Om ni läste mitt inlägg ”Träffpunkt Simonsland” vet ni att jag ska börja utforska det stället lite mer och att jag var där på introduktion förra måndagen. För er som inte har läst inlägget kan jag förklara lite kort att det är en träffpunkt för massor utav människor, gamla som unga, där det finns massor utav saker att hitta på, massvis utav aktiviteter osv, men också ett café. Då jag inser att jag behöver socialisera mig mer utanför min CP-bubbla så tänkte jag att det kan vara ett perfekt ställe att testa på.
Om ni läste inlägget vet ni att jag skulle på disco där i fredags, vi mjukstartar inte här nej, hahaha! :D Det var nämligen funktionshinderdagen i fredags så då var det disco med hamburgare, schlager och liveband stod det. Jag är som sagt inte van vid sånt här men jag måste börja utmana mig mer och tyckte att det skulle bli spännande som i fredags. Det var dessutom från klockan 18-20 så perfekt tid, för mig som gillar att ha fredagsmys hemma också. Men så kommer man ut och gör någonting iallafall.
Som sagt så är jag inte så van vid att göra sådana här saker, då jag är mest hemma eller med familjen. Jag älskar i och för sig att gå ut och göra saker, typ gå på resturang på kvällen eller hälsa på någon, men då är det ju nästan alltid med familjen i sådana fall, jag gör ju typ aldrig sådana saker själv. Så i fredags kändes det jättekonstigt när jag duschade och gjorde ordning mig på eftermiddagen och viste, snart ska jag ut och åka taxi helt själv på kvällen till ett ställe där jag inte känner någon. Det var en annorlunda känsla men också spännande. Jag visste inte alls vad jag hade att förvänta mig så det var roligt.
När jag kom dit såg det lite annorlunda ut än i måndags när jag var där första gången. De hade byggt upp en scen i entrén och det var discolampor osv. De skulle servera hamburgare under kvällen så i cafét var det hamburgareservering. Det var en del människor där när jag kom men sen droppade det in jättemånga lite efter 18-tiden.
Som sagt så kände jag ingen och jag är ju där för att liksom socialisera mig och gå utanför min bubbla. Men jag märker att jag blir jätteblyg, jag känner inte igen mig själv i sådana sammanhang och det skrämmer mig lite eftersom att jag inte är den som står i ett hörn ensam och tittar på. Men jag blir tydligen så utanför CP-bubblan. Jag är jättesocial, det säger alla som känner mig och träffar mig för första gången, så det var lite småjobbigt. Det kändes typ också som att alla kände alla där och jag kände ingen. Jag försökte att gå fram till några men viste liksom inte vad jag skulle säga, orden fastnade i munnen trots att jag inte viste någonting om personerna framför mig. Jag kände liksom inte att jag passade in där ändå vilket var en jobbig känsla.
Jag viste inte heller hur det funkade, om de skulle ha ett välkomsttal, om de skulle säga till när man skulle äta osv, så jag stod typ bara där och väntade på att något skulle hända, men folk kom och det pratades i mun överallt så tillslut tänkte jag att nu måste jag göra något då det inte verkar hända något, eller det hände ju massor men ni förstår vad jag menar.
Men då såg jag att det stod folk i kön till hamburgeserveringen i cafét så då gick jag också dit och ställde mig. Det var lite småjobbigt då jag tycker att matsituationer på offentliga ställen är jobbiga då jag behöver hjälp och nu hade jag dessutom ingen med mig.
Men jag ställde mig i kön, tog en bricka och en coca-cola, jag tänkte, hur ska detta gå med bricka, coca-cola och en odelad hamburgare? Hahaha! :D Men jag tänkte, ”Alice, det löser sig”, jag hade iallafall varit rutinerad och tagit med mig sugrör! :)
Så när jag kom fram till kassan och sa att jag ville ha en hamburgare så sa jag att jag behöver nog lite hjälp här. Hon som serverade hamburgarna var hon som visade mig runt i måndags så det var skönt att det var någon som kände mig på stället iallafall. Hon hjälpte mig med brickan till en plats vid några andra och att dela min hamburgare, sen gick hon till köket igen, det var snällt att hon kunde hjälpa mig. Jag försökte snacka med de vid mitt bord men det var svårt.
Sen gick de när jag knappt var klar så sista tuggorna satt jag där själv och åt upp, kändes ju sådär men vad ska man göra liksom. Sen tänkte jag, hur ska jag lösa brickan? Alltså att ta undan den, vilket jag inte kan, med en tung tallrik på, men då kom det två personer som kom och satte sig vid mitt bord precis när jag skulle gå så då frågade jag lite snällt om han kunde ta min bricka, så han hjälpte mig.
Sen gick jag ut till entrén igen för då hade livebandet precis börjat och dansgolvet var fullt med människor. Jag satte mig på en stol vid kanten och diggade med till alla låtar! :D Jag älskar verkligen liveband, det är helt underbart! Det kändes som jag var yngst där, det var många äldre men även medelålders, men det spelar ju ingen roll, bara man har roligt! :D Och det var ett ganska milt disco, hahahah, men kul att komma ut!
Men det som jag skulle säga var att de spelade bara såhär goa låtar, mycket schlager och dansband och sån musik älskar ju jag trots min unga ålder! :) Så det var så härligt och så roligt att sitta där och lyssna, man blir så glad av livemusik, det är något speciellt med det! Då spelade det ingen roll att jag kände mig lite ensam trots att målet var att jag skulle socialisera mig. Men trots det var detta så roligt att komma ut lite och nyttigt framför allt.
Som jag nämnde i mitt förra inlägg om detta så ska jag gå på något som heter fritidsklubben som de har varje tisdag. Jag blev tyvärr inte jättesugen på det nu såklart eftersom att jag kände att jag inte riktigt passade in på discot men jag ska ge detta en chans till och fritidsklubben.
När jag kom hem slängde jag mig i sängen framför finalen av Idol och var så glad att jag tog mig dit ändå!
Jag filmade lite på det härliga livebandet med de goa låtarna, så vill ni se de så gå gärna in på min Instagram @alicegrimmscpliv.
