När man har någon form av synlig funktionshinder så är det alltid den som kommer att komma först, alltid den som kommer att synas först och alltid den som kommer att tala först (om man nu har talsvårigheter som jag har t.ex). När man tänker på det så så låter det inte så roligt. Att man alltid blir dömd innan man ens har hunnit säga sitt namn, att folk alltid kommer att kolla snett på en i hela sitt liv och att folk katoriserar en så fort de ser en, detta tror jag inte ens sker med mening många utav gångerna utan det är naturligt i oss att vi kategoriserar människor, likaså som människor med olika hudfärg, bakgrund, religion etc, så funkar vi människor. Det är ju så tråkigt, varför kan alla människor inte bara få vara människor för det är vi ju alla ändå, bortom alla identiteter, kläder och hudfärger så är vi ju alla gjorde av kött och blod, när man tänker så känns det kanske lättare, det tycker iallafall jag. Men tyvärr är det inte så lätt för murar har byggts upp, fördomar har skapats och rädslor och okunskap har fötts framför våra nakna och mänskliga kroppar. Varför göra skillnad på människor och människor? Som man brukar säga, alla är lika inför lagen, men vi är lika på andra plan också och trots att vi alla är unika så är vi lika i grunden.
Tänk om världen såg annorlunda ut och om alla människor fick leva i harmoni och symbios med och mellan varandra. Tänk om det som är utstickande inte var utstickande. Vad är det egentligen som säger att det som är utstickande är utstickande och vad är det som säger att det är farligt? Jo, normen, men var kommer normen ifrån är då nästa fråga? Det är ju vi människor som har skapat ordet ”norm” och innebörden av ordet. Men vad skulle hända om ordet inte fanns? Eller själva betydelsen? Vem är det egentligen som har kommit på ordet och varför blev det ordet och innebörden just så stor? Varför är samhället byggt på fördomar?
Livet känns så komplicerat när man tänker på dessa stora frågor men ibland är det faktiskt lite spännande att tänka så även om det kanske känns läskigt. Redan som små lär vi oss om vad som är normalt och inte även om våra föräldrar inte säger det ordagrant så lär vi oss redan som små vad som är normbrytande, rätt och fel för så är samhället uppbyggt, men återigen, varför? Jag tycker att det är extremt tråkigt när föräldrar hyschar eller tar bort sina barn när jag t.ex kommer gående eller sittandes i Elof, varför gör ni det? Det är ju ni som skapar okunskap och fördomar hos barnen och bygger upp en fasad mot oss som kanske inte tillhör ”normen” hos era barn. Vill ni inte vara med och bidra till samhällets utveckling? Liksom det är 2024 nu och det känns som att vi står still, visst det har blivit mycket bättre genom åren men jag hade förväntat mig mer 2024, mer kunskap, mer acceptans och mindre fördomar, men tyvärr har vi en bra bit på vägen kvar.
Vi människor avstår och gömmer oss naturligt för det som är skrämmande och/eller onaturligt, även till människor som är avvikande från normen, men hallå vi är människor precis som ni, vi tänker på samma sätt och vi har också känslor, varför är vi skrämmande? Om vi står bredvid varandra nakna så är vi likadana, jag lovar, varför ska detta vara ett samhällsproblem egentligen?
Det behövs mer kunskap om olika funktionsvaritationer i samhället, vi behöver utforska det mer men det känns lite som att vi står still, vi står och trampar, vi kommer inget vart. Det borde bli ett ämne i skolan tycker jag, iallafall i låg- och mellanstadiet, och inte minst sagt på dagis, ännu viktigare, där man pratar om samhället och om olika funktionsvaritioner men att alla är precis lika mycket värda. För föräldrar vågar ju inte ta det snacket antagligen, men varför vågar ni inte det? Att ha någon typ av funktionshinder är faktiskt också naturligt, för det finns världen över, så varför pratar vi inte mer öppet om det? Visst det kan ligga en sorts skam i det, men var kommer själva skammen ifrån egentligen? Hjälp mig och samhället att förstå!
Att födas med ett funktionshinder i sig är inte lätt och på det ska man möta alla samhällets fördomar också, hur tror ni att det är? Det är redan tufft som det är också ska man möta alla samhällets alla regler och normer på det också!
Tänk vad underbart om alla bara kunde acceptera varandra, man behöver inte älska alla på hela denna planet, men man kan väl åtminstone acceptera varandra och varandras olikheter.
