Jag ser inte min cp-skada som något jobbigt eller något svårt eller som ett hinder, jag ser min skada som en förutsättning och något bra, nu kanske ni tänker ”va, hur kan hon göra det?” men det är inte så svårt. Det blir som man gör det till, och det är samma sak med ett handikapp. Här kommer några exempel på hur jag ser min cp som en förutsättning: Vi säger att 10 barn plus jag står i ett matled, då får jag gå emellan och ta mat före alla de andra, (Det har hänt mig i skolan flera gånger), jag kommer inte på några mer t.e.x/saker, men det är säker några saker till. Inte bara det där med skolan, utan också att man får uppleva så mycket mer grejor när man har en cp-skada, känns det som, jag kan ha fel men det känns så. T.e.x åka rullstol, göra CPU-mättningar en gång om året, få assistent, gå i ortoser och ha en cp kropp först och främst, m.m. Det där är ju inte kul, men jag ser det som en positiv sak i livet, att det blir fler utmaningar, det är så mycket extra grejer man får uppleva som sagt när man har en fysik cp-skada, tycker jag.
