Mitt handikapp: Rutiner och assistenter

Jag tycker inte om när någon annan människa som ska vara med mig en hel skoldag och hjälpa mig för att Helen är sjuk. När Helen är sjuk så får jag oftast en ung tjej, dem är säkert jättegulliga men jag känner mig lite obekväm med unga tjejer, de vet inte alls hur jag funkar. När de känner sig obekväma så känner jag mig obekväm och då förstår man hur bra man har det när min assistent är på plats. Vi gör allt automatiskt utan att tänka på det, så när Helen är sjuk så brukar ”vikarien” fråga mig massor av saker och då brukar jag tänka ”oj, brukar jag och Helen göra så här?”, man blir ju så bortskämd att alltid ha någon som man känner och som känner mig där. :)). Skoldagen blir liksom inte som vanligt på något sätt, fast man gör exakt samma grejor som när Helen är i skolan och hjälper mig. Rubriken ”kan själv” vet Helen om hur mycket jag klarar själv eller inte, men den nya vet inte det. Vardagen är skillnad när den inte är som den ska. Jag gör det mesta själv men just den här tryggheten att ha en assistent som t.e.x Helen är jätte värdefullt att ha. Som sagt utan assistent skulle det bli svårt i skolan tror jag. Allt förutom på lektionerna är Helen med mig och det behöver jag ha känner jag. Det värsta som kan hända i skolan tycker jag är att någon eller några springer på mig eller att jag tappar balansen och  då är ju ingen där om inte Helen eller någon är där. Som sagt jag tycker att assistenter är bra att ha för den som har en cp-skada. Det är ju naturligtvis inte assistentens fel att den inte vet, det förstår jag ju också. Skönt att Helen inte är sjuk så ofta.