Jag älskar min CP-skada, det kanske låter konstigt i era öron, men det är sant. Om jag skulle kunna ta bort den eller få möjligheten eller frågan så skulle jag faktiskt tackat nej. För en person utan något funktionshinder låter detta kanske helt helt absurt, men jag känner så. Jag känner liksom att jag och min CP-skada hör ihop på något sätt, utan den hade jag inte varit jag, jag hade inte varit Alice liksom. Om det gick att ta bort min CP-skada och jag hade gjort det idag så tror jag inte att jag skulle trivas i mig själv, det hade nog känns tomt som om något hade saknats.
Om jag hade fått en CP-skada mitt i livet hade jag nog tänkt annorlunda men eftersom att jag alltid har levt med min CP så vet jag inget annat, jag vet inte hur det är att leva utan CP. Därför skulle det kännas superkonstigt om den bara försvann från mitt liv. Jag känner att min CP är en del av mig, en del utav min kropp. Om jag skulle tagit bort den, så skulle det vara som att ta bort en del utav mig.
Vissa tror att bara för att man har CP eller något annat funktionshinder så är det synd om oss, vadå synd om oss? Bara för att man kanske sitter i rullstol eller har svårt med vissa saker så betyder det väll inte att man har ett sämre liv? Man kanske har en lite tuffare vardag än andra men för det behöver inte livet vara sämre. Livet handlar om vilken omgivning man har, hur man lever sitt liv, om man mår bra eller dåligt. Livet är så mycket mer än bara rullstolar och ortoser, det är bara en liten del i livet (tycker jag).
Jag tror att många människor dömer människor som sitter i rullstol eller har ett speciellt rörelsemönster för fort. De målar upp en bild över hur deras liv ser ut, varför då? De har ingen aning om hur den personens liv ser ut. Samma sak som om ni ser mig i min rullstol på stan, ni vet inte hur mitt liv är om ni inte läser min blogg och då förstår ni att jag lever ett ganska så ”normalt” liv som är underbart för det mesta.
Snälla, döm inte innan ni vet!
Med detta inlägget vill jag bara säga att man kan ha ett underbart liv trots sitt funktionshinder, som jag till exempel!
PS. Titta till vänster om bloggen, jag har ändrat min ”om mig” text. Längst ner finns nya sociala medier som är bra att känna till om ni vill följa mig ännu mer! :)
Tack, så härligt att läsa! Nu känns det inte som att jag behöver bekymra mig så mycket över att min dotter på snart 1,5 år har en lindrig CP-skada. Det största problemet kanske är andra människors reaktioner och bemötande..?