Nu under ungefär tre veckors tid har jag känt mig väldigt trött, orkeslös och energin har jag saknat. Jag har inte heller känt igen min trötthet. Jag brukar inte vara trött i långa perioder som jag varit nu, och jag har liksom känt att det hjälper inte med att sova en natt. Det har varit en konstant trötthet helt enkelt. Men jag har liksom inte lagt så stor vikt vid det, utan tänkt mer att det har att göra med att jag har så mycket att göra hela tiden. Nu i några veckor har jag haft proppfulla veckor och jag har känt mig som en duracellkanin, det har varit hit och dit, fram och tillbaka.
Nu under fyra veckor har ju CP-gruppen varit varje tisdag i två timmar efter jobbet, jag har ofta varit hos min kurator på Habiliteringen, så det har ju blivit två besök där i veckan ett tag nu, sen har jag fortfarande ont i min handled så några besök på vårdcentralen har det blivit. Sen har det varit en del små grejer och de här stående rutinerna med matlagning och tvätt osv.
Även om detta låter som smågrejer och pice of cake grejer och att detta är vuxenvärlden så får vi inte glömma att jag har en cp-skada också som gör att saker och ting tar mycket kraft och energi.
Plus att vi har glömt en faktiskt väldigt stor del i det hela och det är att jag jobbar också, måndag till fredag. I för sig ”bara” 50% men för mig är det nog.
Inte bara det, jag har ett hem att ta hand om och även om jag har hjälp så är det jag som grejar och fixar mest. Det tar mycket tid, energi och kraft från mig.
Det känns ibland som att jag jobbar 100% med tanke på min kropp som jag hela tiden behöver kämpa med och med mina kognitiva svårigheter som min CP-skada medför. För mig är det ju vardag, så jag tänker inte på det eller tycker att det är jobbigt men om jag tänker efter förstår jag att jag blir trött.
Nu får ni inte ta detta som att jag ”klagar” för det gör jag verkligen inte. Jag gillar ju när det händer saker, det är ju roliga saker som har hänt, som t.ex CP-gruppen. Men även roliga saker tar energi, även om jag älskar att laga mat, gå runt och pilla hemma, gå på CP-gruppen osv osv, så tar det enormt mycket kraft.
Och inte bara det, jag har 100 grejer att hålla koll på och tänka på också, och det tar också enormt mycket energi. Jag har gillat mina fullspäckade veckor, men jag känner att kroppen börjar säga ifrån nu, med tanke på min trötthet. Det har varit brist på vila och återhämtning. Det känns även som att när jag kommer hem så gör jag alltid något, och har alltid något planerat, så även om jag kommer hem runt klockan 13 varje dag så går tiden ändå och jag hinner inte vila. Det var längesedan som jag kom hem klockan 13 och kunde bara lägga mig i sängen och kolla på tv ända till kvällen, jag kommer ens inte ihåg sist. Det har jag verkligen känt att jag har behövt ett tag. Inte ens på kvällarna har jag tillåt mig själv att ”ta kväll”, utan ja då har gått och grejat, småstädat, osv och sen när jag äntligen ligger i sängen och vill titta på mina serier, ja då är klockan så mycket att jag behöver sova för att orka nästa dag.
Jag är mycket så att jag inte lyssnar på kroppen och vilar vilket ni kanske hör. När man har CP så behöver man dessutom extra mycket vila och återhämtning vilket jag inte har prioriterat för jag hinner inte. Om ni har läst mitt förra inlägg om tisdagens CP-grupp så pratade vi om den här bilen, om att man måste stanna och tänka oftare, och att man oftast har en liten tank som CP och att man saknar tankemätare så man vet inte när bensinen tar slut osv. Jag skrattade lite när de berättade om denna bilen för jag känner igen mig så väl. Det värsta är att jag inte tar hand om min bil så väl, jag gasar lite för mycket och till slut tar bensinen slut utan förvarning, och det är väll det den har gjort nu.
Jag är inte så bra på den där balansen som vi pratar mycket om på CP-gruppen, den är svår och jag måste bli bättre på den.
Jag har varit trött på jobbet, trött när jag kommit hem, trött hela tiden. Jag har typ vant mig vid den här tröttheten nu för den har varit med mig så länge nu. Det var längesedan som jag kände mig riktigt pigg och fylld med energi. Det har varit mycket det senaste, mycket att göra, mycket måsten och sen har jag varit helt slut.. Men tillslut tappade jag det bara och började storgråta för jag var helt tömd på energi och det kändes som att kroppen skulle ge upp och hjärnan skulle sprängas. Även om jag har haft roligt under dessa veckor med, fått energi med underbara kollegor, kärlek och med underbara människor i mitt liv så har måstena och duracellkaninen tagit över. Även om det såklart har hjälpt mig väldigt mycket att fortsätta kämpa och fått mig på gott humör. Jag har känt att det ända jag behöver är att vila och typ stirra in i en vägg, och en STOR energiboost, hahaha.
Jag fick en väldigt stor energiboost när Wilma var här till exempel, vilket jag är så glad och tacksam för.
Sen kom denna ledigheten som har varit nu väldigt lägligt och jag har försökt att inte ha något inplanerat utan bara va och göra något spontant om jag känner för det. Jag var ju på bubbelhäng i onsdags och det var verkligen min andra energiboost, det var så underbart att komma bort från vardagen lite, slippa tänka på något, umgås med härliga människor och bara ha roligt och slappna av lite, det var verkligen behövligt. Efter den kvällen kände jag hur kroppen och sinnet bara slappnade av, och det var inte bara bubblet, jag lovar hahaha.
Sen var jag hemma hela torsdagen och fredagen själv och gjorde typ ingenting, det var nästan konstigt att inte ha något att göra, men så skönt. Sen i lördags hängde jag med mamma på kvällen och vi hade det så mysigt och det var härligt med sällskap när jag hade varit själv i två hela dagar. Det är också en balansgång där, jag behöver vila och bara vara men om jag är det för länge så vill jag umgås med någon, det är ju så vi människor funkar. Men igår (söndags) var jag hemma själv igen och gjorde inte ett skit, bara laddade inför en ny vecka. Det var en perfekt långhelg med en perfekt fördelning! Jag hade inte tråkigt en ända sekund varken i torsdag, fredags eller igår, det var bara så underbart att bara få vara hemma själv i mitt underbara hem och i det fina vädret. Det var verkligen behövligt och jag tackar verkligen mig själv för det! Det behövdes efter mina intensiva veckor.
Nu ska jag försöka att behålla detta lugnet i min själ, haha :D och vara i mitt lediga mode lite till, men det är svårt, speciellt på vardagar, men jag ska försöka att inte göra saker som jag inte måste.
På tisdag är det CP-grupp igen och på onsdag ska jag till kuratorn igen, så jag förväntar mig att veckan kommer att gå i 180 som vanligt, men jag ska försöka att ta det lite manJana! :) Jag glömmer ofta av att jag har faktiskt en CP-skada, vilket jag ser som positivt, men kanske inte i detta fallet.
Det är faktiskt sista tillfället på CP-gruppen på tisdag, det känns tråkigt men samtidigt bra för då får jag en dag i veckan då jag inte är uppbokat på något (förhoppningsvis :)).
Jag skulle berätta om mitt besök oss kuratorn förra veckan för då fick jag en förklaring på min trötthet, men det blev lite mer text än vad jag hade tänkt mig, som alltid…haha…Så ni får ta del av det i ett annat inlägg.
Men jag vill bara avsluta med att jag älskar mitt liv som CP! :D Det är fantastiskt! <3
