Idag fyller jag 18 år!

Idag blir jag 18! Det är helt sjukt! Min födelsedag. Jag kan inte förstå att jag redan är myndig, jag är offeciellt vuxen, nu bestämmer jag på riktigt om mig själv. Det blir inte så stor skillnad egentligen för mina föräldrar har låtit mig bestämma det mesta själv i tonåren, vilket jag är tacksam för. Men nu blir jag också vuxen i samhället. Ibland har jag stött på den här kommentaren i samhället ”du får vänta tills du är 18, du måste ha dina föräldrar med dig”, men nu är den meningen över! :) Nu är det jag som bestämmer över mig själv, det känns coolt men samtidigt lite läskigt.
Men även fast jag blir 18 kommer mina föräldrar alltid stötta och hjälpa mig har de sagt, vilket jag är tacksam över.
Det som är bra idag när jag fyller 18 är att jag får skriva på papper själv, vilket är skönt för då behöver jag inte ta med det hem. Utan jag kan skriva på direkt för jag behöver inte mammas eller pappas underskrift. Jag tänker mest nu när jag ”bor” i Göteborg och jag får något papper som föräldrarna måste skriva på, då har jag ju behövt vänta till nästa gång jag kommer hem. Men nu behöver jag inte det längre, vilket är skönt.

Jag kan även ta en drink på stan nu! :-) Men jag kan inte påstå att jag har längtat efter det så. Jag är inte som vissa andra ungdomar vet ni, som längtar till att gå ut och festa och dricka, nej nej sån är inte jag. Jag är hellre hemma i mitt trygga bo eller med mina trygga kompisar. Man kan faktiskt ha trevligt utan alkohol, och det vet jag, för jag har levt i 18 år! :) Jag brukar skoja med mina vänner och familj och säga att när jag har min CP, så går man alltid runt och är lite full, hahaha! :-)
Ibland när jag har varit ute på restauranger i tonåren så har jag ibland beställt in alkoholfria drinkar, alltså drinkar med alkohol fast att jag beställt de utan alkohol för att lyxa till det lite. Jag gillar verkligen det, lite sött och surt. Alkoholfri Mojito är min favorit hittills, de smakerna är så goda ihop med den goa myntan i. En alkoholfri Margarita är inte heller fel, jag som älskar sött och salt! :)
Haha, nu sitter jag och diskuterar drinkar i bloggen, kanske inte så jättebra förebild då, men jag har iallafall lagt till det där lilla viktiga ordet innan: alkoholfria! :-)

Jag är så lycklig över mitt liv hittills, nu är min barndom officiellt slut (tant Alice :)) min barndom har varit helt underbar, från liten till tonåring. Trots min CP så kunde det inte bli bättre. Jag har en fantastisk familj, föräldrar, släkt och omgivning som har gjort min barndom och tonår så underbar. De har alltid funnits där och vill alltid mitt bästa, stöttat mig och alltid tagit hand om mig. Jag tänker ofta på mitt liv, min barndom och då blir jag så varm i kroppen när jag inser hur underbara människor jag har nära mig och vad mycket jag har varit med om. Jag har så mycket härliga minnen, både från när jag var liten och nu i tonåren. Jag har så mycket bilder och filmer från mitt liv, från nu och även från min barndom, och jag blir så lycklig när jag tittar på de, det är verkligen minnen för livet.
Såklart att det har varit tufft och jobbigt i mitt liv också i perioder precis som alla andra, livet kan inte vara på topp alltid. Men överlag har det varit fantastiskt. Jag vill verkligen ta mig tillbaka till minnen som jag har och få uppleva de igen.
Man har verkligen skrattat i sitt liv, det är inget snack om saken! :D Man har gråtit så många gånger också för jag är verkligen världens känsligaste person!

Jag har fått så otroligt mycket kärlek av mina nära och kära under hela mitt liv och det har hjälpt mig så mycket när jag har haft det lite tuffare, men även hela tiden. Kommentarer, kramar, beröm och fina komplimanger som verkligen har hjälp mig att fortsätta kämpa, och känna att min släkt och familj älskar mig precis som den jag är. All hjälp jag har fått, hur ska jag någonsin kunna tacka er?
Min kärlek till er är verkligen obeskrivlig! Ni är mitt allt! <3
Utan er skulle jag ens inte ha levt ju!

Mina 18 år har även bestått av mycket resande, jag tycker att det är så otroligt härligt att resa och få uppleva nya ställen. Jag är så tacksam för att jag har fått upplevt så mycket och ha fått åka utomlands. Tänk vad jag har njutit på alla semestrar som mina underbara föräldrar har tagit med mig på och så många fina minnen vi har skapat tillsammans! (Inte samtidigt såklart :))

Jag är inte som andra ungdomar och jag tror inte att jag har haft ett så särskilt typiskt liv som barn och ungdomar har haft om man nu ska tro nåt. Jag känner att min barndom och ungdom har varit något speciellt, inte som alla andra barn. Det älskar jag för jag vill inte ha det som någon annan, jag vill sticka ut, jag har levt mitt liv och kommer att fortsätta att leva mitt liv vart än det leder.
Jag har varit mycket med de vuxna i hela mitt liv, från barn till tonåring, och det har jag skrivit ett inlägg om. Vuxna dömer inte men barn gör det så det är nog därför som jag har trivs mycket bättre i vuxnas sällskap, plus att jag förstod ironi tidigt! :)
Än idag gillar jag att vara bland vuxna, haha, konstigt va? Jag är ju vuxen! :-) Men jag menar såhär i tonåren, som ni vet så gillar jag att sitta och prata med vuxna och diskutera saker, jag förstår liksom vuxensnacket och det kanske inte är så konstigt nu när jag är såpass stor.
Andra ungdomar kanske inte vill hänga med sina föräldrar när de får besök utan de kanske drar till sina kompisar. Medans jag blir så glad när vi ska få besök när jag är hemma. Men samtidigt så älskar jag ju att vara med Kevin och Wilma, men de båda är så mogna och dessutom 18 båda två så det blir mycket vuxenprat om livet även där. Det är därför man kommer hem klockan 00:40 på natten från Kevin, hihi! :)

Många som känner mig, men som kanske inte känner mig på djupet och som inte vet hur jag har haft det och har för liv tror säkert att jag har haft och har ett ”normalt” liv som vilket barn/tonåring som helst, men icke sa Nicke. Mitt liv har varit och är speciellt på ett mycket bra sätt!
Det är nog mycket därför som jag fixat jobbiga och svåra grejer idag för jag har en bra grund i mitt liv och så mycket omtanke och kärlek från min omgivning.
Min CP-skada har alltid funnits med mig, såklart att den har hindrat mig i saker och ting, men ärligt talat så har den inte förstört för mig tycker inte jag även om det har varit jobbigt ibland. Min CP har bara gjort mig starkare tror jag! Den finns alltid med mig och kommer alltid att finnas där oavsett!

Jag vet att jag inte kommer att glida på en räkmacka nu när jag tar mig in i vuxenlivet, men jag kommer att kämpa och inte ge upp!

Tack alla nära och kära för att ni är ni! <3