Tänk att det bara är två månader kvar, det är helt sjukt att tänka att om 2 månader slutar jag skolan. Efter ca 14 år i skolan är jag snart i mål. Dessa 14 år har inte varit lätta och jag har fått kämpa som ett djur för att klara av skolan och orka.
Just nu är det väldigt mycket som händer i mitt liv, det har det egentligen varit hela detta året. Det har varit och är mycket planering inför framtiden.
Varannan vecka har jag haft framtidsplanering med min kurator och arbetsterapeut för att planera mitt liv efter RG. Men nu det sista har vi fått ha det varje vecka för det är så mycket som händer nu på vårterminen och innan allt slutar.
Det har varit ansökningar hit och dit som måste skickas in, läkarintyg som måste läsas igenom, papper som måste skrivas på, förbredelser med mera. Inte nog med det, det har varit mycket möten och kontakt med försäkringskassan, arbetsförmedlingen, kommunen och hemtjänsten. Mycket diskussioner om jobb, aktivitetsersättning, hjälp osv. Ja, ni hör ju det är mycket att hålla koll på.
Som tur är har jag haft min kurator och min arbetsterapeut som har stöttat och hjälpt mig i allt fixande och roddande, för det hade jag aldrig fixat själv, jag har dessutom allt i skolan också som jag måste tänka på.
Jag är väldigt glad och tacksam över att jag har en lägenhet och nu även ett jobb för då blir det lättare att planera. Inte bara det, det blir också skönare för mig att veta att jag har den tryggheten. För jag känner att det andra löser sig med tiden.
Nu i slutet på fyran har det varit väldigt mycket som händer som sagt. Även om det händer bra saker som gör att min framtid blir mer klar och mycket planering så har det ändå varit jobbigt. Eller kanske inte jobbigt, stressigt kanske är det mer rätta ordet.
Det har varit mycket i huvudet och mycket att tänka på. Det är mycket att hålla ordning på själv nu när man blivit vuxen. Men som jag sa innan, det är tur att jag har min arbetsterapeut och min kurator som hjälper mig i allt detta, annars hade jag nog varit ännu mer stressad.
Jag har ju mina fantastiska föräldrar också som hjälper mig med allt, men nu när jag har blivit myndig och har mina kontakter på Habiliteringen som hjälper mig så har de faktiskt inte varit så inblandade som de var innan.
Jag känner mig stressad, även om jag inte har något att vara stressad över så är det mycket just nu, vilket inte alls är konstigt egentligen. Det är dessutom student snart mitt i allt och skolan som man måste också sätta i fokus.
Därför är helgerna väldigt viktiga för mig när jag bara får andas och ta det lugnt (förutom när jag måste plugga då)
Även om jag tycker att det är mycket nu och att jag känner mig mentalt trött så är jag självklart väldigt glad över allt som händer nu runt mig och att det händer saker som gör mig lugnare inför min framtid som nybliven vuxen.
Det är mycket för en ”vanlig” tonåring när hen ska flytta hemifrån. Men för mig blir det extra mycket eftersom att jag har min CP-skada.
Allt kommer att ordna sig känns det som vilket är så skönt, nu är det stressigt och många bollar i luften men jag tror och hoppas att det kommer att lugna ner sig snart.
