Category Archives: Tillbakablickar på åren

Slutet på oktober, början på november hade jag landat lite med att min vardag inte bestod av jobb. Jag levde helt enkelt livet som arbetslös och det gjorde jag från oktober fram tills nu kan man säga. Åh det har verkligen varit så underbart om man nu får säga så. Jag har verkligen tagit hand om mig själv under denna tid, återhämtat mig och gjort roliga saker. Jag har verkligen känt att detta har varit behövligt för mig, att få landa lite. Men även om jag har varit arbetslös så har det ändå hänt en del, men bara saker som ger mig energi, så även om det har hänt en del ändå så känner jag att det är det här som är återhämtning för mig som jag har fått nu, vilket känns skönt.

Jag började även gymma igen i oktober och hållit på med regelbunden träning fram tills nu, vilket jag har mått så bra av.
Ni som vet vet att jag har varit på Habiliteringen hos min kurator nu varje tisdag i typ en och en halv månad, det har också varit roligt faktiskt, eller rättare sagt så har jag tyckt om att gå hos henne.
Sen har jag ju fortsatt med massagen, vilket har varit veckornas höjdpunkt! :D
Så det har känt som att jag har gjort en hel del ändå, fast egentligen har jag inte det, det kanske känns så för att det har hänt något varje dag, men det kanske har varit tur att det har gjort det ändå då jag är en aktiv person. Jag hade nog inte mått så bra av att bara ligga hemma dag in och dag ut ändå. Det härligaste är nog ändå att jag har fått orken och energin tillbaka! Synd bara att man behöver bli arbetslös för att känna det om ni förstår vad jag menar.

Det känns som att livet som arbetslös har bestått av att träna, gå på möten och gå på massage, haha, men helt underbart!

Det härligaste har nog ändå varit att jag har kunnat ta dagarna som de kommer även fast jag har haft en del inplanerat ändå. Det har liksom varit skönt att känna att detta är min tid, bara min, och jag kan planera den hur jag vill och göra vad jag känner för.

Men planen är ju att jag ska jobba och i november fick jag en ny SIUS på Arbetsförmedligen. En superbra SIUS fick jag som jag är så tacksam för. Han ser mig, lär känna mig och lyssnar verkligen på mina behov. Jag kom ihåg att jag tänkte att det är för bra för att vara sant efter första mötet med honom. Extra skönt var det att han hade sån förståelse för min hjärntrötthet och att jag är i behov av mycket återhämtning.
Det var så härligt när han sa till mig att han tycker att jag ska ta resten av året och återhämta mig så kör vi på nytt jobb i januari, det lugnade ner min inre stress. Så det var en höjdpunkt i november att jag fick honom som min SIUS!

Den 4 november var jag först i Göteborg och fick träffa Anneli igen, som var min kontakt person på Storås. Jag fick testa på hennes healing, det var spännande, men framför allt så var det roligt att få träffa henne igen.
På eftermiddagen åkte jag hem till Borås för då var det All Helgona och vi har ju en tradition på mammas sida att vi går till kyrkogården med familjen och äter middag hos mormor och morfar tillsammans, så det gjorde vi även i år, det var lika mysigt som vanligt.

Den 24 november hängde Kevin och jag hela dagen, det var härligt. Han hjälpte mig att först storstäda mitt hem och sen julpyntade vi tillsammans. Det blev så himla fint och mysigt med ett fräscht och julfint hem i år igen, och nytt för i år var ju granen som gjorde allt! Det blev så mysigt hemma! Så tacksam!

December är årets mysigaste årstid tycker jag, det är den mörkaste också så då passar det perfekt med lite julmys. Hela december är julstämning tycker jag med advent, julpynt och allt som hör julen till. Jag har alltid älskat december och julen, det är så himla mysigt.

I december, eller egentligen i slutet av november började jag utforska träffpunkt Simonsland i Borås då jag och hon som jag har börjat gå och pratat hos har kommit fram till att jag behöver komma ut mer och utforska livet utanför CP-bubblan och socialisera mig mer. Jag är väldigt glad för att jag tog tag i detta och i slutet av november fick jag en rundvandring på Simonsland och det var en helt ny värld som öppnades för mig om ni kommer ihåg dessa inlägg. Sen den 1 december var jag på min första aktivitet där vilket var disco. Det var lite speciellt för mig då jag inte är så van vid sånt där. Även om jag inte riktigt kände mig hemma där så var det ändå roligt att komma ut lite, det var ju superbra liveband! :)

Jag har njutit av mitt julfina hem hela december, vilket har varit underbart och spenderat en del mysig tid med familjen med bland annat pepparkaksbak och adventsmys hos mormor och morfar.

Det blev en mycket händelserik men mysig tredje advent med mammas bästa kompis Leila i december. Vi var på bio tillsammans, sen åt vi världens godaste Pinchosmat också avslutade vi kvällen med en trevlig sångstund i kyrkan.

Den 20 december, i mitten av julveckan, hade jag finbesök av Marko. Vi lagade mat ihop och hängde, det var mycket trevligt!

Också blev det jul igen. Först en händelserik och underbar julhelg och julafton hos pappa med familjen och sen en mysig julafton på juldagen hemma hos mamma med familjen där. Tacksam för julen 2023!

Som ni vet så är jag väldigt mycket beroende av min återhämtning och speciellt detta året med tanke på att jag har fått bekräftat hjärntröltthet. Den här hjärntröttheten har präglat mig mycket under året som ni säkert har förstått i mina inlägg. Men något som jag vill att ni ska förstå är att jag skriver inte om det för att jag klagar, visst jag har tyckt att det har varit jättejobbigt i perioder detta året som varit men jag klagar inte, jag har bara velat berätta för er hur det är.

Därför har jag behövt att prioritera min återhämtning, det har jag alltid behövt, men extra mycket 2023. Det har varit svårt, speciellt när jag jobbade, då det kändes som jag var igång hela tiden även om jag bara jobbade 50%. Det kändes liksom som att det hände något varje dag utanför jobbet också, och det blev lite mycket bara för både psyket och kroppen, det var nog därför som jag utvecklade hjärntröttheten tror jag tyvärr. Det kändes som jag jobbade 100% varje dag, och tekniskt sätt gör jag ju det hela tiden, att ha en CP kropp är som att jobba 100%.

I juni började jag därför med mina lediga fredagar, vilket gjorde sån stor skillnad för mig. Och fortsatte med de ända till slutet på Erikshjälpen. Då fick jag verkligen längre återhämtning när jag fick längre helg och jag kände faktiskt att det hjälpte. Även om det var rätt tufft att behöva jobba en extra timme varje dag så var det definitivt värt det.

Under året har massagen varit och är så himla viktigt för mig och det har jag fortsatt med regelbundet under året. Den har hjälpt mig jättemycket. Dels för att kroppen äntligen får slappna av på riktigt, jag kan inte slappna av så mycket i mina muskler annars men hjärnan får mycket återhämtning också vilket jag har känt har varit minst lika viktigt med tanke på hjärntröttheten. Både kroppen och psyket får så mycket återhämtning både under och efter massagen, så den är jätteviktig för mig. Man känner sig som en ny människa varje gång. Jag är så himla glad att jag har hittat massagen som faktiskt gör stor skillnad för mig.

Under året har jag även jobbat mycket med den här livsbalansen, vilket jag och min kurator på Habiliteringen har pratat mycket om också. Livsbalansen har jag även pratat mycket om i bloggen och att den är svår. Den är svår även om man inte har en CP-skada, men när man har CP blir den extra svår, och jag är ju inte jättebra på att lyssna på kroppen som ni säkert har läst er till! :)
Även om jag har levt med min CP hela livet så är det ändå svårt att veta hur mycket man orkar och hur viktigt det är med balans mellan aktivitet och vila. Det pratade vi väldigt mycket om på CP-gruppen på Habiliteringen i maj och alla på gruppen kände verkligen igen sig.
Den där livsbalansen har blivit extra viktig nu efter att jag fick min hjärntrötthet och hur man ska hantera den.

Men sen jag slutade jobba har min kropp och hjärna verkligen fått den återhämtningen som den har behövt! Synd bara att man ska behöva vara arbetslös för att kroppen och orken ska sammarbeta!

Som jag nämnde lite kort i mitt övergripande inlägg om mitt år 2023 så har det har hänt mycket under året men jag känner att 2023 har varit mer ett känslomässigt år för mig, där det har hänt mycket känslomässigt, med mig som person. Alltså inget negativt, jag menar att jag tycker att jag har utvecklats mer på ett känslomässigt plan på ett positivt sätt även om vissa saker har varit jobbiga så är det en naturlig del av livet och jag har vågat öppna upp mig mer.

Jag har börjat prata med människor utanför familjen om mina innersta tankar och känslor och bearbetat saker som jag behöver jobba på men också saker som jag bara vill och behöver prata om. Det har varit så skönt och stärkt mig som människa tror jag att öppna upp mig såpass mycket som jag faktiskt har gjort. Jag har pratat om djupa saker med andra människor som har lättat mitt hjärta och sinne. Det har varit så underbar att prata om livet och känslor! Det har varit så mycket värt för mig och jag känner verkligen att jag har behövt det och det har fått mig att må bättre. Det har varit svårt att ta det steget eftersom att jag tycker att det är jobbigt och svårt att prata om jobbiga saker, men när jag väl har börjat prata om det som är jobbigt så har det gått undan! :) Så det ser jag tillbaka på också när jag tänker på året som gått, och jag tror att det är det som är det största som har hänt under året för min del.

Jag har varit mycket känslosam under detta året, reflekterat och tänkt mycket – både positivt och negativt. Jag har alltid varit en person som tänker mycket och känner mycket på både gott och ont, men detta året har jag verkligen gjort något åt mina tankar och känslor, både de jobbiga och de positiva faktiskt, vilket jag är stolt över. Det kommer jag även att fortsätta med under 2024, det är en process som behövs länge, kanske till och med under hela livet. Att bearbeta tankar och känslor är en del av livet, och ibland behöver man lite hjälp med det och att få prata av sig, vilket jag verkligen har fått göra under året vilket jag är så tacksam över.

Nu blev det väldigt mycket fokus på min mentala hälsa, men som sagt så har det varit något som jag har jobbat mycket på under året, och speciellt nu i slutet av året. Även om jag öppnar upp mig mycket för er så är en del av den resan privat och något som jag inte vill dela med mig av och så får det va, även jag har ett privat liv och det är skönt att ha det.

Även om jag har haft mina dippar, jobbiga tankar och känslor under året så har det ändå varit ett kanon år. Jag har absolut inte varit i en depression, det kan jag absolut inte säga. Jag har bara haft mina dippar ibland som alla människor har och inget långvarigt. Det är naturligt, livet går upp och ner.

Men jag är så glad över att jag har de kontakter runt mig som jag har!

Ja, detta året har varit mycket lugnare än 2022 – året då jag tog studenten, men 2023 har också varit ganska händelserikt ändå nu när jag har summerat året.
Men 2023 har varit ett fantastiskt år det också trots hjärntrötthet och jobbiga känslor. Men det är inte det jobbiga jag tänker tillbaka på när jag blickar tillbaka på 2023 utan att det är mest de fantastiska människorna som finns i mitt liv som jag främst tänker på. Jag vet att jag säger det varje år, men det är verkligen så och det känns som att varje år så kommer det nya fantastiska människor in i mitt liv som ger mig så mycket och förgyller mitt liv med så mycket kärlek och som ser mig som person och inte CP-skadan. Det är en fantastisk känsla och jag tänker på det jätteofta och blir helt varm i kroppen över allt som händer mig hela tiden. Det är tack vare alla underbara människor i mitt liv.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att starten på vuxenlivet kunde bli såhär bra.
Tänk om jag viste hur allt skulle bli när jag gick på RG och bodde på Storås, oj oj oj, det hade ens inte gått att föreställa sig! :-)

Innan var det familjen och människor i min närhet, som fortfarande är så fantastiska, men nu börjar jag upptäcka världen utan för min trygga och kärleksfulla CP-bubbla. Det har varit läskigt då det finns mycket fördomar och okunskap där ute. Men efter detta året inser jag att vi lever också i en kärleksfull värld med acceptans och jag har träffat många människor under året utanför CP-bubblan som verkligen ser mig för den jag är och gett mig så mycket kärlek, det är så himla underbart och jag blir helt varm i kroppen utav att bara tänka på allt, det är nästan för bra för att vara sant ibland alltså.
Jag brukar tänka ibland att jag är hög på kärlek, hahaha, och det är jag verkligen! :)
Jag önskar att alla fick känna den känslan!

Alla människor i mitt liv får mig verkligen att känna att jag är värd något, att jag betyder något och att jag är älskad precis som jag är, både i familjen men även utanför familjen, vilket är en sån otroligt fin och varm känsla. Jag är så tacksam över alla fantastiska människor som finns i mitt liv och som har tillkommit under 2023, ni gör mitt liv, på riktigt, ni förgyller mitt liv! Ni gör mig hög på kärlek! :D <3 Ni betyder verkligen ALLT för mig!

Nu har det blivit dax för mina årliga nyårskarameller, mina nyårsinlägg helt enkelt som jag alltid gör i slutet av året för att summera året som gått, blicka tillbaka och blicka framåt. Detta året har varit mycket speciellt då det har hänt så otroligt mycket. Jag minns mina förra nyårsinlägg när jag blickade framåt på 2022, då var jag full av förväntan. Jag hade allt framför mig och hade ingen aning om vad som komma skall förutom att jag skulle ta studenten, sluta på Storås, flytta hemifrån och börja mitt vuxenliv helt enkelt. Det var det enda jag viste, sen hade jag ingen aning om något annat eller hur det skulle bli. Min framtid de närmaste månaderna var ett spännande äventyr. Jag skulle lämna mina fyra trygga år på Storås och ge mig ut i vuxenlivet på riktigt, vilket jag såg fram emot så himla mycket men tyckte samtidigt att det var lite pirrigt.

Men oj vilket år det blev, ett riktigt pang år! 2022, året då allt förändrades! Året då man blev vuxen på riktigt. 2022 har varit fylld av många livsförändringar och fina minnen. Detta året har bjudit på roliga och spännande saker hela tiden, bara det att ta studenten till att flytta hemifrån.
Jag tror banne mig att detta året är det året som har hänt mest på under hela mitt liv, utan att överdriva! Detta året har varit mycket händelserikt och jag kan knappt tro idag när jag ser tillbaka på allt, att jag har varit med om allt. Att jag har fått äran att uppleva detta, helt otroligt och jag är så tacksam! Detta året har förändrat mitt liv med så mycket lycka, glädje, värme och kärlek.
Förra året vid den här tidpunkten viste jag ingenting, jag hade ens inget boende efter studenten!
Då var framtiden tom, som ett tomt blad!
Jag tror att jag har sagt det i alla nyårsinlägg, men 2022 har varit fantastiskt, ännu mer fantastiskt än de föregående åren.

De största händelserna under året är ju såklart att jag tog studenten, slutade på Storås, flyttade hemifrån på riktigt och fått jobb. Men det har såklart varit mycket annat som har varit stort och roligt också som till exempel att jag fick vara med om mitt livs första skidresa i början av året, jag har njutit av mitt sista år på Storås, jag har varit med om en bal i samband med studenten, jag har fyllt 20, vilket bara det är stort tycker jag och ja, det har hänt en hel del om man säger så.
Mycket fantastiskt och roligt har 2022 bjudit på.

I några inlägg framöver får ni ta del av mitt 2022 och minnas tillbaka på de mest minnesvärda stunderna med mig under mitt år! Hoppas att ni vill hänga på!

Tack 2022 för detta fantastiska år!

Året fick en riktigt rivstart, då jag, mamma och pappa var på min första lägenhetsvisning! Det var ingen panglägenhet just där och då, det var bara kul att gå på sin första lägenhetsvisning och nyttigt. Men åh vad den växte i mina och mina föräldrars ögon när vi kom hem, då ville jag bara ha den! Sen skulle det bli några svettiga veckor med förhandlingar och budläggningar osv kring lägenheten. Pappa skötte allt kring lägenheten då, vilket jag är evigt tacksam för. Men det var de nervösaste veckorna i hela mitt liv, jag tittade på mobilen säkert 100 gånger per dag i skolan om pappa hade fått några nya nyheter kring budgivning osv. Alltså, jag kom ihåg att jag var så himla nervös, det var hemskt, men det var ju för att jag verkligen ville ha denna lägenhet, den var perfekt för mig.
Men till slut fick köpte jag den och den 29 januari 2022 skrev jag på lägenhets papprerna och den var min, bara min. Jag var så himla lycklig, så jag viste inte om jag drömde eller om det var sant. Tänk även att jag startade 2022 så bra, med ett lägenhetsköp. Och det bästa av allt var att jag inte hade slutat skolan än och redan skaffat lägenhet, då kände jag att jag kunde vara lite lugnare och kunde mer slappna av sista terminen i skolan, när jag viste att jag har en lägenhet som väntar på mig. Det var en underbar känsla. Men det var också så roligt att kunna börja tänka på framtiden och börja planera i och runtom lägenheten redan i januari.

Den 1 mars fick jag äntligen nycklarna till mitt första och alldeles egna hem, och på den helgen var jag och satte min fot i den för första gången som den var min. Vilken fantastisk känsla det var och det var så mäktigt och svårt att begripa också.
Jag bara längtade till den dagen då jag fick börja inreda och fixa i lägenheten.
Veckorna som följde var vi i lägenheten många helger och trots att det inte var ett hem än och än fast det typ bara fanns ett provisorisk bord där så ville jag bara vara där, det var så himla härlig miljö och så fint. Det första som jag köpte till min lägenhet var mina utomhusmöbler, vilket jag var så nöjd med. Då ville jag bara sitta där på min uteplats i mina nya utemöbler och känna att detta är mitt, och det var precis det jag gjorde också, så mycket jag kunde och det var en sån häftig och fantastisk känsla.

Varje gång jag skulle till min lägenhet kände jag ett lyckorus i kroppen och värme. Jag kan sakna den känslan ibland av spänning av att ha köpt något nytt, och att ha köpt sin allra första lägenhet som dessutom är helt nyproducerad. Det var en häftig känsla som är lite obeskrivlig faktiskt!
Första lägenheten var och är stort! Att känna att detta är mitt!

Det var något utav det bästa med 2022, lägenheten!

Detta året har det varit mycket nytt som har hänt, mycket att uppleva och minnas tillbaka till. Något nytt som jag fick vara med om i början av detta året var en vinterresa och att åka skidor i fjällen. Varje år anordnas en vinterresa på RG där man som går i tvåan får åka och åka skidor tillsammans med massvis av personal från både skola, elevhem och habilitering. Pågrund av pandemin har vi inte kunnat åka förrän i fyran. Men det var ändå positivt för det kändes som en liten avslutningsresa innan studenten, så det var roligt.

Den 6 februari satt vi ett helt gäng på en buss påväg upp till Sälen.
Jag hade aldrig varit på en vinterresa någon gång i hela mitt liv, jag hade ens inte varit uppe i fjällen eller ens åkt skidor, så det tyckte jag skulle bli jätteroligt och spännande. Men jag hade ingen aning om vad jag hade att förvänta mig.
Vi bodde på ett jättefint lägenhetshotell och åt lunch och middag på restaurang varje dag. Jag kom ihåg att jag fick sova i en stor dubbelsäng med en stor tv framför, det var så lyxigt och härligt att chilla där efter en dag i backen.

Vi hade egna instruktörer som vi åkte med varje dag och det var verkligen skitkul, jag kom ihåg att jag var lite skeptisk först, men oj vad kul det var. Hela grejen var en upplevelse, hela miljön, att vara i fjällen liksom, det har jag aldrig upplevt. Även om det var kallt så var det en härlig luft och en helt underbar miljö, det var så häftigt och så vackert med bara massor utav snö, backar, sol och grantoppar överallt, ja, magiskt var det! Det var nästan för fint för att vara sant.
Jag hade en helt galen instruktör som körde så fort med mig, och till och med i skogen, men jag gillade det så mycket, det var svinkul, jag gillar ju fart och fläkt.
Jag provade till och med att åka i svart backe, men det var läskigt, men alla andra backar älskade jag!
Förutom skidåkningen var det så roligt att bara umgås med allihop, vi hade så roligt och vi umgicks typ 24/7, vilket var härligt.

Att åka sitski var jätteroligt men jag provade även att ”åka” stående, det var häftigt men jättesvårt och utmanande. Men jag är så glad att jag testade det med!

Ja, vilken resa det var, det var mäktigt! Jag trodde verkligen inte att detta skulle vara min grej, men det var det tydligen, det var så roligt och en häftig upplevelse!
Om jag inte hade åkt på denna resan med RG så tror jag faktiskt inte att jag hade fått uppleva fjällen och allt vad det innebär eftersom att jag är mer för solresor såsom hela min familj.

Så tack för den resan 2022!

Den första delen av 2022 blev sista halvåret på Storås, även om jag kände mig rätt klar med Storås och framför allt med skolan så var det ändå lite sorgligt med sista terminen. Jag har ändå bott där i fyra hela år, det har verkligen varit som ett andra hem för mig, då känns det ju lite i hjärtat när man ska lämna ett ställe som har varit ens hem i fyra år. Jag har verkligen försökt njuta så mycket som möjligt den sista terminen på Storås och det tycker jag att jag har lyckats med även om det har varit mycket stress och mycket att göra både i skolan, privat och planering inför framtiden.
Men som tur är så har jag haft den fantastiska personalen som verkligen har stöttat och peppat mig när dagar har varit svåra och jobbiga då när man inte längre orkade med skolan. Jag var ju så extremt skoltrött sista terminen, men det var bland annat de som gjorde att jag gick upp på morgonen. Jag älskade att sitta och äta frukost med de varje morgon, jag var oftast uppe först av alla eleverna så medans jag satt och åt frukost höll de mig sällskap, tittade på tv, vi små snackade och en personal löste ofta korsord! :-) Det saknar jag jättemycket nu, det var verkligen mysigt, det var det som fick upp mig på morgonen! :-)
Jag kommer verkligen sakna alla goa minnen, pratstunder och skratt.
Och allt som de har gjort för mig, jag är evigt tacksam!

Åh, Wilma, min Wilma. Jag tänker tillbaka på våra härliga kvällar tillsammans då vi suttit och pratat om livet, lyssnat på musik eller tittat på tv, jag saknar verkligen de stunderna och blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på alla fina stunder.
Det bästa med RG var att jag träffade henne! <3
Minns våran sista kväll (då vi umgicks) på Storås innan vi tog studenten, det var en mycket fin kväll tillsammans med snacks och vi gav varandra studentpresenter, det var då jag fick min fina kokbok!
:-)

En personal på Storås har tyckt att det varit extra roligt att jag älskar Ernst och då föreslog hon att vi skulle ha en Ernst kväll, hon gillar inte ens Ernst så det var så roligt bra det, att hon kom med det förslaget själv. Men så gulligt av henne att föreslå det för att hon vet att jag typ är kär i honom, haha.
Så vi planerade Ernst kvällen tillsammans och utförde den den 1 april med tre rätters i Ernst mat och Ernst dekorationer. Det var verkligen en sån rolig idé och inte minns sagt en grym kväll med TEMA Ernst! :-)

Den 30 april firade vi för-midsommar på Storås med både midsommarmat och dans runt midsommarstången! Det var en rolig midsommar och det är så roligt att de har varit så påhittiga och har hittat på allt möjligt, alltså inte bara för midsommar utan ALLT som de kommit på under mina år. De är så påhittiga och det har varit så roliga saker de kommit med som t.ex nobellminglet år 2021 och grillning, tiopspromenader, bruncher, fotoklubb, vernissage, när vi varit på Pinchos, julshopping osv. Det kommer jag verkligen att sakna, när det händer lite roliga grejer mitt i terminerna och man får umgås och va social, det har varit så himla roligt.
Eller när en elev på mitt hus kom på att vi skulle ha en liten egen studentmiddag på Storås för oss studenter, det var gulligt tänkt och oj vilken rolig middag det blev, så mycket skratt, och trerätters blev det med!

Minns också när jag och en personal åkte själva in till Norsdstan för jag skulle hitta en kavaj till balen, också tog vi en fika och bara pratade utan att någon störde, det var så härligt. Eller en annan gång när jag och en annan personal satt och tittade själva på Let´s Dance tillsammans och jag åt brieost och kex och vi snackade! Det är sånna härliga minnen jag kommer att minnas för alltid.
Innan studenten drog min kontaktperson med mig ut på en liten kontaktpersons- och kontaktpersonselevdag till Haga där vi gick och kikade i en sten- och kristallbutik där jag fick välja ut stenar som jag fick av henne, det var så gulligt. Vi fikade också och pratade om allt mellan himmel och jord, det var verkligen ett fint avslut med henne.

Inför att jag skulle sluta hade jag skrivit brev till husen på Storås men även personliga brev till var och en personal på Storås. Dagen innan studenten när de hade sitt möte gick jag upp dit till de alla och lämnade breven personligt och satt och åt smörgåstårta med de, det var ett fint avslut med gänget!

Jag minns också sista helgen på Storås när familjen mamma, pappa, Jenny och mina brorsor kom och pappa hade med sig tårta och vi satt ute och fikade och hade en sån mysig stund, sista besöket från de på Storås. Det var mysigt att ha de samlade där för sista gången.

Ja vilka år det har varit på Storås, fantastiska! Men framför allt vilken underbar sista termin det blev, jag är så tacksam för allt! Fyra år som jag kommer att minnas för livet!

Sista terminen på gymnasiet var nog den hektiska terminen jag varit med om. Det var inte extremt mycket skolarbete (som tur var) men det var mycket saker runt omkring hela tiden, med framtidsplanering osv. Jag tyckte att det var roligt men ibland blev det lite för mycket i huvudet och många många bollar i luften samtidigt.
Det var mycket med framtidsplaneringen som jag hade med min arbetsterapeut och min kurator varje/varannan vecka. Det var mycket jobb, möten, ansökningar, överklagan till LSS, planering med hemtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassan, ja ni hör ju, det var så mycket att hålla koll på och göra. Jag är så tacksam för att jag hade de två för jag hade aldrig klarat av allt detta själv, det var knappt så att jag orkade med det då när jag hade två som hjälpte mig. Så jag är evigt tacksam för deras hjälp, det hade aldrig gått utan de. Vi kämpade mycket under den sista terminen för att få ihop allting, men vi lyckades väldigt bra måste jag säga även om det var mycket jobb.

I skolan var det främst gymnasiearbetet som tog mycket kraft och tid den sista terminen, då det skulle vara klart i Maj och då jag även skulle presentera det. Jag minns hur mycket jag kämpade med det där gymnasiearbetet, dag ut och dag in inprincip för att få ihop allt och dessutom göra en presentation in i det sista, vilket också tog extremt mycket tid. Men tillslut var jag äntligen klar med det där gymnasiearbetet och jag presenterade det för hela skolan den 6 maj, vilket jag var jättenervös för men när det var klart var det som att en sten släppte från hela mig och jag fick godkänt, det var så skönt. Jag var dessutom nöjd. Samtidigt som det har varit mycket och tagit mycket tid och energi så har gymnasiearbetet både varit roligt, intressant och spännande att göra.

Jag har även skapat ett UF företag som är min barnbok Turbofart/Funkisboken som jag har arbetat med under året. Jag har fått stått i Nordstan en hel dag och sålt in min bokidé tillsammans med min bästa kompis Wilma som hjälpte mig. Jag har till och med fått ett stort pris för min bok, nämligen Alumni priset, vilket var stort. Som ledde till att jag fick åka på ett stort engagemang som hette Emax i början av sommaren. Boken och mitt UF företag har varit något stort under mitt sista skolår, mycket kämpande och slitande men det har varit väldigt roligt också.

Det har också varit mycket roligt också, speciellt i slutet av terminen då det verkligen började lukta student.
Den 13 maj åkte vi på klassresa med hela klassen till Danmark, eller ja, vi åkte inte till Danmark, vi åkte båten fram och tillbaka, haha. Men det var en väldigt rolig resa med både klasskompisar, assistenter och våra lärare. Det var så god mat kom jag ihåg, både frukostbuffé och lunchbuffé fick vi, det var sååå gott men vad mätt man blev! :-) Det var en rolig dag att få spendera ihop innan vi skildes åt.

Ja vilket skolår, sista året i gymnasiet, fullt upp kan man säga!