Under min tonårstid, eller ja egentligen under hela mitt liv har jag kämpat mycket med mitt dåliga samvete och tankar som ”jag borde”, ”jag måste”, ”jag skulle behöva”, ”jag gör detta för att jag borde, inte för att jag vill”, ”om jag gör inte gör detta så kommer jag få dåligt samvete, och om jag gör detta så kan jag släppa det sen och slipper dåligt samvete”. Många av dessa tankar har jag kämpat mycket med och jag har oftast inte känt efter vad JAG vill. Det blev bättre när jag flyttade till Storås men det har alltid varit ett ständigt arbetande med detta. Det har varit tufft då jag fått mycket dåligt samvete om jag sagt nej, och då har jag sagt ja för att inte få dåligt samvete, men då har jag mått dåligt för att det är inte det jag vill, så ja det har varit svårt och jättejobbigt. Ett tag hängde alltid mitt dåliga samvete över mig som ett tungt moln.
Jag jobbade mycket med detta på Storås då jag pratade mycket om det här med några i personalen och även med min psykolog. Personalen var helt underbara, som jag brukar säga, de hjälpte mig att rensa skalen, få perspektiv på saker och situationer men framför allt så hjälpte de mig att tänka mer ”vad vill jag innerst inne?” Att jag skulle bara tänka på mig, vilket inte var så lätt eftersom att jag tänker mycket på andra och alltid vill vara till lags mot alla. Det åt upp mig, det var superjobbigt, detta dåliga samvete. Det är ju jättefint, jag vet, men för mig gick det för långt, så jag glömde av mitt mående och mådde dåligt i vissa stunder.
Nu, när jag tänker efter så har jag inte haft dåligt samvete sen jag flyttade hemifrån och började mitt vuxenliv. Jag vet inte varför det bara har gått över, men det är jätteskönt. Såklart att jag kan få dåligt samvete ibland, men det går över fortare nu och det blir inte alls lika jobbigt och stort som innan. Innan gjorde jag allt från en fjäder till en höna. Detta är jag så tacksam över och det är så skönt att det gått över. Jag tror att det har mycket att göra med att jag är vuxen nu, jag har skapat mig ett eget liv och bor inte hemma längre. På storås var jag ju också stor och bestämde mycket själv, mina föräldrar sa ofta det till mig att jag bestämmer, men jag hade ändå svårt att få in det. Nu är det mycket lättare när jag bor själv och kan helt och hållet göra vad jag vill, när jag vill och planera mitt eget liv.
Såklart att jag inte alltid kan bara göra vad jag vill och vad jag känner för men jag hoppas och tror att ni förstår vad jag menar. Jag får liksom inte dåligt samvete om jag har bokat ett träningspass mitt i middagen liksom, för nu äter jag själv. Tyvärr var det inte sånna här ”lätta” saker jag kämpade med men det var bara ett exempel.
Nu tänker jag mer på mig själv, vad jag vill, orkar och kan och inte vad någon annan förväntas av mig.
Nu har jag inte ställs så mycket inför sånna här dilemman, men det kanske som sagt är för att jag är vuxen på riktigt nu och har mitt egna liv.
Skålart att jag tänker på andra nu också, hela tiden typ, det är sån jag är, jag älskar att tänka på andra och älskar mina nära och kära över allt annat. Men jag har blivit bättre på att se mig själv, vad vill jag? Vad behöver jag? Vad orkar jag med?
Och det har hjälpt mig mycket tror jag, nu när vuxenlivet är i full rullning och går i 180! :-) Annars hade jag nog inte orkat!
Detta ständiga dåliga samvete över det mesta är skitjobbigt men nu har det gått över, vilket jag är tacksam för.
Lyssna till ditt hjärta, även om det är jobbigt, du mår bättre då! <3
