I fredags på morgonen skulle jag få besök av min arbetsterapuft och min kurator klockan nio för att de skulle kolla hur en morgon ser ut för mig, vad som tar energi osv. Min CP tar så extremt mycket energi ifrån mig i allt jag gör och jag blir lätt trött så därför skulle de komma och kolla och se om de har några tips som kan hjälpa mig på morgonen som kan göra att jag kan spara energi, det tyckte jag lät jättebra och kände en nyfikenhet vad de skulle säga eller ha synpunkter på.
Jag ställde klockan på 08:30 och låg kvar i sängen, jag gjorde ingenting före de kom. Jag var ju på massage dagen innan, i torsdags som jag skrev i mitt förra inlägg så jag kände mig fortfarande lite groggy på morgonen, hahaha, så helst skulle jag bara ha velat legat kvar, men jag såg faktiskt fram emot att de skulle komma ändå.
Prick klockan nio ringde de på dörren och jag stapplade upp där med nattlinnet på och med håret på ända och öppnade dörren. Det kändes lite konstigt att två människor från Habiliteringen/vården skulle komma så när jag är helt yrvaken, men de är så himla härliga och det känns inte något stelt alls för mig trots att det är en ganska privat situation.
Sen fick jag börja med min morgon och de satt och tittade på och antecknade. Jag gjorde allt som jag brukade göra i samma ordning. Jag började med att bädda sängen först, jag brukar få hjälp med det på vardagar av hemtjänsten men när jag är ledig gör jag det själv, direkt när jag stiger upp, men då har jag inga kuddar på sängen, jag bara lägger på täcket och rättar till då jag tycker om när det ser lite iordning ut.
Sen gick jag in till toan och gjorde mitt. Jag funderade på om de skulle vilja följa med mig där med, men det gjorde de inte, vilket var skönt. När jag kom ut drog jag ur min laddningsladd från mobilen och ur kontakten vid sängen som jag alltid gör, och det är krångligt då jag måste böja mig och använda båda händerna, framför allt att sätta dit den varje kväll också, ett moment både på morgon och kväll, varje dag. De vet att jag kan tända och släcka mina lampor med mobilen med hjälp av en adapter, och min arbetsterapeut råkade se att jag hade en extra sån i en låda så då sa hon att jag kunde sätta den även i laddningen till mobilen och sätta på laddningen med hjälp av mobilen så jag slipper hålla på med sladden två gånger per dag. De hjälpte mig med det och jag blev så glad att de kom på det för nu funkar det och jag får ett mindre moment som tar energi både på kvällarna och på mornarna, så himla bra.
Efter det drog jag upp mina gardiner, vilket tar mycket tid och kraft, det är väll det momentet som är det jobbigaste på morgonen. Det vet min arbetsterapeuft då hon har varit hemma hos mig innan på morgonen och sett hur jag får kämpa med det. De satt och tittade på när jag gjorde det, de bara, ”herregud, jag blir bara trött när jag tittar på detta Alice”, hahaha, jag är ju så van vid det nu då jag gör det varje dag, även på kvällen när de ska igen, men visst det är ansträngda, det är det och det tar tid, tid och energi.
När jag hade kämpat klart med gardinerna diskuterade vi att det finns så att man kan sätta på automatiska grejer på gardinstången så att jag kan styra de med mobilen så det kollade de upp, några alternativ, så det pratade vi om. Jag viste inte att det fanns, det är ju en pengarfråga då man inte kan få det som hjälpmedel tyvärr, men det skulle ju vara värt alla dagar i veckan. Jag brukar ju dra för mina gardiner mycket tidigare på kvällarna än vad jag kanske vill just pågrund av att jag ska slippa det sen när jag är trött, det är tråkigt då jag tycker att det är mysigt att sitta i sängen på kvällarna och titta ut. Tänk då om jag hade en sådan elektrisk sak till gardinerna att jag kunde göra det det sista jag gör på kvällen innan jag lägger huvudet på kudden, men också att kunna dra upp gardinerna på morgonen, medans jag ligger kvar i sängen, det vore ju drömmen.
När vi hade diskuterat färdigt det visade jag de när jag rensade Frasses låda och jag sa att det går bra men att jag behöver böja mig såpass mycket och att det är jobbigt och att det gör ont i benen, så då tipsade de om att möblera om i badrummet, så Frasses låda står nu vid toaletten istället så att jag kan sitta på toaletten och rensa hans låda istället för att stå och böja mig ner, och det funkade verkligen jättebra.
Sen var det dax för att ge Frasse mat och då visade jag hur jag gjorde, det är också ett moment på golvet, där jag behöver böja mig ner och det är krångligt. Jag har mycket moment på golvet i min morgonrutin märkte jag. Då tipsade de om att jag kunde ha hans mat och vatten i badrummet istället där jag kan stå rätt upp och ner och har vattnet lätt tillgängligt, jag har aldrig tänkt den tanken faktiskt. Så min arbetsterapeuft flyttade in matskålarna till toan och ställde tvättkorgen där kattlådan var innan så Frasse kan hoppa upp på den och sen vidare till bänken. Hon visade då Frasse sin nya matplats, det gick sådär i början men sen fattade han och hoppade upp på tvättkorgen och sedan upp på bänken och åt maten.
Nästa grej var det dax för mig att äta frukost, där hade de inte så mycket invändningar på, bara att det såg lite krångligt ut, hahaha. Men något som de såg och som jag också sa är att när jag ska få ut kontakten till vattenkokaren (då jag dricker te på morgonen) så är det väldigt svårt och krångligt och jag får kämpa mycket. Kanske låter som en bagatell i era öron men det tar mycket kraft från mig att stå där och hålla på med sladden så det ska min arbetsterapeut kolla upp, typ någon timer till den.
Medans jag åt pratade vi om jobb och annat i min vardag som tar energi, så det var bra att prata lite allmänt. Jag nämnde då mitt jackproblem, att det kan ta så långt tid att knäppa jackan och att det ibland inte går för att det är så krävande och krångligt. Jag berättade då om förra veckan, då tog det typ en kvart och det gick bara inte att få igen jackan och det var så irriterande, jag försökte i en kvart och ändå fick jag inte igen den.
Min arbetsterapeuft gick då och hämtade min jacka så hon fick se på när jag tog på mig den och jag försökte även knäppa och visa de, men det gick inte och det var till och med svårt för de. Det är ett jättekrävande moment och då pratade de om att man kan sy på magnetknappar som kan underlätta så det ska jag kolla upp.
Sen gick de, de var här i två och en halv timme nästan, men det var så himla bra, nu har jag fått så mycket bra tips som jag redan nu känner kommer att underlätta min vardag så mycket. Speciellt det där med mobilladdaren, sån bra lösning, nu slipper jag att kämpa varje morgon med det, ett moment mindre. Men jag var verkligen helt slut efteråt, när de hade gått. Jag gör ju detta varje dag men nu var jag tvungen att prata, visa, diskutera och lyssna på de medans jag gjorde mina morgonrutiner, men jag är så glad över att jag fick hjälp med så mycket som kommer att underlättar min vardag. Och Frasse har redan kommit in i sin nya rutin med att hans låda är på en annan plats i badrummet och att hans matplats är där inne nu istället och han verkar inte något förvirrad över det, vilket gör mig glad och lite rörd faktiskt.
De är verkligen bäst på att se sådana saker som jag eller andra i min omgivning inte har någon tanke om. De känner verkligen min CP på djupet, och de vet hur mycket jag får kämpa dag ut och dag in, och om det är någon som förstår att det är krävande och tar extremt mycket energi, det här fysiska i livet, så är det de. Det känns nästan som att de har en CP-skada de också, haha. Men en mycket bra morgon som sagt.
När de hade gått satte jag mig i sängen och myste med Frasse och bloggade och vilade hela dagen och kvällen, det var så skönt, jag var så trött.
