet. Där tog vi varsin drink, jag tog en Margareta. Där satt vi framför havet och det spelades livemusik, det var en supermysig kväll.

Ut på tur! :)
Extra god middag på hotellet på tisdagen! :)

I onsdags kravlade vi oss upp klockan 06:30 igen, åt frukost och sen hängde vi vid poolen hela dagen. Jag läste bok, lyssnade på podd, lyssnade på musik och sov, haha, så himla gött!
Efter lite lunch kom vi ner igen till poolen men då började det åska jättemycket så vi gick upp på rummet igen och satte oss på balkongen, men det blev inget regn, men det var ändå skönt att chilla lite på rummet.

Alltså, så underbart! <3

Sen bestämde vi oss faktiskt för att gå ner till hotellets gym och gymma lite. Löpbandet funkade inte så jag körde magövningar i typ 30 minuter hahaha medans mamma körde sitt. Sen var klockan runt 18 när vi var klara och då gick vi upp och slängde på oss badkläderna och gick ner direkt till poolen och doppade oss och låg och gottade på en solstol där i kvällssolen en stund, det var sån härlig stund. 
Sen gick vi upp och duschade innan vi gick ner och åt middag på hotellet. Tyvärr blev det lätt skolmatsals känsla, det blir ju lätt så när det är buffé, det var väldigt stökigt där inne. Men mamma och jag hade turen att få sitta ute nästan alla kvällar, och då fick man se den otroligt vackra solnedgången, vilket var väldigt härligt. Vi kunde även sitta ute några mornar när det inte blåste för mycket vilket det gjorde vissa mornar.  
Efter maten i onsdags gick vi utanför hotellet och satte oss på samma bar som vi satt på första kvällen fast vi satt i sofforna ”inne” på baren satt säga, jag tog en mojito, den smakade mycket sprit hahaha. Men mysigt ställe! :)

Mysigt ställe och god mojito trots lite för mycket spritsmak för min smak, hahaha!
<3

I torsdags var det sista heldagen och kvällen i paradiset. Denna dagen hängde vi på stranden, vi köpte två solstolar och hängde där hela dagen, det var nice. Vi åt även lunch där nere då vi hade kvar lite ost och kex från rummet. Vi chillade, lyssnade på podd och musik och badade i havet såklart. Det var en härlig dag på stranden. Jag hade sån himla träningsvärk i magen hela dagen och även på fredagen, det var fruktansvärt, hahaha, jag hade jätteont när jag skrattade och när jag skulle resa mig, inte så konstigt kanske när man enbart har tränat mage i 30 minuter, hahaha! Men ändå härligt att känna att man hade gjort något! :)

Här kan man va! ;)

Vi gick upp på rummet senare på eftermiddagen för sen klockan 16:50 hade jag faktiskt bokat massage på hotellet, jag var så taggad! Jag gick ner dit själv lite innan. Det var en helkroppsmassage i 50 minuter. Det var verkligen en jätteskön och avslappnande massage, och hon var jättegullig och förstod mig jättebra så det var skönt det med. Sen var jag alldeles oljig och härlig. Jag gick upp till rummet och duschade och gjorde ordning mig, jag ville knappt duscha för jag ville bevara den goa känslan! :) Vi tog på oss våra fina långklänningar. Vi hade bestämt oss för att äta ute sista kvällen. Så vi gick till den lilla staden igen vid hamnen. Det var en jättefin kväll med en magisk solnedgång.

Vi hittade en jättefin restaurang precis vid havet, supermysigt. Där tog vi varsitt glas rosé och varsin hamburgare, så underbart att bara sitta där. Sen gick vi vidare efter maten lite längre bort och kikade, det var sååå mysigt där på kvällen. Vi gick in i några butiker och gick runt och strosade bara, en helt underbar kväll. 

Min snygga mor! :)

Sen gick vi tillbaka och innan vi gick upp på rummet tog vi en sista drink på det stället som vi var på i tisdags, fast denna gången var det igen livemusik, dessutom var klockan redan 22:20 eller något och de skulle stänga snart men vi tog en drink ändå, vi måste ju maxa, det var ju sista kvällen, sista drinken! :) Jag tog en strawburry mojito, den var jättegod. En helt underbar sista heldag och kväll!

På fredagen var det hemgång som gällde, lite tråkigt att lämna detta underbara men vi kände ändå att veckan varit lång fastän vi missade två dagar, så den känslan var ända skön. Vi kände att vi hade gjort så himla mycket och hunnit med det vi ville trots att vi missade lite där i början så vi var väldigt nöjda. Men flyget skulle inte gå förrän vid sju på kvällen så vi hade ju hela dagen där inprincip. Vi gick upp 06:30 som vanligt och åt sista hotellfrukosten. Vi hade planerat att ligga vid poolen hela dagen ända tills vi behövde ta oss till flygplatsen. Efter frukost gick vi upp på rummet och packade ihop. Vi behövde ju byta om någonstans innan flygplatsen eftersom att vi var tvungna att checka ut från hotellet vid 12 så vi packade två påsar med rena kläder och deo. Sen gick vi ner och la oss en stund vid poolområdet, då var klockan typ 9:00 så vi chillade en stund innan vi gick upp till rummet en sista gång för att kissa och hämta våra väskor, sen checkade vi ut men ställde väskorna i receptionen och la oss vid poolen igen och badade och chillade och maxade det sista! Vid 14 tiden gick vi upp och tog en lunch ute, det blev sandwich. Sen låg vi och pressade och njöt av det sista vid poolen och tog det sista doppet. Sen var det dax att plocka ihop, och vi gick och fräschaste till oss, så mycket som det gick i en ombytningsstuga vid poolen. Sen satte vi oss och väntade på vår taxi i hotelllobbyn som tog oss till flygplatsen.

Tillslut kom vi till våran guite på flygplatsen och flyget verkade gå precis i tid men när det började närma sig avgångstid fick vi reda på att planet blev försenat och vi bara ”inte nu igen, detta är inte sant” men bara med en timme dock, men ändå, hur kan man ha sån otur både dit och hem? Vi var skitnervösa och målade upp alla möjliga scenarion i huvudet eftersom att vi ska ju upp till Stockholm som på lördagen och bokat tåg och allt, ja herregud vad nervösa vi var över att det skulle bli ännu mer försenat eller till och med inställt som i fredags. Jag gick och kollade på den där skylten hela tiden och sen när det började närma sig märkte jag att de hade ändrat guiten, vilken himla tur att jag såg det. Så vi skyndade oss ner till den nya guiten eftersom att det inte var så långt tid kvar då. Herregud vilken puls jag hade, mamma med, usch det var jobbigt, men då var vi äntligen på rätt plats och planet kom som planerat så det var skönt. Vi var så oroliga över att vi inte skulle hinna till vårt nästa flyg i Frankfurt, vi planerade att springa till guiten när vi väl skulle komma till Frankfurt. Vi skulle liksom ha en kvart på oss att byta flyg så vi hade ju ändå en chans, men då fick inget oväntat hända så ja det var väldigt nervöst med inga marginaler.

Flygresan gick bra, det tog dock lite längre tid att starta osv så när vi var framme i Frankfurt slog klockan 22:00 och då var vi fortfarande i planet och vårt nästa flyget till Landvetter skulle gå 22:15, vi tänkte att det kommer aldrig att gå, då vi dessutom skulle ta bussen till flygplatsen så då var det ingen idé att stressa upp sig. Och luften gick ur oss och vi tänkte ”japp då får vi stå där igen och boka om vårt flyg, och hur långt tid skulle det ta?” Det hade ju varit skillnad om vi skulle hem bara, men nu skulle vi liksom till Stockholm dagen efter, ja ni fattar ju stressen! När vi kom fram till flygplatsen så var klockan 22:05 och flyget skulle gå 22:15 som sagt, vi tänkte att vi kommer aldrig att hinna så det är ingen idé att stressa, men när vi tittade så stod det fortfarande att guiten var öppen, vi kände då att vi kan ha en chans fortfarande, så då började vi att springa för fullt genom hela flygplatsen, såklart låg guiten längst bort också. Så ja, vi sprang genom hela Frankfurts flygplats som galningar, tur att det var så sent på kvällen så det var typ inget folk. Sen kom vi till en transportsträcka och där var det rullband så då fick vi lite ”hjälp” hahaha, sen kom vi till typ fyra trappor som vi skulle nerför, ja ni kan ju tänka er! Min puls alltså och mina ben bara värkte. Kom ihåg att jag är CP också, haha! ;-) När vi äntligen kom fram till guiten stod folk fortfarande i kö för boarding, vi hann, helt sjukt, vi bara skrek av glädje. Min puls alltså när vi kom fram. Men om vi inte hade sprungit så hade vi säkert inte hunnit eftersom att de höll på att borda som sagt. Då var klockan 22:17 så antingen så väntade de in folk eftersom att de visste att flyget var försenat eller så hade vi sån himla tur att det planet också var lite försenat. Sen var det så skönt att sätta sig på planet hem till Sverige. 

Sen gick det väldigt smidigt som tur var, hämta väskorna och sen till bilen och åka hem. Vi var hemma strax innan klockan 02, som planerat faktiskt, då var det skönt att sova. Ja herregud vilken resa, mycket ska man vara med om här i livet! :-) Men att man kan ha sån otur både dit och hem, sån otur!
Men vilken magisk vecka vi hade tillsammans i Dubrovnik, jag och mamma! <3
Vi har haft det så mysigt och så himla roligt hela veckan, jag och mamma är bäst på att garva! :D
Denna resa kommer jag leva länge på!

Sen var det bara att åka upp till Stockholm nästa dag, hahaha, men som tur var gick inte tåget förrän vid 14 på eftermiddagen.

Mitt fysiska minne från Kroatien som står på min fönsterbräda nu, så nöjd, hahaha! (Det är shotglas för er som inte ser det ;))

Imorgon kör vi Nymo

By | |
Leave a comment

Imorgon är det dax för mig att sitta i TV-soffan i Nyhetsmorgon, tjohoo! Jag vet inte exakt tid än, men det kommer att ske någon gång mellan klockan 10 och 11.
Det känns så galet och så overkligt och speciellt att min dröm går i uppfyllelse imorgon, tänk att detta har varit min dröm så länge och nu händer det. Att min barnbok Turbofart skulle ta mig ända till Stockholm och till Nyhetsmorgon, det hade jag aldrig kunnat drömma om. Men även att min barnbok skulle få så stor uppmärksamhet trodde jag inte heller.

Tack vare den har jag fått vara med i både radio, tidning och imorgon även i TV, helt otroligt! Att jag ska få sitta i morgonsoffan i TV4 och sprida mitt budskap som jag brinner så mycket för känns som en fantastisk ära. Jag är bara så otroligt glad över att jag fick ge ut en bok, bara det är ju så otroligt häftigt! Sen blev det verkligen en stor och fin bonus att den har fått så mycket uppmärksamhet, det hade jag aldrig väntat mig, och att jag har fått så otroligt mycket fin respons från olika håll och människor, det värmer verkligen i mitt hjärta. Och att jag får möjlighet att imorgon även sitta i TV och förmedla mitt budskap och förhoppningsvis bidra till ett mindre fördomsfritt samhälle tillsammans med Agnes och Turbofart känns verkligen så stort och värdefullt för mig. Att jag får den chansen gör mig alldeles varm i kroppen.

Imorgon kör vi! 🤩 Detta kommer verkligen att bli ett minne för livet!

Mardrömsresan till Paradiset

By | |
Leave a comment

Nu är jag i Kroatien och njuter för fullt, jag kommer att blogga om vår resa när jag är hemma sen men i dagens inlägg tänkte jag berätta om vår mardrömsresan hit, eller mardrömsresa var den väll inte men den var inte kul om man säger så.

Planet skulle gå i fredags klockan 12 ungefär från Landvetter. Jag gick upp och duschade hemma och sen kom mamma vid 8:30 och hjälpte mig med att packa ner mina kläder i resväskan. Jag hade förberett mycket dagen innan så det gick snabbt och smidigt.
Flygresan från Landvetter till Frankfurt gick verkligen supersmidig, inga problem och allt flöt på bra, så det var skönt. Det var så längesedan som jag flög nu, jag är inte flygrädd, men ibland har jag tyckt att det varit jobbigt då jag lätt får lock i öronen och kan må illa och så där men inget sånt denna gången vilket var skönt, jag tyckte faktiskt att det var lite mysigt att flyga. Flygresan till Frankfurt tog knappt två timmar.

När vi kom till flygplatsen i Frankfurt så gick vi och kikade lite på flygplatsen innan vi gick till vår gate där vi satt och väntade och åt macka, flyget skulle nämligen gå 16 från flygplatsen. Men det blev framflyttat till klockan 17:15, men vi kände att det var okej med en timmes försening liksom. När klockan började närma sig 17:15 såg vi på tavlan att flyget hade blivit inställt, vi fick lite smått panik och tänkte ”nej detta händer inte”. Tydligen var det något stort problem i fredags överallt så vi hade sån otur. Vi viste inte var vi skulle ta vägen, vi kände liksom ”vad gör vi nu?” Vi pratade med någon engelskman där som inte heller viste men till slut kom vi till ett omboknings ställe. Där var det en lång kö med människor som skulle boka om, tyvärr var vi lite för sent där då vi inte hittade vart vi skulle ta vägen på en bra stund. Så vi fick snällt ställa oss i den långa kön.

Det kan man säga var som en mardröm dock, varje sällskap tog typ 15-30 minuter på sig där framme. Vi stod där i tre timmar och väntade, ja ni läste rätt, tre timmar! Min kropp höll på att dö. Men det var bara att stå kvar och se glad ut. Till slut kom vi fram, efter tre timmar puh…svintrötta och mina ben bara värkte, eller ja hela kroppen värkte iför sig. Men då fanns det tyvärr inga flyg kvar, då vi hade hoppats på något kvällsflyg eller nattflyg, men som sagt så var det ju många framför oss som då hade ”tagit” de flygen troligtvis. Då tänkte vi att då får vi säkert något som imorgon på lördagen och hoppades på något morgonflyg. Men nej, söndag fanns det först ett flyg, på söndag morgon, så det var bara att bita i det sura äpplet. Om vi hade fått ett flyg som på lördagen tänkte vi sova på flygplatsen men eftersom att det var två nätter så tog vi emot ett hotellrum som vi fick av flygbolaget så det var bara att åka dit. Vi hade ju ingenting, bara våra handbagage och kläderna som vi hade på oss, inte ens mediciner, och det var liksom inte bara en natt utan två nätter. Vi haffade en taxi och åkte till hotellet. Det var inget rolig kan jag säga, supertrötta och framför allt ledsna för att vi missar två hela dagar i Kroatien. Dessutom var vi oroliga för vårt bagage eftersom att flyget blev inställt och att vi skulle hoppa på ett nytt flyg som på söndagen, så ja, den natten sov vi oroligt. Det var ingen go känsla i kroppen.

På lördagen när vi vaknade åt vi hotellfrukosten och sen åkte vi faktiskt tillbaka till flygplatsen. Man behövde åka tillbaka dit nämligen om man ville få en till gratis natt på hotellet. Men vi bestämde oss för att stanna på flygplatsen då flyget gick såpass tidigt på morgonen på söndagen. Vi kom då till flygplatsen, vi satt då där i en kö i tre timmar för att få hjälp, men de kunde inte hjälpa oss så vi satt där helt i onödan. Men det var ju väntan som väntan liksom. Men ändå drygt.

Sen letade jag och mamma desperat efter våran gate då vi hade svårt att hitta, men det var ju lugnt eftersom att flyget inte gick förrän om typ 12 timmar. Men det var ändå jobbigt, vi var trötta och det var bara kaos. Tillslut hittade vi vår gate men vi fick inte komma in där förrän vid midnatt men det var skönt att bara ha hittat den. Men då kunde vi slappna av helt och hållet så då gick vi och satte oss på en restaurang inne på flygplatsen och gick runt och kikade. Som tur var hittade vi en rullstol då jag var sjukt trött. Men det var skönt att vi kunde hänga någonstans. Sen tog vi två drinkar på samma restaurang efter en liten tur på flygplatsen. Ja, sen var det bara att vänta på några hårda bänkar där tills klockan blev tolv och vi skulle få komma in till vår gate, det var hårt att ligga där kan jag säga, min kropp var inte jätteglad. Jag hade liksom redan ont i kroppen, innan denna resan. Men vad skulle man göra? Men det bästa med mig och mamma är att vi inte blir sura eller irriterade över en sån här grej, det hjälper ju liksom inte. Vi tänker istället att det är tur att vi har varandra.

Vid midnatt kom vi in till våran gute och då var det 5 timmar kvar, haha, men det var ändå skönt att komma in dit. Ett steg närmare målet! Vi låg då där och försökte slumra om vartannat. Vi var såå trötta så vi orkade inget annat än att ligga ner. Det var typ tomt där uppe men ju mer klockan blev desto mer folk blev det. 

Ja, vilken natt. Sen äntligen kom flyget, prick i tid och vi kunde hoppa på det. Flygresan gick jättefort verkligen vilket var väldigt skönt efter denna upplevelse. Vi var så sjukt trötta så vi sov på planet. Sen kom vi fram, hämtade våra väskor och beställde en taxi till hotellet. Inte de fräschaste brudarna som kom till Kroatien direkt! ;)

Ja, viken resa, jag och mamma var jättetrötta och lite besvikna för att vi hade missat två hela dagar som sagt, men vi var glada för att vi kom såpass tidigt till hotellet i söndags för då fick vi ju en heldag i söndags här, det är ju så vi får tänka. Och vårt bagage kom som tur var så vi var redan på hotellet vid nio tiden, så vi inte hade kommit såhär på söndag eftermiddag eller kväll till och med. Hotellet är jättefint och rummet också, med utsikt mot poolområdet och havet. Det var verkligen värt denna mardrömsresan hit. De hade sparat frukost till oss på rummet så när vi kom åt vi frukost på vår balkong. 

Sen slängde vi på oss badkläderna och gick ner till poolen. Hela dagen i söndags låg vi bara vid poolen och sov typ hela dagen, vi var sååå trötta efter allt. Men det var helt magiskt att äntligen vara här i paradiset. Sen gick vi upp på rummet och gjorde ordning oss och sen gick vi ner och åt första middagen på hotellet. Det var buffé, rätt god mat. Vi har halv pension, så frukost och middag. Efter middagen gick vi en sväng utanför hotellet, det är så fint här och helt magiskt att vara utomlands. Det var helt klart värt väntan. Vi tog två goda drinkar vid havet och vi fick sån vacker solnedgång första kvällen och vi bara njöt, vi fick en magisk första kväll! Sen gick vi och la oss, det var underbart att sova i riktiga sängar. 

Träning & Återhämtning

By | |
Leave a comment

Under min tid som arbetslös har jag verkligen kommit igång med träningen som ni flesta vet, så himla härligt tycker jag. Under min tid på Erikshjälpen var det svårt att få till gymmet och det var inte för att jag inte hade tid utan för att jag inte orkade helt enkelt, jag var så trött när jag kom hem. Precis i början av min tid som arbetslös så orkade jag ingenting för då var jag så hjärntrött så jag kände mig som en zombie varje dag, det var väldigt jobbigt. Så då behövde kroppen bara vila och återhämtning. Men ju mer tiden gick (även om det tog ett tag) så började jag starta upp gymmet igen och kände även att jag fick energi av det, som man ju får av fysisk aktivitet.

Men det var inte förrän i mars som jag bestämde mig på riktigt för att träna regelbundet. Jag bestämde mig då för att försöka få in tre träningspass i veckan, men att två var helt okej, minst två. Men faktiskt sedan mars månad, hela mars, april, maj och hela juni har jag faktiskt fått in tre träningspass i veckan, och faktiskt halva juli nu med, mestadels på gymmet men även så har jag promenerat utomhus, gått promenader ner till stan osv vilket jag tyckt om extra mycket då man får även frisk luft på köpet. Men jag är så stolt över mig själv att jag i hela tre månader har fått till tre träningspass varje vecka.

Och det har inte varit så att jag har fått tvinga mig till gymmet, utan det har varit roligt och det har motiverat mig att fortsätta. Nu märker jag till och med att om jag inte har tränat på nån dag så är jag sugen på att röra på mig vilket är ett väldigt gott tecken.

Detta låter kanske hel galet men för er som följer min blogg vet att jag har varit på gymmet redan klockan 06 på mornarna, och det har liksom inte varit ibland utan nästan varje gång har jag stått på det där löpbandet klockan 06. Som sagt så kanske det låter galet för många och framför allt med tanke på att jag är arbetslös och har all tid i världen, varför i hela friden kämpa sig upp klockan 05:25 när man kan sova?

Men alltså det har varit den bästa starten på mornarna för mig, att liksom få träningen gjord. Sen när jag kommit hem så har jag tagit en härlig dusch, dragit på mig myskläderma, ätit frukost när hemtjänsten har hjälpt mig och sen krypa upp i soffan och titta på Nyhetsmorgon, alltså det har varit den bästa starten, ha träningen gjord men ändå ha hela dagen framför sig, och sen bara gått omkring i mysisar hela dagen, så mysigt (om jag inte har haft några planer då). Det som också har varit så härligt med tidiga mornar är att när klockan bara har varit tio kändes det som att man varit uppe jättelänge och ändå har man hela dagen framför sig, bästa känslan och då kunde man med gott samvete chilla hela dagen, det har varit så mysigt. De mornarna kommer jag verkligen att sakna när jag börjar jobba.

Ni kanske undrar hur det har gått med tröttheten de dagarna och vist jag har varit trött, men en härlig trötthet liksom. Fysisk aktivitet gör ju en piggare också. Och som ni vet så vilade jag varje dag klockan 11 och den vilan var så skön, speciellt om jag hade varit uppe och tränat på morgonen. Men även fysisk aktivitet är jättebra för hjärntröttheten, och jag märker faktiskt stor skillnad.

Den tröttheten som jag upplever nu är mer kroppslig trötthet, mer CP trötthet och inte så mycket hjärntrötthet som jag led av varje dag under slutet på Erikshjälpen och i början på arbetslösheten, som jag har sagt innan så är det stor skillnad på hjärntrötthet och ”vanlig” trötthet. Så det gör mig också glad att jag märker skillnad av min träning. Jag tror även att min träning har gjort mig friskare och starkare, eller det är ju så, så det gör mig också glad. Sen älskar jag ju att kombinera träning med massage, bästa! Träning på morgonen och massage på eftermiddagen, det har varit en underbar kombination! Det kommer jag även att sakna sen när jag förhoppningsvis får ett jobb. Nu låter det som att jag inte vill börja jobba, men det vill jag verkligen nu och jag känner mig så redo. Jag har fått njutit av mina tidiga träningsmornar och mina härliga dagar hemma i mina mysisar väldigt länge nu och jag är så tacksam för de! Det har nog varit det bästa med min tid som arbetslös, och i kombination med massage som sagt.

Jag har varit arbetslös så länge nu, sen oktober liksom, nästan ett år, men jag har verkligen känt att jag har behövt det, både jag själv, kroppen och hjärntröttheten. Jag har verkligen bara fått varva ner, fått mycket återhämtning vilket jag verkligen har behövt och kommer att vara i behov av hela livet med tanke på min hjärntrötthet och CP-skada, men året som arbetslös har bestått av mycket självkärlek också och jag har verkligen behövt detta året känner jag.

Jag vill fortsätta med min träning när jag börjar jobba igen och inte sluta med det som jag har byggt upp, men jag tror tyvärr att det kommer att bli svårt med tanke på orken. Det bästa vore ju om jag kunde fortsätta att gymma på mornarna, innan jobbet då jag vet att jag inte kommer att orka det efter jobbet och då kommer det aldrig att bli av, men det blir nog svårt att få till det på morgonen ändå tyvärr. Dessutom kan jag inte lägga mig och vila klockan 11 som jag är van vid och då kanske jag kommer att bli jättetrött, så det är nog ingen bra idé tyvärr. Men då tänker jag såhär, att jag är så glad och stolt över mig själv att jag faktiskt fick till regelbunden träning under min tid som arbetslös, en klapp på axeln till mig själv! :) Dessutom så har träningen och gymmet varit en aktivitet för mig, även om jag inte haft någon gymkompis så har jag iallafall kommit ut och gjort något, speciellt på dagar då jag inte haft några planer. Och som jag har skrivit om innan så har jag blivit ganska trött efter gymmet så då har det liksom räckt för mig de dagarna.
Ja, som sagt detta kommer jag att sakna när jag väl börjar jobba.

Men jag kanske kommer att få till simningen i höst med mormor och bonusfarmor vilket jag hoppas på som jag har berättat om och då får jag ju den fysiska aktiviteten, även om det inte blir samma sak som att gå till gymmet tre gånger i veckan såklart men det är ju bättre än inget iallafall.

Jag har ju en Apple Watch och den mäter ju fysisk aktivitet och träning, och den klockan har faktiskt motiverat mig så mycket. Den påminner mig om att röra på mig, vilket får upp min motivation. Dessutom så sätter jag på ett träningspass varje gång som jag gymmar eller promenerar och då räknar den steg, kalorier, tid och distans. Om jag tränar på morgonen så säger den efteråt ”bra jobbat Alice, två ringar är redan stängda och hela dagen ligger framför dig”, det är så motiverande! :) Och framför allt så känner jag mig så duktig! :) Det finns även ringar och mål som man ska uppnå, (helst varje dag enligt klockan ;)) och då får man ställa in målen själv. Jag har då valt att jag ska komma upp i 250 kalorier/per dag, minst 30 minuters träningspass per/dag och att jag ska stå i 8 timmar sammanlagt/per dag. Det finns även en träningsapp i mobilen till klockan och där ser man exakt allt och har även översikt över månaden, och det är så roligt och framförallt motiverande.
Den röda ringen är aktiva kalorier, den gröna är träningsringen och den blå ståringen. Så då ser man hur många dagar i månaden som jag har klarat alla ringar, då ringarna är helt ifyllda som ni ser på bilderna nedan, då har man klarat alla målen för dagen. Jag tror faktiskt att jag inte hade tränat såhär mycket om jag inte hade klockan.

Vill bara säga att detta inlägget är absolut inte till för att jag vill skryta eller något, bara för att jag vill visa er, berätta och för att jag är stolt över mig själv. Och tänk vad roligt om jag kunde motivera någon annan! :)

Här ser ni ett exempel på hur det kan se ut.