Igår var det två veckor sedan som jag tog bort gipset och igår hade jag tid för att sätta på gipset igen. Nu har såren läkt, de ser jättebra ut och i förra veckan började botoxen att kika in för nu känns foten mycket mjukare och den går att vinkla på utan att det krampar i benet, så det koändes positivt inför igår. Vi skulle vara där tjugo i två och min taxi skulle gå från Storås klockan tolv, så jag gick bara halvdag i skolan igår. När jag kom hem kom mamma efter bara några minuter och hämtade mig också åkte vi till sjukhuset. Vi anmälde oss i receptionen och åkte upp till ortopedmottagningen. Där vinkade en tjej in oss i ett rum direkt, väl i rummet la jag mig på britsen tredje gången gillt. Det var samma tjej som har varit med mig de gångerna som jag har varit där (hon bara står bredvid och håller i mitt ben), sen var det en ny tjej som jag inte träffat innan, hon skulle gipsa mig också var det en annan läkare med denna gången. Vi hade det så roligt som vi hade förra gången med (fast nu var det andra människor. Alla verkar så roliga på den ortopedmottagningen :)) Hon som gipsade mig var jätterolig, men framför allt läkaren, han sa så mycket roliga saker.
Storås personalen har känt på min fot i veckan och vridit på den lite, och som sagt så har den känns mjuk och blivit mer rörligt. Men min cp-skada är så att mina muskler spänner sig och krampar utan att jag kan styra det, det kallas för tonus i musklerna. Så ena stunden var den jättemjuk och Storåspersonalen kunde få upp den jättebra, medans sekunden efter spände den sig och blev jättestel och det gick inte alls, så man får vänta tills spänningarna är över för en stund. Det var jag lite orolig för när de skulle gipsa igår eftersom att min kropp anstränger sig så när de tar i min fot och ska gipsa, men som de på Storås sa att det får ta den tid det tar, för att foten ska slappna av, och det sa vi till läkaren också.
Iallafall så började läkaren att känna på foten, och det gick och få upp den jättemycket och vrida den, vilket var bra. Men som sagt varje gång kroppen spände sig så spände sig foten också. Så läkaren bestämde sig för att sitta där ett tag och hålla i foten och känna när den slappnade av och spände sig. Men det var bra tycker jag att det fick ta den tiden det tog, den läkaren var jättebra också. Medans han satt där med min fot så skojade han jättemycket och alla skrattade så, även de två tjejerna skojade med honom, det var så roligt. Det var väldigt högt i tak! :) Jag fick träningsverk i magen av alla skrattanfall.
Ibland när tjejerna sa något skämt och jag svarade eller skrattade så spände jag ju foten och tårna krampa, och då sa läkaren som satt och höll i min fot ”inte sånna skämt nu det går inte!” haha jag dör! :D
Tillsist bestämde läkaren att vi skulle börja gipsa. Jag valde rosa gips igen, jag tyckte att det var så fint! :) ”Gips”tjejen började först med att dra på mig en socka och bomull och sen började hon med gipset, jag fick vit bomull istället för svart denna gången. Läkaren höll såklart forfarande foten i rätt läge. Gipset kändes varmt mot huden.
Det var mycket lättare att gipsa denna gången kan jag säga, nu när jag inte hade kramp eller ont, eller när läkaren fick kämpa med foten. När de var klara, så kändes det mycket bättre än förra gången, det såg även mycket bättre ut. Tårna var bättre inlagda i gipset också, eller vad man säger :-), och foten var rak. Tjejen som var med förra gipsningen också sa även att det såg mycket bättre ut. Läkaren sa även att nu ska du nog inte få några problem. Vi frågade även om jag skulle börja om med gipset nu så jag har det i fyra veckor eller om jag skulle bara ha det i två veckor eftersom att jag redan har haft gips i en vecka. Men läkaren sa att jag får ha det i fyra veckor eftersom att jag är så stel som jag är, så om två veckor ska vi dit och gipsa om.
Man får inte stödja på gipset förrän efter en halvtimma så mamma och de två tjejerna fick hjälpa mig och hoppa på ett ben till Rulle, och mamma fick hjälpa mig på ett ben in i bilen. När vi kom hem placerade hon mig i soffan också åkte hon till jobbet. Lite senare testade jag att gå med skon på och det kändes konstigt eftersom att innan när jag hade mitt förra gips gick jag på tå för att läkaren inte fick upp foten i det läget som han ville. Men nu kunde den andra läkaren det så nu kan jag trampa ner med foten, så nu slipper jag gå på tå. Det känns lite konstigt som sagt när man gick på tå förra gången, men det vänjer jag nog mig vid och då kommer jag nog att tycka att det är skönare att gå med platt fot istället för att gå på tå.
Min taxi kom klockan fyra, så då åkte jag tillbaka till Storås. Jag har en bra magkänsla inför denna gipsningen, vilket känns skönt.
