Idag fyller jag 22 år! Tjoho! Älskar att fylla år på sommaren, det finns inget bättre datum att fylla år på än just 2 juli enligt mig, mitt i sommaren. Jag har nu också levt i 22 år, fantastiska 22 år, det känns som att jag har levt jättelänge för att jag har fått äran att få vara med om så mycket fint i mitt liv redan, så mycket fina upplevelser och så många underbara människor som jag har träffat under mina år, inte bara under de här två åren i vuxenlivet, utan överlag, under hela livet, helt fantastiskt!
Men jag har också levt med min CP-skada i 22 år men eftersom att jag inte vet något annat än just den så är det så naturligt för mig, det här är ju mitt liv liksom. Jag vet att jag är annorlunda och att jag sticker ut ur mängden men det är så mitt liv ser ut och jag gillar att sticka ut och vara unik, alla människor sticker ut på något sätt oavsett funktionshinder eller inte och jag sticker ut med min CP-skada. Även om det naturligtvis märks lite mer med tanke på mitt rörelsemönster osv så är alla människor unika, jag har mitt och du har ditt så är det bara.
När man har en cp-skada eller någon annan funktionshinder så kan det vara svårt med acceptansen, att acceptera sin cp-skada, acceptera att man är annorlunda. Men jag har faktiskt aldrig haft problem med den biten, jag vet att en del har det och det är såklart förståligt när man är begränsad och man inte kan göra vissa saker och jag kan tänka mig att det blir en extra frustration då och jobbiga känslor.
Men för mig har det alltid varit så naturligt, ända från start, jag accepterade nog redan min cp-skada direkt när jag kom ut från magen, hahaha! Men jag tänker också såhär, att det var meningen att jag skulle få min cp-skada, att allt som sker i livet sker av en anledning, oavsett om det är positivt eller negativt. Men det är något som jag kan ha svårt att acceptera ibland dock, när det handlar om småsaker, men jag jobbar på det hela tiden, försöker iallafall. Men cp-skadan, accepterade jag den 2 juli 2002! ;-) Jag tänker till och med att det kanske var meningen att jag skulle få en cp-skada.
Jag tänker också att utan min cp-skada hade jag aldrig fått äran att träffa alla människor som jag har mött på min väg genom livet. Jag hade aldrig fått lära känna mina assistenter till exempel som jag har kommit nära under min skolgång, jag hade aldrig fått möjlighet att gå på RG och Storås och lära känna de fantastiska människorna där och jag tror faktiskt inte att jag hade fått så nära relationer med människor som jag faktiskt har idag. Nu säger jag inte att det beror på cp-skadan utan att det är jag som person men ibland känns det så ändå. Min massör hade ju t.ex aldrig hjälpt mig på med mina kläder efter massagen om jag inte hade en cp-skada liksom! :) Det gäller att uppskatta och förstå de små detaljerna i livet. Att man sticker ut på ett bra sätt liksom, det är så jag ser det!
Vissa människor hade jag nog aldrig mött om det inte vore för min cp-skada, tänk vilken fin grej! Den tanken gör mig lycklig och varm i hjärtat.
Jag fick en mycket tuff start på livet men det var det värt! ;)
Min cp-skada gör mig unik och jag bara älskar det! :D
Så idag firar jag inte bara att jag fyller 22, utan också att min cp-skada fyller 22 år! :D
Jag älskar min CP-skada, men jag är inte den, jag är Alice med en cp-skada! Ingen är sitt funktionshinder!
