Kan inte denna Corona pandemin vara över snart. Det som jag saknar mest här i livet just nu är att få träffa och krama min släkt. Jag saknar framför allt mormor och morfar eftersom att jag brukar träffa de rätt ofta. Jag saknar att träffa mina släktingar (på båda mina sidor), äta gott och skratta goa skratt med de människorna som jag älskar mest här i världen. Det mår jag så bra av! Det är tur att jag får träffa mamma, Marko, pappa, Jenny och mina brorsor annars vet jag inte vad jag hade gjort! Jag kom att tänka på det här om dagen att det är tur att man får åka hem på helgerna. Så man får se något annat än Storås och träffa familjen. Men det är tur att jag har Wilma som ger mig energi och som jag kan sitta och prata med i flera timmar här på Storås.
Vist, det är tråkigt att man inte kan gå ut och göra vad man vill men jag tänker så här istället. Jag är glad och lycklig så länge alla i min omgivning mår bra, så länge jag får åka hem på helgerna och få lite kärlek och kramar, så länge jag kan sova, äta och duscha. Om de sakerna fortsätter som de gör så är jag glad och tacksam.
När jag äntligen får träffa mina släktingar igen så kommer den dagen vara min lyckligaste dag hittills på detta året. Då kanske ni förstår hur mycket de betyder för mig. Varje dag när jag går och lägger mig så tänker jag på er och önskar att jag snart får sitta vid ett matbord med er igen och skratta så att tårarna sprutar och prata om livet. Det är det som jag önskar mig allra mest i 18-års present. Jag älskar er så mycket!
Jag brukar tänka på när jag ska ta studenten, då kommer det verkligen bli fullt ös när jag ska bjuda all min släkt på båda sidor, oj oj, high life! :) Underbart!
Jag har ungefär levt som vanligt under denna tid förutom att jag haft distansundervisning då och att man inte kan hitta på så mycket. Men helgerna blir aldrig tråkiga med mina familjer! :)
Å, jag saknar er så mycket!
